Julian Brandt

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 15 september 2016

Ställer man upp på en intervju kan man tänka sig att där finns tillräckligt med ömsesidig respekt att ge svar på frågor. Eller så referar man istället till sin PR-kontakt Johan. Det här är Julian Brandt.

Den här nya singeln 'Stupid Heart' är som jag förstått det en del av din kommande EP-skiva?
– Jag har samarbetat med några av landets mest inflytelserika personer inom den elektroniska synth gen-ren. Vi släpper en låt i taget och tanken är att sedan samla alla under EP:n 'News'.

Tom Wolgers var med på din förra singel?
– Magiskt.

Och nu är det ingen mindre än Greg FitzPatrick som varit med på ett hörn?
– Det får du ta med min PR-ansvarige Johan på Mess Productions.

Ursäkta?
– Greg bad mig sjunga på en av hans låtar för ett par år sedan och sedan har jag jobbat vidare och utvecklat melodin och harmonier. Det är Greg som har skrivit texten och jag satte titeln på låten.

Vad handlar den om?
– Ensamhet och ånger. Det är en elektronisk pop-ballad, det är melodisk elektronisk pop. Musikvideon är en kort version av låten. Den förmedlar texten bra tycker jag och jag gillar EKG-idén ...

Och det brustna neon hjärtat.

Hur tycker du att den har välkomnats av lyssnarna så här långt?
– Det får du ta med min PR-ansvarige Johan på Mess Productions.

Det är inte han jag intervjuar. Vad är intressant med musik tycker du?  
– Stora sångare som Sinatra, Elvis, McCartney och band som Duran Duran, A-ha och Kraftwerk. Jag kan inte leva utan pop. Jag minns fortfarande lukten när jag öppnade upp caset till pappas gibson bas ...

Och när mamma spelade 'Lilla prinsen' på pianot.

Vad gör du när du inte gör musik?
– Som jag sa ... jag kan inte leva utan pop.

Vilken är den mest aktuella artisten eller gruppen som du lyssnar på?
– Jay-Jay Johanson tipsade mig om Ryuichi Sakamoto.

När brinner din kreativitet och ditt eget skapande som mest?
– När jag går igång på något så kör jag. När jag skriver med någon annan och jag inspireras, utmanas och vi triggas av varandra. Det är inte samma när man skriver med någon annan och man inspireras och utman-as men samtidigt inte triggas av varandra.

Det handlar väl om tillfällen. De få stunder då människor helt klickar kreativt ...
– Ta The Beatles som exempel, dom första åren är texterna kanske lite väl banala och mot slutet var dom för flummiga och konstiga. Jag gillar deras mellan-period bäst ...

Den var lite mer djup men ändå med lagom poptänk.

Dom hatade ju i princip varandra på slutet, när de var som störst. Vill du bli större?
– Målet var Wembley, 1990. Men det sprack tyvärr. Jag jobbar bara med att färdigställa detta projekt och så skriver jag klart min och Marina Schiptjenkos kommande släpp 'Julian & Marina'.

Det största än så länge är Tokyo Dome i Japan med fyrtiofemtusen skrikande tonårstjejer.

När var det?
– Med mitt gamla band Picnic.

Hur är det att se Julian Brandt live idag?
– Spelar ej live längre.

Varför inte?
– Det får du ta med min PR-ansvarige Johan.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com