Jack Moy

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 29 april 2016

Intervjun möter frontmannen Jack Moy för ett samtal om Glöden, bandets ständiga klädbrist, låtskrivande i stort och allt om nya och somriga singeln 'Vacation'.

Det här är en låt om sol, vind och vatten. Sommar! Vilka är dina bästa sommarminnen?
– Det är svårt med något specifikt, men jag älskar svenskt väder. Kvällar där det helt plötsligt börja spö-regna när man planerat någonting stort. Blir alltid så opretentiöst när alla ser ut som skit och är dyngsura.
Sådana sommarkvällar sparar jag i minnet! Annars skulle jag säga att det bästa är att packa väskan och tågluffa. Det är resan som är målet. Bekvämlighet är överskattat.

"Got sick of the concrete so I'm leaving in six weeks from today" ...

Ursprungsidén till den här låten kom egentligen från min vilja att fly all betong och grått. Därav den textraden. Låten handlar egentligen om att fly landet Bonnie and Clyde-style.

Hur är din kreativa process när du skriver en ny låt som denna?
– Att skriva låtar är i princip det enda jag gör på dagarna. Men för att jag ska gå 'all in' på en idé krävs det någon form av hållhake. Antingen en melodi eller en textrad som verkligen fastnar i pallet. En som man nynnar på i duschen liksom. Efter låten är färdig så börjar bästa momentet ... det vill säga att hitta en producent som man tror skulle ge låten det lilla extra. I mitt fall känner jag sällan att en låt är färdig. Men man mer accepterar att det är "vad det är" och att man inte kan hålla på med evighetsprojekt. 

I det här fallet tog vi in Faråker som jag tycker gjorde ett utomordentligt jobb!

Det är i princip bara du i bandet som skriver texter?
– Jag är ego när det kommer till sånt och skriver i princip bara om mitt eget liv och mina egna brister. Det är otroligt smickrande när folk känner igen sig, men det var aldrig meningen. Jag tycker det hör till att vara sig själv. Jag har inget att gömma. Om man ska skriva musik gör man bäst i att hålla sig till sanningen. Det här är inte teater. Jack Moy är mitt riktiga namn så man kan inte riktigt gömma sig bakom något.

Kan du tänka dig att skriva på svenska?
– Helt ärligt så kan jag inte. Helt sjukt att det är så, men jag sjunger seriöst dåligt på svenska. Mitt uttal och timing är helt off. Det var min pappa som inspirerade mig till att skriva musik, vi är engelsmän och pratar engelska, så det har alltid varit naturligt att skriva på engelska ...

Då började du spela musik tidigt?
– Jag tror att jag alltid velat men aldrig riktigt vågat men jag plockade väl upp gitarren när jag var fjorton eller femton år. Mest för att imponera på folk med 'Wonderwall' covers som alltid förstörde alla fester.

Ja, jag var "han" ...

Lever du på musiken idag?
– Man lever inte på musik. Man överlever på musiken. I mitt fall har jag haft det som heltidssyssla i tre år.

Vilka är bandkamraterna i "Glöden" och hur kom ni att spela tillsammans?
– Sebastian 'Skojpajas' Söderström och Zebastian 'Zlaktarn' Mattsson. Men det är egentligen bara samli-ngsnamnet på oss liksom. Vi har alla en riktig ostig 'Glöden tills Döden' tatuering. Jag önskar att det fanns en 'Forrest Gump' kind of grej men så intressant är tyvärr inte livet. Vi är bästa polare och när jag ville starta bandet så hade Sebbe och Zebbe inget val.

Jack Moy and Glöden har varit ett band sen 2010, så dom första stegen var väl egentligen samma som för alla band, att skaffa en following. I det här fallet fick vi ett otroligt stöd från våran hemstad Väsby.

Något som vi är otroligt tacksamma för idag ...

Hur har nya singeln tagits emot?
– Folk alltså! Mitt hjärta smälter för folk. Dom överöser en med kärlek så att man nästan skäms. Jag skäms inte för att säga att vi har dom bästa och härligaste människorna som diggar oss. Om ni läser det här, tack.

Hur trötta är ni på att beskrivas som Sveriges svar på Mumford and Sons och The Lumineers?
– Det är för att det är enkelt att pitcha. Men ska man vara ärlig så är det få likheter. Jag tror det handlar om att vi var först i Sverige med just den genren. Jag lyssnar mest på Sister Nancy, The Specials och Vampire Weekend. Utan dessa kan man lika gärna ställa in hela sommaren!

Ni har haft ganska lite kläder på er ...
– (Skrattar) Jag tror det bara alltid varit så. Man har suttit i källare och spelat in musik under hela sin uppväxt. Det är alltid varmt och svettigt. Sen liksom överfördes det till Jack Moy and Glöden liksom.
Men nej, jag tror vi är klara med just nakengrejen nu.

Våra kroppar är parodier på sig själva just nu så tror att vi borde behålla kläderna på framöver!

En tid var ni signade hos Universal Music. Men inte nu längre?
– Vi har gått från 'indie' till 'major' och sen tillbaka till indie igen. Och jag måste säga att indie är den enk-lare vägen för just oss. Ingen kommer göra dig till en stjärna. Hårt arbete och vilja är den enda vägen. Vi lämnade Universal Music och driver idag ett eget skivbolag som heter 194entertainment.

Där '194' är en hyllning till Väsby! Det är postkoden.

Blir det fler låtar under året?
– Vi har inte riktigt bestämt oss hur vi ska gå vidare. Materialet finns för ett album men det är oklart om det blir klart redan 2016. Men det kommer definitivt komma fler singlar i år.

Det har viskats om att ni är på väg att sätta klorna i USA?
– Jag kan säga att bollen är i rullning. Vi har signat ett förlagsavtal med ett bolag som uteslutande riktat in sig på den större marknaden. Så har man tur kanske man ser oss där inom en snar framtid.

Hur ser det ut med kommande gig om man vill se er spela live framöver?
– Det kommer en sommarturné med femton datum som är satta. Tyvärr har vi bara gått ut med sju, men om man håller ögon och öron öppna så missar man oss inte ...

Några utomlands?
– Räknas Norge och Åland ... (skrattar)

Vad hoppas du att läsarna ska känna när de nu tar och lyssnar på 'Vacation'?
– Dom ska bara släppa loss, ta en bira, gå ut i solen, och må bra med folk dom älskar!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com