Iliza Shlesinger

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 6 augusti 2018

Iliza Shlesingers fjärde stand-up special 'Elder Millenial' går äntligen att se på svenska Netflix. En slags resumé över tiden som varit innan hon nu går vidare mot nyskrivet material som gift trettiofemåring.

Det här blev din fjärde Netflix-special. Vad gjorde den annorlunda mot de tidigare tre?
– Ärligt talat var 'Elder Millennial' nog min första chans att fullt ut få vara inblandad i alla delar av show-en. Att som komiker få vara med och bygga upp hela scenen för det som pågår från början till slut i hela framträdandet. Jag valde själv ut vilken plats vi skulle spela in specialen på och vilka jag ville arbeta med.

Det är väldigt speciellt att skriva och tänka ut en hel föreställning som inte bara ska fungera på plats i rummet utan även hemma hos människor som har möjlighet att se den om och om igen ...

Är inte alla specialer en "greatest hits" av skämt som man redan vet funkar?
– Konstnärligt sett tar man helt klart mindre chanser än om man bara skulle ha kört live, då testar man vanligtvis nytt material och man känner av rummet på ett helt annat sätt. Min stand-up är vanligtvis  högljudd, vilket vanligtvis fungerar bra när man står på de stora scenerna, men i en inspelad special ska man däremot både leverera på plats, på den stora scenen, och hem till tittarna som egentligen mer har upplevelsen man har på mindre klubbar, där det blir mer nära och intimt. 

Det kräver olika toner, men det är ett också två helt olika sätt man behöver skriva på.

Man improviserar till exempel aldrig på en stor scen ...

Kan man dra ett skämt igen efter att man haft med det i en Netflix-special?
– (Skrattar) Nej! Det motsägelsefulla i att om så många gillar ett skämt att det måste komma med, så kan man inte dra det skämtet någonsin igen. Det kan vara frustrerande i sig.

Föredrar du själv mindre eller större lokaler?
– Jag gillar mindre klubbar. Då räcker det med att kolla på ansiktena framför en för att se hur det går.

Finns det något mer som funkar bra live men inte lika bra när det spelas in?
– Tystnad. På scenen tolkar jag tystnaden som att publiken lyssnar. Så länge som det skrattas nån gång ibland känns det inte som att det håller på att bomba på något sätt. För tystnad kan också betyda att jag har lyckats få hela deras uppmärksamhet. I en Netflix-special har en tyst publik inte samma effekt ...

Knepet då är att aldrig låta publiken få en chans till att tänka hur de ska reagera.

Vart valde du att spela in specialen?
– Vi spelade in den ute vid en vik, på ett gammalt krigsskepp som är ett museum nu, USS Hornet. Det var en kompromiss eftersom jag först försökte få den inspelad i Afghanistan ... då jag har varit iväg på många armé-turnéer nyligen. I och med att det är den fjärde specialen för Netflix sa de direkt att den behövde vara något mer och större än vad vi gjort tidigare, men en krigzon var ändå lite för riskabelt tyckte de!

Men de ville tvunget ha högre produktionsvärden och något som stod ut från vad vi hade gjort sen innan,  det var inte tillräckligt med att jag skulle komma på nya skämt som inte varit med i de tidigare tre ...

Har Netflix helt tagit över stand-up fanan från Comedy Central nu?
– Det är hos Netflix man vill vara. De har varit väldigt bra på att tillåta mig, och många andra komiker, att förverkliga de visioner vi har och att ge oss stöd för att genomföra det. Men framförallt är de väldigt lätta att ha att göra med. Det räcker med att skicka in ett mail där man berättar om den vision man har, man behöver inte traggla sig genom oändliga möten där människor som inte har något med stand-up att göra ändå ska vara med och diskutera i möten som i slutändan bara är en omväg till att faktiskt göra det.

Netflix försöker inte involvera sig själva bara för att.

De är också bra på så sätt att en komiker som är lite känd i USA plötsligt får en publik världen över?
– Netflix's räckvidd är gigantisk, tack vare Netflix kan jag göra långa turnéer i Europa idag. För mig har det här varit ett stort kliv framåt för min stand-up karriär hemifrån. Men jag blir fortfarande uppriktigt för-vånad när människor som inte ens har engelska som förstaspråk hör av sig och vet allt om mig. Det är kan-ske inte längre som det brukade vara att göra en special, idag finns det en ständig efterfrågan efter nya program att se, så det är så "speciellt" längre. Men samtidigt är det fler som har möjlighet att se dem idag.

Tidigare var det inte alla länder som man kunde se allt i. Men Netfix når ut till användare från över hela världen så som komiker kan man nå ut till människor som aldrig tidigare haft den möjligheten heller.

Fyra specialer in låter det ju som att de tidigare tre gått bra?
– Netflix lämnar aldrig ut tittarsiffrorna. Jag vet inte om hur många som har tittat. Det enda jag märkt är att jag fått fler chanser till att göra mer specialer ... och att biljettförsäljningen för live också har ökat.

Gillar du att göra hela den här PR-grejen?
– Jag börjar vänja mig vid det, framförallt att vara på den här sidan av det. Nu har jag varit stand-up komi-ker i tretton-fjorton år men innan dess jobbade jag själv på en PR-byrå. Jag svarade i telefonen när det ringde och medier ville prata med andra och jag satte ihop pressmeddelanden om andra. Nu är det tvärtom.

Jag skulle inte säga att jag älskar det ... men Netflix skulle stämma mig om jag vägrade.

Det är något man märker när någon gör en intervju för deras PR vill det. De levererar minsta möjliga och förväntar sig sedan att man ska vilja publicera det. Men du är här och ger alla en del av din tid ...
– Jag kan tänka mig det. Många, inte minst komiker, tänker inte igenom vad de vill ha sagt innan de gör intervjuer. Det är inte en prioritet. Sen kommer man till en punkt när man gjort så många intervjuer ...

Och då vet man precis vilka frågor som kommer att komma ens väg! (skrattar)

Det beror ju mycket på att man får sina femton minuter. Det ger inte mycket svängrum till att ställa frågor som man inte vet vart dem leder. Det är väl mer på sociala medier du hittar respons idag?
– Jag har upptäckt att människor i största allmänhet inte bryr sig. Även om man bombar tycker många det är roligt att få se det hända ... sen går deras liv vidare. De kommer framförallt för att se stand-up och för att få skratta en liten stund. Så uppmärksamheten från media är fortfarande bra för mitt ego. Ibland skri-ver folk illa om en på internet, men det kommer de alltid att göra, så det spelar ingen roll vad man gör. Man måste komma över rädslan för publiken och bara fokusera på att ha det bästa materialet.

Jag kan ha fantastiska framträdanden som jag i efterhand fått bilden av att de varit hemska när jag läst kommentarer på internet. Ibland får man helt enkelt lita på sin egen intuition och erfarenhet.

Blir män eller kvinnor mest upprörda över din stand-up?
- Kvinnorna är definitivt mer högljudda. Jag har aldrig haft ett problem med mina manliga fans, men kvin-nor är väldigt högljudda och väldigt närgångna. Inte bara på sociala medier. Många tjejer känner nog att de kan passera gränsen för vad som är acceptabelt att säga bara för att de också är tjejer.

I min erfarenhet är killar är mer restriktiva än tjejer ...

Kanske blir det just så för att du talar till kvinnor och om kvinnliga saker?
– Jag är villig att lyssna på kritik. Det skulle vara arrogant av mig att inte göra det. Vi kan vara oense men ändå prata om vad vi tänker och känner.  Men det kommer alltid finnas de i rummet som tycker att de är lite smartare eller finare än mig ... och alla andra i rummet. Men jag kan inte skylla på något.

Jag kan ha fel och de kan ha fel. Men är det inte vad som gör min stand-up rolig?

Att man antingen skrattar eller surar beroende på vad man känner igen sig i och inte?
– Hela min grej är att prata med kvinnor om kvinnor. Jag berättar vad jag känner och vad jag ser och pekar sedan ut sådant som jag tror vi alla har känt eller har tänkt på. Sådant som jag framförallt tror att många kvinnor inte tror att andra kvinnor också har i sitt bagage. Min stand-up handlar om att släppa in andra kvinnor på djupet. Det är också helt okej att inte hålla med. Det är okej att skratta åt mig och inte med mig.

I min komedi pratar jag om vad jag själv har upplevt som en kvinna och jag försöker göra det på ett ärligt sätt, ur mitt perspektiv, utan att sexualisera eller objektifiera oss till att bara prata om hur vaginor ser ut.

Tycker du att din stand-up är feministisk?
– Jag vill inte bara vara en rolig kvinnlig komiker. Jag vill vara en komiker som får både män och kvinnor att skratta och känna sig inkluderade. När jag började var aldrig tanken att göra någonting feministiskt. Feminist är också en etikett som man får på sig som om det vore en vald identitet. Allt jag ville var att dra skämt om sådant som dök upp i mitt liv som kvinna. Sedan blev det bara så att min uppgång tog vid sam-tidigt som fler kvinnliga samhällsfrågor började diskuteras och det kom en rörelse av det som vi ser av idag.

Jag tror inte att kvinnliga komiker behöver dra skämt om sina vaginor på scen för att stand-up scenen ska vara jämställd. Kvinnor är inte män och den sortens "feminism" blir bara ett sätt att igen anpassa oss till vad våra manliga kollegor gör på scenen. För mig är det en manlig slags humor.

Om min stand-up är feministisk är det för att jag försökt vara rolig som kvinna och inte som en man.

Varför tror du att det är så? Att kvinnliga komiker gör manlig kultur?
–Stand-up scenen har länge tillhört mannen. Det var mannen som gjorde stand-up och det var mannen som konsumerade den. Som kvinna kommer man in och har alltid det med sig, som i många andra yrken, att det här är mannens värld och vi får anpassa oss utefter den. Idag håller det på att förändras. Tjejerna som killarna tog med sig som sina flickvänner går och ser på stand-up själva eller med sina tjejkompisar.

Netflix har gett många kvinnlig komiker en större möjlighet att slå igenom, de gör ett bra jobb med det.

Blir det en femte special på samma tema snart?
- Den här branschen handlar helt och hållet om att hålla sig till det som funkar! (skrattar). Särskilt om man är kvinna och har lyckats. Kvinnor får kämpa dubbelt så hårt för att få den uppmärksamheten och om alla visste hur många år som har lagts på att hitta fram till den tiden då en komiker "har hittat sin grej" bara ge-nom att gång på gång misslyckas med andra rutiner. Men jag vill samtidigt inte bara vara den som skämtar om en och samma sak i min karriär. Den här specialen skiljer sig faktiskt på så sätt att det väldigt mycket är ett bokslut och ett avslut för vad som varit. Med 'Elder Millenial' kände jag att jag hade tillräckligt med erfarenhet för att se tillbaka på vad som har varit och vad som har lett upp till den här tiden i min karriär.

Ingen kan ta ifrån mig det jag gjort fram till idag.

Så vad blir nästa grej?
– Jag har alltid försökt hitta nya vägar fram för att uttrycka min humor och mina åsikter. Men nu när jag kommit in i trettioårsåldern och gift mig lever jag ett annat liv än det jag har skrivit skämt om innan.  För min nästa special tror jag att jag vill adressera den förändringen i min stand-up på ett smart och relat-erbart sätt med och för andra kvinnor. Jag vill in i tankegångarna och situationerna som kvinnor i den här åldern går igenom och kanske framförallt har framför sig.

Jag vill absolut inte bli repetitiv, utan fortsätta framåt. Jag skulle även vilja göra en special som är intim. Jag har inte visat den sidan av min stand-up än. Det är en annan dynamik och blir väldigt personligt.

Hur skriver du egentligen ut alla "fårläten" i manusen till dina specialer?
– Utförligt.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com