Gyllene Tider

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 28 juni 2019

Det är över nu, men Micke Syd minns (nästan) alla dagar med Gyllene Tider. Med avskedsturné och album-et 'Samma skot och korn' tackar bandet för sig och för fyrtio år som Sveriges eget sommarsoundtrack.

När bandet först startades 1977 som Grape Rock var det Per och Mats. Ett år senare byter bandet na-mn till Gyllene Tider. Men det är egentligen ännu ett år senare, när du och de två lämnar bandet för ett nytt projekt tillsammans med Anders Herrlin och Göran Fritzon, som det Gyllene Tider vi känn-er idag kom till på riktigt. Det var ett helt nytt band, med samma namn. Vad var tanken med det?
– Mitt minne från sent sjuttiotaltal är inte det bästa , men anledningen var att vi som Grape Rock, och det Gyllene Tider som var då, hade olika mål med vårt spelande vilket resulterade i splittringen av det bandet.

Splittringen som sedan blev starten av Gyllene Tider med Fritzon och Acke.

Då minns du kanske inte första gången ni repade tillsammans heller?
– Helt ärligt så har jag ingen aning ... antagligen så var det lite trevande och halvtaffligt.

Men med stora drömmar!

Tonåringar har fortsatt starta band. Men i slutet av sjuttiotalet, när det var punk och progg, så prat-ar vi ändå om några tonåringar som sätter foten i dörren med musik som kommen ur den livliga och sorglösa traditionen av populärmusik från den amerikanska västkusten. Ett halländskt Beach Boys kan man väl säga. Kunde du, som en arton år gammal kille från Harplinge, i punkens linda, alls tänka dig att den här popsatsningen som Gyllene Tider ändå var skulle hålla i ytterligare fyrtio år till?
– Nä du, om någon hade sagt till mig att jag kommer att åka på en sista turne, spelandes många av låtarna vi repade på 1979, och dessutom släppa en sista platta som i mina ögon är bland det bästa vi gjort, så hade jag definitiv inte trott på det. Vi ville ju spela på de största scenerna i Halmstad och få skivkontrakt.

Det var de omedelbara målen.

Vilka var musikerna som du själv såg du upp till tidigt?
– Mina husgudar var Sweet och deras glamrockskompisar.

Mick Tucker i Sweet var min första trummisidol.

Vilka låtar skulle du säga varit milstolpar för Gyllene Tider som band?
– Om du ser till hela karriären så är det 'Sommartider', den låten är nog för evigt synkad med många av det saker som vi här uppe i det kalla norr kopplar ihop med sommaren. Jag har spelat den på mina barns skola-vslutningar och på Ullevi. Bara en sådan sak . Sedan finns ju 'Gå och fiska', 'När vi två blir en' och så vidare.

Det jag märker är att människor har sina egna favoriter ofta kopplade till händelser i deras liv.

Så vilka är dina egna favoriter?
– Egentligen allt vi har gjort, för det är ju alla känslor, minnen och så vidare som våra låtar skapat hos pub-liken som gör att jag har fått möjligheten att hålla på med musik och artisteri i hela mitt vuxna liv.

Vilket är en ynnest.

Bandet har ju återförenats många gånger. Har det verkligen blivit dags att tänka på refrängen?
– Ja, detta är avslutningen. Inför att vi pratade om detta fyrtioårs jubileet så fick jag en stark känsla av att vi ska sluta på topp. Jag har sett många "gamla" band där medlemmarna går bort eller tappar sin mojo, som Austin Powers utrycker det. Vi har vår kvar och vid full vigör, så detta är det bästa tillfället.

Det bästa tillfället att tacka vår publik för en lång och fantastisk resa tillsammans.

Hur är turnélivet annorlunda nu mot säg Parkliv 1981, Återtåget 1996 eller GT25 Live 2004?
– Framförallt skönare resor och bättre mat! Tekniken har ju förändrats otroligt mycket under dessa fyrtio åren. Tänk bara på det faktum att vi gjorde hundratals spelningar på åttiotalet där vi hittade till spelplatser och hotell utan gps eller mobil. Det var kartbok och telefonautomat som gällde. idag ska du mixa ljud på en iPad, det kunde man inte 1981 ... men själva spelandet är samma, fast roligare nu.

Jag uppskattar det ännu mer ju äldre jag blir.

Vågar man kanske hoppas på en traditionsenligt liveskiva med?
– Det finns en möjlighet att det blir så. Det är inte bestämt än.

Under återföreningen 1996 kommer hela familjen Bernadotte in i logen efteråt och hänger med er. Orden som cirkulerar så här efteråt är att de alla lämnade rummet iklädda Gyllene Tider tröjor och kepsar. Vad är egentligen det märkligaste eller största du varit med om under alla de här åren?
– Det första Ullevigiget tror jag. Vi hade ett fullsatt Ullevi, tjugosju grader och sol och publiken var super-pepp. Och vi i bandet skulle få spela där vi sett Rolling Stones och Springsteen under vår ungdom. Jag fria-de ju på scen i Halmstad inför tjugosjutusen personer på samma turne ...

Så det är en av de största sakerna med.

Men det kan inte bara och alltid ha varit gyllende tider?
– Nej, det har det faktiskt inte. Den sista turnén 1984 var lite tuff för vi hade dalat lite publikt och vi var vilsna åt vilket håll vi skulle gå musikaliskt. Vi lade av året efter.

GT40 är inte bara avskedsturné utan också en avskedsplatta. Ni lämnade studion, La Fabrique i Pro-vence, Frankrike, i mitten av Mars. Hur ser det ut när Gyllene Tider skriver och repar låtar 2019?
– Vi har fått demos med i princip ackgitarr och sång. Och från dessa har alla bidragit med sin kreativa del som gör att det blir och låter Gyllene Tider som ni känner igen. Vi har aldrig repat före de tre senaste plat-torna. I Frankrike arrade och spelade vi in en låt om dagen med leadsång pålagd, vilket är magiskt fort.

Speciellt som att vi inte tagit en ton tillsammans sedan 2013.

Per konstaterade, inför inspelningen, att Gyllene Tider inte umgås som vänner. Var kanske just där-för inspelningen i Frankrike ett tillfälle för er att verkligen få tiden att lära känna varann igen?
– Vi har aldrig umgåtts som vänner sedan åttiotalet. Vi hängde ju alltid under de tidiga åren, och efter att vi slutade 1985 så har vi bott på olika platser och levt olika liv. Vi har mer en musikalisk vänskap, men den är väldigt speciell å andra sidan. Och när vi ses så tar det inte många sekunder förrän vi är back on track.

Var det på så vis en tudelad inspelning, av både glädje och sorg, när ni gick in för att göra ett sista al-bum tillsammans och på samma sätt som för fyrtio år sedan, även om det då kanske mer var halländs-ka träningslokaler än musikstudios i Provence och på den franska rivieran, gör musik tillsammans?
– Jag kan bara svara för mig själv, men jag tror att inspelningen blev lite "välsignad" i och med att alla viss-te att detta var den sista plattan vi gör tillsammans. Vi har ju inte funnits egentligen mellan turneerna 1996 och 2013, men vi har aldrig sagt att vi inte kommer tillbaka förrän nu. Jag känner inte någon direkt sorg över att detta är sista gången, mest glädje över att vi "kan" fortfarande och att vi brinner med samma musikaliska låga efter fyrtio år. Vi vill fortfarande utvecklas, vilket är grymt. Jag blir självklart berörd med, mycket av stolhet av vad vi har åstadkommit med vårt musikaliska arv, men också av vad vår musik har betytt för de som lyssnar på oss. Jag har fått och får många berättelser om vad våra låtar har betytt.

Inte minst genom sociala medier och genom att jag möter många människor när jag spelar och sjunger.

Även i andra sammanhang.

Är det nån av låtarna du tror har chans att nästla sig in i den svenska, kanske somriga, folksjälen?
– Nu är ju plattan ute ... så du vet ju hur det låter.

Då tror jag på 'Mannen med gitarr' och 'Vid hennes sida'. Annars är ni ju vad vi lyssnar på under so-mmaren. Vad är sommarmusik för dig som kanske inte tonsätter lediga dagar med egna trumslag?
– Helt ärligt så har jag inte någon speciell egen sommarmusik,

Jag har haft fullt upp med att spela mina egna sommarlåtar.

I sommar tar vi alltså avsked av Gyllene Tider, men som musiker gissar jag att din resa fortsätter. Tidigare har du ju även spelat spelat med Eva Dahlgren, Tommy Ekman och Nalle Påhlsson. Finns det något du vet kanske väntar efter den här avskedssommaren. Något du alltid har velat göra?
– Det är över nu, och jag kommer att jobba som tidigare med olika artistkollegor med Gyllene Tiders låtar men även med nya projekt. Jag håller också på att starta en NonProfit organisation som heter Tappiness som primärt ska jobba med att stärka barn och unga vuxnas psykiska hälsa och självkänsla med helt nya metoder och helt ny kunskap. Så det kommer att fortsätta i musikens och glädjens tecken!

Efter Håkan Hellström, Monica Zetterlund, Ted Gärdestad och Tomas Ledin filmatiseringar den sen-aste tiden skulle jag inte kalla det långsökt för även en Gyllene Tider film. Så vem spelar Micke Syd?
– Oj , någon av mina söner kanske? Vi är ganska lika. Eller varför inte Håkan Hellström ... han får ha en Micke Syd peruk ... och han kan spela trummor vad jag minns. Förövrigt så finns det redan en liten söt parodifilm om Gyllene Tider ... och Roxette ... som heter' Join the Flumeride' ... på Youtube!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com