Hollywood Undead

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 28 februari 2018

I helgen besökte L.A-bandet Hollywood Undead vårt avlånga land och vi fick chansen att ställa några frågor till en av bandets fem nuvarande medlemmar, Jorel 'J-Dog' Decker.

Ni har varit här och spelat både i Stockholm och Göteborg. Hur är livet på resande fot?
– Turnélivet har varit bra, det är lite kyligt, men det är bra! Och förhoppningsvis kommer den här europe-iska turnén vi har nu ta oss till lite större spelställen och till fler festivaler efteråt. Vi har en del redan som väntar under sommaren. Vi har spelat i båda städerna förut. Det är andra gången vi spelade i Göteborg och det kan mycket väl ha varit den fjärde gången i Stockholm. Jag minns fan inte.

Allt är bara en enda stor dimma. Jag glömmer av vart jag befinner mig hälften av gångerna.

Festar ni fortfarande lika mycket som ni brukade?
– Vi ser till att skriva på låtar och vi har en del andra intressen som håller oss upptagna, som att röka på, dricka öl, och sen röka på lite mer. Vi har ett eget ordspråk och jag lämnar det vid det:

“Shit happens when you party undead” ...

Hur långt bort från Kalifornien har ni varit som längst på turné?
– Australien och Japan har varit våra längsta flygningar för att komma någonstans och uppträda. Men det är alltid värt det. Men jag tycker att svenskar är coola, mannen, förutom den där killen som tog ut ett överpris för påsen med weed som han sålde till mig.

Gillar ni något svenskt band?
– At the Gates album 'Slaughter of the Soul' är en riktigt bra skiva, så melodiös och tung. Och de kommer också ifrån en av de städerna vi har spelat i här. 

Det skulle vara Göteborg. Det är ju inget Kalifornien precis. Inspireras ni av mycket av L.A än?
– Kalifornien kommer alltid att vara en enormt stor inspirationskälla. Los Angeles är där jag växte upp och vart jag än befinner mig i världen, oavsett om det är hemma eller backstage på en festival-spelning i Sver-ige, så kommer den inspirationskällan finnas där. Allteftersom livet fortsätter, fortsätter jag ta fram mate-rial därifrån som fortsätter göra mig inspirerad. Det är det och weed.

Har du som alla andra nån gång fallit ner i L.A-fällan av att vilja bli skådespelare eller skriva manus?
– Jag har varit dedikerad till Hollywood Undead sen första dagen, men genom åren har det alltid funnits en del fällor här och var. Och ja! Det finns verkligen inget annat än "strävande" skådespelare och manusför-fattare i Los Angeles. Jag ser dem varje dag när jag går ut genom ytterdörren och promenerar till den lok-ala kaffebaren. De är överallt!

Finns det några missuppfattningar kring er som band fortfarande?
– Det finns alltid missuppfattningar med allt man gör i livet. Och för ett band som bär masker, så kommer det förstås alltid finnas den där enda personen som har något att säga, oavsett om det är negativt eller positivt. Vi bär våra masker för att vara annorlunda och att stå ut från resten.

Det finns inget att missförstå, vi har bara masker på oss.

Hur länge arbetade ni på det senaste albumet?
- Vi gav den här lite tid och skrev över trettio låtar innan vi fick ner det till fjorton. Det var en kul process, det var mycket självproducerande på denna. Vi arbetade tillsammans med några nya ansikten och hängde kvar vid några av de gamla. Det var helt klart det jag gillade mest med processen den här gången.

Varför albumtiteln 'Five'?
– Hur många fingrar har du? Där har du svaret.

Tio. Tre fingrar färre än antalet år det är sedan ni började spela. Hur är det annorlunda idag?
– Det är bara ett nummer och det råkar vara vårt femte studio-album. Att man alltid behöver skapa nytt material och att alltid behöva vara relevant sett till vad som råkar vara aktuellt just för stunden.

Skiten förändras ständigt ...

Hur är live-scenen?
– Varje natt är annorlunda och varje spelning har sina stunder,

Någon särskilt minnesvärd det senaste?
– Det är svårt att urskilja vilken spelning som varit den mest minnesvärda. Jag gillar att tänka på det som att varje spelning kommer att bli den mest minnesvärda spelningen.

Dåliga spelningar då?
– Jag lever inte i det förflutna, så jag glömmer hellre de helt! Men en gång såg jag en kille veva en fickkniv fram och tillbaka i ormgropen under en av våra spelningar i New Orleans. Det var på House of Blues.

Bara ett barn fick åka till sjukhuset. Akta er, New Orleans är vilt.

Spelar ni mestadels låtar från det nya albumet på den här turnén eller blir det "de säkra korten" med?
– Vi balanserar ut våra spelningar med både gamla och nya låtar. Vi spelar både rocklåtarna och fest-låtarna. Alla hits! Man kan nog förvänta sig att promenera ut från våra spelningar med ett enda stort leende och en önskan om att det inte vore över.
 
Första singeln från albumet var 'California Dreaming'. Vad handlar den låten om?
- Den handlar om hur vi ser på Los Angeles och människorna som bor där. En av karaktärerna i musik-videon till den är faktiskt en av våra vänner som blev helt fast i alla droger och all alkohol. Han kunde helt enkelt inte ta sig samman och få ordning på sin skit, och vi har inte sett honom sen vi spelade in videon.

Så vitt vi vet bor han antagligen på gatan och gör gud vet vad ...

'Whatever It Takes' slår på rätt strängar ...
- 'Whatever It Takes' är för mig något som kan hjälpa till att motivera en till att göra vad det än är som du vill uppnä i det här livet. Vad din karriär än är eller vad det är för mål du har satt för dig själv. Om du vill ha det tillräckligt mycket, så kommer du göra precis vad som än krävs för att uppnå det.
 
Finns det nån låt du gillar att spela live?
- Just nu är 'Bad Moon' en favorit just eftersom den är något nytt och fräscht från allt vi någonsin har gjort tidigare, speciellt vad gäller att spela den live. Den är något lite långsammare för damerna.

Härnäst åker ni vidare till Kiev. Hur ska man förbereda sig inför eran ankomst?
- Ligg, sug, slicka ... mannen ... vi är rätt sliskiga!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com