Ilan Eshkeri

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 13 augusti 2019

Ilan Eshkeri, filmkompositören bakom musiken i filmer som '47 Ronin' och 'Stardust' ger sig härnäst ut i rymden. Idag gästar han inte bara oss, utan även Stockholms kulturfestival, där det blir världspremiär.

'Space Station Earth' är mer än en film. Med bilder tagna av astronauter ombord på den internation-ella rymdstationen, ackompanjerade av originalmusik skriven av ingen mindre än dig själv, så är det en atmosfärisk, poetisk och vackert musikalisk show. När blev det tal att göra detta ihop med ESA?
– Jag blev kontaktad av den Europeiska rymdorganisationen ... ESA ... och fick det berättat för mig att Tim Peake, en brittisk astronaut, var en beundrare av mitt arbete. De sammanförde oss två så vi fick kontakt och han bjöd in mig till utbildningsanläggningen för austronauter i Houston. Tim ville att jag skulle lägga musik på en fem minuter lång film som han gjorde medan han var ombord på den internationella rymdstat-ionen. Jag blev så inspirerad av mitt besök där och jag lärde mig så mycket om astronautens upplevelse att jag ville skapa ett större stycke som, på ett emotionellt och upplevelsemässigt sätt, kunde uttrycka det som astronauterna förklarade för mig om deras erfarenheter. Europeiska rymdorganisationen var entusiastis-ka över möjligheten till ett sånt projekt och föreslog att jag skulle jobba med alla sex astronauterna i Tims klass, och så började resan att samla upplevelserna, filma raketuppskjutningar och skapa en liveshow.

En show som får sin världspremiär i Stockholm idag, på Stockholms Kulturfestivals öppningskväll. Du kommer vara där, så väl som Tim Peake, ni gjorde väl lite ihop redan innan femminuters filmen?
– Jag hade hjälpt Tim med hans Space Rocks-tävling när han var ombord på den internationella rymdstati-onen. Men det handlade då mest om att få honom i kontakt med band som Coldplay, Muse och KT Tunstall så att de kunde hjälpa till i tävlingen för det innefattade deras musik. Lyckligtvis har jag arbetat med mån-ga av dessa människor så det var lätt att komma i kontakt och naturligtvis var alla lyriska över att jobba med en astronaut! Senare använde Tim då lite av min musik på sin fem minuters film om sin upplevelse på den internationella rymdstationen. Den som heter 'On the shoulders of giants' som är riktigt häftig.

Du borde kolla upp den!

Nu när du porträtterar livet i rymden gör du det utan dialog och berättelse. Vanligtvis när man skri-ver filmmusik berättar man en historia, man är en berättare. Hur komponerade du utan den delen?
– Metoden för att skapa 'Space Station Earth' var verkligen experimentell och rolig. Utmaningen var att varken ha något narrativ eller standardstruktur, men jag skrev ett bildbaserat manus för redigerarna att arbeta utifrån. Det hade skikt av ett berättande i sig, dagtid till nattetid, början på människans intresse för stjärnorna fram till idag, och de möjliga äventyr som ligger framför oss ...

Sen var musiken en annan process för mig.

Den skrevs helt utan några bilder ... jag skrev bara om min förståelse för upplevelsen av mänskliga rymdr-esor, inte om vetenskapen utan om känslan av att stirra ut från kupolen, observatoriet med sju fönster på den internationella rymdstationen. Alla astronauter vill spendera sin tid med att blicka ned på vår vackra planet, men ändå är de samtidigt också pionjärerna för rymdresande, bara drygt femhundra människor har någonsin lämnat vår planet ... så såväl som att titta hemåt finns det en stor känsla av äventyr, om vad som finns omkring oss i universum, och båda dessa saker, äventyret och kärleken till hemmet är vad den emoti-onella berättelsen i 'Space Station Earth' handlar om. När musiken nästan var klar började vi sätta bilderna till det och då började vi få en tydligare struktur för det här känslomässiga narrativet.

Du verkar sällan lämna något åt slumpen. Det finns alltid en förklaring till varför eller varför inte. Men jag förstår fortfarande inte hur man ens börjar försöka uttrycka känslor och skapa ett slags ra-mverk, i kontext av rymden, någonting som känns så ogreppbart och som är så svårt att förklara?
– Kombinationen av musik och bilder kan vara extremt kraftfull, men jag är inte säker själv på hur det ve-rkligen fungerar ... jag har en estetisk känsla om vad jag tycker det borde vara ... och sedan har jag letat ef-ter en kombination av noter som är mer än bara noter, det är tillfällen när de börjar betyda någonting.

När de blir större än bara noter ... då får de dig att känna.

När du sen lägger till bilder till det kan även det vara väldigt kraftfullt. Men musik kan ofta uttrycka något där ord misslyckas, och det är nog till de platserna jag har försökt gå till i 'Space Station Earth'.

Vad blev nolläget? Själva utgångspunkten för allt ...
– Jag började med ett par dagar i en studio med synthesizers, och bara gjorde ljud ... det är något med elek-troniskt skapad musik som blandas med mer organisk musik som verkar vara den rätta kombinationen för att uttrycka vetenskapen och tekniken som är involverad i den mänskliga bedriften som är rymdresor.

Och även den mänskliga önskan att utforska bortom vår planet.

Drömde du själv nånsin om att bli astronaut eller har det alltid handlat om musiken?
– Så klart drömde jag om att bli en astronaut! Att vara gitarrist i ett rockband kom därefter ... att jag blev kompositör var på sätt och vis en slump ... men vilken underbar resa det har tagit mig på.

Det är jag väldigt tacksam för.

Din mamma är en begåvad balettdansös och pianist. Var det hon som visade dig till konsten?
– Båda mina föräldrar gjorde det. Min far lutade mer åt skådespelande, och även om han till slut gick in i affärer hade han alltid en stor kärlek till teatern, och gjorde det till och med till en del av sin affärskarriär vid ett tillfälle. Så även om min mamma var den som satt och övade fiolspelande med mig varje dag som litet barn, själva vikten av att uppskatta konst och kultur kom väldigt starkt från båda mina föräldrar.

Vilket instrument bemästrade du först?
- Jag är inte säker på att jag nånsin bemästrat nåt instrument, förmodligen varför jag blev kompositör!

Är musikkomposition och filmkomposition väldigt annorlunda?
– Att skriva musik är att skriva musik, men mer specifikt är film en nisch, precis som att skriva folkmusik är en nisch, och människor specialiserar sig inom olika områden. Under min karriär har jag valt att göra många olika saker, på teaterscenen, låtskrivande för tv-spel, filmer och konsertverk. Olika områden har olika discipliner och hantverk, men så länge de ger möjlighet till inspiration och för bra musik att skapas ...

Då är det skiftande mediet inte så viktigt.

Vilken var den första filmen du komponerande musiken för?
– Den första kommersiella filmen jag gjorde var 'Layer Cake' även om det fanns kortfilmer och tv-program innan dess. 'Layer Cake' var ett räddningsarbete, så från att träffa Matthew Vaughn, regissören, och titta på filmen till att vara i studion och spela in var det två veckor! Jag sov knappt, det var väldigt stressigt.

Men också spännande och en film jag fortfarande är väldigt stolt över.

Nu när du själv är en eftertraktad kompositör, vilka har inspirerat dig själv längs med vägen?
– Så många olika. Jag växte upp med klassisk musik. Många ryska kompositörer ...  Pjotr Tjajkovskij, Rim-sky Korsakov ...min mammas kärlek till den musiken tror jag kom från hennes ryska far, som dog innan jag föddes, och även Frédéric Chopin, fortfarande till denna dagen älskar och spelar min mamma Chopin.

Men sedan som tonåring upptäckte jag N.W.A och Public Enemy, de gjorde så viktiga album, och jag var så besatt av det. Det kraftfulla arga budskapet som kom från en plats så annorlunda än min ... sedan blev det Nirvana och grunge från Seattle ... och senare explosionen av DJ's och dansmusiken.

Allt detta var en del av mina tonår och tidiga tjugoårsåldern och är väldigt inflytelserik än till denna dag.

Så vad skulle du säga är några av de mest inspirerande erfarenheterna du haft till idag, under dina nu nitton år med att komponera musik, och arbeta med människor både på så väl som utanför planeten?
– Jag är så lyckosam att min musik har tagit mig till så extraordinära ställen, jag har arbetat med de mest otroliga artisterna i alla former av musik, och jag har uppträtt på de mest fantastiska platserna. Men en av de saker som har berört mig mest är att musiken som jag skrev för 'The Young Victoria' har använts till att gifta sig av så många människor. Knappt en vecka hinner hinner gå förbi innan jag får mail där de ber om musiken så att en kvartett eller pianospelare kan spela 'Victoria and Albert' när bruden går ner längs gång-en eller när paret säger sina löften. För så många människor att, i olika delar av världen, välja min musik för att uttrycka en så viktig del av deras egen resa genom livet är något som gör mig väldigt ödmjuk. 

Rymden blir förmodligen inte den sista utposten för dig. Som universum i sig självt är du en av de kompositörer som ständigt expanderar. Arbetar du på något mer nu som vi kan blicka framåt emot?
- 'Space Station Earth' slutar inte här, det här är bara början på resan, men jag pratar också om att skriva en ny balett och så gör jag ett nytt tv-spel och samarbetar med ett berömt rockband på deras nya album.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com