The School Book Depository

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 4 augusti 2017

The School Book Depository är namnet på det imaginära läromedelsupplag där låtskrivaren Fredrik Solfors släpper sina egna inspelningar. Liksom titeln på årets kanske mest variationsrika album.

Det här är en intressant och spännande skiva i det att varje låt låter annorlunda från den förra ...
– När man spelar in album med band så finns en föreställning om att det ska finnas ”röd tråd” och att låtarna ska ”sitta ihop”. Trams. Musik för mig är som livet fullt av kontraster. Sjukt, bitterljuvt, roligt, surrealistiskt och paradoxalt. Har alltid haft väldigt livlig fantasi och gillar att skriva så jag ville inte begränsa mig på något vis utan bara ha lekstuga. Är lite novis på det här att prodda så jag tycker det är sjukt kul att testa olika grejer. Jag tycker själv att alla låtarna är ganska fulla av bilder och metaforer.

Vad är kärnan i allt?
– Bra melodier och texter, gärna lite skruvat.

Man kan anta att du har en hel del och mycket blandade influenser musikaliskt?
– Gillar allt möjligt, gammal motown, punk, indie, country, mogwai, flaming lips, sextiotal eels, ny pop ...

Hur var den att spela in?
– Inspelningarna var som alltid väldigt roliga. Låtarna har växt fram lite parallellt utan stress. Spelade in grunder hemma sen spelade jag in trummorna i Studiefrämjandets studio med en kompis som tekniker. Sedan mastrade vi låtarna på samma ställe.

Du säger att du är novis men har ändå spelat i några rätt hyllade band innan det här projektet ...
– Började spela trummor i åk fyra och höll på med det väldigt länge. Sedan fick jag sjunga i vårt första band Wagon mest för att jag inte sjöng sämst. Lärde mig sedan gitarr och piano för bruksbehov hemma hos mamma och pappa ... sedan började jag skriva låtar. Sedan dess har det rullat på och varit det bästa i mitt liv. Första bandet Wagon blev hyfsat känt i indie-Sverige i början av nittiotalettalet. Blev omskrivna en del i Linda Norrmans lista i Aftonbladet, vi släppte album och spelade väldigt mycket.

Sen blev vi signade av ett underbolag till Warner som gjorde allt till Spinal tap och sjabblade bort allt och gick i konken när plattan och påkostad video var klar. Försökte även mörka hela grejen (skrattar) ... sjukt!

Sen grät vi en skvätt över nederlaget och gjorde vad varje vettigt band gör, bytte namn till Low Season Combo och släppte två album i Sverige och Japan. Sedan började bandet tappa lite fart så jag och en kompis började lattja lite med elektronisk musik som till slut blev Kinetics. Ett indieband med min följeslagare Jesper Petersson på bas och stämsång, släppte två album med det bandet. Spelade även trummor med ett band som hette Surrounded som var jäkligt bra och spelade en hel del ute i Europa.

Kommer 'The School Book Depository' också lanseras i Japan?
– Det här projektet släpps bara på de vanligaste digitala plattformarna.

Gillar du att vara i band mest eller som nu när du står på dina två egna ben?
– Gillar båda grejerna. Roligt att spela live med band och testa grejer i replokalen, som en liten social klubb. Dock måste man kompromissa och få ihop alla praktiska detaljer, dra åt samma håll och sådant. Det här projektet var mest att färdigställa låtar som inte riktigt passade in. En lekstuga, inga begränsningar.

Vad vill du förmedla när du skriver dina låttexter?
”The School Book Depository poke humanity with a stick rather than jumping in and wallowing in it's misfortune” skrev Nordic Music Review, jag tycker det sammanfattar rätt bra hur texterna är. Har varit ganska fri berättartekniskt kring vem som är berättar-jaget och formen. Vissa texter är mer som berätt-elser, vissa metaforiska, vissa är mer som dikter. Bra texter stimulerar folks tänkande tycker jag ...

Har recensionerna varit bra?
– Utomlands har det gått bra, främst i USA och Storbritannien. Hamnade dock på Aftonbladets 'Bäst just nu' lista och lite andra svenska bloggar. Fått en känsla av att Sveriges musikskribenter är ganska ängsliga och sneglar mycket på vad andra tycker är bra och inte. Dessutom verkar det svårt om man skriver på engelska ... de tar sig inte tid att ta sig an den litterära biten av låtskriveriet så det som skrivs blir ganska platt. Verkar mest intresserade av sound och om man har med nån kändis eller blivit proddad av någon creddig producent och inte vad musiken förmedlar. Eftersom hela projektet bara kostat mig ett flak öl till polaren som mastrade så får man väl ändå vara rätt nöjd! Har egentligen inte skickat ut den som ”album” utan två singlar men fått väldigt bra respons på hela albumet ändå.

Den första av de två singlarna öppnar skivan. Vad handlar 'Salvation' om?
– Salvation handlar om någon slags ”gudomlig” rättvisa och vilka roller man har i skolan och hur livet sen utspelar sig. Vi hade en klassåterträff som jag inte kunde vara med på men fick berättat för mig om hur livet hade artat sig för de andra, där vissa som behandlat andra illa nu själva upplevt svårigheter. Vidare hade mobbade lyckats bra och med sin lycka och styrka på något sätt fått ”hämnd” och upprättelse.

Texten är skriven ur en utsatt människas liv om hur gamla roller ställs på ända när livets nycker spelat in och visat att livet inte är förutbestämt.

En personlig favorit för mig får nog sägas vara 'Bob is a Civil War Reenactor' ...
– Jag skrev den i samband med det amerikanska valet. Den är väl en mikroanalys av det valet och hur Trumps väljare fungerar, ville på något sätt förmänskliga dessa människor. Handlar ju om en äldre man som varit arbetslös länge och vigt sin fritid åt att återskapa olika slag och händelser under amerikanska inbördeskriget vilket är en ganska poppis grej i USA. Någon slags form av historiskt lajv som rollspels-spelare kör här i Sverige. På ett mer allmänt plan handlar det ju om män som har svårt att leva ut sin manlighet, sin potential som försörjare, som en del i ett större sammanhang.

Kan man inte skapa ett ärorikt liv så kan man alltid återskapa ett ärorikt förflutet ...

Har du nån egen favorit?
– Min favorit är nog 'Nosferatu'. Gillar ljudbilden, stämningen och att texten handlar om döden fast ur dödens perspektiv. Har gjort en video till den inspelad på ett lite spooky ställe i Kalifornien så låt i sam-klang med video kändes som en fullträff för mig.

Flera av låtarna har fått sig musikvideos och ganska stiliga sådana dessutom...
– Gillar att filma och redigera och apa mig så det är ett rent nöje för mig. Gillar att resa så när jag far runt brukar jag alltid samla på mig bilder och filmsekvenser som kan komma till användning till något projekt.
Blir ju någon slags synergieffekt när dessa medier kompletterar varandra och förstärker känslor.

Tror även att det är lättare så här i bloggtider att få lite uppmärksamhet om man även får något man kan vila ögonen på. Men mest är det för mitt eget nöjes skull.

Hur ser det ut med live-spelningar för det här solomaterialet?
– Ska börja testa att köra några av låtarna live med lite backtracks, och får se om det funkar. Har fått en del förfrågningar ... men jag får se om det funkar!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com