Drivvedsfolket

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 27 oktober 2017

Annorlunda, poppigt, men också punkigt. Drivvedsfolket är tillbaka efter en tids tystnad. Vi frågar Carl Lindman om den inte olånga albumtiteln 'Klockan måste ju ändå vara 09:00 nånstans i världen nu?'

Vad kan du berätta om Drivvedsfolkets nya skiva? Utöver att den har världens längsta titel?
– Skivan är i första hand väldigt annorlunda för oss. Vi har både skrivit och producerat på ett helt nytt sätt för oss. Det har gjort att låtarna har blivit väldigt annorlunda, men det känns ändå som att det är en nat-urlig stig för oss, då vi alla har varit med i processen och gett låtarna det vi kan. Vi har försökt att satsa på att göra en skiva där så många låtar som möjligt ska ha en hookiga refränge.

Låtarna är cleana med några skitbra partier ... istället för massor med partier av blandad kvalitet.

Hur var den att spela in?
– Inspelningen har varit väldigt spretig. Vi har suttit nätterna långa hemma hos mig och bara skrivit låt-arna och sen har vi spelat in sång och annat när det har funnits tid. Ibland har det blivit lördagskvällar ef-ter några drinks och ibland har det blivit vardagsförmiddagar innan jobbet och ibland har det varit i som-marstugan under semesterveckorna. Skivan är helt klar nu efter typ två års jobb.

Det känns lite overkligt att vi faktiskt fick ihop det till slut, men det känns också asfett och jättekul!

Är det nån särskild av låtarna som du längtar till att folk ska få höra?
– Det finns en låt på skivan som heter 'Sockerlag' som vi alla är astaggade på. Det var den första låten som vi bestämde skulle vara med på skivan och därför har den också fått sätta soundet för resten av låtarna.

Det är också vår första ballad och den är bara allmänt fet.

Man har redan kunnat lyssna på 'Hur jag slutar mina kvällar' som blev en av singlarna ...
– Den låten handlar om hur livet blev efter ungdomsåren. Att ta vara på de få tillfällena som finns att ha kul och sväva ut lite. Samtidigt kan det finnas ett mörker i att det lätt kan gå över styr vilket vi känner speglas av musiken och stämningen i låten. En till singel har kommit att släppas den 10:e oktober.

Vilken?
– 'En looser' heter den. En riktig upptempo låt! Den påminner kanske mest om vad vi har gjort tidigare. Där har vi fått hjälp av Joel Askling, en polare, att spela in och skriva låten.

Blir det några musikvideos till låtarna?
– Det kommer bli musikvideos till i alla fall de här båda singlarna. Men vi är inte helt klara med allt där ännu, men det kommer nog bli nåt i stil med de visuals som vi använde på spelningen i domen.

Visst hette ni till en början Driftwood People. Vad hände i och med det här namnbytet?
– När vi hette Driftwood People så var vi ashypade på sjuttiotalsrock och hela hippiegrejen. Det var nog i och med namnbytet som vi började få in mer av popsoundet i låtarna. Soundet kan nog lättast beskrivas som pop idag. Våra musikaliska influenser varierar väldigt mycket mellan alla medlemmarna, det är nog det som har gjort att soundet är nåt helt nytt. Det är allt ifrån sjuttio- och åttiotals rockgitarren till rikt-igt najs RnB och trap typ. All sång blev även på svenska i och med namnbytet ...

För det kändes lättast att uttrycka sig på svenska helt enkelt.

För att det blir personligare?
– När vi skriver låtar så låter vi bara alla ge alla idéer som finns, så länge det är maxat och bra så har det en plats i låtarna liksom. Texterna handlar ju mycket om vardagen och hur en ska få ihop allt. Att vara vuxen men också ha kul, att kolla tillbaka på barndomen och uppväxten och skratta åt de som tryckte ner oss.

Där hittar vi mycket inspiration.

Vem gör vad i bandet?
– Jag spelar trummor och är ansvarig för producerandet av låtarna. Daniel Ringlund spelar bas och är ans-varig för mastringen av vårt material. Christoffer Columbus spelar gitarr och är ansvarig för video, bild och sånt där. Johan Lindman sjunger och spelar gitarr och synt och är ansvarig för texterna och hooksen.

Jag såg att ni spelade under Kulturnatten i Norrköping. Vad fick publiken ta del av där?
– Publiken fick ta del av helt nya låtar, ett nytt och utvecklat sound, men också extremt maxade visuals som vi har jobbat minst lika mycket på som musiken, vi vill ge allt vi kan och har. Det är det enda sättet
för oss. Om en spelning känns dålig rent spelmässigt så kan vi oftast ändå vara nöjda genom att det i alla fall har sett coolt och maxat ut. Det kommer det absolut att bli fler spelningar,

Frågan är bara när och var ... men det får framtiden bestämma!

Är Norrköping en bra spelstad?
– Det finns sjukt mycket musiker som är sjukt grymma och vi hjälper varandra på de sätt som går. Men det finns knappt någon scen. Ingen arrangör eller klubb vågar satsa på att göra mer livegigs då det ändå är en ganska liten stad så alla ställen tävlar redan om människorna. Sveriges musikscen är ju annars typ fetast i världen just nu känns det som. Så mycket grymma artister som blir internationella och så mycket nya coo-la sound som växer fram i Sverige. Det är ett framgångskoncept alltså.

Om något dåligt ska nämnas så är det väl att viss musik fortfarande inte får vara i finrummen ...

Det suger sjukt mycket ju.

Vilken har varit eran bästa spelning?
– Det finns många spelningar som gärna får gå till historien, Det är mycket skador som har hänt. Men den fetaste spelningen var nog ändå när vi öppnade Manifestgalan för ett par år sedan.

Fet scen, massor av kändisar och vi gjorde en grym spelning med bara en låt.

Hur slutar kvällen för albumreleasen om du får drömma fritt?
– Det hade varit nice ifall det märktes redan på kvällen att det var en succé. Typ folk som hör av sig och att det blir gigs, listor och intervjuer. Att vi får se låtarna klättra och att folk som vill göra samarbeten hör av sig och sånt! (skratttar). Det är ändå kul att drömma liksom!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com