Hollywood Undead

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 28 februari 2018

I helgen besökte det stora Los Angeles-bandet Hollywood Undead vårt avlånga land och vi fick chansen att ställa några frågor till en av bandets fem nuvarande medlemmar, Jorel "J-Dog" Decker.

Nu har ni varit här och spelat både i Stockholm och Göteborg. Hur är livet på resande fot?
– Turnélivet har varit bra, det är lite kyligt, men det är bra! Och förhoppningsvis kommer den här europe-iska turnén vi har nu ta oss till lite större spelställen och till fler festivaler efteråt. Vi har en del redan som väntar under sommaren. Vi har spelat i båda städerna förut. Det är andra gången vi har spelat i Göteborg och det kan mycket väl ha varit den fjärde gången i Stockholm. Jag minns fan inte.

Allt är bara en enda stor dimma.

Jag glömmer av vart jag befinner mig hälften av gångerna.

Festar ni fortfarande lika mycket som ni brukade?
– Vi ser till att skriva på låtar och vi har en del andra intressen som håller oss upptagna, som att röka på, dricka öl, och sen röka på lite mer. Vi har ett eget ordspråk och jag lämnar det vid det ...

"Shit happens when you party undead"

Hur långt bort från Kalifornien har ni varit som längst på turné?
– Australien och Japan har varit våra längsta flygningar för att komma någonstans och uppträda. Men det är alltid värt det. Men jag tycker att svenskar är coola, mannen, förutom den där killen som tog ut ett överpris för påsen med weed som han sålde till mig.

Ni är inte i L.A. längre, det blir dyrt. Gillar ni nåt svenskt band?
– At the Gates album 'Slaughter of the Soul' är en riktigt bra skiva, så melodiös och tung.

Och de kommer också ifrån en av de städerna vi har spelat i här. 

Det skulle va Göteborg. En stad många sjunger om. Är du hemkär?
– Kalifornien kommer alltid att vara en enormt stor inspirationskälla. Los Angeles är där jag växte upp och vart jag än befinner mig i världen, oavsett om det är hemma eller backstage på en festival-spelning i Sveri-ge, så kommer den inspirationskällan finnas där. Allteftersom livet fortsätter, fortsätter jag ta fram mate-rial inspirerat därifrån ... det är en stad som fortsätter göra mig inspirerad. Det är den och weed.

Har du, som alla där, varit i fällan att skriva manus och skådespela?
– Jag har varit dedikerad till Hollywood Undead sen den första dagen, men genom åren har det alltid funni-ts en del fällor här och var. Och ja! Det finns verkligen inget annat än "strävande" skådespelare och manus-författare i Los Angeles. Jag ser dem varje dag när jag går ut genom ytterdörren ...

När jag promenerar ner till min lokala coffee shop. De är överallt!

Finns det några missuppfattningar kring er som band fortfarande?
– Det finns alltid missuppfattningar med allt man gör i livet. Och för ett band som vi som bär masker, så kommer det förstås alltid också finnas den där enstaka personen som har något att säga, oavsett om det är negativt eller positivt. Men vi bär våra masker för att vara annorlunda och för att stå ut från resten.

Det finns inget att missförstå, vi har bara masker på oss.

Hur länge arbetade ni på det senaste albumet?
- Vi gav den här skivan lite tid och skrev över trettio låtar innan vi fick ner det till fjorton. Det var en kul process, det var mycket självproducerande på denna. Vi arbetade tillsammans med några nya ansikten och klängde oss fast vid några av de gamla. Det var helt klart det jag gillade mest med processen den här gången.

Varför albumtiteln 'Five'?
– Hur många fingrar har du? Där har du svaret.

Tio. Tre fingrar färre än antalet år det är sen ni började spela. Är det annorlunda idag?
– Fem är bara ett nummer och det råkar vara vårt femte studioalbum. Men ja, skiten förändras ständigt. Att man alltid behöver skapa nytt material och att alltid behöva vara relevant sett till vad som råkar vara aktuellt just för stunden. Även live ... varje kväll är annorlunda ... och varje spelning har sina stunder.

Ingen särskilt minnesvärd den här turnén?
– Det är svårt att urskilja vilken spelning som varit den mest minnesvärda för mig. Jag gillar att tänka på det som att varje spelning kommer att bli den mest minnesvärda spelningen.

Inga dåliga spelningar då heller?
– Jag lever inte i det förflutna, så jag glömmer hellre av de helt! Men en gång såg jag en kille veva en fick-kniv fram och tillbaka i ormgropen under en av våra spelningar i New Orleans. Det var på House of Blues.

Bara ett barn fick åka till sjukhuset. Akta er, New Orleans är vilt.

Blir det mestadels låtar från nya albumet på turnén eller blir det "säkra kort" med?
– Vi balanserar ut våra spelningar med både gamla och nya låtar. Och vi spelar både rocklåtarna och festlå-tarna. Alla hits! Jag tror att man nog kan förvänta sig att promenera ut från våra spelningar leendes ...

Med ett enda stort leende över ansiktet, och en önskan om att det inte var över.
 
Första singeln från albumet var 'California Dreaming'. Vad handlar den om?
– Den handlar om hur vi ser på Los Angeles och människorna som bor där. En av karaktärerna i musikvide-on till den är faktiskt en av våra vänner som blev helt fast i alla droger och all alkohol. Han kunde helt enk-elt inte ta sig samman och få ordning på sin skit ... och vi har inte sett honom sen vi spelade in videon.

Så vitt vi vet bor han antagligen på gatan och gör gud vet vad ...

'Whatever It Takes' slår på rätt strängar ...
- 'Whatever It Takes' har något som kan hjälpa till att motivera en till att göra vad det än krävs för att up-pnå vad det än är som du vill uppnå i det här livet. Vad din karriär än är eller vad det än är för mål du har satt upp för dig själv. Om du vill ha det tillräckligt mycket, så kommer du göra precis vad som än krävs.

Allt för att uppnå det.
 
Är det någon låt du gillar att spela live?
- Just nu är 'Bad Moon' en favorit just eftersom den är något nytt och fräscht i jämförelse med allt vi någo-nsin har gjort tidigare, speciellt vad gäller att spela den live. Den är något lite långsammare för damerna.

Nu åker ni vidare till Kiev. Hur gör man sig bäst redo för er ankomst?
- Fuck ... suck dick ... lick ... man ... we nasty!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com