Joanie Brosas

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 14 januari 2019

Cosplay-stjärnan Joanie Brosas är röstskådisaktuell som den animerade Arcana Thrice. I serien 'The Oracle of Outer Space' kämpar fem programledare med att hålla universums sista radiostation vid liv.

Med sisådär 300 000 följare hör du till en av cosplayscenens största. Hur började du med det här?
– Det började väl med att jag egentligen var avundsjuk på en vän som började med cosplay, det måste vara snart åtta år sedan, som jag såg henne börja få alla olika jobb och sessioner med fotografer, hon fick all den här uppmärksamheten. Tror också det bara var det att hon hade en anledning att klä upp sig hela tiden och att hon överhuvudtaget hade någonstans att gå på dagarna. Så avundsjukan var mitt motiv i början, mer så än det faktiska hantverket med att göra dräkterna. Det är jag fortfarande inte så bra på, men jag åkte ner till San Francisco och efter en fantastisk cosplayupplevelse där har jag aldrig kunnat sluta.

Men jag började som modell och make-up artist, folk kallar mig cosplayer men jag har egentligen inte den sortens talang. Min talang är mer som modell och sminkös, jag gillar att arbeta utifrån ansiktet, det finns andra som tar cosplay mycket mer allvarligt än vad jag gör. När jag var liten ville jag alltid bli modell, när jag växte upp hade jag den här drömmen om den glamourösa livsstilen ... och att vara lång.

Men lång blev jag aldrig, så cosplay är ett bra sätt att vara modell även om jag inte kan göra modé.

Ser kulturen annorlunda på cosplayers som bara står modell och de som även skapar?
– Jag har aldrig känt att jag är tillräckligt bra för att kunna mäta mig med andra cosplayers. Idag har jag en symaskin, jag började lära mig det, men jag är fortfarande inte jättebra på det. Men väldigt många andra som sysslar med cosplay vet hur man syr! Jag har ändå fortsatt att gå framåt och det har överlag varit en positiv upplevelse för mig. Det är mest bara roligt och helt fantastiskt. Men ibland blir jag inte alltid acc-epterad av andra kvinnliga cosplayers, de går och tittar ned på en eller säger någon kommentar om ens kro-pp, som att man "Borde äta en smörgås". Jag vill inte gå någon på tårna, men för vissa handlar det mer om noggrannhet och såna saker, men andra vill ju bara vara med för att ha kul.

Jag vill bara vara en tjej med en katana ...

För en scen som mer eller mindre hela tiden pratar om mångfalden inom nörd-kulturen är det ändå något av en stor motsägelse att det ändå är okej att klanka ner på "den smala" och liknande ...
– Där har du det! Men att jag vet att det finns andra tjejer som känner på samma sätt som jag gör får mig att fortsätta. Så visar jag att vi också har en plats att vara med. Själv skulle jag aldrig hata någon annan cosplayer, man kategoriserar sig själv med attityden man har gentemot andra, och jag vill bara vara en bra person. Det är något jag ofta försöker tänka på. Men många cosplayers spenderar mycket tid i det här, det finns ett konstnärligt uttryck, och jag förstår allt det arbete som går in i det. Men det behöver inte handla om vad du har på dig, jag tycker det är viktigare att bara göra det om man vill. Men det kan vara svårt.

Det är därför jag älskar barnen, för dem är du inte en modell, de ser bara karaktären som du är klädd som. Andra kan se en och tänka "Den här tjejen har aldrig haft ett problem under hela sitt liv" ... men jag har övervunnit många hinder för att vara här idag. När jag var barn blev jag också kallad en hel del saker.

På ett sätt har jag arbetat tillräckligt hårt för att bli så stark att människor inte tror jag har brister.

Men det har jag självklart. Så kommentarer från de vuxna kan både vara uppmuntrande och nedslående, men jag älskar barnen. Jag vill bara ha kul med det här och låta andra ha kul med det också.

Mässgolven är nästan som provspelningar för många väl? Jag tror inte så är fallet överallt, men i USA har jag verkligen fått bilden av att det är många företag som letar representation i cosplayers?
– Jag blev kontaktad av ett företag redan under min andra mässa. Då fick jag stå modell vid deras monter vilket var jättekul. En av de som jobbade där var också fotograf och efter det lärde vi känna varandra och han hjälpte mig med min cosplay-portfölj. Vi tog fantastiska bilder tillsammans som ledde till att andra fotografer och företag blev nyfikna, så jag "lanserades" med en cosplaykarriär väldigt snabbt.

Det är verkligen galet hur snabbt saker kan förändras för en, man springer in i så många människor.

Och nu är du röstskådis också?
– Ja! Att spela in rösten till Arcana Thrine är något av det coolaste jag har fått göra. Det kan nog vara det häftigaste jag gjort i min kariär så här långt. Jag älskar att jag fick vara en del av det här projektet och jag hoppas att den här serien kommer gå långt! Jag var lite rädd till en början, jag var så nervös, men när jag väl gjorde det var det bara roligt. Samma som det var för mig med cosplay, var helt förskräckt över det med först, men när jag kom dit var det som att all nervositet bara försvann. Serien är bokstavligen bara ett pilotavsnitt just nu, det är inte hel säsong än, så vi får se vad som händer med det.

De kommer att försöka få in den på ett nätverk nu.

Men jag hade väldigt roligt när vi gjorde den och skulle älska att få fortsätta göra mer av det.

Så var det en roll som kom på samma sätt som ditt cosplaygenombrott? Från möten på mässor?
– På ett sätt var det så eftersom regissören hittade mig genom mitt cosplay, men jag hade aldrig träffat ho-nom innan. Han mailade mig och berättade vad han ville göra, egentligen bara att han arbetade med den här animerade serien och att han behövde en röstskådespelerska för en karaktär som är en cosplayer. Jag tror han fick upp ögonen för mig på grund av vem jag är i cosplayvärlden, att jag skulle kunna represente-ra en cosplaymodell bra. Jag sa ja direkt! Men jag tror inte han insåg att jag inte hade nån tidigare erfaren-het av röstskådespel ... (skrattar) Jag hade aldrig gjort något sånt här tidigare.

Jag visste själv inte om jag skulle kunna göra det, mestadels för att jag verkligen inte gillar att skådespela. Men det var något med att jag inte behövde ha en kamera i ansiktet som fick mig att släppa garden lite, med röstskådespel räckte det med att jag pratade och försökte ha en annan personlighet med mig i huvudet.

I slutändan kändes det ganska naturligt för mig. Kanske såg han något i mig som jag inte gjorde.

Vad var det roligaste med att göra det?
– Åh, låt mig tänka! Vi spelade in allt för ett år sedan och vi blev klara mycket snabbare än väntat. Jag spe-nderade mindre än en timmes inspelning på min dialog, jag var ungefär 45 minuter i studion, för allting. Vi spelade in alla röster när det inte var animerat än och alla spelade in var för sig. Men jag tror att för mig var det roligaste förmodligen bara att få vara väldigt högljudd och framåt. Det är roligt att få släppa loss.

Jag är vanligtvis ganska nervös och självmedveten av mig, men då gick jag bara in och gjorde det.

Att röstskådespela hela dagarna och ha det som ett heltidsjobb hade varit väligt roligt.

Vad handlar serien om?
– Serien utspelar sig någon gång i framtiden, när radio har börjat dö ut. Det är den sista tiden för radio med bara en radiostation kvar, det är de här människorna som håller i den och som får stå ut med en massa gale-nskaper händer. Den skulle passa bra på Adult Swim tror jag, det är lättsinnigt, komiskt och lite vågat.

Du beskrev din karaktär som en cosplaytjej men efter en titt på piloten blir det ganska tidigt klart att det inte är hela sanningen? Jag antar att det inte är en spoiler då det är med i första avsnittet?
- Arcana hette faktiskt "Sexy Godess Sorceress" först, för det är inte riktigt en verklig person. Hon är en avatar, kom ihåg att det här är framtiden, en framtid där man kan vara någon annan. Och Arcana styrs av en ensam kille som bor nere i radiostationens källare, en kille som egentligen skulle vilja vara en cosplay-tjej, men eftersom han inte kan bli det låtsas han istället vara den här avataren i verkliga världen.

Arcana-avataren är en slags superhjältinna, men han har också givit henne några fler kroppsdelar så hon har några fler armar och bröst! (skrattar) Men alla vet om att det är den här killen som är henne egentligen.

Han lurar ingen! (skrattar)

Hon är rätt ohyfsad?
– Hon är så elak! När hon svarar på samtalen som kommer in till radiostationen gör hon alltid narr av alla människor. Det var väldigt roligt att spela en sån karaktär, en som är väldigt nedlåtande och samvetslös.

Hon har en bondlurks charm över sig, samtidigt som hon är riktigt syrlig och vass.

Cosplay har blivit helt otroligt stort. Vad skulle ditt råd vara till de som vill ge det en chans?
– Att bara ge sig ut och göra det, jag tror att det är något man behöver göra själv om man verkligen vill det. Blanda din kärlek för varför du vill göra det med kärleken som finns utifrån nördkulturen. Det handlar om vad du vill göra, ingen kan säga åt dig varför om du inte ser det själv. För mig var cosplay något som jag inte visste hur mycket jag skulle älska det, som fått mig att lära mig mer om det och hitta ny inspiration. Om man bara vill tillräckligt mycket kommer man hitta ett sätt att göra det. Det är många som syr, som är ett plus, men det finns också oss som går till second hand-butiker, och så finns det eBay ...

Det spelar ingen roll vilken kroppstyp du har, du kan göra vilken karaktär som helst oavsett. Alla har saker de ogillar med sig själva, som de är osäkra över. Jag är medveten om att kroppsbild ofta även kommer med ens personlighetsdrag, men cosplay handlar om att vara den du är, inte om att vara någon annan.

Försök hitta ditt eget sätt att vara kreativ.

Vem kommer du cosplaya som härnäst?
– Jag gillar fantasy, men jag har velat göra Chun-Li ganska länge nu, det finns något högkonceptuellt och modévänligt med henne som tilltalar mig. Men nu har jag färgat mitt hår helt fel för det, så vi får se!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com