Glenn Udéhn

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 15 december 2016

Intervjun möter göteborgssonen Glenn Udéhn för ett samtal om musiken, hur det är att bli konstant jämförd med Håkan Hellström och allt om morgondagens EP-släpp, 'Innan det är för sent'.

Nu är det inte långt kvar innan nya EP-skivan är släppt. Hur håller du ihop?
– Just nu är det höga toppar och djupa dalar. Jag försöker att inte tänka så mycket på släppet även om det är svårt. Jobbar mycket med några sista intervjuer och ser till så att allt är klart inför den sjuttonde då vi ska spela lite och kränga skivor på Bengans. Jag tycker den är väldigt fin, skivan, det finaste jag gjort hittills.
Men så är det nog alltid med det senaste man skapat ...

Samtidigt är det skönt att känna så, så att man inte känner att det går åt fel håll.

Det är närmare två år sedan som du släppte den förra EP:n ...
– Jag har skrivit på 'Innan det är för sent' till och från under 2015 och 2016. Jag har skrivit låtar men också spelat mycket live runt om i Sverige och funderat på om det är detta jag vill hålla på med. Det går i vågor som det gör med vad man än håller på med. Jag har ju mitt band som hjälper mig och utan dom skulle det inte kunna bli några inspelade låtar alls. Nu presenterade jag låtarna för Sony och sen för bandet ... Erik, Simon, Johan, Anton och Jonathan ... där jag försökte förklara min vision.

Sen jobbade vi runt låtarna och dom alla har ofta väldigt bra idéer.

Berätta allt om låtarna på skivan!
– Ja du, egentligen vill jag berätta så lite som möjligt såklart. Då jag inte vill sätta bilder till orden. Jag tycker alla fem låtarna är väldigt fina, men 'Pulsen' sticker ut lite då jag tycker att jag fick till texten bra. Jag hoppas att lyssnaren tar till sig låtarna och gör EP:n till sin egen berättelse! Men den är i samma stuk som 'Lilla London Brinner' skivan. Hoppet håller lågan kvar vid liv.

Men vilka bilder har du till orden?
– Jag vet inte riktigt ... i början gjorde jag detta för min egen skull. Nöjet att skapa en låt räckte för mig. Men det är kul att så många andra kan relatera till låtarna. Det är allt från egna upplevelser, till påhittade händelser. Det kan även vara att jag hör någon säga något som jag spinner vidare på.

Hur kom du först in på att göra musik?
– Egentligen genom min bror som hade en gitarr hemma när jag var tonåring. Så i brist på annat ville jag lära mig spela. Det tog mig säkert ett år innan jag kunde göra ett barréackord. Den största inspirationen var väl musik. Musik jag lyssnade på, så klart.

Vilken konsert såg du senast?
– Dismissed på Jazzhuset!

Hardcore Superstars-gitarrist Martin Sandvik är med och spelar på EP:n?
– Ja, eller Martin är basist och inte gitarrist. Men det var Sony som undrade ifall jag ville jobba med honom då han var intresserad av ett samarbete. Jag är väldigt glad över att det blev av. Kändes avslappnat under hela processen vilket är viktigt för mig.

Det här är ditt första släpp på Sony?
– Ja, det var slumpen egentligen. Kom i kontakt med Abbe på Wahlqvist Management som tyckte att låtarna var för bra för att bara kasta ut själv. Så det var några bolag som var intresserade, och då bland annat Sony. Jag känner att jag nu inte bara representerar mig själv, utan det gör att jag sätter mer press på mig själv. Sen ingår man i ett team där man jobbar hårt för att få ut låtarna på bästa möjliga sätt.

Vilket är skönt. Det var ett tungt lass att dra på egen hand i början!

Något inte så självklart längre men som händer i det här fallet är att en fysisk utgåva släpps?
– Ja, jag gillar att trycka upp fysiska skivor. Det känns mer på riktigt då. Denna kommer finnas tillgänglig på releasen den sjuttonde på Bengans, här i Göteborg. Sen finns den även att köpa på min hemsida.

Har du tröttnat på de ständiga jämförelserna till Håkan?
– (Skrattar) Ja, tyvärr så har jag det. Det kändes smickrande och roligt i början, men nu känns det mer negativt laddat. Jag är ingen copycat bara för att jag skriver på svenska och har en jeansjacka på mig. Man blir lätt stämplad och i den här genren går det extremt fort.

Men visst finns det trots allt vissa likheter?
– Vi skriver och sjunger på svenska med poppiga melodier. För mig tar det stopp efter det, eftersom det finns fler som gör det så är det inte direkt unikt.

Du bor också i Göteborg och heter Glenn. Gillar du ändå hur göteborgarna lyfter dig?
– Såklart är det smickrande. Jag trivs väldigt bra i Göteborg och det är ju hemma för mig då mina vänner och familj bor här. Sen är visionen att nå ut utanför stan såklart. Vissa låttexter har säkert utspelat sig på fler ställen än i Göteborg. Det är det som är så fint med musik och texter, man kan relatera oavsett vart man bor och göra det till sin egna upplevelse.

Det är inget jag tänker på när jag skriver ...

Vad gör man helst en fredagskväll i stan?
– Så här års? Man är förmodligen hemma och lyssnar på Bob Hunds 'Dödliga klassiker'. Men annars på an-dra lång och sen vidare till Pusterviksbaren. Det är svårt att inte säga att min mest minnesvärda spelning är Pustervik-spelningen. Den på på stora scen. En orealistisk dröm som slog in.

Vi fick äran att avsluta Filmfestivalens musikvideogala ...

Blir det någon releasespelning nu?
– Ja, vi kommer spela live. Jag och bandet. Men i en ny tappning som man inte hört oss i innan. Så det blir första och sista gången, förmodligen, som man kan höra oss på detta sätt. Fler spelningar ligger lite längre fram som jag inte har helt klart än, men spelningar blir det under 2017 med.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com