Irene Fjøsne Tausvik

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 19 september 2017

En kortfilm om värdet av bra vänner. En historia som är löst baserad på regissören Irene Fjøsne Tausvik's egna liv då hon vågade lämna hemlandet för att följa sina drömmar i London.

Ni är alltså i tidig efterproduktion av kortfilmen 'Go On' nu?
- Vi är i efterbearbetningen just nu, ja. Men jag kan inte riktigt säga att det är tidigt in längre då vi redan har arbetat med den i några veckor nu. Den har kommit väl samman. Men det finns fortfarande en hel del kvar att göra! Vi avslutade inspelningen den 25 augusti efter sex dagars inspelning. Det gick väldigt bra, faktiskt. Över mina förväntningar! Vi hade särskilt tur med vädret för utomhusscenerna, som blev riktigt bra. Slutscenen filmades i Tjøme i Norge och vädret hade varit dåligt hela veckan ...

Jag ville så gärna ha en solnedgång i den scenen och just den dagen då vi åkte dit för att filma den scenen klarnade det upp och jag fick min solnedgång. Jag var så glad. Sammantaget var det en välplanerad ins-pelning tillsammans med ett hårt arbetande crew.

Vad handlar filmen om?
- Handlingen följer Sofie, som lite har stannat upp i livet och stängt av sig från världen runt henne. Hon är en juridikstudent men drömmer om att bli konstnär. Hon träffar Gerald, en engelsman som tillbringar sina somrar i Norge och njuter av livet så gott han kan. Ofta ritar han saker som han ser i sin skissbok. De två möts över en ömsesidig kärlek till konst och en vacker vänskap blommar.

Gerald hjälper Sofie att hitta det mod som hon behöver för att ge sig an sina drömmar.

Det ett slumpmässigt och oväntat möte mellan två främlingar. Hur manifesteras deras möte?
- Sofie och Gerald är två väldigt olika personer, så för att deras vänskap skulle "fungera" som film behövde de också ha något ganska betydande gemensamt. Det var därför som jag och min medförfattare Ally Sed-gwick bestämde oss för konsten. De båda älskar konst och det är vad de till en början har gemensamt. Det är därför ett central element i deras vänskap och hur den utvecklas.

Vad gäller deras olikheter så är Sofie väldigt blyg och håller sig till en början för sig själv, medan Gerald istället är en man som åtnjuter varje sekund av vad livet har att erbjuda. Allteftersom deras vänskap växer hjälper Gerald henne att komma ut ur sitt skal och uppmuntrar henne att leva livet mer som han gör.

Det är en vacker vänskap och jag tror att de båda behöver varandra.

Finns det en djupare mening bakom den mer uppenbara historien än vad vi ser framför oss?
- Absolut. Temat är i grunden hur viktigt det är att möta sina rädslor i livet och hur man inte kan fly undan dem för alltid. Att ta sig an livets utmaningar, att möta dem. Det är först då som man på riktigt blir lycklig i min personliga åsikt och erfarenhet. Jag ville också visa på att det här kan ske i alla åldrar.

Alla kan bli rädda, oavsett hur länge man har levt.

För mig framstår historien som om den handlar om en hel generation. Det är en historia som delas av så många unga vuxna idag. Har du på något sätt närmat dig det som ett 'generationsporträtt'?
- Jag ville att historien skulle nå fram till människor i alla åldrar, så på ett sätt närmade jag mig väl den som så, ja. Jag vill att folk ska se att det aldrig är försent att följa sina drömmar och att det heller aldrig är för-sent att utmana sig själv och hitta modet. Jag ville också kasta ett ljus över depression bland unga männ-iskor och hur det är något man inte behöver gå igenom ensam ...

Kommer vi skratta eller gråta?
- Jag strävar efter mycket "feelgood" känsla ... en del sorgligt och en bra portion av melankoli. Så förhopp-ningsvis kommer man gråta lite och le mycket!

Vad kom historien ur?
- Den är faktiskt löst baserad på mitt eget liv, men också inspirerad av människor jag har träffat och som har gjort intryck på mig. Jag har gått igenom något liknande och med stöd av bra vänner tog jag mig genom det. Precis som Sofie gör.

Sofie spelas av skådespelerskan Susanne Karin Moe. Hur fick hon rollen?
- Jag är så stolt över mina två huvudroller. Jag vet att jag gjorde det rätta valet som castade dem. Susanne och jag har arbetat tillsammans förut på en kortfilm och blev vänner då. Så fort som jag kom på idén till den här filmen och "Sofie" karaktären visste jag att Susanne var rätt person för att spela henne.  Hon är fanta-stisk och så begåvad.

Jag blev imponerad av hennes tolkning av Sofie och hur hon porträtterade henne och hennes känslor.

Rollen som Gerald då?
- Jag provspelade flera väldigt begåvade skådespelare för rollen som Gerald, men så snart David Parton kom in så visste jag att han var perfekt. Vi hade en riktigt bra ton och han är en så vänlig man, precis som Gerald är. Och så hade han precis rätt utseende också, det där otroligt snälla ansiktet.

Jag var väldigt imponerad av hur han tolkade Geralds karaktär. Både David och Susanne är så begåvade människor och jag hoppas att jag får chansen att arbeta med dem igen i framtiden.

Hur började ditt filmskapande?
- Jag var bara åtta ... mina föräldrar och jag började göra kortfilmer hemma. Jag skrev sedan mitt första egna filmmanus tillsammans med min kusin. jag var femton år, hon var fjorton och ville bli skådespelerska medan jag ville bli regissör. Och vi spelade in den och jag redigerade den efteråt. Vi hade till och med en visning för våra familjer och vänner. Ända sen dess har jag vetat att filmskapande är min passion, och då särskilt som regissör. Jag fortsatte med att studera filmskapande vid Niss, som nu heter Westerdals, under tre år för en Bachelor och gick sedan vidare till Met Film School i London ...

Där jag för närvarande gör min masterexamen. Den här filmen är mitt mastersprojekt.

Vilka filmskapare har inspirerat dig?
- Min största inspiration vad gäller att regissera är Peter Jackson ... pågrund av hur bestämd han var. Han började göra egna filmer hemma på sin bakgård och nu har han regisserat 'Sagan om Ringen' som i min mening är ett sant mästerverk. Min allra största influens, och inspiration, är dock mina föräldrar. De har alltid varit mitt största stöd vad gäller drömmen att bli regissör.

Min pappa hjälpte mig att utveckla den här idén så väl som karaktärerna Sofie och Gerald och min mamma har samproducerat den tillsammans med mig.

Vad är det viktigaste att tänka på för dig som regissör?
- Skådespelarna är det absolut viktigaste för mig som regissör. Jag spenderar alltid tillräckligt med tid tillsammans med mina skådespelare på förhand, så att de verkligen känner sina karaktärer utan och innan. Jag är också väldigt bestämd när det kommer till mina filmer, i alla aspekter. Den visuella stilen, ljud-designen, handlingen och så vidare. Jag slutar inte arbeta innan allt är precis som jag tänkt det.

I 'Go On' spenderade mycket tid med mina skådespelare på förhand, gick igenom historien och karak-tärerna, vi lärde känna varandra så väl som karaktärerna. På det sättet känner vi oss alla mer säkra och bekväma med varann. Jag har närmat mig just denna metod efter att ha läst om vikten av att ha ett bra förhållande mellan skådespelarna och regissören. Genom att göra det så här har jag också tid över att diskutera andra saker under inspelningen, som med min filmograf och så vidare.

Vilka utmaningar har man framför sig som ung filmskapare idag?
- Man måste ge det alla hundra procent och ytterligare lite till. Filmindustrin är tuff, ingenting kommer sig lätt. Man måste vara där ute, göra sig själv hörd och vara ivrig!

Hur kommer 'Go On' distributeras?
- Jag har en hel del festivaler uppställda för att skicka in filmen till. Så ja, jag planerar att få ut den så mycket jag kan. Till olika festivaler. Efter en festivalrunda kommer den också komma upp online, då huvudsakligen på min hemsida, YouTube och Vimeo.

Vad vill du säga till de som har varit med dig på din resa så här långt?
- Jag är otroligt tacksam över att ha haft mitt hårt arbetande och så begåvade crew. De gjorde ett fantast-iskt jobb. Jag har tvingat dem genom några ganska omänskliga grejer, som att vara på plats klockan sex på morgonen en lördag, jag skulle inte kunnat göra det här utan dem.

Filmskapande är en laginsats, man kan inte göra det ensam. Jag känner mig lyckligt lottad att ha en sådan fantastisk grupp människor runt mig, som velat hjälpa mig med det här projektet. Deras hängivenhet och hårda arbete har betytt så mycket. Tack alla, ni vet vilka ni är!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com