Johan Alander

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 16 november 2018

Tack för allt, Johan Alander. Efter sitt adjö till musiken gör den svenska rapparen praktfull nydebut i år. Dagens låtsläpp är ett brev till sin pappa, men också en hyllning till kulturen som blivit hans religion.

I samma veva som du släppte ditt andra album 'Sopsäck Serenad' för fyra år sen var det flera stora rubriker om att du skulle sluta med musiken helt. Låg det alls någon sanning i sådana påståenden?
– Det var sanning för mig då. Jag trodde att jag inte hade något mer att säga i mina texter och jag hade just avslutat ett samarbete med mitt dåvarande skivbolag så jag kände mig helt tom. Men det tog bara ett halv-år sen kom snurret i skallen tillbaka och då kunde jag inte stå emot längre.

Nu vet jag att jag inte kan sluta för texterna kommer automatiskt in i hjärnan.

Planen var att släppa min tredje soloplatta nu, men eftersom jag varit borta från scenen ett tag så tyckte jag det var smartare att bomba ut singlar så folk förstår att jag verkligen är back on track.

I dagsläget blir det singlar, men jag har stora planer för 2019. Men det är inget jag kan avslöja just nu.

Tillbaka är du i alla fall och bara i år har du fått ut fem grymma låtar. Är du kreativ nu?

– Ja, det kan man verkligen säga. Har nog aldrig skrivit så mycket och så bra texter som jag gör just nu. Mina mest kreativa stunder är precis när jag vaknar på morgonen, helst innan dom flesta vaknar.

På något konstigt sätt känns det som jag har försprång då ... (skrattar)

Den största skillnaden nu mot för några år sedan är att jag har blivit bättre på alla sätt. Det är viktigt för mig att hela tiden utvecklas och hela tiden bli bättre på det jag gör.

Vad kan du berätta om låten som kommit idag?
– 'Tack för allt' är skriven till min pappa som var min bästa vän. Han gick bort plötsligt mitt i natten för tre år sedan och jag har nog aldrig varit så trasig som jag blev av det. Texten skrev jag bara några dagar efter hans bortgång men det är först nu som jag känner mig stabil nog att dela med mig av låten.

Men den är även en hyllning till hiphop-kulturen som varit min religion de senaste tjugo åren.

När upptäckte du hiphopen?
– Hiphop-kulturen träffade mig när jag var tio år gammal och som jag sa så har det varit min religion sedan dess. Då var det graffiti och framförallt breakdance som gällde. Det tog till jag var sexton år innan jag börj-ade skriva och spela in låtar. Och sedan dess har jag säkert skrivit eller spelat in typ tusen låtar så jag har bara släppt en procent av allt jag gjort. Det som tilltalade mig var attityden tror jag.

Hiphopen fick mig att få utlopp för all sorg och alla agressioner jag kämpade med i barndomen.

Idag har du ju gjort dig ett namn genom dina personliga och ofta ocensurerade texter som komna ur ditt eget liv. Hur är det att vara så här öppen och offentlig med det egentligen väldigt privata?
– Det är på gott och ont, men verkligen mest på gott. Jag får så mycket tillbaka i form av kärlek när jag blottar mig så pass mycket som jag gör. Visst, det finns människor som bara tror att jag sitter hemma och tycker synd om mig själv, men dom som känner mig vet att jag är en väldigt glad och positiv person.

Att låtarna ofta blir sorgliga är ju bara för att jag använder låtskrivandet som terapi.

Låttidén till 'Allt är förlåtet' väcktes till och med under ett terapisamtal. Vi pratade om hur svårt jag har att förlåta mig själv och min terapeut tyckte jag skulle försöka skriva om det. Den andra versen är skriven till min mamma som kämpar mot cancer, jag ville ge henne lite pepp i allt det jobbiga.

Förutom att musiken betalar hyran så ger den mig mening i livet, något att brinna och kriga för.

Vad betyder det att folk lyssnar? Med tanke på att låtarna just är så här självutlämnande?
– Det betyder obeskrivligt mycket. När folk skriver och berättar hur mycket min musik hjälper dom att fortsätta kämpa så vet jag att mina texter faktiskt gör en skillnad i den här världen.

Det är mitt strå till stacken att göra världen till en finare plats.

Du har jobbat med en del genom åren. Vilka tror du blir nästa stora namn inom hiphop? 
– Oj, det finns så sjukt mycket talang i det här landet. Men jag lyfter helst dom som jobbar hårdast och har störst passion. Det finns en rappare i Stockholm som kallar sig Airik som är jävligt skillad och produktiv som få. En till rappare är Yoel från Uppsala.

Jag kan nästan garantera att han kommer bli en av dom största inom en snar framtid.

Jobbar du fortfarande tillsammans med Ismen-Majk?
– Jajamän! Majk proddar dom flesta av mina låtar och så kommer vi fortsätta. Han är ett geni och vi har daglig kontakt. Annars jobbar jag ibland också med Pontus Frisk på mitt skivbolag.

'Allt är förlåtet' gästades ju av Agnes Arrhult, förstås numer också känd från syskonduon av samma efternamn. Sundsvalls Gospelkör är också med på ett hörn. Hur kom det sig att dessa kom med?
– Det här blir ett kort svar! Samarbetet har mitt skivbolag Ninetone Records styrt upp och det var ett klockrent samarbete. Jag älskar att jobba med riktiga proffs.

Är det Agnes vi hör på 'Tack för allt' också?
– Nej, hon heter Anna Lisa Hellqvist!

Din gamla biografi har också kommit ut som ljudbok på Storytel nu. Uppläst av Viktor Åkerblom?
– Det är förlaget Lind och Co. som gjort i princip allt jobb med ljudboken. Dom föreslog Viktor Åkerblom och jag blev skitglad och godkände direkt. I samband med att boken släpptes så var planen att jag skulle läsa in den som ljudbok själv, men jag är en man med tusen bollar i luften, alltid.  Så antingen så glömde jag bort det eller så fanns det en anledning. Jag kommer inte ihåg faktiskt. Och nu tar musiken all min tid så när
Martina på förlaget hörde av sig och frågade om dom fick ge ut den som ljudbok så var svaret självklart ja.

Det känns övermäktigt att mina ord som jag skrivit i mörka stunder helt plötsligt berättas av Viktor.

Den har tagit en intressant väg, från att väl först egentligen ha varit tänkt som en booklet för 'Pu-nkt' skivan till att nu fortfarande vara omskriven och aktuell. Skulle du vilja skriva mer böcker?
– Tanken har slagit mig såklart, men jag är i första hand låtskrivare och artist. Jag ser inte mig själv som en författare, men man vet aldrig. Min bipolära sjukdom brukar leva sitt eget liv så helt plötsligt kanske jag sitter här en dag med en helt ny bok. Det är inte alltid jag som styr skeppet om man säger så.

Så några sista ord innan läsarna både lyssnar på 'Allt är förlåtet' och 'Tack för allt'?
– Finns viljan finns vägen!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com