Dorm Patrol

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 27 februari 2016

Intervjun möter Strömstadssonen Max Kristoffer Dahlby som är sångare och gitarrist i skatepop-bandet Dorm Patrol. Vi pratar om USA, öldrickande och planer för kommande EP.

Redan innan intervjun var jag bestämd med att öldrickande skulle ta vid i och med eran tagline: "What happens when you spend all your time skateboarding, playing video games, drinking beer and hanging out? Probably you end up in a band like Dorm patrol". Så ... vad dricker du?
– Jag dricker en dansk fatöl, den vitröd-randiga burken med han som ser ut som en Fallout gubbe på ena sidan. Tror den heter 'Dansk Fadøl' för att vara helt korrekt!
 
Det hör lite skatepop-kulturen till att ölet ska flöda. Inte minst när så många spelningar tar vid på just nattklubbar och pubar. Dricks det mycket under era spelningar?
– Hmm, ja faktiskt. Men vi håller tillbaka innan själva spelningarna så det blir oftast max fem öl innan vi går på. Sen är de inte sällan som vi måste åka hem under natten på grund av att någon måste jobba dagen efter. Så då drar vi lott om vem som måste vara helt nykter och köra hem.
 
Vad sägs om ett officiellt 'Dorm Patrol' öl?
– Ja, herregud! (skrattar). Det låter som en klockren idé. Du blir anställd som konsult till vår ytterst lilla merchandise-branch direkt.
 
Vi ska snart lämna det här med öl men först vill jag kolla sanningshalten i en Max Dahlby-anekdot jag fått höra av en bekant. Brukar du rusa in till pissoaren efter gig och diskutera 18+ material?
– (Skrattar) Det stämmer säkert.
 
Det ska du ha kärlek för. Hur är det med TV-apparater och hotellrumsfönster?
– Nej, det blir mest att 18+ material beställs på TV-apparaterna i hotellrummen.
 
Hur är scenen för skatepunk i Sverige nu. Några år har ju ändå gått sedan Pier Pressure var stort?
– Den är helt okej faktiskt, lite små dött kanske. Men den växer och det finns så extremt många pass-ionerade bokare och publik överallt i landet.
 
Vilken är den mest minnesvärda spelningen ni haft?
– Det måste nog vara när vi spelade på 'Svenska Skateboard-galan' med Millencolin och Neverstore. Nikola Sarcevic, sångaren i Millencolin, kom ut på scen när vi spelade 'Hooked For Life' och sjöng med.
 
Han är också med på låten. Hur kom samarbetet med Nikola till stånd?
– Vi spelade in vårt första album med producenten Eric Höjdén på Dead End Studios och när det blev tal om låten 'Hooked For Life' började han prata om hur fett det hade varit med Nikola på spåret. Vi ställde oss i kör och svarade tveksamt: "Paul McCartney och Brian Wilson kanske också är lediga för varsin vers?"

Men Eric hade kontakter och efter något mail med bifogad demo var Nikola Sarcevic på plats på Dead End i Åmål för att sjunga med oss ...
 
Vem mer vore drömmen att få samarbeta med?
– Drömmen, bortsett från Nikola ... nu svarar jag för mig själv och inte för bandet ... jag hade älskat att jobba tillsammans med Ginger från The Wildhearts. Han har verkligen talang för det här med melodier.

Dricka öl med då?
- Filip Hammar!

Även om genren är besläktad med skatekultur är det ju långt ifrån alla skatepunk-band som kan göra en kickflip. Vad har du för relation till skateboarding?
– Jag har åkt väldigt mycket skateboard. Det gör jag och hela bandet fortfarande och det är väldigt roligt.
 
Kom intresset för skate eller skatemusik först?
– Det kom nog ganska samtidigt. Min första CD, som jag fick tillsammans med min första stereo, var 'And Out Came the Wolves' med Rancid. Det här var 1996 eller 1997. Jag älskade den skivan. Sedan när jag själv började köpa mer musik i den lokala musikaffären så tipsade butiksbiträdet där om Millencolin och i book-leten syntes det tydligt att de åkte skateboard och grejer. 

Så då köpte jag min första bräda och började hänga i vår lokala skatepark.
 
Vad för influenser har du haft som musiker och sångare?
– Mitt första favoritband var Toy Dolls. Då var jag kanske sju eller åtta år gammal. Sedan gick jag vidare med annan punk men överlag har jag alltid varit väldigt spretig i min musiksmak. Gillar allt mellan him-mel och jord. När det gäller sång har jag inte tänkt så mycket på det då jag inte direkt ser på mig själv som en sångare. Men Beach Boys har betytt väldigt mycket för mig.

Älskar sången, harmonierna och melodierna. Så där någonstans är min drömsång.
 
Beach Boys får mig alltid att tänka på Rivers Cuomos sångröst av någon anledning. De är förstås väldigt olika när det gäller text och ton men de har samma sorts avskalade sång. Weezer måste vara ett band som du lyssnat på en hel del också?
– Ja! Weezer är mitt absoluta favoritband någonsin. Helt klart. Men jag vet att jag aldrig kommer vara i närheten av Rivers genialitet så har aldrig låtit mig inspireras av honom.

Har faktiskt börjat skriva Weezer-aktiga låtar vid flera tillfällen men kort efter har jag alltid gett upp för det har bara känts patetiskt (skrattar)

Vilken av era låtar definierar bandet bäst?
– Hmm ... 'Greatness Await's tror jag. Eller 'Hooked For Life' ... ja, 'Hooked For Life'!
 
Ni har mer fart, fläkt och fest i era låtar. Flera texter bär också på ganska tydliga spår av nördkultur. 'I Feel Like Wonderboy, 'The Revenge of the Nerds' och så vidare. Hur har det blivit ett sånt tema?
– Alla i bandet är uppväxta med videospel och vi pratar ofta om kommande spel och sånt. Vi har även alltid haft olika spelkonsoler i replokalen att varva ned med. Vi älskar spel helt enkelt.
 
Är det gamers som lockas till er musik eller har de ingen aning om referenserna?
– Nej, egentligen har de inte det. Men eftersom att vi döpte första skivan till 'Big Apple 3AM' och andra till 'Alleycat Blues' ... efter första och andra banan i 'Turtles in Time' till Super Nintendo ... så får vi ofta kom-mentarer kring det. Det är inte heller så svårt att lista ut vad vår nästa EP kommer att heta.

Vi hade faktiskt ett Super Nintendo med Turtles in Time på vårt första releaseparty. Där folk fick tävla om den bästa tiden på Big Apple 3 AM-banan.
 
En nästa EP-skiva?
– Vi har skrivit en låt om varje spelkonsol som vi älskar. Till exempel har vi 'Rumble Pack' som handlar om Nintendo 64 konsolen. Men om du inte vet om det så kunde man lika gärna tro att den är om en tjej.

Du hade inte kunnat lista ut det ...
 
"Hur man får tjejer att lyssna på låtar om Nintendo". Så den släpps under året?
– (Skrattar) Det är planen! Innan sommaren är det tänkt.
 
Berätta lite om hur det var att spela in det andra albumet i jämförelse med den första skivan ...
– Det var intressant för när vi spelade in den första skivan så plockade vi in låtar som vi hade repat ett tag, men när vi skulle spela in det andra albumet så skrev vi låtar för just det ändamålet. Det blev en mycket mer medveten process där vi kunde tänka att: "Den här passar som en introlåt!" och så vidare. 

Generellt var det samma metod som alltid när vi skriver. Vi hänger i replokalen tills en låt går att spela.
 
Hur mycket material lämnar aldrig inspelningsstudion?
–Tio procent kanske? Och om man räknar med alla demos som vi gjort själva så kanske uppemot trettio? På senaste skivan var det en låt som vi inte tog med även fast den var inspelad och klar.

Den passade inte in med de andra ...
 
Andra skivan spelades in hos The Panda Studios i San Francisco?
– Utan att överdriva så lyssnade vi på The Story So Far's två plattor som är inspelade där och tänkte att: "Fan, det hade varit kul att spela in där!" ... så vi slängde iväg ett mail och producenten Sam Pura, som tyckte att det verkade som ett spännande projekt. Så vi åkte dit och spelade in helt enkelt.
 
USA måste väl vara drömmen att spela in i med tanke på att hela genren härstammar därifrån?
– Ja, exakt. Vi tänkte på det och satt faktiskt och rabblade upp alla band som vi älskar från Bay området medan vi åkte från flygplatsen till studion. Det är galet.
 
Hann ni uppträda något på plats där?
– Vi spelade in skivan och sedan knöt vi lite olika kontakter. Vi fick bland annat klädspons från ett märke som heter 'Le Phresh'.
 
Bra namndroppat. Jag tror det var nån i Backyard Babies som en gång hävdade att nya skivor mest är en ursäkt för att få komma ut och spela igen. Kan du stämma in i det?
– Det stämmer ... men vi älskar att skriva och spela in nya låtar  precis  lika mycket. 
 
Om jag tvingar dig att välja?
– Oj, det skulle vara riktigt svårt. Hmm! Det får bli att turnera, det är ju rätt så oslagbart ändå.

Är det nån skillnad på publik hemma i Sverige och utomlands?
– Har faktiskt inte märkt någon större skillnad ...

Föredrar du stora festivalspelningar eller lite mindre gig?
– Det är så klart helt sjukt kul att åka till Belgien, vi spelade på Groezrock där, och spela på en stor festival och möta folk där som kan sjunga med i våra låtar. Men ingenting klår en svettig klubbspelning. Vi har bokat en del gigs nu det närmaste. Vi spelar härnäst på Chalmers den 5 Mars! 

Men vi har även lagt undan en del tid för inspelningen av EP-skivan.

Brukar du ha några specifika önskemål till logen?
– Ett flak öl är ju rätt standard ... (skrattar)
 
Hur smakar ölen?
– (Skrattar) Ölen smakar väldigt gott. Jag skulle rekommendera alla att ta en tur till det lokala system-bolaget och testa en Dansk Fadøl!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com