Filip Alexanderson

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 11 april 2017

Skådespelare vid Dramaten, författare och med planer för en kommande tv-serie. Stockholmsfödda Filip Alexanderson gör det mesta. Vi tog kontakt för att komma ikapp.

Dramaten-skådespelare men också författare. Vad lockade dig till att börja skriva också?
– Vet faktiskt inte. Jag har aldrig drömt om att bli författare, det bara hände. Sedan blev det en utmaning och nu är det ett beroende. Det är en frizon där jag kan få låta kreativiteten löpa fritt utan inblandning från andra. En ventil mot vardagen där jag pysa ut allt som dyker upp.

Skrivandet pendlar mellan nödvändighet och börda. Ibland undrar jag vad jag har gett mig in i, men då har jag redan kommit så långt att det inte går att ge upp. Och så lossnar det plötsligt och tillfredsställelse när man upptäcker att det funkar är enorm.

Var det annorlunda att skriva din andra bok i jämförelse med debutromanen?
– Det var skönt att redan vara förlagd, jag hade kontrakt på två böcker och behövde inte vara någon till lags. Jag kände större frihet, vågade utmana mig själv och jag kände att jag växte som författare.
 
'Elddöpt' är alltså uppföljaren till 'Förstfödd'. Vad har läsare framför sig denna gång?
– Det är en mörk thriller med inslag av det oförklarliga. En bladvändare i högt tempo som vrider synen på vår samtid några oroande grader. En bok som handlar om de dolda märkliga individer vi passerar varje dag utan att veta vad som döljer sig under ytan. Hemliga sällskap, ritualer och storpolitiska konspirationer som genomsyrat vårt land under århundraden, och svart oförsonlig hämnd.
 
Hur skulle du beskriva huvudkaraktären Jonas Hellemyr?
– En tungsint ung man som hamnat mitt i ett kaos. Han är en annan än han trodde, har ett arv som han försöker kämpa emot. Egentligen skulle han bara vilja leva ett normalt liv, men istället tvingas han slåss för sin överlevnad.
 
Narrativet i boken skiftar intressant nog mellan nutid och 1860-talet där vi istället för Jonas får följa systrarna Signe och Liv. Vad låg bakom det berättargreppet?
– Jag har alltid fascinerats av historia, när man kan få syn på nuet genom dåtiden. Jag hade ett behov av att utvecklas i mitt författarskap och ville inte klona min första bok. Historien blev det naturliga, att borra vidare i den mylla jag skapade i Förstfödd och vidga världen, bakåt, inåt, framåt.

Vad har varit mest givande under arbetet med romanen?
– De var väldigt kul att dyka ner i den svenska historien från mitten på 1800-talet fram till idag. Att forska i Stockholm kring sekelskiftet, läsa böcker och sitta på Stadsmuséet och gå igenom massa fakta. Sökandet efter spännande detaljer som jag kunde väva in i berättelsen, som brännvinskungen L.O Smith, Krügerkraschen, bombningarna över Dresden, och så vidare.

Genom att staga upp min fiktion med verkliga händelser så hoppas jag skapa trovärdighet kring det märkliga som sker: Har det där verkligen hänt? Finns den där platsen? Var i Gamla stan är de nu?  
 
Gillar du att verkligen gräva ner dig i förhandsarbete som så?
– Jag klottrar mindmaps på baksidan av kuvert, drar pilar och tänker, skissar karaktärer, bågar och funktioner och samlar på mig tankar under några månader. Sedan skriver jag. Helst hela dagar tills jag får några sjok som man kan överblicka och jobba om. Första utkastet tar väl ett år ...

Sedan börjar knådningen med redigering, efterbearbetning, strykningar, hybris och självförakt om vartannat. Och det tar väl ytterligare ett år. Men hela tiden pågår också ett undermedvetet parallellarbete.
 
 Var hittar du inspiration?
– I allt. Allt från tunnelbanekonversationer, tidningar, filmer, böcker, böcker, böcker, hundpromenader och TV-serier. Eller att bara skrota runt på stan och upptäcka saker som man aldrig har lagt märke till förut. När man inte måste skynda mellan repetitioner, hämtning på skolan och alldagliga ärenden så kan det uppstå bra idéer ibland. Så det gäller att skapa utrymme för tankar att bara få dyka upp.
 
Kan du hämta direkta scener och karaktärer från ditt egna liv?
– Mycket kommer från det jag upplevt, mer än vad man kanske tror. Även om jag klär det i ny dräkt så är ofta kärnan i känslan, människorna och deras minnen, sedda genom mina egna erfarenheter. Många karaktärer bär spår av en eller flera personer som jag träffat.
 
Som författare händer det väl ibland att man kommer till en punkt där man börjar tänka ur läsarens synvinkel ... hur denna kommer uppfatta det man skriver. Är det något du tänker på?
– Ibland dyker det upp något mail eller en hälsning på sociala medier och då blir jag väldigt glad. Läsarna skiljer sig väldigt mycket från teaterpubliken jag annars möter varje kväll. Men jag har bara skrivit två böcker och har ingen enorm läsarskara att förhålla mig till. Mina böcker gränsar mellan thrillers, krim och oförklarliga fenomen, så man kan väl säga att jag blandar målgrupper ...

Mest skriver jag det som jag själv går igång på, något annat skulle inte funka för mig. Men senare, i mötet med förläggare, agent och redaktör, så dyker det där "utifrån-perspektivet" upp. Fast vid det laget är jag så blind för min egen text att deras professionella blickar är mer än välkomna.

Och då gäller det att vara lyhörd och orka läsa med nya ögon.

Visst plockade Yellow Bird upp film- och tv rättigheterna redan 2015. Vad är statusen på det nu?
– Förstfödd ska bli en TV-serie i åtta delar och förberedelserna för inspelningen är i full gång. Inspelningen börjar i höst.  Jag har varit med och bearbetat manuset redan från början och jobbar väldigt tätt tillsamman med manusförfattarna. Bildmediet skiljer sig en hel del från bokens och det är väldigt spännande att arbeta om storyn för TV. Hälften av avsnitten är skrivna, roller börjar tillsättas och jag har fått se foton från platser där vi ska spela in.

Hur är det att få se sina skrivna ord hamna på vita duken?
– Att få uppleva hur mina fantasier tar verklig form är faktiskt rätt omvälvande. Fast det blir något helt annat än boken, förstås, men jag hoppas att vi lyckas behålla samma stämning.
 
Finns det några drömnamn du skulle vilja se framför eller bakom kameran?
– Faktiskt inte ... jag försöker hålla mig borta från castingen. Det kommer ändå bli något annat än vad jag föreställt mig så det är bäst att hålla sinnet öppet. De som kommer gestalta rollerna kommer att göra det fantastiskt, det är jag helt övertygad om. Och förhoppningsvis spelar jag själv med på ett eller annat vis.
 
Om vi lämnar boken en liten stund. Hur hittade du till skådespeleriet?
– Jag var tjugo år och blickade framåt. Tänkte att jag ville hålla på med teater för det verkade så spännande. Letade upp några likasinnade inom friagruppsvärlden och blev förälskad i magin, både på och bakom scen. Känslan av att allt kunde hända, att leken och konsten kunde vara så viktig.

Och den kärleken finns fortfarande kvar ...

När hamnade du till slut på Dramaten?
– Efter scenskolan 2005 blev jag tillfrågad att spela en kärlekskrank yngling och kunde inte tacka nej. Pjäsen hette 'Ett Hjärtslag Bort' och blev väldigt uppskattad. Och på den vägen är det. Nu har jag varit på Dramaten i tolv år och spelat i över trettio uppsättningar.

Vilken roll är du mest stolt över?
– Vi gjorde ett allkonstverk kring Eric Ericsons absurda värld på Elverket 2012. Vi ritade på väggarna, tolkade teckningar och byggde märkliga världar av papp. Det var absurt, roligt och fullständigt galet. Men mest stimulerande är ändå vardagen ... att få samarbeta med alla konstnärer i ett hus med så mycket kreativitet. Kostymateljéer, smeder, peruker och skådespelare. Det är en ynnest att få arbeta där.

Vad minns du av att ha arbetat tillsammans med Gösta Ekman som regisserade dig i 'Den girige'?
– Jag hade den stora lyckan att få jobba med Gösta i två produktioner. Den girige, som vi spelade i sex år, och 'Hantverkarna'. Vi umgicks väldigt mycket under en period och Gösta var en otrolig inspiratör.  Alltid nyfiken, alltid lekfull och ändå så prestigelös, trots att han var en sådan ikon.

Jag kommer alltid bära med mig minnet av honom.

Driver du fortfarande kollektivet 'Cabaret Electrique'?
– Ja, tillsammans med min bror Simon, som är forskare på KTH. Vi har undersökt hur man kan använda motion-capture på scen, en teknik som oftast används inom film och dataspel för att fånga mänskliga rörelser, som Gollum i 'Sagan om ringen' eller animeringarna i 'Apornas planet'. Men vi gör det inom teatern. Och i realtid. Skådespelare och levande avatarer som samspelar med publiken.

Vi har forskat i fem år och arbetar nu på en föreställning kring Kafkas idévärld.
 
Vilken roll väntar dig härnäst?
– I våras spelade jag 'Rannsakningen' av Peter Weiss, en dokumentär pjäs om rättegångarna kring Auschwitz. Det var som att stiga ner i helvetet. Vittnesmålen, detaljerna, det kröp in under huden. Nu jobbar jag med dansföreställningen 'Bråttom Bråttom' av koreografen Birgitta Egerbladh med texter från humorkollektivet Klungan ... det är raka motsatsen.

Och det är det jag älskar med teater, de tvära kasten. Ingen dag är den andra lik.
 
Hur mycket böcker hinner du läsa vid sidan om teaterscenen och ditt skrivande? Några tips?
– Jag läser på kvällen innan jag somnar. Så jag brukar hinna med en bok i månaden kanske. Nu läser jag Johannes Anyurus 'De kommer att drunkna i sina mödrars tårar'. Annars kan man alltid plocka upp en klassiker. Om man pratar om en bok efter tjugo år, då kan man vara säker på att den har något att ge.

Jag växte upp i ett hem med ett stort bibliotek och har ännu inte betat av hälften. Amos Oz, Hermann Hesse, Hamsun, Oates, det finns så mycket kvar.
 
Så med både vårsolen och din nya bok på lut. Hur tar vi oss an Elddöpt på bästa vis?
 – En läsare berättade att hon glömde att kliva av bussen när hon satt med upplösningen med Förstfödd. En annan sträckläste den genom en hel natt. Bättre betyg kan man inte få. Jag hoppas att jag lyckats med samma driv i Elddöpt ... så plocka upp den var som helst där man har tid att försvinna iväg.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com