Hampus Olausson

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 9 augusti 2016

Intervjun möter göteborgs nya pophopp Hampus Olausson för ett samtal om storslagen pop, vad det inneburit att bli signad av TGR music och allt om nya singeln, 'Vi två är inferno'.

Så, du har precis släppt din första singel. Vad är det för en låt?
– Yes, det har jag! Soundmässigt är det framförallt mycket synthar. Jag har försökt fånga upp dagens moderna sound och lägga det i mina idéer för att få ett så bra och klart ljud som möjligt. Mitt mål var att få det storslaget och mäktigt. Sen hur andra uppfattar det är ju en sak, men jag är väldigt nöjd med hur slutresultat blev, framförallt med produceringen.

Jag går inte in på detaljer för då kan jag prata på i flera timmar om hur jag producerar och så vidare.

Vad handlar 'Vi två är inferno' om?
– Låten handlar om två personer som möts och går igenom mycket motgångar och kämpar för att bli acc-epterade. De bär varandra och fortsätter för hoppet är det sista som lämnar. Jag höll på att göra en nyversion av en gammal låt, men istället föddes denna som följer samma spår.

Hur har responsen varit?
– Den har varit hyfsat bra! Jag har fått bra respons och fina ord om texten och hur den är producerad.

Hur är den skriven och producerad?

– Jag skriver nästan alltid på kvällen eller natten för jag finner mest inspiration då. Det kan vara genom en promenad, musik, film eller att jag sitter och klinkar på pianot.  Texterna blir ju personliga hur jag än vrider och vänder på det, på grund av att det är från mitt perspektiv. Men jag är inte alltid självbiografisk.

Det blir ju lite som en journalist att man skriver om det man ser och upplever. Många texter har i grunden någonting med mig att göra, men under tiden så utvecklas det till nått som jag inte alls upplevt. 

Första textraden är "Hisingen står i lågor nu" ... är du vår senaste göteborgsskildrare?
– Hmm, jag kommer nog komma tillbaka till vissa ställen i Göteborg i mina texter, men jag vill inte fastna i nått mönster och jag vill inte bara sjunga om Göteborg. Det finns ju något utanför Göteborg att upptäcka också, så förhoppningsvis blir det inte bara om en stad! (skrattar)

Jag skriver på både engelska och svenska men har hittills bara släppt låtar på svenska. Just nu skriver jag på svenska för tyckte dessa låtar jag skrivit passade mer på svenska. Sen är det väldigt kul att skriva på sitt moderspråk, det blir mer naket. Det kommer komma låtar på engelska i framtiden dock, kanske under ett annat namn, eller med något samarbete.

Men genom mitt eget namn så släpper jag nog antagligen bara på svenska.

Hur ska man helst spendera en fredagskväll i Göteborg annars?
– På Henriksberg, ... lite biljard och lite bärtz.

Du har varit med i band tidigare?
– Ja, exakt. Jag spelade i band när jag var mellan sjutton-tjugoår. Det var väldigt kul och jag saknar det,  samtidigt som det är ganska skönt att bestämma allt själv.

Men det kan bli lite tråkigt att vara själv också ... (skrattar).

Trivs du som soloartist?
– Det var inte ett första val direkt. Men ingen ville spela den musiken som jag ville helt enkelt. Därför var jag tvungen att göra allt själv istället.

Hade det funnits ett band som vill köra den stilen hade jag antagligen varit med dom.

Hur hittade du först fram till musiken?
– Jag hittade aldrig musiken, den har bara funnits där. Enda sen jag minns har jag velat stå på scen och spela musik. Började med att man klädde ut sig som KISS när man var väldigt liten och så har det fortsatt därifrån. Det har alltid varit självklart faktiskt.

Den vägen har alltid varit den enda så hoppas jag inte behöver byta fil, men vi får se helt enkelt hur det går.

Vad har du haft för förebilder?
– Väldigt många, men i musikväg är det U2, Jonathan Johansson, Coldplay, Radiohead och Bon Jovi. Bon Jovi, 2013, är nog mitt starkaste konsertminne.

Vilken låt lyssnar du allra mest på just nu?
– Nine Pounds låt 'Shadows Bridges'.

I samband med det här pop-släppet har du signat med TGR Music Group. Hur gick det till?
– Det var så att jag skickade in en demo till dem och de svarade med att de tyckte om min musik. Så vi bestämde möte och snackade lite idéer och det kändes bra. Det är verkligen kul!

Jätteroligt att få sån respons på sin musik och att någon vill signa med en.

Tycker du om den svenska popscenen?
– Jag tycker om när saker utvecklas och man inte fastnar i en speciell typ eller era. Därför tycker jag att popscenen idag är riktigt intressant och framförallt här i Sverige. Folk tämjer på gränser och blandar olika stilar. Jag tycker att det är väldigt kul när folk gör saker man inte förväntar sig.

Håller du dig helst i studion eller är ute och spelar framför en publik?
– Både och! Det kan vara skönt att gömma sig i studion och bara spela in och vara för sig själv, men i grunden var ju allt från början att jag ville ut att lira.

Det är ju där drömmarna är närmast att spela sin egen låt och folk lyssnar och gillar det.

Vilken har varit den mest minnesvärda spelningen du gjort hittills?
– Antagligen med ett av banden på Parken, när det fortfarande fanns i Göteborg. Allt gick galet, vi bytte basist mitt i spelningen och gjorde sönder strängar. Men vi hade jäkligt roligt!

Blir det några fler spelningar framöver?
– Inget finns bokat än, men håll utkik på min Facebook. Tanken är väl en eller två release-gig i höst.

Det ska komma en EP-skiva lite längre fram?
– Ja, exakt! Första singeln är väl ett anthem av den EP-skivan. EP:n kommer ha fyra låtar. Och det är synthbaserad storslagen pop som handlar om drömmar och kärlek.

Det finns inget exakt datum men den andra singeln kommer snart.

Hur snart då?
– Den kommer om ungefär en månad och heter 'Som Ultraviolett'. Håll utkik!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com