Join The Riot

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 12 januari 2018

Indiepop-bandet Join The Riot firar in det nya året med att släppa EP-skivan 'Echo' idag. Fem låtar som liksom denna intervju med sångaren Henrik Ljungqvist tar oss djupare in i bandets själ.

I samband med er pratas det fortfarande om morotsbreven till media. Blir det lika kreativ PR nu?
– (Skrattar) Vi har fortfarande lite idéer om att ta glass cage-projektet vidare till andra världsdelar. Tror det skulle funka utmärkt i Kina, till exempel. Skulle även va kul att få utveckla vår tolv timmars turné som vi gjorde i Stockholm tillsammans med Uber till en fullbordad tjugofyra timmars turné där man blandar in fler städer och större venues. Men skulle nog behöva nån stark kaffe ... eller energidrycks sponsor för att klara av det uppdraget på riktigt. Men nåt skoj kan ni nog vänta er så småningom! Brukar alltid bli det.

Ni spelade alltså in första skivan i en glasbur. Hur kom ens den idén till?
– Jag gick förbi 'Svarta lådan' på Scandic Malmen där de brukar ha utställningar. En ny designer varje månad och tänkte: “Här skulle man kunna ställa ut musik” ...

Slutade med att vi fick bo och äta gratis en månad på hotellet medan vi sammanställde vår platta i en drömstudio vi fick inreda med hjälp av DLX Music.

Det är två år sen nu. Vad har ni fokuserat på sen dess?
– Vi har mest jobbat på nytt material och även hunnit med en turné i Kina.

Är ni "Big in China"?
– Skulle säga att vi har mest fans i Skandinavien och Kina, kanske på grund av att vi varit mest aktiva på live-scenen där. Men vi har fått den del åberop från USA, Venezuela och Tyskland.  För att inte glömma de två live-stream gigs vi gjort för femhundra Brasilianare via en musikblogg.

Så det börjar nog bli dags att ta en vända ut i världen snart!

Var spelades 'Echo' in?
– Mycket av Echo har spelats in på Jonas landställe i norra skärgården på Gräddö, Asken utanför Norrtälje.

Singeln 'Pretenders' är med. En låt som redan kunnat höras varstans. Är den målande för helheten?
– Jag skulle nog säga att energin i ‘Pretenders’ finns med i alla de nya låtarna, men att de kommer i lite olika sounds och former. Vi har producerat och mixat allt själva, främst jag och Jonas som gör det arbetet i den här gruppen. Till en början hade vi en vision av att göra en hel-akustisk mini-EP, men det blir ju sällan som man tänkt sig (skrattar). Vi var först inne och skrapade i en sorts Mumford & Sons och Bon Iver-värld vilket märkligt nog ledde till att vi började få ur oss en massa ambient pop rock ...

Som till slut landade i en härlig mix av allt möjligt som vi gillar.

Vet inte om det är rätt att säga men nästan all modern arenapop influeras lite av Coldplay. Eller?
– Senaste året har vi lyssnat mycket på Empire of the Sun och Phoenix senaste plattor. Men jag tror inte de har influerat oss särskilt mycket till just denna EP, mer än att vi kanske referens-lyssnat till hur högt en baskagge eller snare kan varit mixad, och så vidare. Det känns snarare som att vi kommit i en fas då vi bara gräver djupare i oss själva och typ utforskar nya landskap av musik som ligger rotat inom oss.

Tror det är därför vi ofta släpper en drös med ganska blandade verk för vi har så mycket olika musik inom oss som vi gillar och vill uttrycka. Men det känns ändå alltid som att man hör att det finns en Join The Riot-touch vilket landskap vi än befinner oss i.

Jag gillar nog främst 'Bonsoir' av de nya låtarna. Det är något storslaget med texten ...
– Va' kul att du diggar den, har fått bra respons från nära och kära när de hört den. Förmodligen vår mest lekfulla låt. Skrivprocessen gick oerhört fort när vi skrev den vilket gör att den fortfarande har kvar en sorts lekfull intensitet. Roligt att du frågar om texten, för jag tror inte så många kommer lägga märke till den. Egentligen brukar vi gilla att låta lyssnaren få en egen uppfattning om va' låten handlar om, men just för att du frågar så kan i berätta att när vi skrev den pratade vi mycket om allt som kretsat kring jordens undergång, alla miljöfrågor, om hur vi människor bryter ner vår egen planet, och så.

Vi kände att vi ville ruska till folk och ropa ut: “Hallå, vad är det vi håller på med egentligen!? Dags att skynda å ta ansvar, för blir det ingen förändring snart så går det åt pipsvängen” ...

Vilken är du mest nöjd med själv?
– Oj, det är en så svår fråga, för det handlar så mycket om vilket humör man är på. Upptempo låtarna rycks man ju gärna med i när man väl hör dem, men de lite lugnare tracksen kan va lite skönare att sjunka in i. Alla i bandet brukar alltid vilja att vi spelar 'X My Heart' när vi kör live, så tror den är en favorit i massan. Men jag skulle nog ljuga om jag inte medgav att låten 'Echo' är min och Jonas favorit ...

Vem ska vi tacka för låtskrivandet i bandet?
– Oftast är det jag eller Jonas som kommer med några ackord, en melodi-figur, eller något beat som den andra går igång på och så börjar vi jobba på det tillsammans. Sen när låten väl börjar ta form så kommer ofta någon eller några av de andra i bandet in och testar lite med deras instrument för att ge sin touch på det hela. Men skulle nog tro att nittio till nittiofem procent av låtarna och produktionerna är jag och Jonas som står bakom. Om man skulle peka på specialiteter så är jag nog mer nördig i själva text och melodibiten medan Jonas blivit allt mer fokuserad på mixning och produktions-fasen.

Men det ser alltid olika ut från låt till låt. Vi sitter alltid tillsammans i slutskedet av produktionen och pillar alldeles för länge (skrattar)

Som jag förstår det turnerar en del av bandet också med Zara Larsson emellanåt. Vad är den storsta skillnaden mellan att stå på scen med Join The Riot och spela trummor med Zara Larsson?
– När man turnérar med Zara är det mesta nog rätt fläskigt i och med att hon förmodligen är Sveriges största live export för tillfället. Men i Join The Riot får Simon spela musik som han själv älskar och varit med att skapa. Dessutom är det en fet kick att få bygga något eget från grunden och se det växa sig större.

Vilka är Join the Riot live?
– Personligen tycker jag att vi är mer av ett skönt sånt där "stå och digga och sjunga med" band att lyssna på live, så därför blir jag alltid så förvånad när folk börjar dansa på våra konserter. Jag kanske underskattar våra låtar, men det beror nog på att vi alltid har sjukt kul på scen.

Vad är det största liveögonblicket ni upplevt så här långt?
– På nyårsdagen för ett år sen headlineade vi på Kina's största rockfestival inför ett skrikande publikhav på fem-sextusen. Vi rev av vårt absolut bästa gig och det var en riktigt bra känsla i gruppen. Tror vi insåg att det är på såna här scener vår musik passar allra bäst. Majoriteten av publiken hade inte hört oss innan men i slutet av låtarna stod alla och sjöng med. Det var helt klart ett ganska mäktigt sätt att starta året på.

Vilket är det sämsta giget ni haft?
– (Skrattar) Vi spelade på Rookiefestivalen i Hultsfred precis när vi hade startat bandet, inför tjugo pers-oner typ, främst arrangörer som obviously placerat oss på helt fel scen vid helt fel tid.

Vad mer händer efter det här EP-släpppet och under det redan purfräscha år 2018?
– Vi kommer kicka en "bättre sent än aldrig" release på en klubb i Stockholm ganska snart efter att vi släppt EP:n. Dessutom kommer lite härliga muiksvideos och annat smått och gott dyka upp. Finns lite turné-planer i pipen för våren och sommaren, men inget vi kan avslöja riktigt än ... håll till godo!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com