Höstorkestern

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 16 januari 2017

Intervjun möter tjugomanna-kollektivet Höstorkesterns sångare Viktor Mattsson. Ett samtal om politisk kultur, musikens största och viktigaste uppdrag och allt om att vara norrlands medborgargarde.

Hur fungerar egentligen det kreativa maskineriet för en hel tjugomanna-orkester?
– Det funkar faktiskt alldeles lysande och jag upplever att Höstorkestern är en av de enklaste och smid-igaste konstellationerna att arbeta med. I mångt och mycket just för att vi är så många och så utspridda.

Det är inte alltid så att det är tjugo personer i samma rum eller i samma led? 
– För den här skivan har vi en kärntrupp på fyra personer, där vi roddar i olika delar, som marknadsföring, teknik och logistik. Inför turnéer och inspelningar brukar de som spelar slagverk snacka ihop sig med var-andra, samma sak för de som spelar stränginstrument, blås, eller vad det nu kan bli.

Självklart är det alltid någon som styr lite extra för att det ska bli någon ordning, men även den rollen varierar och det gör att ansvarskänslan är genomgående för de flesta i kollektivet.

Det är väldigt högt i tak. Vi är här för att ha roligt.

Men emellanåt måste det ju bli tal om lite kreativa skillnader?
– Det blir det absolut, något annat vore ju galet i ett kollektiv. Utan kreativa skillnader och diskussioner vore vi en diktatur. Det svänger inte så mycket med "musikdiktaturen Höstorkestern". Vi brukar testa det som föreslås och väljer det som känns bäst för alla. Annars blir det faktiskt röstning och det funkar väldigt bra. Än så länge har vi i alla fall inga timslånga stormöten om huruvida det ska vara koklocka på en låt ...

För att en grupp ska vara progressiv tror vi att kreativa skillnader är helt avgörande.

Ni kommer, får väl lite sägas, ur gammal proggtradition. I alla fall hur ni har ett starkt fokus på fr-amförallt berättande och samhällsskildring. Tänker ni så att musiken har makt att påverka?
– Vi tror att kulturens, vilket uttryck den än må ha, största och viktigaste uppdrag är att berätta om sin samtid och omgivning. När kulturen når sin renaste form, genom en direkt kanal från yttrarens hjärta, så kan den klyva berg och riva strukturer. Sen får vi inte glömma att kultur ska underhålla människor. Ingen orkar lyssna på evighetspredikningar om allts jävlighet. Det kan lätt bli sömnigt när ens hela politiska manifest ska trängas med en stackars gitarr ... och en ännu mer stackars publik.

Folk vill ju dansa för fan!

Det vill i alla fall vi och därför vill vi göra svängig musik men med ett budskap också. Under dansen kan folk lyssna på texten och känna: "Jag tycker också så!" eller: "Jag tycker inte så!"

Vi kanske inte har lösningen på allt, men vi kanske kan få någon att tänka lite annorlunda och göra en skillnad i sin egen vardag. Vi tror stenhårt på de berömda ringarna på vattnet.

Så det blir både tänkvärt och svängigt på nya 'Norrlands Medborgargarde' skivan?
– Det är en svänging skiva där viktiga ämnen belyses med såväl humor som allvar. Den röda tråden är dynamik och att vi har skrivit från hjärtat, vad vi faktiskt känner och tänker. Nu kommer vi från Norr-land, så därför sjunger vi också om det som sker i vår landsände. Albumtiteln är också en av nyckellåtarna, 'Norrlands Medborgargarde' var låten som satte tonen på hela skivan. Den berör ett ämne som är mycket viktigt för oss! Hur koloniseringen av Norrland har lett till att naturresurser slussas ut, naturen skövlas och samhällena dör. Vi bistår Sverige med vattenkraft, vindkraft, gruvor, arbetskraft och skog, men får knappt någonting tillbaka. Trots detta är kommunerna fattiga och klassklyftorna ökar.

På detta växer rasismen. Det gör oss heligt förbannade att resultatet av vansinniga beslut från politiker och girighet från näringsliv i slutändan ska skyllas på nyanlända. Allt detta kokades ner till den låten. Eftersom våra egna politiker verkar strunta i oss måste vi kanske bilda ett medborgargarde för att försvara oss från skövling, miljöförstöring, och rasism. Vi på landsbygden måste hålla ihop.

Jag tycker det kommer ganska mycket politisk musik just norrifrån ...
– Det är föga förvånande! Som sagt så kommer vi från en plats som har nedmonterats och vänts ryggen i århundraden. Det är inte så konstigt att så mycket politisk kultur kommer härifrån, men vi skriver om allt det vi känner, ser och upplever ... vi kan ju inte bara sjunga om den där jävla skogen och hur kallt det blir på vintern, exempelvis Vattenfall varslade fyrtio personer i Jokkmokk efter att ha torrlagt hela älvsfåror och lämnat oläkbara sår i naturen. Jokkmokk har gett otroligt mycket till Sverige, men ändå ska tjänsterna flyttas till låglöneländer. Skulle en motsvarighet av befolkningen i Stockholm sägas upp skulle det handla om tusentals människor. I samma veva, när folk är orolig för jobbet och ortens framtid, så reser statsmin-ister Stefan Löfven upp till Norrbotten. Han åker inte till Jokkmokk ...

Utan han åker till Kalix och äter surströmming, och sen åker han hem igen.

Det är inte konstigt att folk skriver en hel del arga sånger då.

Var just "arga sånger" själva anledningen till att Höstorkestern kom till liv?
– Kollektivet bildades i grunden av ett gäng kompisar som spelat ihop sen gymnasiet och på Kirunas musikförening "Tusen Toner". Jag och Oskar skrev en hel del låtar ihop när vi gick på Visskolan i Västervik, vi två och Hannes turnérade sen med olika kompisar. Eftersom folk flyttar eller jobbar eller måste tvätta så hoppade någon annan i på bas eller gitarr eller det som hen kunde spela.

Sen samlade vi alla som nånsin spelat de låtarna och döpte det till musikkollektivet till Höstorkestern. Det här var 2013.  Allteftersom har nya tillkommit och idag är vi tjugo stycken och vi växer hela tiden.

Vi vill ha fler medlemmar! Hör av er så jammar vi. Vi vill träffa nya människor att skriva och spela musik tillsammans med, vilka de än må vara. Alla är välkomna!

'Medborgargarde' låten satte ton på skivan. Är det också den låtens budskap ni brinner mest för?
– 'Långt bort, alldeles intill' är en annan låt som på många sätt sammanfattar hela skivan och som vi gillar att spela. Den är kanske något mer drömsk i texten och öppen för tolkning. För oss handlar den om att det här konstiga livet är kort och att vi alltid är i rörelse, sökande ...

"Vi kanske aldrig hittar ut innan den här resan tagit slut"

Men också att vi måste höja blicken och se varandra, överlag. Det finns ett äventyr och en helt unik historia i varje människa du möter. Vi måste alla vara snälla och ha lite överseende.

Livet är märkligt för oss allihopa.

På helt musikaliska premisser gillar jag nog 'Forsbåten' mest av alla låtarna på skivan ...
– 'Forsbåten' är en favorit för oss också! Jag skrev den för att jag ville ha en låt med fiol på skivan. Därefter växte den till en låt sprungen ur berättartraditionen från norr. En sån där skröna som tanterna och gubb-arna berättar i bastun om fiskaren som drömde sig bort i den vackra sensommarkvällen ... när världen är helt i balans. Om hur fiskaren trots sin erfarenhet fastnade i forsen och kampen som följde.

Den är en hybrid mellan Euskefeurat och Crosby, Stills och Nash and Young. Vi är väldigt glada över att den låten ville låta sig spelas av oss. Det är inte alltid helt självklart att de vill komma till en.

'Vardagslyx' är nog annars mest Höstorkestern. Den är progg. Vi inspireras av musik som får oss att skra-tta, dansa och tänka. Alla har olika bakgrund musikaliskt och det återspeglas i musiken. Vi influeras så klart av progg, folkmusik och rock med. Också av reggae, afrikansk musik och finsk tango, och ej att för-glömma den norrländska folkmusiken! Vi är även väldigt inspirerade av musik från Nationalteatern, Stefan Sundström, Norrlåtar och Rekyl. Vår musik är väldigt dynamisk och vi använder slagverk mer än trummor, så det blir inte lika bredbent. Vi bär med oss såväl visa som blues, punk och folkmusik. Eftersom vi är så många blir även det musikaliska uttrycket annorlunda.

Då alla bär med sig en liten del som tillsammans blir Höstorkestern.

Var det annorlunda att spela in eran andra skiva i jämförelse med debutskivan 2015?
– Det är så klart en helt annan femma med en andra skiva. Den första har i de flesta fall låtar som skrivits under mycket längre tid och blir lite som en sammanfattning av allt en gjort fram tills då, medan en andra skiva kanske blir mer sammanhållen, då låtarna skrivits under en mycket mer komprimerad tid.

Vi tycker väl att den andra skivan mer hör ihop med sig själv än vad den första gör. Den här skivan är mycket mer politisk och soundet är råare. Texterna har nog även tagit ett kliv närmare oss själva.

Bägge våra skivor är inspelade utanför Sala, på en fantastisk plats som heter Gussjö, där har legendariska Nacksving en studio i ett hus omgivet av åkrar. Marcus som spelade in och mixade skivan bor i det huset, vilket även vi gjorde under inspelningen. Vi spelade in live och hoppade en hel del mellan instrumenten. Det var lättsamt och roligt vilket hörs på skivan.

Det blir speciellt när alla bokstavligt talat lever i musiken. Plus att det är en väldigt vacker plats.

Vilka är ni på scen?
– Vi är roliga och tighta som musiker och vi tycker om att prata mellan låtarna, om det råkar bli något poli-tiskt eller bara "blaj" varierar. Men det blir alltid något i alla fall. Vi vill ge publiken ett roligt och peppande gig där de får dansa, svettas, och skratta. Vi är absolut ett liveband och bör upplevas så, även om skivan är jävligt bra och det var fruktansvärt roligt att spela in den.

Då vi turnerar i olika storlekar så är det väldigt olika upplevelser och uttryck från gång till gång. Vi trivs bäst när vi får vara nära publiken och väva ihop musiken tillsammans.

Det kommer snart, på releasedagen till ära, bli mer uppträdande för er? I Kiruna?
– Sexton medlemmar ur kollektivet ska tillsammans med publiken i Kiruna sparka ut den nya skivan i världen. Förmodligen kommer byggnaden flytta sig några hundra meter, vilket går helt i linje med stads-flytten överlag. Vi är glada över att göra detta tillsammans med våra vänner i Dansklacken på Dosan från Karesuando. Emil Juuso från Klacken har målat alla bilder till skivan och lyft den enormt mycket. Det känns kul att göra det på hemmaplan och att så många kan vara med.

Det kommer bli en riktigt rolig kväll!

Har du nån egen drömspelning?
– Jag vill att Krokodil öppnar igen i Piteå och att vi får komma tillbaka och spela där.

Vilket har varit erat mest minnesvärda gig hittills?
– Många gig har varit minnesvärda, särskilt de på mindre ställen. Våra spelningar på Tornedalen Pride, manifestationen mot strippklubben i Kiruna,den högtalarlösa pubkvällen i Vimmerby då publiken tog över, alla gånger vi spelat i mysiga Bredsjö, Krokodil i Piteå, stödspelningen i Luleå för den romska gatumusikern Costica Bujór och Bergstenska i Falun.

Det finns så många fantastiska platser i Sverige!

Manifestationen mot strippklubben i Kiruna?
– Det funkade, den la ner!

För att med moralpaniken i sikte då gå vidare till sista frågan. Jag ser personligen inte sex som någo-nting som måste skyddas eller vara heligt. Finns det annat ni vill se mindre eller mer av i Sverige?
– Tillsammans kan vi göra skillnad, var inte rädda, var snälla mot varandra och försvara de som inte kan försvara sig själva. Vi hoppas att människor kommer slå på våran skiva när det är fest och att det vi vill sä-ga då kan väcka någonting inom dem. Vi vill också höra mer musik från våra nyanlända medborgare, och vi vill att de som sysslar med främlingsfientlig musik ska bränna sina instrument ...

Och hänge sig åt terapi istället!

Sociala medier:

Intervjuade av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com