Ellen Krauss

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 24 april 2019

Utan en enda släppt låt hyllades Ellen Krauss för sin röst och låtskrivartalang när hon förra året vann pris på Denniz Pop Awards. Med sitt självlärda låtskriveri debuterar hon nu med ett normutmanande budskap.

Debuterar gör man ju faktiskt bara en gång. Hur kändes det inför releasedagen häromveckan?
– Jag var rätt nervös inför releasedagen, men mest nervös var jag för att få ihop en schysst fest.

Hur sent kom du hem?
– (Skrattar) Jag kom hem relativt tidigt i min mening. Runt ett på natten, vi började tidigt.

Vi hade releasefest i studion med vänner och familj. Henke tatuerade till och med några ...

Om vi leker med tanken på ett fiktivt firande. Föreställ dig att du kommer till ett dansgolv, strålkas-tarljuset står på dig, du går ut mot scenen och kan andas ut. Vilka människor står och dansar där?
– Jag delar så klart framgången och releasen med mitt team och vapendragare.

Min mamma står i publiken, min bror och min pappa. Mina fantastiska vänner står också där.

En till singel ska ju släppas under våren så kanske att nån nära dig kan förverkliga det ...
– Nästa singel som släpps heter 'On The Bus' och låten visar en liten annan sida av mitt liv. Jag längtar till att få spela den live! Det fina med livespelningar är att man får se andra människor uppleva låten för första gången. Jag har stått på scenen ganska mycket. Många gånger inom skolsammanhang, men inte särskilt mycket sen jag blev signad då jag har spenderat majoriteten av min tid i studion. Jag trivs bra i båda sam-manhangen men det är något speciellt och befriande att stå på scenen och sjunga live inför andra.

Det är en helt annan energi.

När stod du på scen för allra första gången?
– Det var när jag var tretton år gammal. Min musiklärare hade tjatat på mig att göra ett framträdande.

På julavslutningen ...

Ibland undrar man ju vilka det är som hänger på Soundcloud men det är alltså Christian Waltz och Johan "Jones" Westterberg. Det var där och det var de som upptäckte och också signade dig?
– Ja, på sätt och vis. Jag och Christian har en gemensam gammal familjekompis och det var han som koppl-ade ihop oss. Han mötte mig inne på Apoteket där jag jobbade extra och sålde tandborstar. Han sa att han hade lyssnat på min låt på Soundcloud och att han kanske skulle kunna be Christian hjälpa mig med något.

Det började ändå med Soundcloud och en USB-mikrofon.

De startade sitt skivbolag egentligen bara för att signa dig?
– Ja (skrattar) Det gjorde de! Jag känner mig hedrad.

Ni var även över Atlanten en tid och pratade med amerikanska skivbolag?
– Ja, under hösten 2017 var vi i New York och Los Angeles på möten med major labels i syfte att finna ett partnerskap eller samarbete. Det var en stor omställning. Helt plötsligt skulle jag spela mina egna grejer för A&R chefer i kostym på Manhattan. Men det löste sig bra!

Vad tror du det gav att ha utforskat musiken innan allt det?
– Det tror jag har gett mig mitt allt. Väldigt mycket i alla fall. Det är nog essensen av mig som musiker och låtskrivare. Att jag har hittat min egen väg runt instrument och i sången, samt att jag är självständig och vet vad jag vill när det kommer till låttexter.  Jag började skriva låtar när jag kom in i tidigt tonår. När jag började tänka mer och fundera över vem jag var och när jag blev mer nyfiken på andra.

Det är viktigt för mig att jag inte släpper taget om kärnan till min musikaliska process.

Men det är också en utmaning ibland.

Första låten kom efter att du redan vunnit en Denniz Pop Award. Samma pris som bland annat gått till Tove Lo och Smith and Tell innan. Hur vinner man egentligen det utan att ha släppt en enda låt?
– Det är en väldigt bra fråga ... jag hade verkligen låga förväntningar inför den tävlingen eftersom att det är ett sånt stort pris, med många sökande. Att jag vann är helt otroligt men jag är ytterst tacksam för det!

Jag skulle ge det till NOTD. De är grymma.

Nu har 'The One I Love' i alla fall blivit första låten ut. När den börjar anar man ju en röst och en musikalitet som hittat hem i folkmusiken, men så en minut in går den in i något lite mer lekfullt?
– Okej, intressant ... när jag skrev låten var min enda tanke att berätta en story och få fram ett budskap. Min låtskrivarprocess är ganska traditionell men eftersom att jag influeras av samtidens popmusik så har låten ändå fått ett modern vinkel. Låten är en hyllning och uppmaning till att sjunga om den man älskar.

Oavsett kön, färg och form.

Folkmusik brukar ju ofta annars nämnas som en motsats till mainstream. Tänker du kring "hits"?
– Nej, det finns inget sånt. Jag skriver musik för att det är viktigt för mig och sen blir det som det blir.

Vad tycker du själv om den här "en kvinnlig Ed Sheeran" liknelsen du fått?
– För mig är det bara positivt. Jag gillar honom jättemycket. Han är ju en fantastisk låtskrivare och artist.

I texten vädjar du till din mamma och pappa att förstå att du älskar henne. "Mother, father, I love her". Är det ögonblick ur tiden som du som bisexuell själv fick gå igenom med dina egna föräldrar? 
– Ja, jag sjunger om en hon och förklarar att jag vill sjunga om henne utan att folk ska höja på ögonbrynen. Jag har alltid identifierat mig som bisexuell men jag tycker egentligen inte om att behöva stoppas in i fack.

Whatever floats your boat ... visst?

Så är det. Tjejer har ju generellt mer förväntningar på sig. Har din bisexualitet överlappat till andra delar av ditt liv där det inte borde gjort det? Där omvärldens idé om vad en tjej ska vara visat sig?
– Under den största delen av min barndom var jag lite av en "tomboy". Eller det var så jag blev kallad. Jag har aldrig tyckt att det varit något "fel" på mig och jag var alltid bekväm i mig själv. Jag och min bror blev uppfostrade som barn, inte pojke eller flicka. Vi valde våra intressen själva. Däremot ändrades min syn på kön när jag blev tonåring. Man skulle bära smink, kanske ha en handväska och vara intresserad av killar. Det skulle senare komma att ändra på sig. Idag är jag mer säker på vem jag är och jag uttrycker det med sto-lthet! Jag har alltid brutit lite mot reglerna när det kommer till vad som är "tjejigt".

Om det har med min sexuella läggning eller personlighet och göra, det vet jag inte.

Ska du fortsätta sjunga om det och dom som du älskar?
– Det hoppas jag! "Säg det du vill säga och mena det du säger" var det någon klok person som sa nån gång. Det vill jag stå fast vid. Mina låtar inspireras av händelser och människor i mitt liv, samt fantasier och ta-nkar. Albumet kommer innehålla låtar som representerar ett helt register av känslor. Bra och dåliga dagar. 

En berg-och-dalbana med ett akustiskt popsound som gemensam nämnare.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com