Eleonor Léone

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 29 juni 2018

Artist, influencer, koreograf, dansare och skådespelerska. Eleonor Léone tar med bioaktuella 'Den blomstertid nu kommer' klivet från teater- och showscenen till att göra sin allra första filmroll.

‘Den blomstertid nu kommer’ har till slut, får väl sägas, fått premiär. Det var gala i helgen?
– Det stämmer! Jag var på galapremiären i Norrköping och det var magiskt! Det känns ju så klart extra stort och speciellt när underdogs i långfilmsbranschen kommer och fullkomligt sopar mattan med andra svenska långfilmer. Att man har värnat om att lyfta lokala skådespelare, använt sig av platser lokalt och vidare håller galapremiären lokalt gör ju också att stämningen inte kan vara annat än på topp.

Alla har gjort detta tillsammans och Crazy Pictures är riktiga hjältar. 

Hur var kvällen?
– Kvällen inleddes med röda mattan, mingel, konceptet var genomtänkt och proffsigt utfört. Utanför lokalen stod en kraschad polisbil och inne i foajén stod en av de kraschade bilarna från filmen. Jag älskar sådant, när man tänker på detaljer och storytelling! Sätter stämningen direkt. 

Varje biosalong fylldes av dem inbjudna gästerna och man kunde ta på spänningen i rummet i samma ögonblick som duken tändes och SF-jingeln drog igång. Två timmar senare var inte ett öga torrt och varje ansikte fylldes av ett komplext uttryck med en blandning av sorg, förtvivlan, eftertänksamhet, chock, upprymdhet, eufori och skratt. Allt i en salig blandning. Jag satt i samma salong som alla skådespelare samt Crazy Pictures-grabbarna själva, så hela salongen fylldes av ett öronbedövande jubel.

Det var så otroligt mäktigt!

Festen hölls på Arbis. Även där har man tänkt på att sätta ribban direkt då det ligger ett kraschat flygplan utanför lokalen. Väl inne bjöds det på fina tal och alla fick verkligen chansen att hylla grabbarna bakom filmen så som dem superstjärnor de är!

Filmen har verkligen varit på kartan länge i olika skeenden ...
– Lokalt har 'Den blomstertid nu kommer' varit en stor snackis sedan de släppte en trailer via Kickstarter, där privatpersoner kunde gå in och ge ett bidrag för att finansiera filmprojektet. De första fyra timmarna hade trailern redan dragit in över 99 000 kronor, vilket är riktigt häftigt!

Hur kom du att bli inblandad ?
– Crazy Pictures sökte löpande efter olika typer av grejer till projektet, allt från prylar, till statister och mindre roller. Våren 2016 la de ut ett inlägg på Facebook där de sökte en kvinna i tjugofemårsåldern till rollen som Julia. Denna person skulle även kunna behärska bred östgötska. Det var väldigt många som taggade mig i detta inlägg ... (skrattar). Under den tiden höll jag nämligen på en hel del med en karaktär som jag kallar för "finspångsbruden" som bygger på enkel igenkänningshumor på bred östgötska.

"Finspångbruden" var rätt viral och därför förknippades jag väldigt mycket med just bred östgötska. 

Jag skickade in en ansökan men hade ingen som helst tro om att jag skulle få rollen. Det hade ju varit en dröm att bara få vara artist, men att också få repliker kändes väldigt långt borta. Jag minns när jag fick samtalet om att jag fått rollen. Jag stod i vardagsrummet hemma hos mormor och morfar och såg att jag hade ett missat samtal från Crazy Pictures. Fick panik och tänkte att om det var så att jag fått rollen så kanske jag just blev av med den nu när jag missat att svara (skrattar)

Så var det givetvis inte och en stund senare ringde de igen! Jag försökte spela lite cool tror jag, men egentligen ville jag bara hoppa, skrika och skratta. 

Vem är Julia?
– Det är en väldigt liten roll så jag är med några sekunder här och där genom filmen. Julia är gift med Konny och är en ung kvinna som bor ute på vischan. Hon gillar att gnälla på sin karl och är rätt hetsig.

Du har ju bland annat skådespelat i teateruppsättningar innan, men detta är din filmdebut?
– Allt var annorlunda! När man skådespelar på scenen ska allt synas och höras tydligt. Man talar med ordentligt magstöd och det är ett mer överdrivet skådespeleri. På film syns ju allt på ett helt annat sätt och därför måste man skära ner på allt och försöka göra det mer "trovärdigt".

Dessutom kan man ju ta om på film! (skrattar). Det kan man inte direkt göra när det är live. 

Var det spännande att göra något du inte gjort innan?
– Det var otroligt häftigt att få vara en del av detta projekt! Dels för att det är en helt fantastisk film, dels för att jag älskar hur hela projektet har gått till ... att man värnat mycket om lokalt engagemang, använt sig av lokala skådespelare och lokala platser. Grabbarna i Crazy Pictures har varit helt fantastiska! De har gjort detta med stor passion och mycket hjärta. De och hela teamet har verkligen fått en att känna sig välkommen, sedd och viktig. Även fast jag hade en så pass liten roll fick de mig att känna mig som en stor och viktig del i projektet. Jag tror det är en avgörande faktor för succé ...

Att inte lämna något åt slumpen och att se varje liten detalj som superviktig.

Jag har till och med fått stå i studion och göra en så kallad ADR-eftersynk, där jag fått dubba mina egna andetag (skrattar). Inte ens om jag anstränger mig märker jag någon skillnad, men jag tror att det är sådana små detaljer som gör att det känns på riktigt och inte B. Jag blev förvånad över hur otroligt uppstyrt och proffsigt allt sköttes. Det var så otroligt många i teamet och alla hade stenkoll på vad som skulle göras. 

Filmen har ju redan sålts till över sjuttio länder och kommer bli sedd av både filmälskare och film-skapare runtomkring i världen. Är filmskådespelande något du vill fortsätta med?
– Hatten av till samtliga inblandade! Det är så otroligt häftigt att den redan sålts till så många länder. Det känns lite overkligt. Klart det vore fantastiskt kul att få göra mer film, jag har massor att lära och jag älskar att utmanas och kasta mig ut i saker som jag inte har någon koll på! (skrattar)

Även om jag inte satsar på skådespeleri på det sättet så vore det ju en dröm!

Finns det någon drömroll kanske?
– En dröm vore ju att spela Mickans syster i 'Solsidan'! (skrattar) Nej, men, jag vet inte! Det var en dröm att få vara med i 'Den blomstertid nu kommer' och eftersom jag inte satsar på skådespeleriet så skulle nog vilken förfrågan som helst kännas som en dröm i och med att jag inte förväntar mig någonting.

Filmen sticker som sagt ut lite eftersom det är en Norrköping-baserad produktion. Hur ser du som haft en fot i många olika områden på möjligheterna att nå ut utanför Stockholm?
– Det är lätt att snöa in sig på att man måste bo, verka och leva i Stockholm för att arbeta i underhållnings-branschen. Detta innebär att många mindre städer "glöms bort" och därav blir konkurrensen mindre och möjligheterna större. Jag upplever det som enklare att skapa sina jobb här, vilket leder till att jag kan försörja mig på detta på heltid. Norrköping är också en fantastisk kulturstad där man värnar väldigt mycket om kultur, så det är en tacksam stad att verka i.

Men det är klart man drömmer om ännu större uppdrag och då är det ju större städer som gäller. 

Filmdebuten åt sidan är du koreograf, har gjort musikaler, teater, revyer, Youtube, dansar, är influencer och har släppt låtar på både svenska och engelska. Vad är kärnan i ditt artisteri?
– Jag har så många olika drömmar och har haft svårt att veta vad jag ska fokusera på för jag vill så många olika saker. Men sången och artisteriet har alltid legat högst på listan. Senaste året känner jag att jag verkligen hittat vad jag vill fokusera på mest och vad som gör mig lyckligast. Jag vill skriva min egna musik, tillsammans med människor som inspirerar mig, och sedan vill jag leva på att vara ute och spela den musiken. Shower och sådant i all ära, men det kommer aldrig kännas lika djupt i hjärtat när man sjunger covers och andras låtar. Artisteriet för mig är så mycket mer än bara underhållning.

Det finns ingen plats på jorden där jag är lika mycket mig själv som på scenen. Där är jag hundra procent trygg och där mår jag som bäst. När jag är på scenen är jag alltid fullt närvarande och varenda del i min kropp är i ett perfekt samspel.  Jag vill med mitt artisteri få uttrycka mig, bearbeta saker jag upplevt och samtidigt inspirera och motivera andra människor.

Jag vill få folk att känna något! Det behöver inte vara revolutionerande saker, men bara att få en person att känna glädje genom musiken är för mig världens bästa och häftigaste grej!

När man radar upp allt detta undrar man ju oundvikligen vad du är dålig på och vad du kanske inte alls är så intresserad av i nöjesbranch-väg. När tänker du "Nej, det här är inte för mig!" ... ?
– (Skrattar) Jag är inte speciellt bra på något! Jag är helt okej på mycket och alldeles för dum för att inse mina brister. Det finns verkligen en liten Pippi i mig ..."Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag helt säkert" ... jag känner en dragning till det som inte är självklart och till det som sätter mig på prov.

Skulle någon ringa och be mig hålla i hockeyträningar, jag som inte kan något om hockey whatsoever, så skulle jag säkert tacka ja, lära mig så mycket jag bara kunde, hitta paralleller mellan hockey och saker som jag behärskar. Kanske finns det något gemensamt i att stå på scenen och vara i nuet, med att stå i en hockey-rink och vara i samspel med sina lagkamrater? Sedan hade jag haft råångest för att jag tackat ja till ytterligare en grej jag inte behärskar, men det är ju också så man utvecklas och blir bättre på saker! 

Hur länge har du varit så här?
– Jag föddes såhär. Jag var den där ungen med tjugo aktiviteter utöver skolan varje vecka. Jag är så tacksam över att min familj stöttat mig i allt jag velat göra och allt jag trott på. Att de fortfarande är lika engagera-de och entusiastiska i allt jag gör, trots att de, enligt mig, borde tröttnat på mig och min röst för länge sedan! (skrattar). Jag började i en musikalgrupp när jag var fem år och var med där till jag blev tretton-fjorton ungefär. Vi turnerade runt i Skandinavien och det var väl där jag verkligen kände att detta var något för mig. Skapandet, att utmanas, men även det sociala samspelet. 

Utöver detta har jag medverkat i körer, teatergrupper, spelat trombon, spelat i orkester, gått danskurser och så vidare. På gymnasiet gick jag De Geergymnasiet, Musik i Norrköping, vilket är mitt livs bästa tre år!
Hela skolan kryllade av elever som var som en själv, som levde för detta! För mig var detta enormt inspire-rande och häftigt. Parallellt med detta har jag alltid haft en entreprenörsgen, men det är ju också att skapa.

Jag har alltid hittat och skapat tillfällen för underhållning och sett möjligheter i det mesta.

Vad tror du då det är med skapande som tilltalar dig så mycket?
– Det finns inga regler, det finns inga svar, det finns inga gränser! Det enda som stoppar dig är ditt eget huvud. Att arbeta kreativt är en enorm utmaning och det är för mig enormt kittlande och tillfredsställan-de. Men jag tror i grund och botten inte att det är ett val.

Så är det i mitt fall ... jag har inget val.

Jag är en kreativ själ ut i fingerspetsarna och kan inte se att jag skulle kunna jobba med något annat. Skulle jag göra det så skulle jag förmodligen få sparken! (skrattar). Att skapa får mig att må bra, mår jag bra av det så måste det ju betyda att någon annan också mår bra av det ... därför vill jag skapa och dela mig mig.

Hur hamnade du på Youtube med Kenny "Kapten" Lundström?
– När Kenny och jag startade vårt samarbete så pratade vi länge och väl om vad vi tyckte, tänkte och kände om den här branschen. Vi kom fram till att vi saknade äkthet och transparens. Det talas väldigt mycket om att vara "'äkta" men som lyssnare får man sällan se vägen till den slutgiltiga produkten. Hur går det till när man gör en låt, hur viktigt är det att ha en viss image, vara kreddig och så vidare. Hur vill man framställa sig som artist och varför. Hur marknadsför man sig på bästa sätt för att nå ut till den målgrupp man önskar och varför gör man det? Det finns en tanke bakom precis allt och det ville vi visa.

Vi ville visa att artisteri och låtskrivande är så otroligt mycket mer än den färdiga produkten. Det är sjuk-ligt mycket arbete bakom allting. Dessutom är det för oss väldigt roligt att ha dokumentation på det vi gör för att senare kunna se tillbaka hur mycket vi utvecklats. Kenny är ju van att sitta i studion och skriva och producera musik och jag är van vid att stå framför kamera och stå på scenen. För ett år sedan kunde jag inte spela upp mina låtidéer för någon, jag fick sådan prestationsångest.

Nu tvingas jag ju göra det hela tiden och kan på så sätt bli bättre på det. Kenny tvingas göra saker som han inte är bekväm med, sjunga, stå framför kameran, stå på scenen ... eftersom har är med och kör featuring på våra första låtar ... på så sätt utvecklas han och blir bättre.

För att förtydliga är alltså Kenny den "KNY" som är med på dina låtar. Hur började ni samarbeta?
– Det hela började med att vi träffades via en musikerkollega för ett par år sedan. Då påbörjade vi först ett kort samarbete tillsammans med två andra killar och de skrev min första singel 'Tillbaka', som jag tävlade med i musiktävlningen P4 nästa ... före detta Svensktoppen Nästa. Efter det kände vi väl rätt snabbt att vi drogs åt samma håll rent kreativt och arbetsmässigt och att vi kompletterade varandra, så då påbörjade vi ett riktigt samarbete. Det är fantastiskt att jobba med Kenny! Han är otroligt begåvad och jag hade aldrig kunnat göra detta utan honom. Han ska verkligen ha så mycket kredd! Vi har bestämt oss för att bara köra.

Vi har högt till tak, kör med raka rör och ser till att både lyfta samt utmana varandra. Det Kenny är bra på är jag mindre bra på och vise versa, så vi lär oss ju massor under tiden dessutom.

Hur kan det se ut?
– I vanliga fall när man gör musik börjar det kanske med att någon har med sig en låtidé som man bygger vidare på, men vi börjar på ett blankt blad varje gång vi skriver nytt och på så sätt är vi båda, i allra högsta grad, inblandade i hela processen från början till slut. Oftast börjar det med att någon har en viss typ av feeling eller känsla och så försöker vi göra en låt som låter som den känslan.

Vi tycker verkligen att det är viktigt att våga köra.

Att tvinga sig att göra någonting, vad som helst, varje gång vi ses. Det behöver inte låta bra, det behöver inte bli världens bästa låt, men det viktigaste är att alla idéer kommer ut. 

'One Thing' och 'Hallucination' hör mer hemma i RnB än "pop på svenska" debuten i fjol?
– Eftersom låten jag släppte förra året inte är skriven av mig ... förutom text ... så tror jag det är en avgö-rande faktor. Jag hade en bild av vad jag ville göra för musik och kom väl mer med sådana preferenser då.

Sedan kände jag väl dock rätt snabbt när jag uppträde med den live att jag egentligen ville dras åt ett annat håll musikaliskt. När jag får sjunga precis vad jag vill så sjunger jag annan typ av musik. Inte att jag inte kände att 'Tillbaka' var rätt för mig, för det kände jag verkligen just där och då!

Men om jag ska göra något helt från hjärtat så är det mer det soundet som vi rör oss kring nu.

Är det kanske just samarbetet med KNY vi hör tydligt i de här nya låtarna?
– Genre och stil är egentligen inget medvetet val, utan när vi skriver låtar så börjar vi som sagt med ett blankt blad och gör vi bara det som kommer ur oss. Vi tänker inte så mycket på att det måste vara en viss stil eller genre, utan det bara "blir". Men det kommer vara genomgående i vårt samarbete och min musik framöver, med engelsk pop med influenser från både RnB och house.

Musikvideon till 'One Thing' blev rätt stilig!
– Ja, visst är den cool? Det var verkligen en dröm att göra den videon. Vi satt och spånade kring vad vi ville göra för typ av video och hade en tanke kring att vi ville vara i en stor industrilokal. Min bror Mathias Eriksson är grym ljusdesigner så han kopplades in direkt och även Kennys bror, Robin Lundström, som är grym på att filma och redigera. Keep it in the family som man brukar säga! (skrattar)

Vi ville göra en visuellt effektfull video med enkla medel. Vi filmade i en lokal här i Norrköping som heter Värmekyrkan, Östergötlands coolade lokal! Högt till tak, massiva fönster och rå betong. Låten handlar om dagen då man lyckas göra sig fri från ett destruktivt förhållande, dagen då man hittar styrkan i sig själv. Dagen man ser break up:et som en vinst, snarare än en förlust.

Så jag ville att låten, samt videon, skulle representera en slags "victory". 

Vi hade två dansare, Susanna Karlsson och Jenny Silfvenius, som genom dansen gestaltade när man står vid vägskälet och tar ett beslut kring om man ska välja att lämna eller att vara kvar i förhållandet. Kenny är inlåst i en gammal TV och får representera den andra partnern i förhållandet. Partnern som får en att känna sig inlåst, förminskad och svag.  Vi är även på två skilda delar av rummet, med en tydlig linje emellan, som en tydlig markering på att jag gått ifrån honom. I slutet av videon går jag över till hans "planhalva" och slår sönder TV:n, som en symbol för att personen i fråga inte längre finns kvar i ens tankar.

Att man är stark och klarar sig på egna ben.

Man kan se er två på Hugo Park Festival nästa månad?
– Vi kommer spela på Hugo Park Festival den 24:e juli och det ska bli fantastiskt kul. Vi kommer även ha vårt gig precis före The Sounds, vilket känns megafett! Vi kommer under sommaren släppa en EP på fem låtar, så det är den vi kommer framföra. Känns väldigt spännande men också nervöst. 

Under juli spelar vi också på Karnebåtfestivalen och Refvens grund. Utöver detta kommer jag giga en del med min showgrupp CRASH som jag har tillsammans med Daniel Mitsogiannis och Miss Angelina. Vi brukar göra shower med sång och dans på galatillställningar och så vidare. Så oftast är det inte offentliga tillställningar, men ett par stycken blir det ändå!

Till hösten är det inte så många spikade offentliga spelningar ännu!

Vem är du på scen?
– Jag brukar få höra att jag är ganska kaxig på scenen! (skrattar). Men jag vet inte ... jag är bara mig själv. Jag släpper allt och går med the flow. Med andra ord har man inte en aning om vad som kan hända när jag står på scen (skrattar). Jag njuter av varje sekund. Det är liksom betalningen för allt slit och arbete ...

Att få framföra något inför en publik.

Så ett hektiskt första halvår följs upp med ett EP-släpp?
– Det kommer en EP, äntligen, och planen är ännu fler låtar i höst. Vi planerar även en hel del roliga sam-arbeten med diverse låtskrivare och producenter som jag hoppas vi ska ro i hamn. Sedan får vi se! Jag har valt att inte ta mig an några showprojekt utan fokusera på att jobba i studion. Samt jobba med CRASH!

Så det som väntar 2018 är härliga musiksläpp och förhoppningsvis komma ut och giga med vår musik!

Jag håller det lite öppet så länge. 

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com