Familjen

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 2 mars 2018

Det har varit ett tag. Inget nytt album på flera år. Men nu är Johan 'Familjen' Karlsson tillbaka med sitt fjärde album. 'Kom' är ett rikare, djupare, argare och personligare släpp under valårstider.

Det är ändå ett tag sedan du släppte ett nytt album. Går det klassa det här som en comeback?
– Det känns inte som en comeback, men det är nog det ändå, nån sa till mig att gränsen går vid fem år. Den
här tiden har varit jävligt bra och skön. Det är nog framför allt att jag är äldre, argare, mer medveten och far till två barn. Jag har haft en massa tid att tänka och känna efter.

Albumet heter 'Kom'?
– Det är en albumtitel som är inkluderande och utmanande samtidigt. Ett tvetydigt ord som jag gillar.

Faller tonen som finns på skivan samman med att det är valår och fortfarande är nazism i luften?
– Krisen kring Medelhavet. Europas och Sveriges flyktingpolitik och normaliseringen av nazistiska, rasi-stiska och högerextrema partier, människors rädsla och avsaknad av empati, machokultur, med mera, är det som har varit upphov till många av texterna på detta albumet. Jag har inte anpassat musiken efter att det är valår i år, men jag har verkligen ansträngt mig med tonen som du beskriver.

Jag vill göra peppande, smarta och inkluderande musik istället för surt hat.

Det är rassarna och trollens melodi, inte min.

Tror du att musik på riktigt kan influera inte bara på dansgolv utan även ute i samhället?
– Om musik är på det viset så är det en fullträff. Mission accomplished säger jag.

Vilken är den mest politiska låten på skivan?
– Det är nog 'Rök och speglar'. Den handlar om Sverigedemokraternas mantra om att allt håller på att gå åt helvete. Att det bara är en illusion skapad av dem. Att de är snett på det och behöver hjälp att förstå det, människor som behöver komma på rätt köl igen och att vi finns där för att hjälpa dem.

Den handlar även om att inte glömma bort att festa och leva mitt i allt, när det känns kämpigt och skitpropagandan är för mycket.

Vilken låt är mest personlig?
– 'Alla färger du ska se'. Den handlar om vårt andra barn. Hur mäktigt det är att få återuppleva livet igen
genom sina barn och att försöka se allt igen genom deras sinnen. Den handlar även om mitt liv och hur det
arvet förmodligen går vidare.

Är det många låtar som kommit till under tiden du varit borta? 'Mitt i natten' är ju till exempel en låt som först kom ut som singel för några somrar sedan ...
– Jag har jobbat med de flesta låtarna under flera år. Det är skitbra när låtar kan ligga och vila. Jag hör
direkt sen efter ett tag om det är värt att jobba vidare med en låt eller slänga den. Jag har jobbat med alla
låtar pö om pö under flera år och sen färdigställde jag och mixade allting under det senaste halvåret.

Mikael "Tiger Stripes" Nordgren var med och skrev 'Rök och speglar'. Finns det fler samarbeten?
– Peter Morén och Jesper Dahlbäck har också varit med i produktion och skriveri. Annars är det rätt många
gästinstrumentalister på plattan, som till exempel Ninsun Poli, Sabrina Ibenjellal, Per Ruskträsk Johans-son, Bebban Stenborg, Gustav Bendt, Per Nordmark, Kicki Halmos, Ola Salo med flera.

Vad letar du efter i en kollaboration?
– Det jag letar efter i samarbeten är allt det där jag inte själv tänker på eller kan göra. Att lämna mig själv. Förut skulle jag tvunget göra allt själv, men sån är jag verkligen inte längre.

Innan brukade du alltid bara ta upp en massa brittiska influenser. Är det samma fortfarande?
– Jo, jag har nog varit lite av en anglofil men nu lyssnar jag på en massa klassisk musik och försöker röra
mig utanför västvärlden. Jag lyssnar väldigt lite på engelsk musik nuförtiden när jag tänker efter. Nya 'Twin Peaks' har varit en stor influens på sistone. Annars har jag inga medvetna influenser.

Det som händer det händer och oftast omedvetet ...

Har du alls velat skriva på engelska?
– Jag har aldrig haft en tanke på att skriva på engelska under namnet Familjen. Jag spelade en hel del utanför Skandinavien de första åren, men det hände av sig själv. Det var aldrig min ambition.

På tal om förebild så ser man ju hela tiden nya band som antingen från start eller oundvikligen sen-are byter namn till valfritt ord i bestämd form. Familjen måste varit trendsättande här?
– (Skrattar) Ja, jag var så jävla less på bandnamn i bestämd form singular ett tag. Det blossade verkligen upp där för fem-tio år sen. Jag visste inte att det fortfarande är populärt!?

Det måste vara i nån slags peak nu ...
– Jag kan bara minnas Vapnet innan jag valde namnet Familjen. Jag minns inte riktigt varför jag valde det namnet. Det var ett coolt namn tyckte jag nog. Trendigt! (skrattar)

Du befinner dig ju just nu ute på din Sverigeturné. Vad har den att bjuda på?
– Asbra musik, mig och mina bästa vänner på scen, good times, roligt tillsammans, och så vidare.

Andreas Tilliander är med färden. Ni har också startat upp ett annat projekt tillsammans?
– 'Innerst Inne' är mitt och Andreas ambientprojekt. Det är vacker, abstrakt, drömsk, vindpinad, instrum-ental lo-fi-musik. Vi försöker att inte tänka utan bara känna och spela in i stunden. Vi gjorde vårt första album utomhus vid havet på fyra dagar. Det släpps på Further Records i mars. 

Innerst inne är helt fritt och Familjen är mer inramat, i och med att det är popmusik i grund och botten.

Med många gig framför dig. Vilket har varit ditt mest minnesvärda så här långt?
– När vi spelade på Roskildefestivalen i ett alldeles för litet och fullsatt tält klockan fyra på morgonen för typ tio år sen. Magiskt var det. Turnén med Kent var också ett minne för livet. Helvete va kul vi hade! Turnén med dem är det sjukaste jag varit med om än så länge i min musikkarriär. Jag blev god vän med Martin Sköld och han hjälpte mig med en del av mina låtar på min andra och tredje platta.

Vilken spelning vill du helst av allt bara glömma då?
– Vi spelade en gång för längesen på en klubbscen på Peace and Love i Borlänge. De var försenade i progra-mmet och frågade om det var ok om vi började lite senare. Jag sa att det var helt lugnt. Efter tre låtar stä-ngde de av ljudet och förklarade att det måste vara tyst efter klockan ett.

Jag kokade, började slå sönder saker så arg jag var. Jag slängde till och med mikrofonen över publiken mot ljudteknikern och skrek riktig fula ord åt honom.

Arrangörerna var sämst och jag agerade sämst ...

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com