Emil Gustafsson

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 14  februari 2020

Som sextonårig startar Emil Gustafsson bandet Urban Cone, det blir som det blir. När han fann låt-skrivandet igen var det med låtar på svenska. Men precis som innan låtar värda att sjunga sig hes till.

Måhända en återkommande fråga som viner som en tråd längs alla dina intervjuer. Hur mår du idag?
– Just i dag mår jag kanon, startade dagen med en promenad runt sjön här i Bagarmossen.
 
Du går ju way back som tidigare frontman i Urban Cone som kastade in handduken 2018. Det var nå-got av en klassisk skivbolagslimbo som drog ut på tiden och gjorde att luften gick ur inte både den st-ora USA-plattan utan också bandet i stort. Men var det någon specifik "scen" däri ni tog det beslutet?
– Det var många faktorer som fick oss att ta det beslutet. Vi hade spelat ihop i mer än tio år, sen hände allt i USA och vi tappade suget helt enkelt. Men minns att vi satt och tog en öl på Mossebacke när vi tog beslute-t. Vi var ganska lättade tror jag när vi tog beslutet, men samtidigt sorgligt.

Det var lite som att man gjorde slut med sina bästa kompisar man hade ett barn med.

Det låter weird men aja.

Konkurser i all ära, men skivbolagsproblem åt sidan, märkte ni att det skulle tummas mycket på int-egritet och vad ni själva ville med musiken när det började hamna på den nivån och andra la sig i?
– Etthundraprocent, fick låtar skickade till oss som sög, blev tilldelade "roller" i bandet ...

Vem som skulle vara den "roliga" och så vidare. Vi trivdes inte i den miljön.
 
Känner du helt säkert att du vill kasta dig in i musiken igen efteråt?
– Ja, det är allt. Började skriva musik till andra artister först och sen halkade jag in på svenska.

Och började skriva till mig igen.
 
"Jag har blivit någon annan nu" sjunger du nu, på vad som säkert är ren japanska för många tidigare fans. För du kastade dig ju tillbaka, men med låtar på svenska, när i det här klickar du med svenskan?
– (Skrattar) Ja, vi har dock ett fan i Sydkorea som har lärt sig svenska på grund av att hon ville förstå vad vi sa i intervjuer så hon fattar mina låttexter nu. Jag halkade verkligen in på svenskan, skrev musik till andra svenska artister och tyckte det var inspirerande att skriva på sitt eget språk helt plötsligt.
 
Blir det mer personligt än det kanske var?
– Verkligen. Lite för personligt ibland kanske, men det kanske är bra ...

Det var skönt att kunna gömma sig bakom engelskan förut. 
 
Är det viktigt att folk ska kunna relatera?
– Det är ju den finaste komplimangen man kan få när man har skrivit en låt, att någon annan känner igen sig. Men det är kanske inget man tänker på när man sitter och skriver.
 
Är det lätt att släppa in andra i det kreativa när det är personligt?
– Älskar att jobba med andra. Tror på samarbeten mellan människor, och ibland kan det vara otroligt befr-iande att få in personer i rummet som man kan öppna upp sig för och utveckla en liten idé till något stort.
 
Hur är du på att ta bra som dålig kritik?
– Blivit både hatad och älskad med bandet, och båda är kul på olika sätt.

Sen är det väl aldrig kul att höra att man suger men det rinner av ganska fort.

När kan inspiration oftast slå till, är du ofta vaken hela nätter eller mer av en morgonmänniska?
– Inspiration, nästan alltid kväll, men då är det mer skriva nytt material.

Men att göra klart grejor så funkar jag bäst på dagtid.

Vad står du på för musikaliska influenser idag?
– Lyssnar just nu mycket på Brittany Howard och Tame Impala.

Men 'Krita en femma' är ganska inspirerad av Post Malone i prodden.

Så vad handlar 'Krita en femma' om?
– Det är ett kul uttryck som vi brukar skämta om bland polarna när man behöver låna cash från nån, är ju en gammal knarkreferens från början. Och så tvistade jag till det lite. Tror att alla kan känna igen sig i att man ibland behöver bekräftelse och kärlek av någon på ett dansgolv klockan kvart i tre.
 
'Nyckeln under matten' handlade, väl, på ett sätt också om att du behöver lite kärlek. Och 'Jakobsbe-rg' om kärlek du känt, om än av en hel stad, som kanske har gått förlorad. Är du lite kärlekskrank?
– (Skrattar) Ja kanske, men det är vi väl alla? Jag tror att det är lättast att skriva kärlekslåtar, det är väl därför vi alla gör det. Man hämtar inspiration ifrån stunder där allt kanske inte har varit hundra. 
 
Vilka har du nu skrivit låten med?
– Producent-duon Jack & Coke.

Jack & Coke, eller Svante Halldin och Jakob Hazell, är ju producentduon som annars även jobbar med Tove Lo, Rita Ora, Astrid S och Charlie XCX. Det är ändå inte alla förunnade att ha de två med sig? 
– Vi har känt varandra länge och jobbat ihop lite då och då. Sen hamnade vi i samma studio förra året då jag började skriva dom här låtarna och jag presenterade projektet för dom och vi inledde ett samarbete.

Jag har med mig dom på alla låtar, yes, vi co-producerar allt tillsammans.

Jag kommer från en indie-värld och dom från en pop-värld och tycker vi möts i något intressant.

Och just den här låten kom dom in och beefade upp typ allt, allt blev bättre.
 
Är det nån mer producent du inte ogärna skulle jobba med framöver?
– Hade så gärna jobbat med Laleh. 
 
Händer det fortfarande att du gör musik med de andra i Urban Cone?
– Ibland, jag och Rasmus sågs bara häromdan och skrev en låt tillsammans med Oscar Zia.
 
Förra året avslutades på Cirkus i Stockholm. Blickar du ut mot att göra mer spelningar i år?
– Att spela live är det bästa jag vet och det smids planer på spelningar as we speak ...

Så det ser jag fram emot.

Blir det releasefest för 'Krita en femma' nu?
– Det blir typ en liten öl med närmsta kretsen bara! 

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com