Janice Kavander

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 22 december 2019

When you wish upon a rising star. Sångerskan Janice Kavander vill fylla oss med värme, ljus och hopp den här julen. För många känns julen som mest ensam och där är hennes röst redo att ge tröst där den kan.

'I'll Be Home for Christmas' ger oss en intim och avskalad tolkning av Bing Crosbys titellåt så väl som Judy Garlands 'Have Yourself a Merry Little Christmas'. Djupet i din röst ger dem kanske en än mer soulig närvaro nu. Inte för du skulle släppt på sommaren, men var det givet att göra jullåtar nu?
– För mig så har julen handlat väldigt mycket om musik. Min uppväxt bestod mycket av musik i hemmet och under julen så satte alltid mina föräldrar på sina favorit julskivor. Allt ifrån finska sångerskor som jag sjunger som glitter till stora klassiker med Frank Sinatra och Whitney Houston.

Whitney Houstons 'One Wish: The Holiday Album' fångade mig verkligen.

Det är två minst sagt klassiska låtar att tolka?
– Det är två klassiker som spelats igenom alla jular hemma så länge jag kan minnas. De görs båda i många olika versioner och tolkningar så det finns ju något för alla ...

Har du kanske några guilty pleasures bland mer "oväntade" jullåtar?
– 'Kiss Me at Midnight' med Nsync och 'Mistletoe' med Justin Bieber och jag skäms inte ens!

Har du petat något i att skriva egna jullåtar än?
– Jag har ju undvikit det i två år nu för jag har tänkt att det är omöjligt att skriva en bra och inte lökig jul-låt idag. Men jag tror jag har ändrat mig nu ... nästa år tror jag det är dags faktiskt!

Vilka jobbade du med för att få det här samman?
– Min tolkning av 'Have Yourself a Merry Little Christmas' gjorde jag tillsammans med FAMILY_TIME ... Karl Erkenborn ... då ville jag skapa en version av denna klassiker som skulle kunna fånga folk som vanlig-tvis inte gillar julmusik men som samtidigt har de signalementen jag kan tycka en jullåt behöver.

Ville göra något som man vill lyssna på om och om igen. 

'I'll Be Home for Christmas' gjorde jag tillsammans med HYENA ... Andreas Söderlund ... som producerat. Och för att inte nämna genierna Fabian Ballago på keys och Oskar Schönning på contra. Det är utan tvek-an en utav mina favorit-jullåtar. Inspirerades mycket av Whitney Houstons version, ville att den skulle vara så innerlig som möjligt. Min sång har inga effekter, den är bara rakt upp och ner som den är. 

Julen betyder olika för alla. Men oavsett om man får ut glädje eller tröst så är det i alla fall genomgå-ende att julmusiken ofta finns där som en varm filt. Vad hoppas du att man ska känna av din musik?
– Just det. Jag vill att man ska bli fylld av värme men också ljus och hopp. Jag hoppas min röst kan ge tröst. 

I fråga om att ge och få, inte minst efter upplevelsen du måste haft med Musikhjälpen i år, där du var årets resande reporter och reste till Uganda ... finns det några frågor du vill lyfta i en tid som denna?
– Jag tycker det alltid är viktigt att lyfta psykisk ohälsa och under julen samt andra högtider tror jag det är extra viktigt. Man kan vara så inne i sin egna bubbla att man glömmer att se och höra sina medmänniskor. För mig handlar julen om kärlek, gemenskap, musik och mat. Men för många andra är det precis tvärtom.

Det kan vara ensamhet och utsatthet och ätstörningar och trauman.

Därför är det viktigt för mig att sprida så mycket ljus som jag bara kan.

Mycket julmusik är ju spunnen ur soul, jazz, gospel och RnB. Och pophookar är ju inte ovanliga idag heller. Så det känns ju som du redan väldigt mycket har ditt hem här. Du hyllade förstås Nina Simone tidigare i år. Men vad skulle du säga att du har för olika influenser. Har det förändrats under åren?
– Det har nog förändrats en del genom åren. Jag har förändrats mycket och jag vill alltid utvecklas och hit-ta nya vägar och influenser, men har några som jag alltid kommer tillbaka till. Nittio- och tjugohundratal-ets  RnB och Soul har alltid varit med mig på något sätt. Älskar att influeras av det mer renodlade soundet men att hitta en modern tvist på det. En artist jag varit besatt utav i år är Sinead Harnett. 

Otrolig sångerska och låtskrivare från England. Sen har NAO, Kwabs och Banks varit stora influenser so-undmässigt och uttrycksmässigt sedan jag började skriva min egna musik.

Whitney har och kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta.

Hennes sång har präglat min sång något otroligt! 

När var det som du gick med i Tensta Gospel Choir?
– Hösten 2010, snart tio år sen ... helt sjukt! 

Just Tensta Gospel Choir har ju varit med och format många väldigt begåvade sångerskor som Sabi-na Ddumba och Zhala ... men så brukar ju ofta vara fallet med körer ... många av de största har sina rötter där. Vad innebar just det sammanhanget för dig och din väg framåt till där som du står idag?
– För mig har kören haft en väldigt stor betydelse för mig och mitt musikaliska uttryck.

Det var efter en julkonsert 2013 som jag förstod att jag skulle sjunga och inget annat. 

Varför tror du så många av de som funnit gospelkörer blommat ut?
– I mitt fall så tror jag det handlade om att jag hittade ett sammanhang där jag sakta men säkert fick blom-ma ut, i min egna takt. När jag förstod att gospel delvis handlade om att förmedla ett budskap, om hopp och ljus, så var det som att alla ramar jag hade uppe när det gällde sång, föll ner och jag fick plats att bara sjunga och känna ... tror verkligen kärlek och gemenskap är en stor drivkraft. 

Går det ta in ... och vad gör man av ... att kallas för "nästa stjärna"?
– Jag har svårt att ta in det. Vad menas egentligen med det? Det känns som att skivbolag och media vill de-finiera en hela tiden och på samma gång kunna förutse saker. Samtidigt är kärleken och uppskattningen väldigt betydelsefull och en stor drivkraft. Det blir som ett kvitto på att man ska fortsätta med det man gör. Men jag tampas mycket med prestationsångest ... jag kan känna att mitt värde ligger i min prestation.

Fast jag försöker intala mig själv hela tiden att det inte alls är så. 

Fan ... det finns typ ingen balans i det här man gör (skrattar)

Något gör du ju i alla fall rätt. Från att förra året släppa album, vara på P3 Guld, sjunga med Veronica Maggio på Cirkus ... vilket ju redan låter svårt att toppa ... har du i år blivit med Allsång på Skansen, fått Guldskiva för sagda album, sjungit med Joss Stone och uppträtt på Stockholm Soul, Grammisga-lan, Ellegalan, Guldbaggegalan. Förra året var ju fantastiskt men hur har det här året då inte varit? 
– 2019 har varit ett fantastiskt men också väldigt omtumlande år. Jag har bearbetat mycket känslor och trauman och pratat mycket om frågor jag tycker är viktiga men tunga. Blev ambassadör för Suicide Zero och resande reporter för Musikhjälpen. Två uppdrag jag är så stolt över men som också tagit mycket av mig även fast det varit otroligt givande. Det har inte ens landat hos mig ännu.

Var börjar du nästa år?
Dyker räääättt in i studion för ett tag! 

Så nyskriven musik?
– Jaaaaa tack! Hade gärna släppt mer musik 2019 men jag vill samtidigt ta min tid att experimentera i alla mina projekt. Det känns som att det är dags för det ... ett nytt album ... nu sa jag det!

Ett nytt kapitel helt enkelt. 

Vill du ge nån jul- och nyårshälsning till alla de som lyssnar?
– Vill önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år! Jag hoppas alla får sin tid att reflektera över detta år, kanske till och med detta decennium?! Och får göra sig redo för 2020 med massa nya krafter.

Ta hand om varandra, se och hör varandra!

Kärlek, Janice

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson
Fotograf: Julia Sixtensson

danieljohn@intervjun.com