Jonas Nydesjö

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 12 september 2017

Intervjun firar tvåhundra intervjuer med en av Sveriges mest omtyckta och anlitade kompositörer, arrangörer och dirigenter, Jonas Nydesjö, som snart släpper sitt första album under eget namn.

För de, jag, som inte är helt insatta i den här scenen. Vad är egentligen skillnaden på alla dessa roller?
– En dirigent är en person som leder repetitionerna och konserten eller inspelningen med en orkester eller kör. En orkester innehåller fantastiska musikanter, men man behöver någon som tar lite övergripande beslut. Både praktiska och musikaliska ...

En arrangör är en person som bearbetar befintlig musik. Det kan vara att man vill göra en version av en låt för symfoniorkester, som exempel. Då finns redan låten, men man vill ha någon som skapar en ny version. Det är ett ganska vanligt jobb som en arrangör kan få. En slags hantverkare, ibland med mycket möjligheter till kreativitet, ibland ganska fasta förutsättningar.

En kompositör skriver musik. En låt, en symfoni, en musikal eller musik till film.

På det här albumet som du har gjort så har du komponerat ny orkestermusik snarare än att bara göra symfoniversioner av populärmusik, något som vi ser av desto oftare ...
– Jag ville visa på styrkorna hos symfoniorkestern och den genre som de normalt jobbar med ... den klassiska musiken. Det kan handla om synen på tid, till exempel. Ett orkesterverk har efter en minut knappt börjat, men i en poplåt kan en minut kännas riktigt lång. Även orkesterns dynamik och fantastiska färgpalett med alla instrument är något jag aldrig tröttnar på.

Samtidigt ville jag bjuda in sångare från popvärlden och deras sätt att kommunicera väldigt direkt med lyssnaren, deras sätt att berätta en text. Jag ville undersöka om man kunde skriva musik direkt för mötet och ta vara på styrkor från båda genrer, och hittade mycket spännande beröringspunkter. 

Finns det någon röd tråd mellan låtarna?
– Egentligen inte. Inte mer än att jag personligen varit starkt inblandad i all musik. Men textförfattarna fick skriva fritt utifrån vad de tyckte att respektive låt handlade om. 

Hur gick det urvalet till vad gäller de soloister som medverkar. Din relation med Ola Salo går ju tillbaka så långt som till The Ark. Men annars?
–  Jag valde artister som jag visste var nyfikna på symfoniorkestern och som samtidigt hade ett starkt eget uttryck. Sen var det så klart viktigt att de kompletterade varandra. Ola hade jag jobbat med mycket och Emanuel hade jag också gjort konsert med. Frida och Jennie var nya bekantskaper.

Jag är så glad att de ville hoppa på trots att de faktiskt inte visste vem jag var eller vad jag såg framför mig. 

Vem skulle du vilja göra ett projekt tillsammans med i framtiden?
– Jag har redan några trådar ute till några tankar jag har på uppföljare. De kommer jag inte berätta om... än. Men ska man drömma så hade det varit att få jobba med till exempel Björk. 

När började du arbeta på det här projektet?
–  Jag har hållit på i fem år! Det har fått ta den tid det behöver, helt enkelt. Jag har jobbat med massa andra projekt parallellt, och de artister jag samarbetat med har ju haft mycket annat att jobba med. Men skulle jag driva fler projekt i framtiden så kanske jag hoppas på lite kortare tid från ax till limpa, så att säga. 

Hur var den slutgiltiga inspelningen?
– Otroligt kul och på ett sätt lite ärofyllt, faktiskt. Att jobba i tre dagar med en stor orkester som bara spelar toner som jag valt är väldigt stort. Sen var sånginspelningarna också otroligt spännande. Att se dessa fantastiska artister som jag respekterar så mycket jobba med min musik och mitt projekt var också en otrolig upplevelse!

Var det fint och stressfritt eller många ändringar och misstag som upptäcktes i sista sekund?
– Nu på slutet har det mest varit härligt att se ljuset i slutet på tunneln. Jobba med artwork, fota, mixa o mastra. Bara roligt att se projektet växa fram. Och så har jag jobbat med så otroligt bra folk ...

Så jag har aldrig varit orolig. 

Hur mycket arbetar man med datorer i orkestral musik idag?
– Jag använder datorn mest som renskrivningsverktyg. Målet för mig är fortfarande att en orkester ska spela musiken, inte att det ska låta perfekt i datorn. Däremot så låter det ju otroligt mycket bättre när man arbetar i datorn nuförtiden. Tekniken går framåt även här, så klart. 

Vad är musik för dig?
– Rent praktiskt så är det väl organiserade ljud som skapar någon form av helhet. Men om man pratar om vad som är bra musik så är det musik som kommunicerar med lyssnaren. Och där ligger ju ansvaret både hos kompositör och musiker och sångare ...

Musik för mig är berikande för själen. Och om min musik kommunicerar och berikar folk, då är jag nöjd. 

Hur hittade du till musiken?
– Jag är uppväxt på Vellinge Kommunala musikskola. En fin tid med lektioner i trumpet och spel i orkester. Där fick jag en fin grund. Men det var först på musikgymnasiet i Malmö som det började hända grejer, skulle jag säga. Man hamnade i ett sammanhang där alla helt plötsligt hade samma intresse. Både här och på St. Sigfrids Folkhögskola kunde jag testa att skriva musik och få den spelad av musiker direkt. Otroligt värdefullt! Till sist musikhögskolan i Malmö. Finslipning av kunskap, teknik och så vidare.

Och så klart några år av arbetande innan man känner att man börjar kunna hantera skrivandet på allvar.

Även om det här blir ditt första album i eget namn så har du gjort det mesta redan. Har man till exempel sett en film som 'Bamse och Tjuvstaden' eller en musikal som 'Singing' In The Rain' kan man ju ha hört det du dirigerat och arrangerat. Vad har varit det mest minnesvärda av allt?
– Oj, det finns många minnen när man nu tänker tillbaka. Att skriva rockoperan "Kult" tillsammans med Ola Salo och spela in med Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören var väldigt stort. Dans-föreställningen 'The Feeling Of Going' där jag bearbetade Jonsis musik och Skånes Dansteaters föreställning på Malmö Opera är jag också otroligt stolt över! 

På tal om film. Skiljer det sig att tonsätta film och att skriva musik för ett album som 'Borderlands'?
– Jag startade projektet Borderlands för att jag ville skriva utan några egentliga ramar. Skriver man till film så är det otroligt många andra parametrar som spelar in. Var är de i filmen, vad händer i scenen och så vidare ... och väldigt många fler som har åsikter om ditt arbete.

Jag ville skriva eget och äntligen vara den som hade sista ordet ...

Så hur går egentligen dina känslor nu inför albumreleasen på fredag?
– Jag har ju i alla år stått bakom en artist eller föreställning. Nu står jag för första gången som avsändare själv. Det känns faktiskt ganska nervöst! Men jag är otroligt stolt över projektet och rent musikaliskt känner jag mig trygg i vad jag gjort. 

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com