George Lazenby

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 26 februari 2018

År 1967 drömde en australiensisk katalogmodell om pengar på kontot och en kvinna i varje hamn. I en förvirrad flower power-tid lyckades George Lazenby bli världens mest kända filmspion.

Sean Connery har varit karaktären i tio års tid men bestämmer sig plötsligt för att han ogillar det mesta som har med rollen och filmerna att göra. Hur fick du då rollen som James Bond?
– Jag gick till studion och vräkte ur mig en massa lögner (skrattar). Första gången kastade de ut mig. De såg mig för den jag var. En bedragare. Men jag bara fortsatte och berättade längs vägen några av de mest hän-synslösa lögner som kommit ur min mun i hela mitt liv. Det var så jag blev James Bond.

Det var lite som att studion också ville "sätta dit" Connery efter hans väldigt publika avhopp och ta nästa film i en väldigt annorlunda riktning mot förut. Inget skulle vara sig likt ...
– Ja, och jag var en ung och naiv man från landet utan någonsomhelst skolning och dessutom med en vä-ldigt tydlig australiensisk accent. Varför de ville ha det så vet jag inte. Men de tog sig an mig och ändrade mitt sätt att prata och mitt sätt att gå. De anlitade en röstcoach som lärde mig säga "I'm James Bond" för att få till dialekten. Ingen förstod vad jag sa till en början.

Mitt gångsätt blev ett problem eftersom jag hela tiden vankade fram och tillbaka och under inspelningen klagade de på att jag gick in och ut ur bild. Så det var illa. Men jag lärde mig och visade att jag klarade det. Jag klippte av mig håret och jag lärde mig gå som en prins. Jag gjorde allt de ville och bad om.

Var det några problem under inspelningen?
– Ja, bland annat upptäckte studion att jag tidigare ägnat en tid som manlig modell, något de inte gillade. De kom till mig och sa: “Vi kan inte ha en fotomodell som James Bond. Det skulle vara som att någon bara står modell som Bond”. De sa också till mig att jag skulle göras till åtlöje av hela industrin om det blev känt. Men omständigheterna var fortfarande desamma och eftersom de redan testat trehundra andra utan framgång  hände det inte så mycket. Jag var kvar. De hade redan valt mig som rätt man för jobbet. De kunde inte hitta någon annan som var lika säker på sig själv som jag var. Som hade den sortens självförtroende.

Peter Hunt, regissören, var också ganska sen med att börja provfilma med mig. Alla runtomkring han hade hela tiden bara sagt: "Han är australiensare. Alla där kan slåss" och jag brydde mig aldrig om att argument-ra emot. När de väl kom på att de kanske borde testa mig i olika actionscener gjorde de det privat. Så det var som en fyra månader lång audition. Jag fick testa på att och klarade av att simma, rida på hästar och att fäktas. Fäktningen slutade med att jag helt missade att slå de första två killarna som kom emot mig och sen lyckades jag slå den tredje alldeles för hårt.

Men producenterna verkade ändå nöjda.

Du är också den enda Bond-skådespelaren som gjort sina egna stunts?
– Jag har alltid haft svårt för byråkratin, att betala räkningar, eller att skriva på saker. Jag skrev aldrig på ett kontrakt för att vara med i filmen och försäkringsmässigt var det nog något de kunde utnyttja. Det var faktiskt där som citatet "This never happened to the other fella" kom ifrån ... det var något jag sa i en scen och som regissören tyckte var roligt och behöll till början av filmen.

Jag kom in helt utan erfarenhet och utan kontrakt, jag hade ingen aning om vad som förväntades av mig som skådespelare eller vad Connery hade gjort och inte gjort innan mig. Så där hängde jag hundratals meter upp i luften och hoppade ut från helikoptrar. Det blev en del skador. Connery gjorde inget sånt!

Det var ingen filmstjärnebehandling av mig. Det enda jag inte gjorde själv var skidåkningen ...

Vad var din relation till den så kallade bond-bruden Diana Rigg?
– Vi kom överens till en början men det fanns också en överenskommelse i produktionen att jag inte skulle strula omkring med några av tjejerna som var med i filmen, så jag hade sen viss distans. Sedan kom hon på mig med att flörta med en av receptionisterna som arbetade på ett hotell vi bodde på ...

Som sagt, vi kom överens inledningsvis (skrattar)

Trots ganska bra respons blev det i slutändan bara en film för dig?
– Vad man måste förstå är att jag fick rollen som James Bond under ganska speciella omständigheter. Jag hade aldrig tidigare skådespelat. Jag trodde aldrig att det skulle bli mer än en film för mig. Med lite tur skulle det kanske kunna bli en men efter det hoppades jag mest på att lätt "komma undan".

Kände du att du lurat till dig rollen även när du kämpat för den och gjort dig förtjänt av den?
– Ärligt talat var allt jag tänkte på att fler James Bond-filmer bara skulle stå i vägen för mina chanser att få ligga lika mycket som alla andra fick. Det som först fick mig intresserad av rollen var för att Sean Connery fick en livsstil med mycket pengar och fina damer. Men vid den här tidpunkten var inte Bond ens bland de mest framgångsrika filmerna som gick på bio. Filmen alla pratade om var istället 'Easy Rider' ...

Alla blev hippies och det var något som pågick under många år. Tanken på att jag skulle behöva gå runt med kortklippt frisyr och i kostym, som nån slags servitör, Det var inte något jag omfamnade.

Alla andra hade ju blommiga skjortor på sig, till och med på Wall Street var det så ...

Blev du erbjuden att återvända?
– De försökte få mig att skriva på ett kontrakt för ytterligare några filmer. Men jag var rätt tvär efter en hel inspelning där de bett mig ändra på det ena efter det andra. Jag var också omgiven av människor som sa till mig att Bond var över. Det var western-filmer man skulle göra då. Så jag fick en del dålig rådgivning.
Studion frågade mig till slut rakt ut vad de behövde göra för att få mig att skriva på och erbjöd sig både att betala ut miljontals av dollar, under bordet, och ge mig fler filmroller emellan Bond-filmerna.

Men jag sa hela tiden att jag inte tänker göra en till.  De lyckades sen få tillbaka Sean Connery igen till nästa film men när han hämtat ut sin stora lönecheck, de betalade honom en förmögenhet, och han också tackade nej till fler filmer kom de tillbaka till mig.  Jag sa nej igen.

Kan du ångra det idag?
– Nu när jag har erfarenhet ser jag mig själv som skådespelare och kan ibland ångra att jag inte gjorde i alla fall en till. Jag skulle ha velat göra ytterligare en. Om inte annat för att det finns de som ser tillbaka på min del av James Bond-historien som det svarta fåret. Efter att Bond-pengarna tog slut blev jag tvungen att flytta hem till min mamma igen. Jag hade inga pengar på kontot under en lång tid. Jag kan idag se hur mina barn har haft det ekonomiskt och tänka att det kanske inte var rätt beslut. Men jag ville bara leva livet då.

Eventuellt återvände du däremot, precis som Sean Connery, till projekt som drev med rollen?
– I slutändan fortsatte rollen att håva in pengar. Jag hade tur att det fortfarande fanns människor som ville betala mig för att vara James Bond. Det fanns stora pengar i reklambranschen och så länge jag kunde tjäna mina egna pengar igen såg jag det som någonting bra.

Jag ville ha ett tak över mitt huvud.

Du har haft svårt att få andra riktiga skådespelarjobb?
– Studion gjorde allt för att få det att se ut som att det var deras beslut att jag lämnade. Hade jag väl fått en ny roll, oavsett vart i världen jag tog mig, så fick filmbolagen samtal från Bond-producenterna. De fick mig svartlistad och än till denna dag måste jag jobba utanför studiosystemet ... även inom TV.

Jag hade faktiskt en otrolig tur med reklamfilmerna, att något annat kom min väg, för jag blev utslängd från allt jag tog mig an och jag hade samtidigt börjat bilda min egen familj att försöka försörja.

Det får sägas vara ett genomgående tema att skådespelarna av nån orsak börjar ogilla Bond-rollen?
– Jag vet inte, jag har ingen aning om varför, om så. Det kan kanske ha att göra med att producenterna ser på skådespelaren som en investering. De arbetar med en skådespelare som de spenderar mycket pengar på.

Det är en relation som måste gå åt båda hållen.

Vilken är din egen favorit Bond?
Connery, så klart. Det var han som gjorde rollen till vad den är än idag. Ingen har kunnat matcha han.

Vad tycker du om Daniel Craig?
– Jag har alltid gillat James Bond som film betraktat, även om jag inte såg mig som en skådespelare då så var det ju också filmerna som ursprungligen lockade mig till just den här rollen. Jag läste även böckerna. Så det var fortfarande en roll jag tog mig an med viss respekt. Så länge den respekten finns där tror jag att det blir bra. Jag ser inte alla Bond filmer som kommer ut, men av vad jag har sett har det varit bra.

De gör något annorlunda nu än vad vi gjorde då. Det är James Bond för en ny tid och publik. Det är lite hår-dare i kanterna. Han är uppenbarligen en duktig skådespelare och han spelar rollen för dagens publik.

Vad är den största skillnaden mellan era olika porträtt av rollen?
– Att min James Bond aldrig skulle kunnat fälla en tår. Jag gjorde faktiskt en tagning i filmen där jag grät, och visade riktiga känslor, men Peter Hunt gillade det inte och valde bort den.

Hur tror du att andra kommer se på din plats i hela Bond-historien längre fram i tiden?
– En del ser på mig som ett skämt. Men jag har själv aldrig känt mig som ett skämt eller som en förlorare. Jag vet att jag var rätt man att vara Bond för just den tidpunkten i historien. Det var Woodstock-tider!

Det var min era och jag skulle inte vilja ändra på något.

Tror du att en kvinna skulle kunna axla rollen i framtiden?
– Det är visst den ständiga frågan. På ett sätt är James Bond en bild av vem varje man vill vara och vad varje man vill ha. Men samtidigt ... varför inte? En kvinna kan skjuta precis lika bra som en man kan.

Vad tror du det är som tilltalar så många med de här filmerna efter så många år?
– Det är väl just det att vi alla vill vara killen som får tjejen, som vinner i poker och som skjuter ner alla skurkar och i slutet av dagen är allas hjälte. Det är något vi alla tilltalas av. Det är inte så längre för mig personligen, men uppenbarligen är det fortfarande många som tilltalas av den här idén.

Så du ville bli James Bond för pengarna och kvinnorna. Det blev kanske inget slott i Skottland för dig som det blev för några av de andra. Men hur blev det med damerna?
– Det var en ny tjej varje natt i tio år efter Bond. Men till slut fick jag tjejen jag verkligen ville ha, min fru.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com