Edvard Hernevik

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 29 september 2017

Efter tre album med Göteborgsbandet och musikerkollektivet Den Stora Vilan gör Edvard Hernevik nu sin solodebut med två vemodiga singlar som också viskar om ett kommande album.

Så är bandlivet över för dig nu?
– Jag tror inte bandlivet är över för mig. Vi åkte på två Tysklandsturnéer med Den Stora Vilan i början av 2016. Det var en upplevelse jag sent kommer glömma. Varenda spelning vi gjorde hade något overkligt över sig Jag finner stor glädje i att spela med andra och att skapa tillsammans. Men med min erfarenhet vet jag att det kan vara svårt att få till dom rätta förutsättningarna, det kreativa flödet kan lätt bromsas upp av olika anledningar. Livsstatusen på Den Stora Vilan är svår att sia om då alla i nuläget är väldigt aktiva på andra håll. Det kan nog dröja ett tag innan lusten återfinner sig men vi har ju gjort tre originella album som kan ta sin tid att smälta.  När vi kommer tillbaks kanske vi ligger bättre till i tiden.

Andra bandet Slowgold frodas och mår bra, men det bandet är för min egen del inte aktuellt längre ...

Vad lockade dig till att gå solo?
– Jag var helt enkelt nödgad att utvecklas som människa. Det fanns länge ett enormt motstånd inom mig att ta det steget att stå på egna ben, jag var rädd för att bli tydlig inför mig själv. När Den Stora Vilan tog ett uppehåll blev det naturligt att göra något eget. Det hade också grott i mig under en längre tid då jag märkte att mycket av det jag skrev inte passade in i ett band. Det var för personligt och jag har upptäckt att det i ett band kan vara svårt att få fram de visioner som finns runt text och musik.

Som soloartist är det nog lättare.

Vad är det du vill nå fram till i dina egna låttexter som inte kunde bli till annars?
– Låtskrivandet är för mig ett sätt att ryckas med ... när inspirationen kommer vill jag bara släppa taget och låta det ske. Sedan, när jag besinnar mig, kan det då och då ha kommit ut några textrader eller en me-lodi eller en hel låt. Ibland känner jag hur det väller fram ideér, då blir det lätt ett kreativt kaos. Jag blir inspirerad av tänka på existentiella frågor som varför jag är här, varifrån jag kommer och var jag är på väg.

Hur kom musiken först in i ditt liv?
– Det var genom Iron Maiden, i mitt rum när jag var liten hade jag ett urklipp från tidningen Okej med sångaren i Iron Maiden. Bruce Dickinson. Där stod det att han förutom att sjunga i världens största hård-rocksband också var en mästare på att fäktas, att han samlade på gamla tortyrredskap i sin källare och att han förlöste alla sina barn själv. Å jag tänkte bara: "Wow, vilken man!".

Band som The Byrds, Buffalo Springfield och Grateful Dead har också varit stora influenser. Jag lyssnar mycket på sånt som rör sig i den amerikanska folktraditionen.

Joan Baez, Bob Dylan och Donovan har alltid gått varmt.

Jag har tjuvlyssnat på ditt kommande album och fastnade särskilt för 'Resan till Amerika' ...
– 'Resan till Amerika' handlar för mig om en resa ... men kanske inte en geografisk som titeln antyder. Det är mer en själslig resa. Havet som själen ska ta sig över för att komma hem. Men i slutet av låten vet jag inte riktigt själv om jag befinner mig i Amerika och längtar tillbaka till Sverige eller om jag är här och längtar tillbaka till Amerika. Min favorit är 'I Ros-Maries trädgård'.

Där samverkar texten och musiken på ett mystiskt sätt. Efter sista versen som handlar om att födas på nytt kommer en snabb rytm in och ger nästan känslan av att det är bråttom.

Hur länge har skivan varit med dig?
– Den här skivan har inte funnits med så länge. Även om några av låttexterna är gamla. Att göra den gick väldigt fort. Jag berättade för Erik Skytt som har producerat skivan om mina ideér och han var snabb på att plocka upp precis den stämningen jag sökte. Det var ungefär ett år sedan.  Jag visade låtarna i studion, sedan spelade vi in dem direkt.  Däremot har det varit en otroligt lång resa att våga ...

Att våga sjunga och tro på mig själv.

Vad har vi framför oss?
– Musikaliskt är 'Psyche' ett album som knyter an till lite av varje i rockhistorien, alla låtar har sin egen touch. Samtidigt har jag velat göra en skiva med ett tidlöst skimmer över sig, något som inte går att placera helt och hållet. I texterna är jag ofta personlig, men jag försöker hitta något allmänmänskligt i tilltalet. Även om det kan handla om märkliga upplevelser vill jag inte att det ska vara svårt att förstå.

Vill man lyssna lite redan nu kommer det två singlar före den stora releasen?
– "Du gick igenom mig" handlar om att få guidning i livet från oväntat håll. Min sedan länge bortgångna farbror gav mig hopp och styrka när jag behövde det som allra mest. 

Och sen 'En måne bland stjärnorna'. Den låten är en triumf över polariteterna i kosmos. Över ljuset och över mörkret.  De existerar både där ute och inom oss. Detta ville jag omfamna.

Är skivan helt klart nu?
– Ja, skivan är helt klar! Jag ser på nya säsongen av 'Twin Peaks' medan jag väntar.

När släpps den?
– Den släpps digitalt den 20 oktober och releasekonserten äger rum på Pustervik den 21 oktober. Den kom-mer också ut på vinyl. Den går att köpa via Bengans Skivhandel eller via Gaphals.

Varför ska man ta sig till Pustervik den 21 oktober?
– Det är där det händer! Att spela live är ofta en kick som är svår att slå. Inget mer finns inboka, men jag kan tänka mig att lusten kommer vara stark att göra fler spelningar.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com