Frank Ådahl

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 2 december 2016

Simba! Intervjun möter singelaktuella Frank Ådahl i ett samtal om att leva livet till hundra procent, en eventuell återförening för Mellovinnande Edin-Ådahl och sin ikoniska filmroll i 'Lejonkungen'.

Andra känner väl medvetet eller omedvetet mest till dig som Simba i 'Lejonkungen' ...
– (Skrattar) Jag möter detta varje gång jag har konsert nuförtiden. Yngre människor vill egentligen bara höra mig säga några ord från någon av 'Lejonkungen' filmerna ... sen är de nöjda! Kan ju kännas lite kon-stigt eftersom det jag egentligen håller på med är musik. Men jag är verkligen stolt och tacksam över att Monika frågade mig! Detta är nåt man kan berätta för barnbarnen ...

Hur blev du den rollen med hela svenska folket?
– Monika Forsberg i Karlskoga har ju varit ansvarig för de flesta översättningarna åt Disney. Hon hade en idé att sångare och sångerskor kunde vara duktiga på att göra voice-dubs, så hon frågade mig om jag ville göra en audition för rollen som Simba. Grymt nervös var jag! Men jag fick rollen! Tjoho!

Det blir ju nyinspelning av den filmen snart. Har du fått några samtal om att återvända?
– Det kan jag inte kommentera. Det får framtiden utvisa!

Simba är kanske den mest kända ... men visst inte din enda röstskådespelarroll?
– Jag har varit pingvin i en Warner-produktion som heter 'Hubbe och lyckostenen' och sen var jag en fly-gande elefant i en engelsk produktion som heter 'Mumfie'. Har även haft några mindre roller som voice-over också. Men det är väl dessa jag är mest stolt över i alla fall!

'Lejonkungen' åt sidan så har du också faktiskt också vunnit Melodifestivalen, år 1990?
– Oj, ja! Den tiden var grymt stressig! Vi hade ju inte väntat oss att vinna den svenska uttagningen så det blev nästan en chock att så snabbt komma in i rampljuset efter ganska många år som ett band i skuggorna.
Men det var också väldigt häftigt att få se den kommersiella apparaten inifrån, så att säga.

Det snurrade på rätt snabbt!

Det blev fjorton år med det bandet, Edin Ådahl. Tror du det nånsin blir tal om en återförening?
– Kul att du frågar! Vi hade faktiskt en träff i höstas där vi diskuterade om vi eventuellt skulle spela ihop nästa år. Men vi hittade inte några bra gemensamma lediga tider så vi fick lägga idén på hyllan ett tag till.
Men man ska aldrig säga aldrig!

Mello igen?
– Mello är ju speciellt, verkligen! Men jag vet inte, tycker kanske att jag har gjort mitt i det sammanha-nget. Å andra sidan, får man tag på rätt låt så! Eller jag vet inte.

Din nya singel handlar ju om att omfamna nuet och leva till hundra procent ...
– Låten handlar egentligen om att det liv man har är en gåva och den gåvan ska man använda till något positivt! En riktig feel good text det här.

Hur är det att skriva tillsammans med din egen bror?
– Det känns hur coolt som helst att jobba med Simon, eftersom vi har gjort det under så många år. Ganska lätt, smärtfritt och snabbt, skulle man kunna säga! Musiken står jag själv för, men texten är till största delen skriven av Simon. Även Slip Mode, som är ett nystartat produktionsteam från Örnsköldsvik, har varit med. De håller till i samma hus som Musikmakarna, där jobbar jag som lärare.

Det kändes så naturligt att bjuda in gänget i produktion eftersom de har råkoll på det området. Så några slutliga pålägg, mixen och finslipningen fick de stå för. Känns hur bra som helst!

När levde du till hundra procent som mest senast?
– När jag för ett par veckor sen var på ett låtskrivarcamp tillsammans med en massa underbara komposit-örer från hela världen, ute på en ö i Höga Kusten. Ulvön. Det var extra ordinärt! Vi skrev så många världs-hits så klockorna stannade och allt på fyra dar.

Inget storslaget releasefirande av singeln?
– (Skrattar) Nja, det blev inte direkt tid till nått firande. Jag repar nu inför en julturné som jag ska ut på tillsammans med Evelina Gard och bandet Ahlgrens kapell. Men det känns grymt kul! Ska bli spännande att se hur mottagandet blir. Singeln har bara varit ute en dag!

Så en julturné är på gång i år?
– Yes, jag och Evelina bjuder på några sköna julsånger tillsammans med världens bästa band Ahlgrens kapell. Några julkonserter i December är den 3 december i Borås, den 4 december i Mullsjö, den 9 december i Umeå och den 11 december i Södertälje. Be there!

Vilka har varit dina mest mest minnesvärda spelningar så här långt i karriären?
– Oj, den var svår! Men jag har två minnen som har etsat sig fast i minnet på ett alldeles speciellt sätt. Först "Äntligen" turnén med Marie Fredriksson och giget i Stockholm. Oj, vilken ståpäls det var att vara en del av bandet. Sen när jag ingick i Randy Crawford's band i Melbourne, Australien...

Så häftigt när folk börjar sjunga med efter en takt på inledningslåten 'Almaz'. Svårt att beskriva!

Vilket är ditt första minne av att vilja syssla med det här?
– Första gången jag sjöng på en julfest i skolan. Det var när jag var sex år och var nervös som bara den! Jag började sjunga offentligt då och jag hade ett helt naturligt vibrato kan man säga! Hjärtat slog tredubbelt så snabbt. Men det var en sån kick när det funkade. Det gav verkligen mersmak.

Så nästa år firar jag femtioårs jubileum som sångare. Det låter mycket och det är precis vad det är! Mina bröder Dan och Simon var äldre än mig och dom drog ut mig på deras musikaliska äventyr tidigt. På så sätt blev jag totalt fast. Så här några år senare känns det som att musiken också håller en ung ... eller yngre.

Vad har den betytt genom livet?
– Massor! Utan musik skulle livet bli svart-vitt, typ. För mig är musik känslor, glädje och inspiration! Det är grymt spännande att vara musiker. Nu är ju Sverige en musikalisk stormakt i världen, ett land som exporterar mer musik än något annat land ... om man ser på befolkningsmängden.

Det har aldrig varit så häftigt att jobba med musik som nu! Men gör musik för musikens skull och inte för nåt annat! Pengar och kändisskap kan aldrig ge dig samma kick som en kanonlåt!

Vilka "kanonlåtar" lyssnar du mest på just nu?
– Justin Timberlakes 'Can't Stop The Feeling' och Nathan Sykes album 'Unfinished Business' och då speciellt låten 'Famous'. Superbra sångare!

Efter Simba, Mello, och mycket mer. Vad har du för stora drömmar kvar?
– Drömmar ja ... musik är för mig en pågående dröm! Det handlar inte om stora eller små namn som man jobbar med, utan snarare det där lilla magiska som uppstår i musikaliska möten utan att man har planerat det. Det händer överallt i mitt liv! Underbart faktiskt! Men visst, en dröm vore ju att få jobba med min stora idol Stevie Wonder vid något tillfälle! Kanske bara sitta ner och prata med honom om musik och allt han har varit med om. Kanske dricka en kopp kaffe tillsammans ... det vore en dröm!

Tidigare i år släppte du också några andra låtar på engelska?
– Engelska är ju underbart att sjunga på! Men på svenska kan man uttrycka sig på ett mer personligt sätt, eftersom det är mitt modersmål. En större utmaning också, eftersom svenska är ett "kantigare" språk som inte är lika lätt att slarva med. Alla förstår ju vad man säger!

Vilket föredrar du i slutändan?
– Jag får för mig att man når fler människor i Sverige om man sjunger på svenska ...

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com