James Auger

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 14 september 2018

Britten James Auger kom till Sverige för fem år sedan. Efter en kväll då han stod ute på verandan och hörde skogarna skövlas insåg han att vi alla drastiskt måste förändra våra liv för en bättre framtid.

En av låtarna på den här EP-skivan kom väl redan förra hösten. Har det varit en lång väg fram?
– Vi släppte också singeln 'Morning Light' under vintern 2017. Och det finns mycket mer än bara det som är med på våran EP! Men med turnerandet och allt jobbet med att spela in den så halkade ett helt album iväg lite längre bort än vad vi först hade förväntat oss.

Men nu är vi på rätt väg och vi började spela in vårat album i början på Juli.

Några ledord som funnits runtom i alla fall EP-skivan har varit "Change your life"? Hur tänker du att musiken från A Choir of Ghosts ska inspirera till en livsförändring för lyssnarna?
– 'Woods' är också min oro och samhällskommentar över hur vi som samhälle väljer att misslyckas. Vi vet alla att den globala uppvärmningen händer och att det blir allt värre, men ingen kör mindre och ingen fly-ger mindre. Det är problemet med det moderna samhället och hela "Jag är bara en person, regeringen fixar det om det behöver fixas" sättet att tänka. Jag är medskyldig till det här också. Alla säger att vi vill kunna rädda världen, men vi har växt upp i ett så pass bekvämt samhälle att det är svårt att släppa greppet på de där grejerna som gör livet enklare. Men det är de grejerna som också tar hårt på klimatet.

Jag hoppas att vi kan ändra på oss tillsammans, vi behöver alla förändra våra liv drastiskt.

För vad ska vi säga till nästa generation, till våra barn och barnbarn, när de om fyrtio år frågar oss: "Vad gjorde du när den globala uppvärmningen började bli värre?"

Jag hoppas att våra svar kan förändras från vad de är nu och att vi kan säga något annat än "ingenting".

Är detta vad vi får höra om på nya låtar som 'Woods', 'Saint' och 'Outside the Window' ...
– 'Woods' skrevs efter att jag en kväll stod på verandan och kunde höra hur skogsmaskinerna bakom huset högg ner allt som stod i deras väg och jag insåg att sedan jag flyttade hit till Sverige för fem år sedan så har det bara blivit värre och värre med kalhyggen. Vad händer om fyrtio eller femtio år när vi har hugger ner det sista trädet? Vad för slags samhälle är det som vi lämnar till våra barn och barnbarn?

'Outside the Window' är vad jag tycker om och min syn på det svenska vädret och årstiderna här. Att det är mörkt i vad som känns som en evighet och sen på sommaren är det ljust i vad som känns som en evighet. Båda två förstör min sömn. Det är minusgrader i månader för att sen bli helt galet varmt med myggor och andra insekter som ser mig som ett mellanmål.

'Saint' är ett brev som jag skrev till min fru med ett löfte om vad jag ska göra för henne i framtiden.

Var det givet att ha med de lite äldre låtarna på EP:n med?
– Ja, det tycker jag. Vi hade inte tänkt att ha med dem på albumet så jag insåg att det kunde vara bra att ha med dem på EP:n istället. Jag tycker att de passar bra ihop med resten av låtarna också.

Är det nån av låtarna som ligger närmast ditt hjärta?
– Jag tror faktiskt inte det. De betyder alla mycket för mig, men på totalt olika sätt, så det är svårt att peka på en enda låt och välja den som den låt som betyder allra mest.

Vad gav det det här projektet att ha med dig Glorious Sons-producenten Terry Benn?
– Det har varit fantastiskt att arbeta med Terry, men det var länge som vi inte hade träffats i verkligheten. Vi jobbade länge bara via Skype, Pro Tools och mail. Men den 4:e juli i år plockade jag upp honom på Arla-nda då han flög till Sverige och vi spenderade två veckor i ett hus på Skogsnäs, det gamla hantverkshuset, där han spelade in albumet med mig och tillsammans med resten av A Choir of Ghosts.

Det har varit otroligt viktigt att ha ett par super kreativa öron arbetandes på det här projektet med mig. Han har tagit det här till nästa nivå för mig. Det har gett mig mycket att kunna jobba med en sån produ-cent och vi har skapat musik som jag inte visste att jag kunde göra.

Vad hade du gjort i musikväg innan du kom hit till Sverige?
– Jag spelade aktivt musik när jag bodde i England, men när jag sen flyttade till Sverige försvann den delen av mitt liv under en tid. Det var när jag skrev 'Ester' och jag visste att den var något annorlunda som jag bestämde mig och visste att det här var något som jag skulle kunna fortsätta med.

Men du gjorde ingen musik här innan A Choir of Ghosts kom till?
– Inte mycket, faktiskt. Jag antar att jag bara behövde den tiden utan musik för att veta vilken väg jag sedan skulle vilja fortsätta på. Vilken väg jag skulle ta. Jag skriver rakt från hjärtat, vilket oroar mig ibland, det är oroväckande när man ser hur många deppiga och ledsna låtar jag skriver. Men samtidigt tycker jag det är svårt att skriva nått glatt utan att det blir något som låter alldeles för smörigt!

Det var också dels den norrländska naturen som fick dig att vilja plinka på gitarren igen?
– Ja, jag bor mitt ute i ingenstans, mitt i skogen, som är ganska långt bort från allting. Så det är svårt att inte få inspiration av det när man är helt omringad av skogen varje dag. Och jag menar ... det finns så mycket man kan känna av skogen och ljudet av vatten som rinner. Det finns mycket känslor i vinden.

Där jag bor så finns det massa fin natur och sevärdheter. Nära huset finns ett helt gäng av fantastiskt vack-ra platser. Brattforsen, om man vill se björn, hällristningarna i Näsåker, niporna in Resele och häxberget utanför Kamfors är några av de ställen jag skulle kolla in om jag var här på semester.

Är det bara skogarna som får igång pennan?
– Just nu så är det nog bara Norrland som förstår mig, det är inte som att jag ogillar andra ställen, men jag spenderar inte särskilt mycket tid bland civilisationen, mycket av min tid är här, så det kan vara svårt för mig att bli inspirerad av och insatt i en plats som jag inte längre har vistats i på en lång tid.

Rent musikaliskt lutar du ibland mer åt folkmusik och ibland lite mer åt country?
– Hemma lyssnar jag i princip på allting. Allt ifrån polsk black metal till crossover country-pop. Jag tycker det är mycket mer spännande att lyssna till en stor variation av musik och att försöka ta inspiration från överallt. Det ger livet mer glädje att öppna upp sig till alla musikgenrer.

Jag tror det är hur musiken får mig att känna ... att den kan frambringa djupa känslor i mig som jag inte förstod att jag hade, och som jag inte visste fanns, som jag sedan vill skriva om.

Hur är det med spelningar för dig nu?
– Vi spelade på Trästocksfestivalen den 21:e juli och sen hade vi lite tid ledigt innan vi gav oss av på en ganska intensiv turné. Vi lämnade hemmet igen den 20:e augusti och vi kommer tillbaka den 14:e oktober.  Vi kommer då ha spelat i Sverige, Danmark, Norge, Tyskland, Österrike, Schweiz, Italien, Frankrike, Belg-ien, Nederländerna, England och Skottland. Jag hoppas bara vi kommer tillbaka i ett stycke efter det!

Hur var releasekvällen för EP:n vid Storsjöteatern i somras?
– Det var magiskt. Vi skapade en upp och ner vänd skog av några småträd som nyligen hade gallrats. Vi hade ett Östersundsband på plats vid namn Running Cooper som öppnade upp kvällen för oss och sen spelade vi under lite drygt en timme. Vi spelade hela det nya albumet också, vilket är lite annorlunda än våran nuvarande rena blandning av folk, indie och popmusik. De nya låtarna är mer full band än våra tidigare släpp, men folket verkade gilla det i alla fall. Det togs emot riktigt väl.

Så det känns bra att det beslutet togs! Vi satte även upp några kameror på plats och vi spelade in ljudet, så vi ska få ihop en live-musikvideo till, likt vi även gjorde för 'Outside the Window'.

Vilken har varit din mest minnesvärda spelning hittills?
– Det finns så många, allt från en drogfylld dungeon i Prague till en ångbot på Storsjön under Storsjöyran. Men jag tror favoriten ändå måste vara releas-spelningen i somras.

Den kommer alltid stå ganska långt upp på listan.

Vad vill du ge på scen?
– Det flamsiga svaret är nog hundratio procent, men det är faktiskt sant. Jag vill öppna mitt hjärta och själ och jag vill att folk ska lämna en spelning med leenden på deras ansikten och en "vad såg jag just, det var helt galet" tanke i huvudet. Vi spelade 'Ester' som ett extranummer en gång och då lite annorlunda mot den inspelade versionen ... vi spelar den ganska annorlunda live ... och jag spelade så hårt vid ett tillfälle att jag strimlade bort en hel del hud från fingertoppen. Jag spelade så hårt att en av mina fingrar började blöda.

För jag hade fått av allt skinn ...

Aj! Vill du hälsa något sista innan lyssnarna tar sig an 'Woods' EP:n?
– Absolut, slut era ögon, försök att inte tänka för mycket, och bara luta er tillbaks och lyssna. Njut. Jag hoppas att den får dig att må bättre, eller får dig att gråta, eller att den gör dig arg. Jag vill att du ska känna något från våran musik, inte att musiken bara existerar. Gör något för miljön, plocka upp lite skräp och ta istället cykeln till jobbet. De små sakerna behöver hända för de större sakerna att ske.

Berätta för nån att du älskar dom, prata med någon som skulle bli glad över att få bli hörd för en gångs skull.

Det är dom små grejerna som vi behöver i livet. Musik är bara en av dom.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com