Elina Ryd

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 6 mars 2019

Ikväll tar hon scenen på HPKSM i Göteborg och what better way att värma upp än med just, nu också albumaktuella, Elina Ryd. På sitt andra album 'Den luft' sjunger hon om sin egen vardag.

"Skäms alla blommor, ni som blommar i april, ni ger mig såna minnen, ni för mig vart ni vill". Vilka minnen är det som det här albumets nio spår för med oss på? Vad är det du berättar om på albumet?
– Det mesta av det jag berättar om i mina låtar är relaterat till mitt eget liv. Men det är samtidigt väldigt allmänmänskliga saker som drömmar, längtan, sorg och acceptans. Det är minnen av stark kärlek, som lev-er kvar och gör sig påmind i naturens skiftningar. Men också små betraktelser ...

Ibland är det specifika saker som gatan där jag bor, ett speciellt väder eller detaljer i vardagen som för all-tid kommer att förknippas med händelser eller människor som har berört mig på olika sätt.

Du rör dig ju ofta i känslorna, som på något drömskt vis hamnar i en vardagskontext, vissa skulle kanske säga att det är "mörkt" eller "melankoliskt" medan andra skulle säga att det kort och gott är "livet" ... eller kanske "måndag". Men att det är finstämt, genuint och ligger dig nära är i alla fall inte svårplacerat. Någonstans också en bedrift att lyckas få vardag att vara så här fantasieggande?
– Det var en väldigt fin beskrivning. Det är mycket det du beskriver som jag inspireras av. Man skulle kun-na säga att det är en kombination av verklighet och fantasi. Det kan vara allt från träd, upplevelser och fil-mer till annan musik. Inspirationen kommer också från min inre värld. Oftast är det en känsla jag vill fån-ga. Men ibland vet jag inte riktigt själv. Egentligen kan det vara precis vad som helst. Verkligheten när den är svår blir lättare att hantera när man drömmer sig bort och förvandlar den till något fint.

Vad tror du det är som får dig att vilja berätta och förmedla om ... ja, vardagen?
– Jag är en kreativ själ och det är väldigt naturligt för mig att skapa. Att skriva text och musik är ett bra sätt för mig att bearbeta alla tankar och saker som händer mig. När det sen blir ett gäng låtar jag känner mig nöjd med kommer lusten att få dela med mig av det jag gjort till andra. Jag älskar att sjunga och tycker det är väldigt roligt att arrangera och spela in musik. För mig är det den ultimata formen av berättande.

Känner mig också väldigt hemma på scenen, och det är en magisk känsla att få möta en publik.

Mitt driv till att få uttrycka mig genom musik, text eller bild har jag haft hela mitt liv. Jag vet faktiskt inte varför det är så, men det är nån slags ostoppbar skapandekraft inom mig som lite lever sitt eget liv ...

Och som jag på ett eller annat sätt måste få utlopp för.

Din syster Elise är ju också musiker, hon spelar i Amaranthe. Din bror Johan spelade också i bandet Abandon. Går det anta en uppväxt i en väldigt konstnärlig och kreativ musikerfamilj?
– Precis! Det är väldigt roligt. Jag kommer från en familj där musiken alltid varit en stor del och vi har all-tid blivit uppmuntrade att göra det vi själva velat. Min mamma är väldigt kreativ och vi målade, sjöng och dansade mycket ihop i min barndom. Men att vi alla skulle bli musiker var inget som förväntades av oss utan det bara blev så, kanske för att ingen försökte styra in oss på något annat spår.

Jag minns att jag började skriva musik väldigt tidigt. Jag tyckte om att åka bil, vilket jag gör fortfarande. Det är meditativt att resa och se himlen och landskapet flyga förbi utanför. Jag minns att jag redan som sjuåring tittade ut genom bilrutan och skrev texter och melodier i huvudet.

En av sångerna från den tiden kommer jag fortfarande ihåg, får se om jag gör något av den nån gång. Har faktiskt tänkt att jag ska det. När det gäller texter så började jag ännu tidigare ...

Jag gjorde dikter innan jag hade lärt mig skriva och hittade på egna bokstäver.

En av de nya låtarna handlar just om din bror Johan?
– Ja, det stämmer! 'Bron' är en dikt som min mamma skrev efter att min bror gått bort som jag sen tonsat-te. Den handlar om verkliga upplevelser. Han målade graffiti på husväggar här i Göteborg och de fanns kvar lång tid efter hans död.  Den målningen som fanns kvar längst var en som han gjort under brofästet på Älvsborgsbron. 'Bron' har funnits med länge. Min brors bortgång präglar även andra av mina texter.

'Pelikan' handlar ju om hur någon man älskar försvinner och hur man själv blir kvar med en ofattbar tom-het. Sen är låten 'Om', precis som 'Stay', en låt jag skrev för längesen som jag översatt från engelska till svenska. Den handlar om hur svårt det kan vara för två människor att mötas och förstå varandra fullt ut.

'Stay' är en ballad som handlar om att försöka hitta lugnet i en uppsnurrad och stressig tid. Jag skrev den för kanske sju år sedan och spelade redan då med många av de musiker jag spelar med nu, men då kallade vi oss för Blue naná. Just denna var en av deras favoritlåtar. Så när vi jobbade med det här albumet kom vi fr-am till att spela in den som avslutningslåt på skivan.

Vilket kändes som ett väldigt fint avslut.

'Borta med vinden' är ju en annan låt som måste betyda mycket för dig. En låt du nu har tolkat på ditt egna vis, men även en låt som funnits med dig i flera konstellationer du varit del av innan den här soloskivan. Hur förhåller man sig till en låt som inte bara har mycket tid utan även sån vikt med sig?
– Ja, den är väldigt speciell för mig. Förhållningssättet till låten är nog ganska oförändrad skulle jag säga. Det är en av de finaste låtar som finns och jag tycker den är väldigt rolig att sjunga. Matti skrev ju den för min röst och vi spelade in den på engelska med vår synth-popduo Secnec. Sen gjorde han en egen version av den låten på svenska med Franska trion, som jag ju sen sjöng in. Så den här låten är väldigt flerbottnad och det är kul att den följt med mig ett tag och att den växt och förändrats från hur den lät från början.

Den största skillnaden är ju att den fick en ny text, så nu känns den nästan som ny igen.

Det är samma Matti Ollikainen som nu introducerade dig till producenten Mattias Glavå?
– Så är det, han har ju spelat på väldigt många av Glavås produktioner och tyckte absolut att jag skulle spe-la in hos honom. Han är grym! Jag tycker att han är väldigt duktig på att plocka fram det unika hos varje artist. Och även om han inte haft någon "producentroll" på mina skivor så är han väldigt lyhörd och har en förståelse för vad som passar min musik. Det är väldigt skönt och roligt att jobba med honom.

Instrumenten har spelats in live. Får man öva några gånger för mycket då?
– (Skrattar) Precis, det gäller att vara ordentligt förberedda. Men det kan också vara kul med vissa ovänt-ade saker som händer när man spelar tillsammans ... det skapar lite extra nerv.

Det pratades ju om en debut när du släppte albumet 'Falla' två år tillbaka. På det där sättet som "ett nytt projekt" blivit synonymt med "debutartist" i branschen, fast du då släppt musik sen 2003?
– Ja det stämmer, men det var första gången jag släppte musik i mitt eget namn. Och det var när jag träffa-de Matti som idén till mitt första soloalbum 'Falla' föddes. Han tyckte väldigt mycket om mina låtar på sve-nska och vi spelade dem tillsammans och jag började känna hur allt föll på plats. 

Tar sig en så nära relation som du har med Matti, där vardag möter det kreativa, särskilt uttryck?
– Vi har nått varandra på ett unikt sätt inte minst musikaliskt, så det är kul att du frågar det. Den här ko-mmande skivan är också väldigt präglad av vår relation. Det är svårt att säga om det märks i musiken, jag tror att det kan finnas en extra känsla av harmoni när man står de man spelar ihop med nära.

Faktum är att alla i mitt band är helt fantastiska människor som jag känt väldigt länge och som jag tycker otroligt mycket om. Vi är som en liten familj och jag känner mig väldigt trygg och avslappnad med dem.

Redan då när första skivan kom sa du att du snart skulle ha material till en skiva till?
– Ja, precis! Mycket av materialet blev klart redan 2017 ... skrivandeprocessen går mycket snabbare för mig än själva arbetet med att få skivan färdig och sen släppt. Det är mycket praktiskt som ska fixas runt omkring ett skivsläpp. Sen handlar det också om att jag har mycket annat och att jag inte är världens mest strukturerade person. Det hade dock varit väldigt skönt om jag vore det. Musikaliskt känner jag att jag bli-vit mer trygg i vad som är jag nu än då. Men som människa är jag nog exakt samma, på gott och ont!

(Skrattar) Nu har jag för övrigt återigen massa nya låtar som jag vill spela in ...

Albumet kommer nu firas med en releasefest?
– Det stämmer. Vi kommer att ha en releasefest och konsert idag på HPKSM här i Göteborg.

Har du några mer spelningar klara för 2019?
– I nuläget är det inte spikat, men det kommer!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson
Fotograf: Jonas Lindstedt

danieljohn@intervjun.com