Emily Rickards

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 3 juli 2019

Ett tragikomiskt triangeldrama i Big Sur. I 'Funny Story' får den kaliforniska kusten bli skådeplats för när Emily Rickards följer med en kompis som ska bättra på sin relation till sin hjärtekrossande pappa.

Visst, 'Funny Story' är namnet på den här filmen. Men dess komik är väl egentligen, som bäst, subtil?
– Det är inte en stand-up special ... det är en situationskomedi ... självklart mår inte många av de här kara-ktärerna särskilt bra (skrattar) Men hela situationen är så autentisk, så det är nästan mer så att man bara måste skratta åt allt för annars riskerar det att kännas för äkta. Man måste helt enkelt skratta åt vad de här karaktärerna går igenom eftersom det är relaterbart! Många är det som har varit med om de känslorna!

Filmen är mycket riktigt jordnära och äkta, och det är också där all komedi kommer ut ifrån, från hjärtat.

Är det nån särskild scen som du tyckte om att göra?
– Jag har fått den här frågan innan och jag säger alltid middagsscenen eftersom vi spelade in den på en väl-digt vacker plats och det var bara den här lilla och väldigt intima filmbesättningen på plats. Alla kände nu varandra och scenen kändes nästan som att det var en vanlig middag för oss som familj och vänner.

Vi åt pizza och tittade på solnedgången tillsammans. Men mellan dig och mig gillade jag festscenen med!

Då var det fejkshots klockan tre på morgonen.

När fick du först nys om den här filmen?
– Jag minns inte exakt hur det var men jag tror jag fick manuset mailat, jag minns inte hur länge efter men sen träffade jag regissörerna Jenna och Michael och hade ett timlångt samtal där vi pratade om filmen, som rann över till att jag började prata om mitt eget liv. Jag kan säga så här, så fort jag hade läst det visste jag att verkligen ville göra denna filmen. Det var en möjlighet jag bara inte kunde säga nej till.

Kan bara ösa lovord över dem två och den indiefilm-familj de har byggt upp tillsammans.

Vad tilltalade dig med att spela Kim?
– Manuset gjorde det väldigt lätt för mig. När jag först läste henne och första gången fick se alla hennes of-ullkomligheter och alla väggar hon byggt upp omkring sig för att hindra hennes brister att ses av några ut-omstående fick jag också se vem hon verkligen var på insidan. När hon är runt andra människor visar hon en bild av sig själv, men jag fick även en inblick i alla hennes hemligheter och se sanningen bakom fasaden. Allt det om hon verkligen går igenom. I brist på bättre ord var det intressant att se henne som människa. Hon är en hel person, och en svår karaktär, men hon försöker bättra sig även om det inte alltid yppas.

Det är egentligen vad hela filmen handlar om ... människor som försöker bättra sig av olika anledningar men som av andra skäl inte klarar av att göra det. Under filmen får vi se det brista, och särskilt för Kim.

Är den här mänskliga aspekten det du vanligtvis dras till att spela?
– Exakt, jag tror det är precis vad som får mig att dras till en karaktär, att det finns kontraster att finna i den karaktärens hjärta. Som skådespelerska beundrar jag ofullkomligheter, bristerna, karaktärerna som är så långt ifrån perfekta människor man kan komma. Jag känner mig närmare dem ... det tror jag alla gör?

De är mer relaterbara och även mer intressanta. Med Kim var ofullkomligheten att hon är en kvinna som helt enkelt inte kan acceptera att hon har problem, även om hon ser dom, vilket gjorde att jag måste livlig-göra det och måste leva med det och att försöka vara någon som inte alls är bekväm med vem hon är!

Kim håller alltså upp en fasad. Varför började du själv skådespela?
– Jag har alltid velat skådespela, ända sen jag var en liten tjej, så har jag alltid älskat det. När jag växte upp i Kanada satt jag ofta hemma och tittade på filmer och såg upp till kanadensiska stjärnor som Sandra Oh och Jim Carrey och tänkte bara att allt de gjorde är så fantastiskt. Jag kände som att jag ville vara en del av det, det var en stor känsla att känna som barn. Det var svårt för mina föräldrar att acceptera det och de tog det inte särskilt allvarligt, men trots att de inte inser det kommer min kärlek för film ifrån att de själva var så bra historieberättare. Efter en tid lät de mig börja med musikalisk teater, om bara för en kort tid.

Men efter det blev det snabbt det enda som jag ville göra.

När fick du din första roll?
–  Det var i musikalteatern, när jag var omkring sexton eller sjutton år, tror det var i Charles Dickens 'Oli-ver' och att jag spelade en av de föräldralösa barnen! Men det var bara en hobby för mig under en lång tid. Även sen när jag hade börjat på filmskolan. Jag gick nog på provspelningar i fyra år innan något hände.

Gillar du provspelningar? 
– De är inte så farliga som vi fått lära oss att de är. Det är inte något som man måste hålla om varsamt för att det inte ska gå sönder. En provspelning handlar helt om dig själv och det du sett när du läst manuset. Vad du sett när du läst är allt du behöver visa när du gör din provspelning. Man kan göra vad man vill!

Jag klarar det lätt bara jag är engagerad och välförberedd.

Inte för att gå in på handlingen för mycket, men filmen följer alltså en åldrad hjärtkrossare som förs-öker bättra sin relation med sin dotter. Kim, som du spelar, är en vän till henne som hänger med dom. Det hänger sen många olika känslor i luften och du står då kanske mest för passionen, för båda två?
– Det finns så många sätt människor kan tänkas uttrycka sig på i den här världen ... och jag tror att de publ-iken ... och folk i största allmänhet ... dras till att lyssna på alla människor så länge som de uttrycker sin eg-en och ärliga sanning. Jag älskar att se riktiga relationer, bland män och kvinnor, på ett brett sätt i filmen.

Jag tycker faktiskt det är ganska vackert.

Spelade ni in allt på plats i Big Sur?
- Nej det gjorde vi inte, några scener spelades in där men när vi anländer till Big Sur i filmen är vi faktiskt egentligen mestadels i Topanga Canyon. Det fick bli vårat stand-in ställe istället! (skrattar)

Det var inte en särskilt lång filmning?
- Vi spelade in den här i juni förra året på ungefär femton dagar, så det var kort, vi hade inte så mycket tid. Det var den enda lediga luckan som jag hade på hela förra året, då jag for tillbaka och fortsatte spela in 'Ar-row' direkt efter. Jag flög in och flög tillbaka igen efter två veckor. Vi var tvungna att spela in snabbt.

Är inte ens säker att jag inser att jag har gjort den här filmen! (skrattar)

Jag tror inte det här är en spoiler, men visst lämnar filmen oss något svarslösa kring om de här kara-ktärerna faktiskt lyckas hitta vägen till att bli de där bättre människorna som de försöker vara?
– Jag har inget bra svar på det här. Men är det inte så att det är så livet som människa är, återspeglat i slut-et av filmen? Jag tror inte Kim vet vart hon är på väg i slutet, men kanske är hon lite mindre rörig inuti.

Vet du vart du är på väg?
- Just nu mår jag bra ... (skrattar)

Finns det nån ny roll i horisonten?
– Det är snart premiär för vår andra uppsättning av 'Reborning' som vi kommer spela hela den här somma-ren, från nu på fredag och fram till den 3:e augusti! Vi spelar på Broadway i New York! Jag skulle även vil-ja göra mer komedier, jag känner att jag dras mer och mer till komedier. Men även skräck faktiskt, skulle jag älska att få göra, men framförallt hoppas jag kunna göra mer teater även efter denna sommaren.

Jag är i en fas där jag känner att jag vill göra någonting annorlunda. Jag har varit ute och rest i några mån-ader nu och, som jag tänkt på det, är det nog en väg för mig att hitta nya tankesätt så att det ska kännas an-geläget att göra film och tv-roller med ny energi igen. Att resa är för mig att se nya färger som jag sen kan ha till min palett som skådespelerska. Se nya saker, upptäcka nya saker, att bara bryta mitt mönster.

Åtminstone tycker jag att det är till stor hjälp att sluta göra det man alltid gör och prova nåt annat.

Andra omgivningar, andra människor, bara bli mer medveten om vem, vad och var jag är just nu! Ibland måste jag påminna mig själv om varför jag älskar det här och för att kunna förstå det skrivna bättre.

Dricka margaritas kan med hjälpa ... (skrattar)

Skulle du vilja vara mer bakom kameran?
– Det skulle jag, ja! Faktiskt filmar jag mycket när jag reser. Lite "sightseeingfilmer" blir det. Men jag behö-ver och vill lära mig mer om det. Det finns bara aldrig tillräckligt med tid till det när man jobbar. Den här filmen var nog faktiskt den första där jag fick chans att lära mig lite om lite olika kameralinser.

Det här är något som verkligen jag försöker få mer tid till!

Tills dess är i alla fall 'Funny Story' nu ute digitalt. Varför tycker du man ska se filmen? 
– Det här är vår lilla film som vi spelade in för en sommar sen och jag hoppas att alla kommer att tycka om den. Bara att jag fått promota den här filmen nu har tagit mig tillbaka till så många fina minnen av den!

Jag är verkligen tacksam för att du tagit dig all den här tiden.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com