Jakob Sverker

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 5 mars 2017

Intervjun möter författaren Jakob Sverker i ett samtal om den Selmapriset-nominerade Europatrilogin, att ha skrivandet som en flykt från verkligheten och sitt nya podcastprojekt.

Hur fick du den ursprungliga idén till den första delen i Europatrilogin, 'Berättelsens ängel'?
– 2010 flyttade jag till Paris för att jobba. Lite på kul började jag läsa Walter Benjamins Passagearbete som handlar om Paris och kom på att mystiken kring hans död och den försvunna dokumentportföljen kunde utgöra början på en deckare ...

Samtidigt såg jag krafter i rörelse i Frankrike, främst genom Front National, som skrämde mig på djupet. Så jag länkade ihop Walter Benjamin med en nutida nazistisk konspiration mot det demokratiska Europa.

Vad skulle du säga att det övergripande temat är. Det som håller samman hela storyn?
– Det övergripande temat är de motstridiga tankegångar som dominerat Europa de senaste hundra åren, demokrati kontra diktatur, respekt och tolerans kontra segregation och aggression. I Europa har vi skapat det bästa och det sämsta i mänsklighetens historia och det är ytterst vad Europatrilogin handlar om.

Viktigt är också att det är ett europeiskt perspektiv, inte ett svenskt, franskt eller engelskt.

Var det alltid tänkt att vara en serie?
– Ja, det var omgående klart för mig att historien var större än en bok. Det kändes rätt att dela upp den på tre. Perspektivet är också olika i böckerna, vilket gör det naturligt att hålla isär dem istället för att skriva en tjock roman ...

Innebär det att du haft en plan från början eller har du tagit det lite allteftersom ändå?
– Jag kommer ju från IT-världen och jobbar ungefär som man gör där. Vi kallar det agil metodik. Först gjorde jag en övergripande plan med synopsis på hög nivå för varje del. Sedan tog jag fram alla de ingående scenerna som ett skelett. Under själva skrivprocessen skedde förstås förändringar, scener har stuvats om, tagits bort, lagts till, eller ändrats i perspektiv.

Jag tror att en film- eller teaterregissör jobbar på ungefär samma sätt.

Var där skillnad i att skriva den första kontra andra och tredje boken? Vilken kom sig enklast ...
– Det var otroligt stor skillnad att skriva böckerna. När jag skrev den första famlade jag i mörkret, när jag skrev den sista kände jag att jag har en erfarenhet och känsla som är min egen. Europatrilogin har varit min bildningsresa. Böckerna skrevs delvis för att jag skulle lära mig hantverket, hitta tekniker att upp-rätthålla intensiteten, kunna variera språket i så hög utsträckning som möjligt och öva skickligheten i att hålla mig inom givna ramar och till vald genre.

Så vilka är protagonisterna Carl-Henrik Wiberg och Madeleine Raeder?
– Carl-Henrik är från början Sveriges Radios utrikeskorrespondent i Paris. Han är på väg att bli hemkallad till Stockholm och få jobbet som programledare för Ring P1. Det vill han inte, så han jagar desperat ett scoop som kan hålla honom kvar i Frankrike ...

Madeleine Raeder är svensk marknadsassistent på ett stort franskt företag där hon gör kometkarriär. Hon har haft en jobbig uppväxt med mobbing, men är också en ovanligt duktig slagskämpe. Hennes farfar, som var hennes beskyddare och mentor, har lärt henne att slåss och ser henne som en krigare. Det är också på grund av farfar hon hamnar i stridens hetta och till slut blir den hon verkligen är.

Hur gick du till väga i uppkomsten av de här karaktärerna?
– Inspirationen till Carl-Henrik Wiberg kommer från den nyss bortgångne radiojournalisten Kjell Albin Abrahamsson. Det handlar mer eller mindre om en hyllning från min sida. Jag är en stor beundrare av Kjell Albin, hans radioreportage och även hans böcker. Madeleine Raeder är mer av ett slags alter ego, fast väldigt distanserat. Hon tror att hon är någon annan än hon egentligen är på samma sätt som jag ofta har gjort. Inom sig bär hon på motstridiga delpersonligheter som skapar störningar och gör tillvaron stökig.

Så har det alltid varit för mig också. Hon tror att hon är en ytlig karriärkvinna, men visar sig vara en krigare och dessutom en krigare i det godas tjänst. Hennes farfar ger henne nycklarna till en skatt, på samma sätt som min farfar gav mig nycklarna till en skatt ... språket.

Efter att ha arbetat på den här serien under sju års tid, en tid då vi även har sett stora förändringar inom Europa. Vad kan du så här år 2017 se som du inte kunnat tänka dig alls år 2010?
– Att populistiska och nationalistiska rörelser har fått sådant genomslag de har fått och att friheten i Europa faktiskt är hotad på riktigt. Att skriva om en nazistisk konspiration mot det demokratiska Europa framstod 2010 som lite krystat och hypotetiskt. När jag skrev sista delen i Berlin i somras kändes det som om jag beskrev något som kunde hända utanför på gatan när som helst. Bara några månader senare skedde också ett attentat i Berlin som i stort sett liknar det som avslutar min trilogi.

Vad har personligen varit det mest givande för dig under åren och arbetet med serien?
– Jag arbetade med böckerna under en svår period av mitt liv med många tuffa motgångar. Det var skrivandet av Europatrilogin som höll samman min tillvaro och gjorde att jag orkade med att ta mig igenom det. Att jag klarade av det ger mig sådan otrolig självkänsla och hopp inför framtiden.

Både del två och tre blev nominerade till Selmapriset?
– Det känns naturligtvis fantastiskt att bli utvald som en av de främsta bland flera hundra manus. Och det dessutom två år i rad. Framförallt den andra gången bekräftar för mig att jag har skrivit något som är angeläget och viktigt.

Precis som med andra litterära priser är ju kopplingen till kommersiell framgång inte given, men det är klart att det ger en kvalitetsstämpel som är viktig både för mig och de som funderar på att läsa böckerna.

Vad tänker du kring hur vi idag ser av allt mer självpublicering?
– Det är en helt naturlig utveckling. Bokbranschen börjar bli mer entreprenörsdriven och stora bolag kompletteras av mindre aktörer som jobbar snabbare och mer innovativt. Jag kommer, som sagt, från IT-branschen och där gick vi igenom samma resa för tjugo år sedan. Ytterst handlar det om att såväl författare som läsare vill styra mer över vad som skrivs och läses, inte lita till stora förlags reklamkampanjer.

Om bara några år, när de mentala spärrarna släpper, tror jag att de flesta större förlag jobbar lika mycket med egenutgivare som att ta fram egna författare. Det finns för många affärsmässiga fördelar för att det ska gå att stå emot en sådan utveckling.

Finns det några specifika för- och nackdelar du ser med att ge ut bok med och utan ett förlag?
– Fördelarna med att ge ut själv är att det går snabbare, man styr hur och när saker ska ske och man bygger upp en väldigt nära relation med sin läsekrets. Nackdelarna är att man inte får tillträde till ”gammelmedia” och de finare litterära salongerna. Men även det håller på att ändra sig ...

När uppstod ditt intresse för litteratur?
– När jag var liten fanns det något som kallades slukaråldern. Ungefär när jag var tio, elva inföll den och jag låg och läste böcker så fort jag kom åt. Det fanns en serie som hette B. Wahlströms ungdomsböcker och mina bröder och jag hade hela bokhyllor fyllda av dem. Så fanns det klassiker, exempelvis Iliaden, fast på prosa och enkel svenska för ungdom som jag också slukade.

Det ena ledde till det andra och snart började jag läsa vuxenlitteratur. Först thrillers av Alistair MacLean och Ken Follet, sedan Herman Hesse och Kafka. Till slut började jag plugga litteraturvetenskap.

Vilken var den första boken du läste?
– Antingen var det 'Lille prinsen' eller 'Tre Deckare'. Är lite osäker på det.

Vilka verk kan du rekommendera nu efter desto mer år i läsarkammaren. Några favoritförfattare?
– Jag har minst tio absoluta favoritförfattare så det är omöjligt att svara på. Just nu kan jag rekommendera 'Swede Hollow' av Ola Larsmo, men jag har precis börjat på Nina Burtons 'Gutenberggalaxens nova' och den verkar mycket lovande.

När skrev du din första roman?
– Jag började skriva på min första roman när jag var tretton år gammal. Den handlade om en soldat under rysk-japanska kriget 1905. Det var en kombination av Tsarens kurir och en dokumentär jag hade sett på tv om det kriget som gav mig inspirationen.

Vad betyder skrivandet för dig idag?
– Skrivande och läsande ... för jag ser det som två sidor av samma mynt ... är både en flykt från en oberä-knelig verklighet och ett sökande efter sanning. Göran Rosenberg skrev en gång: "Människans lott är att leva i klyftan mellan världen som hon föreställer sig den och världen som den tränger sig på”. I någon mening handlar all skönlitteratur, oavsett genre, om just det.

Var hittar du inspirationen till att fortsätta skriva fortfarande?
– I mitt eget liv. I den stökiga tillvaro jag har haft så många gånger och förmodligen kommer att fortsätta ha. Det tar sig uttryck på det här sättet. Ibland kan en mycket annorlunda historia berätta väldigt mycket mer om en själv än en självbiografi. Se bara på Kafka och hans berättelser.

Hur är livet som författare?
– Jag kan ju inte försörja mig som författare än, så det är fortfarande en avancerad fritidssysselsättning. Det roligaste är nog alla andra författare jag har lärt känna under de här åren och de positiva recensioner och omdömen folk ger mina böcker.

Europatrilogin är intressant i det att det är fiktion, det är spänning ... det är thriller. en samtidigt något av ett porträtt av samtiden. Hur skulle du själv kategorisera det du skriver?
– Till viss del är det bara mitt sätt att fungera. Ända sedan barnsben har jag fantiserat om verkligheter som är nästan som den värld vi lever i, men med några avgörande och dramatiska förändringar. Sedan är 'Europatrilogin' också ett uttryck för min rädsla. Jag är djupt berörd och skrämd av det hat och förakt som på bara några år har gått från tabubelagt till att flöda över ...

Hur partier, som sitter i de flesta europeiska parlament, så öppet och ogenerat flirtar med människans allra sämsta sidor. Sanning och lögn har blivit ”alternativa fakta” och den manipulativa, totalitära konspiration som mina böcker handlar om är kanske inte så långt borta. Kanske håller den på just nu?

Med Europatrilogin avslutad. Vad väntar härnäst i ditt skrivande?
– Jag har två romanprojekt på gång. Det första är en olycklig kärlekshistoria om en kosmopolitisk man, en världsmedborgare, som börjar jobba som lärarvikarie i en liten svensk stad och blir kär i fel kvinna. Den andra är en modern herrgårdsroman där adelsmannen upptäcker att ett antal illegala flyktingar slagit läger på hans marker. Hans reaktion blir inte den väntade ...

Vilket leder till en stor mediastorm och förändrade personliga relationer.

Nu säger jag att trilogin är avslutad. Men den fortsätter dels genom en ny podcast?
– Tanken med podden är att bidra till att föra europafrågor och den europeiska kulturen närmare en svensk läsekrets. Europatrilogin är en underhållande ingång till den föreställningsvärld som utgör fundamentet för vår västerländska civilisation och podden vill fördjupa förståelsen. Ambitionen är att göra avsnitten lika underhållande och seriösa som böckerna.

Europatrilogin går även som följetång i podden.

Tycker du det är viktigt för läsare att ta sig an Europatrilogin i någon form?
– Först och främst är Europatrilogin garanterat spännande. Jag har ännu inte mött någon läsare som inte tycker att böckerna är bladvändare. Ytterst ska man läsa den för att bli varse vad som faktiskt kan hända om vi inte värnar de europeiska kärnvärdena, bildning, moral, integritet och civilkurage.

De strömningar som förde Europa till ruinens brant under andra världskriget har vind i seglen igen. Europatrilogin handlar om motståndet mot detta.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com