Judith Stocks

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 10 september 2018

En av Saidartch tre rockdivor släpper sin solodebut. Judith Stocks EP 'Tänker för mycket' är en existentiell och ångestladdad réntre om hjärnspöken och en kanske inte helt verklighetsförankrad självbild.

Den kommande EP-skivan heter inget less än 'Tänker för mycket'. Gör du det?
– Det händer faktiskt ganska ofta att jag gör det. Min hjärna har en tendens att arbeta lite snabbare än vad jag själv förstår, så tankarna kan hamna lite på villovägar. Ibland är det fantastiskt men det kan också vara ganska krävande. Jo, men det gör jag, verkligen! Men det är också något spännande att försöka hitta ner till roten av tanken, se varför just den tanken klamrat sig fast. Dock är det inte lika festligt när tanken inte vill släppa taget, det kan ju vara ganska enkelt att bli lite förvirrad i sitt eget huvud ibland.

Hur håller det namnet ihop låtarna?
– Alla låtar behandlar temat existentiell ångest och vad som just händer när man tänker för mycket. När du börjar tvivla på allt i din omgivning, inklusive dig själv, vem ska du vända dig till då? Hjärnspöken som besannar en självbild som egentligen inte är verklighetsförankrad, vad gör du med dem?

Så min tanke var att om jag försöker att tänka lite högt kanske det blir lite enklare att se nyanserna ...

Nyanserna i mina egna tankar.

En kan ju då tänka sig att det underlättat när du är med i bandtrion SaidArtch ... där det finns flera huvuden att vila sitt eget emot? Har det här soloprojektet varit mer av en uppförsbacke?
– Det har verkligen varit väldigt annorlunda att arbeta med mitt soloprojekt i jämförelse med vad vi gör i bandet. Med bandet har det varit att krossa fördomar och få lov till att leva ut sin inre rockdiva, vilket är helt jävla fantastiskt. Min inre rockdiva är kanske inte riktigt lika närvarande i soloprojektet, även om hon alltid finns med mig. Men musiken till mitt soloprojekt är mer ett uttryck för en förvirrad tonårsläng-tan. Drömmen om att gräset alltid är grönare. Och de andra brudarna i bandet har varit mina klippor.

Vad det än kan vara stöttar dem mig!

Vad är den stora skillnaden mellan "SaidArtch" och "Judith Stocks"?
– Det är väl just det att det är uttryck för två helt skilda världar i mig. Med bandet ger vi oss utrymme att bara på ett väldigt lekfullt sätt rocka loss och vara precis så kaxiga vi vill vara. Med min egen musik är det mer som att jag för ett samtal med mig själv kring vad som försiggår i mitt huvud.

Trivs du med att stå på scen själv?
– Det är så sjukt nervöst att stå där helt själv, jag känner mig mycket mer blottad. Delvis för att jag står där själv men även det faktum att det är bara jag som står till svars för musiken. Trots det finns ju min inre rockdiva där som på något vis älskar att stå stilla.

Annars är jag rädd för att nervositeten ska putta omkull mig, och bara ta för mig.

Blir det mer live nu efter att EP:n kommer ut?
– Det kommer det absolut att bli! Så fort jag hittar min kalender, den har gått och gömt sig, så ska jag spela på alla ställen som vill ha mig! Skivan kommer så himla snart, nu i September släpps alla låtar. Den är helt klar och måste ändå få säga att den också är väldigt bra. Jag och min producent har arbetat väldigt länge på den, vi började spela in när vi på Bollnäs Folkhögskola ihop för tre år sedan. Så jag är väldigt redo för att detta projekt, som varit som ett litet barn vi tagit hand om, ska få krystas ut och möta dagens ljus.

Visst är det samma Maja Jonsson som körat på dina låtar som även är din producent?
– Maja har varit en riktig stjärna i vårt samarbete. Hon har hjälp mig spela in, mixa och producera musik-en. Vi har haft ett väldigt lekfullt samarbete där vi kunnat bolla de mest oklara och fantastiska idéer. En stor eloge ska gå till Maja när det kommer till alla körer som spelats in, hon är en jävel på att arrangera kör.

Sedan har det bara varit sjukt kul att ha någon som kan säga vad hon tycker och tänker och gör lite motstånd när jag kommer med allt för flummiga idéer.

Du har ju släppt singlar innan. Men att släppa en hel EP måste ändå kännas lite speciellt?
– Det känns faktiskt helt fantastiskt. Jag har som sagt arbetat på denna EP under en, för mig upplevt, myc-ket lång tid. Att faktiskt våga krysta ut denna lilla bebis som jag hållit så kär och så hemlig är en underbar känsla. Oavsett vad alla andra tycker så är det något jag kan bära med mig att jag faktiskt har gjort det, med hjälp av så många fantastiska människor vid min sida, men det är något mäktigt att veta att jag ändå står till grunden för att det faktiskt genomförs. Men jag kan inte trycka på det nog att jag aldrig hade klar-at det utan alla fantastiska som har hjälpt mig! Sedan är jag livrädd också så klart ...

Men det tillhör, jag tror det är bra också. Jag hoppas det i alla fall!

Vilka mer har du haft vid din sida bortsett från Maja?
– Jag har haft hjälp att spela in alla instrument av de underbara människorna jag pluggade med på Bollnäs Folkhögskola. Tror att det kanske är cirka tio olika personer som har varit med och spelat in, alla med sina egna idéer och uttryck som hjälp till att göra denna, i mina ögon, fantastiska EP.

Är 'Sylvass' sista singeln innan hela EP:n kommer? 
– Det är den, men jag planerar att det inte ska dröja allt för länge innan ny musik dyker upp från mitt håll! Eftersom jag helgen innan visste om att jag skulle släppa singeln på måndagen efter, så passade jag på att fira hela helgen. Och jag tänker fortsätta fira idag med att unna mig att gå på kallbadhuset i Malmö!

Det är det absolut bästa sättet att fira, trösta, eller bara unna sig, om du frågar mig!

Vad handlar den låten om?
– Den handlar just om att vakna upp i sin säng, antagligen lite bakfull och verkligen längta så långt bort du bara kan. Att vilja lämna allt vind för våg och bara köra så långt du kan tills ingen längre minns dig. Kanske en obehaglig tanke för vissa men jag finner en viss frihet kring att vara den där fisen i rymden, för då dämpas min existentiella ångest och jag inser att jag bara är en hög atomer kring andra atomer.

'Kastanjer' är intressant i hur dess ljudbild lyckas vara både lågmäld och storartad?
– Ja du, det kanske är för att jag försöker att använda min lite mer lågmälda röst till ett svulstigt arrange-mang. Jag vill ju väldigt gärna försöka få fram texten i alla låtar och ibland inser jag att det bästa sättet att få fram något är inte att säga det högst. Utan kanske snarare försöka förmedla det med en tydlighet ...

Och att ha självsäkerhet när du vill få fram ditt budskap.

Annars gillar jag nog 'Gardiner' mest av låtarna. Kanske för dens lite jazzigare sidor ...
– Denna låt var till en början ett samarbetsprojekt med personerna som gick på skrivarlinjen på Bollnäs Folkhögskola. Jag parades ihop med en medelålders kvinna och vi diskuterade om bilden kring att en person ska komma fram. Att nå ett mål och bli färdig. Vi diskuterade kring varför den bilden, kring en statisk person, har etsat sig fast i människors medvetande. Som om vi någonsin skulle bli färdiga?

Vilken är din egna favorit?
– Oj, ja det är väl alltid svårt att välja ... men måste jag så skulle jag ändå säga att jag tycker väldigt mycket om 'Syntar' som var den första singeln. Den låten har varit med mig så väldigt länge och är den första låten där jag skrev allting helt själv och som jag uppträdde med solo. Det var med en låtskrivaruppgift jag fick när jag pluggade på folkis i Köpenhamn som låten kom till. Efter två dagar av total prestationsångest och käns-lan av att vilja sjunka genom jorden så skrev jag tillslut den.

Jag tycker om det repetitiva och det ironiska i att säga tack när du ber om allt det du egentligen inte vill ha.

Köpenhamn känns som en ovanlig stad att ta sig till om man vill förstå vad någon säger?
– (Skrattar) Ja, danskan är lätt oförståelig i vissa avseenden. Men mina klasskompisar är väldigt gulliga och försöker att prata svenska med mig. Då förstår jag ännu mindre. Men skolans profil är spännande, för att vi studerar mycket kring hur konst kan upplevas och utforskas. Lite flummigt men också väldigt spännande.

Och något som kanske inte är lika vanligt på musikhögskolor i Sverige.

När kom musiken in i ditt liv?
– Den har alltid funnits där, med mina föräldrar och syskon som också håller på med musik.

Tidigare än så kan det inte bli ...
– Ett av mina finaste barndomsminnen är när jag av min mor fick en Billie Holiday skiva i present, hon ville väldigt gärna att jag skulle lyssna på henne, och jag låg i badkaret varje söndag och lyssnade på denna.

Vilken fröjd det var att kombinera Billies röst med massor utav bubblor!

Så om 'Sylvass' är en låt om att längta bort. Vad längtar du bort till just i denna stund?
– Just i denna stund längtar jag till att få gå in på kallbadhuset och fläktas av höstvindarna som har anlänt till Malmö. Kanske jag till och med firar med en glass och lite bubbel.

Kan inte tänka mig en bättre måndag!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com