Jenny Fagerlund

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 5 november 2019

Mama, Amelia och DI Weekend-journalisten Jenny Fagerlund debuterade för inte allt för länge sen även som feelgoodförfattare. Fyra böcker senare är det nåt hon hoppas få fortsätta med en lång tid framåt.

Det är inte så många år sen som vi för första gången fick läsa en av bok av dig. Men med 'Ett litet steg på vägen' är vi redan framme vid din fjärde roman. Det är en charmig, varm och höstmysig historia?
– 'Ett litet steg på vägen' handlar om ensamstående mamman Stella vars son Felix har det tufft i skolan. När företaget hon arbetar på anlitar en konsult för att effektivisera får hon en ny tjänst som innebär att resa runt i Norden och utvärdera hotell och upplevelser. Första uppdraget blir att utvärdera ett nytt hotellkon-cept uppe i svenska fjällen. Stellas första impuls är att tacka nej, men efter ytterligare händelser på Felix skola bestämmer hon sig för att tacka ja och ta med sig Felix. Kanske är det avbrottet de båda två behöver.

Väl uppe i fjällen ställs de inför flera utmaningar och träffar flera olika personer som påverkar dem på olika sätt. På baksidetexten står det "Ibland måste man resa bort för att hitta hem" ...

En mening jag tycker sammanfattar bokens innehåll ganska bra.

Alla historier måste utspela sig nån gång. Men visst har årstider blivit något av ett tema för dig?
– Det har blivit så och var egentligen inget jag planerade på från början. Men eftersom jag tycker att miljö-erna är otroligt viktiga i feelgoodromaner så är det extra roligt att få lägga mina berättelser i olika årstider och lyfta allt med dem. Det skapar ofta en väldigt fin stämning och igenkänning.

Vad väckte inspirationen till den här boken?
– Det började med att jag ville skriva om den maktlöshet man kan känna som förälder när ens barn har det tufft i skolan. Något jag tror att många föräldrar kan känna igen sig i. Hur mycket man än älskar sitt barn och försöker hjälpa dem räcker det ändå inte alltid till. Jag ville även förlägga handlingen i en härlig höstm-iljö. Jag och min familj fjällvandrade i Storhogna för två år sedan och fjällen är otroligt vackert.

Särskilt på hösten med färgsprakande växter, den krispiga luften och härliga atmosfären.

Trivs du som bäst nu på hösten?
– Hösten och våren. De är de allra vackraste årstiderna och har sin charm båda två fast på olika sätt.

Du har ju även du en bakgrund som journalist och det är väl inte direkt ovanligt att journalister äv-en har börjat skriva skönlitterärt, även inom feelgood, ta till exempel Veronica Linarfve, som har en liknande bakgrund. Var böckerna något du såg framför dig även när du började jobba som journalist?
– Jag har nog alltid haft en dröm om att skriva en bok, men det var inget jag egentligen trodde skulle bli ve-rklighet. Det var först när jag fick mitt andra barn som jag fick en stark idé till en berättelse som jag bara var tvungen att skriva ner och efter det har jag fortsatt. Att skriva böcker är det bästa jag vet.

Efter att jag vann en författartävling 2014 och blev utgiven 2016 har jag valt att satsa allt mer på mitt för-fattarskap. Just nu arbetar jag som frilansjournalist och författare, och jag hoppas få göra det länge.

Vad är det med allt skrivande som du älskar så mycket?
– Åh, allt. Att få skriva berättelser som berör, ger hopp och får läsaren att försvinna in i en annan miljö för en stund. Ofta vill jag lyfta ett tema, som till exempel föräldraskap och mobbing, som i 'Ett litet steg på vä-gen', eller ensamhet och våga gå vidare efter en förlust, som i'24 goda gärningar' eller att våga stå upp för sig själv och att bli pressad av sin omgivning, som i 'Med hälsning från Båstad'.

Var det självklart att det skulle bli just feelgoodböcker?
– Ja, jag har alltid läst och älskat feelgood-böcker. Därför kändes det även naturligt skriva berättelser i den här genren. Det är en genre som växer allt mer vilket är jätteroligt. De här böckerna tar upp saker som vi alla känner igen. De kan handla om skilsmässor, saknad, ensamhet, förlust, med mera. Men de förmedlar också hopp, om att oavsett hur tufft man har det just nu så kan det bli bättre. De ger också en stunds avkop-pling och en må bra känsla. När jag läser en bok i den här genren vill jag skratta, kanske gråta en skvätt.

Drömma mig bort och känna att, ah, vilken bra bok, när jag har läst klart den.

Är det några författare som kanske påverkat ditt sätt att skriva på?
– Sophie Kinsella är en av mina favoriter. Hon skriver rappt, roligt och underhållande. Lucy Dillon är en annan favorit som är väldigt bra på miljöer och att bygga upp en härlig och ombonad känsla.

De är två väldigt olika författare men fantastiska på sitt sätt.

Skulle du kunna tänka dig att skriva i andra genrer så småningom med?
– Jag vill gärna fortsätta skriva i den här genren ...

Egentligen tänker jag att man kan skriva om precis allt även i ett feelgoodsammanhang. Det är lyckl-iga slut men inte alltid lyckliga historier. Feelgood handlar väl om människor som, oavsett var de är i livet, börjar röra sig mot en ny bättre plats. En bättre plats än var de är när vi först får träffa dem?
– Ja, precis. En feelgood handlar ju om en eller flera huvudkaraktärer som utvecklas i positiv riktning. Det kan egentligen vara hur tufft som helst men tanken är ju att karaktärerna ska lära sig något.

Komma vidare, utvecklas.

Du skriver själv även om ganska tunga ämnen i denna boken?
– När boken börjar har Stella och Felix det ganska tufft. Stella vet inte hur hon ska kunna hjälpa sin son och Felix vill inte riktigt berätta vad det är som händer på skolan.

Dessutom måste Stella fatta ett stort beslut som rör Felix och vet inte vad som är rätt att göra.

Oavsett om man som journalist jobbar frilans eller på en redaktion är väl tanken att man ska vara så lite på jobbet som möjligt, att man istället ska ta sig ut. I författandet är det, förvisso, lika viktigt att bli inspirerad. Men samtidigt måste man väl skriva, skriva och skriva lite till. Vad är ditt sätt?
– Jag gör alltid upp en plan för mitt skrivande och planerar in mål och delmål. Jag har till exempel dagsmål för hur många ord jag ska skriva per dag. Om jag fastnar i mitt manus brukar till exempel en hundpromen-ad vara perfekt för att vända och vrida på storyn och se den ur nya synvinklar. Jag skriver bäst hemma. Jag tycker även om att skriva i stugan i Båstad. Miljön där är otroligt härlig och ger mycket energi. Hittills har jag även åkt en vecka till Spanien under varje skrivprojekt. Då skriver jag från morgon till kväll och får enormt mycket gjort. Det är ett perfekt sätt att komma bort från alla måsten ...

Och att bara fokusera på manuset.

Har ditt sätt förändrats alltsom du skrivit fler böcker?
– Absolut, förr försökte jag arbeta mycket mer efter hur alla andra gjorde.

Nu har jag i stället hittat mitt eget arbetssätt som passar mig och min livssituation.

Dina böcker är förstås fiktion, men oavsett genre finns det nog ingen författare som inte tar ur sig själv och sitt eget liv, mer eller mindre. Finns det något i den här boken som ligger väldigt nära dig?
– Jag har själv fyra barn och vet hur hjälplös man kan känna sig när något av barnen inte mår bra eller har det svårt i till exempel skolan. Något som jag tror att många föräldrar kan känna igen sig i. Man vill ge sina barn det bästa men ibland räcker det ändå inte till. Något som skapar en stor sorg och en känsla av maktlös-het. Sedan har jag ju en karaktär med i boken som faktiskt finns på riktigt. Vår hund Sigge. Det kändes fint att få skriva in honom i berättelsen. Han kom till oss för ett år sedan och sprider så mycket kärlek.

Vad i Stellas liv är mest olikt ditt eget då?
– Oj, massor! (skrattar) I och med att det är en fiktiv berättelse är det mesta olikt mitt eget liv ...

Jag kan tänka mig att du lika gärna läser en bra feelgoodbok som du ser på en bra feelgoodfilm?
– Absolut, jag älskar att sjunka ner i soffan på kvällen och titta på en riktigt mysig och härlig film.

Hur skulle du rollsätta en svensk filmatisering av boken?
– Åh, svår fråga ...

För en Hollywood-film då? Dina böcker har ju även kommit ut utomlands ...
– (Skrattar) Det var ju ännu svårare. Men Reese Whiterspoon skulle ju vara härlig som Stella om man fick drömma. Däremot har jag alltid tänkt att Rakel Wärmländer skulle vara så himla bra.

Så himla bra i rollen som Emma i '24 goda gärningar'.

Hur ser dina dagar annars ut just nu? Firar du att boken har kommit ut med några lediga höstdagar eller finns det kanske allra redan några idéer om vad som väntar dig härnäst i författarskapet?
– Just nu är jag inne i en ganska intensiv period då 'Ett litet steg på vägen' precis har släppts ... och i mitten av oktober kom '24 goda gärningar' som pocket ... sedan har jag börjat skriva på min nästa bok som planeras till hösten 2020. Men nu när barnens höstlov kom lovade jag mig själv att ta ledigt en vecka.

Och jag åkte ner till Båstad med familjen och bara njöt av att hänga med dem.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com