Diskopunk

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 25  januari 2019

Antonio America är ledsångaren i bandet Diskopunk som, precis som det låter, får gamla punk- och discorävar att slita sitt hår genom att (väldigt väl) beblanda de två vitt skilda kulturerna med varann.

'Soaked' från i höstas blev starten för det som nu kulminerar med 'Diskopunk EP'. Är ni peppade?
– Jävligt peppade! Vi har ju faktiskt bara släppt singlar så här långt så det var på tiden att få ut en EP.

Ni har lovat en hitkavalkad?
– Japp.

'Soaked' är som sagt med och även 'Lilla Pojke' som var singelsläpp. Vilka är de tre andra hitsen?
– Ångvältarhitsen heter 'Breathing', 'Sugar' och 'Never Die for You'. 'Breathing' är en skitfin popdänga och 'Sugar' en hård och härlig smällhit och 'Never Die for You' en jävla kioskvältare. Utom den sistnämnda sk-rev vi alla låtarna under förra sommaren. Vi skriver nytt hela tiden faktiskt, både i och ur studio.

Men mycket från EP:n skrivet tillsammans i replokal.

Men 'Never Die for You' ... den här låten är ganska gammal och betyder massor för oss.

Den är fan apbra och ni kommer fatta grejen när ni hör! Outrot ändå!

Ni har nu dels jobbat med producenten Axel Algmark. Är det han som producerade alltihop?
– Vi har producerat tillsammans med Axel och även Simon Nordberg! Vi jobbade som en demontrio och producerade ihop, Simon som ligger bakom all mix. Blev jävligt bra tycker vi. Lite ovant faktiskt när vi är vana att producera själva annars men klickar man bra är det grymt att få in lite ny energi ...

Och nya öron i studion.

På ett sätt kom Diskopunk till genom två tidigare bands nedgångar?
– Nja, ett band. En Poppel.

Jag får för mig att ni också varit bandet Eva. I alla fall, var det turbulent mellan banden? Inte minst med tanke på att punk- och discofans varit varandras rivaler men det är där Diskopunk lever ut?
– Nej, det var en honeymoon faktiskt, vi hade precis kommit ur en bolagsdeal och var peppigare och smo-othare än nånsin att göra precis det vi ville. Vi hade väldigt olika influenser inom bandet från början, ver-kligen. Men tror det har att göra mer med inställning för oss, vi har aldrig varit intresserade av att vara rädda för pop eller lägga locket på nåt nice för att det känns okreddigt.

Jävligt osexigt på nåt sätt att inte kunna hitta bra musik inom alla genrer.

Så länge vi skriver från nån slags punkgrund så får låten gå dit den vill.

Var det självklart för alla i bandet att ni skulle bli ett punkigt ABBA?
– Ingen av oss lyssnade direkt på disco då men när vi träffades som polare och skrev våra första låtar tillsammans runt 2009 var det punklåtar med drivig discotakt, der fanns från början.

Nu i bandet Diskopunk känns det ju som hemma, mer intresset och örat för dansmusiken som ökat.

Många band och artister har sina ritualer innan de går upp på scen, av olika anledningar. Det kanske mest säregna i ert fall är att du går upp i nån slags rollkaraktär?
– Hur genomgående den förvandlingen egentligen är kan man ju diskutera. Extra allt. Oberäknelig.

Kommer allt fokus hamna på scen igen nu när den här skivan är ute?
– Ja. Vi har jobbat på, så finns mer material på gång, så nu blir fokus på live ett tag. Vi lever verkligen för scenen, det är vår grej. Livebiten har alltid kommit först för oss, sen är ju studio grymt kul, men prio två.

Var går discotåget härnäst?
– Tillbaka till England nu, vi åker tillbaka till England kort efter EP-releasen så det blir nästan till att fira där. men förhoppningsvis får vi till nåt kul även i Stockholm så vi får fira lite på hemmaplan också.

Sen en liten sväng till Schweiz! Helst till Japan egentligen.

Vilket är det bästa giget ni haft?
– Första giget på Mando Diao-turnén kanske? Eller senast på Strand? Eller den där gången på Alans pizzer-ia i Uppsala? Svårt. När vi spelade i Jordanien så spelade vi ett gig på en statligt ägd amfiteater. Det visade sig då jävligt tätt inpå spelningen att staten ville cleara och godkänna alla artister som skulle spela så dom hittade in på våra sociala medier och då tog det hus i helvete. Arrangören hade flera krismöten och det slut-ade med att vi fick spela, till slut, fast med säkerhetspolis på plats och med en detaljerad lista på do's and don't ... typ inga smycken, ingen hud, inget nagellack, flera låtar fick strykas på grund av sexreferenser.

Vi tog ju pengarna rakt av och körde censurerat! (skrattar)

Fick bra payback dock på andra giget då vi vägde upp ordentligt med hud.

Sämst då?
– Alans? Nej fan en gång på landet.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com