Digalaux

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 11 december 2016

Intervjun möter elektrotrion Digalaux i ett samtal om den kommande debutskivan, hur första singeln 'Woman' kom till på ett flyg från Paris och dilemmat med att kill your darlings.

Hur lärde ni tre känna varandra?
– Två av oss var barndomsvänner och två av oss var styvsyskon. Så småningom förde just musiken oss samman och vi hänga och stöka tillsammans. För cirka fyra år sedan fick vi fatt i en klockren studio i centrum och därnånstans började Digalaux ta form.

Finns det någon särskild betydelse bakom namnet Digalaux?
– Yes! 'Digitalt och analog' ... med en fransk twist.

Ni försvann från radarn lite tidigare i år för att komma i takt med er albumdebut?
– Vi kom hem från en tid i Paris då vi hade släppt vår EP och spelat mycket under cirka tre månader. Efter alla intryck och med ny inspiration startade vi skrivandet och inspelningen av skivan. Det var svårare än vi trodde att få ihop något som vi tyckte kändes nytt och spännande, så det tog några månader innan vi hittade rätt spår. Mycket experimenterande och jammande var ledorden i den processen.

'First' är vårt första album. Why complicate things? Albumet planeras att släppas i februari 2017 och nästa singel planeras att släppas runt årsskiftet. Den heter 'Come To Me' och är mycket hårdare än 'Woman'.

Sticker första singeln 'Women' ut från mängden?
– Ja, 'Woman' är mest poppig. De andra tar dig på en resa från dag till natt och tillbaka igen. Det är faktiskt en kul historia. Under 'Andra långdagen 2015' körde två av oss live-set ute i folkvimlet, på gatan, medan den tredje hade missat sitt flyg hem från Paris så han missade halva setet. På flyget stressad och pressad proddade John M fram beatet och skalet till vad som senare skulle bli 'Woman'. 'Paris 1' hette första demon. Väl ankommen till Landvetter blev det taxi raka vägen till Andra Långgatan och usb:t rätt in i mixern. Vi kände alla direkt att det fanns något där när det brakade ur pa:t.

Några dagar senare hamnade syntharna på plats och så småningom även sång gitarrerna efter många och långa sessions. Texten kom fram ur frustrationen som uppstår när man inser att man återigen fastnat för det okomplicerade trots att man innerst inne letar efter det som känns på riktigt, men som är svårt att få. Låten är så sätt även en hyllning till alla de där ”på riktiga” ... i vårt fall kvinnor. Ad hoc-textförfattande där vi som vanligt hade tanken att med så få ord som möjligt få sagt så mycket som möjligt.

En punchig och dansant flirt till discon från förr. 

Är det så er kreativa process är rent generellt?
– Vi jammar mycket på rec för att så lite som möjligt ska gå till spillo. Sen är det släng, släng, släng och kill your darlings som gäller. Där någonstans brukar det vara bra om allt får vila lite så man inte riskerar att ruttna på det. När man plockar upp det igen blir det som regel nya tagningar mer släng och ännu större darlings som ryker. Mycket av efterarbetet och urvalsprocessen är starkt ångestladdat. Efter någon vecka eller så sitter man lätt där med dussintalet olika edits och det gäller att välja rätt version att slutföra.

Vi söker alltid den version som förmedlar det bästa uttrycket. Förhoppningsvis är vi överens vid det här laget. Annars kan det här valet göra ont på riktigt. Ibland tar vi in polare ... både producenter och konsumenter ... för att ta del av deras förstagångslyssning som vi alltid värdesätter högt.

Kolliderar någonsin era olika kreativa viljor?
– Det gör de absolut men vi försöker fokusera på det vi har gemensamt istället. Det ska ju tyckas och tänkas en hel del när man håller på med det vi gör. Som tur är självdör dock dåliga idéer oftast rätt så snabbt vilket gör det lätt att gå vidare. Vi väger upp varandra när vi klär i oss våra roller och gör det var och en känner sig bäst på. Sämst går det när vi springer på samma puck.

Så, koncist, när ni väl har satt ett demoutkast ... vad är nästa steg?
– Kill your darlings, grundmix, pålägg och omtagningar, slutmix ... mastering.

Gissar på att Daft Punk som för de flesta elektronisk akter har inspirerat. Vilka mer?
– Air, Röyksopp, Vitallic, Kyle Dixon och Micheal Stein, Kavinsky, Soulwax, Tony Allan, Songhoy Blues, Dr Dre, Maceo Plex och Lemaitre. Inspirationen finner vi i all typ av musik och konst som lyckas förmedla det gamla och det nya på samma gång. Tre låtar vi har i spellistan nu är 'Poison Lips' av Vitalic, 'Sour Stroke' av Borussia och 'Soubour' av Songhoy Blues, och senaste albumet av Justice kan också vara årets bästa. Oklart om det är deras bästa men årets bästa är det i alla fall.

Speaking of the devil så har ju Daft Punk-medarbetaren Antoine Chabert mastrat singeln ...
– Det var sjukt kul att träffa honom och att få sitta med under hela processen. Vi fick tag i honom i våras och åkte ner till Paris när han sa att han skulle rensa schemat för att få tid till oss. En mer professionell snubbe får man leta efter. Han har många tunga produktioner i ryggen ...

Men är samtidigt sjukt ödmjuk och okreddig.

Vem mer vore drömmen att få samarbeta med?
– Jack White och Hans Zimmer.

Ni har spelat en del i Frankrike. Vilken är den bästa musikstaden ... Paris eller Göteborg?
– Paris ... vår bokare i Paris tittar på en albumturné nu i februari-mars. Men den 25 december, på juldagen, kommer vi spela på en hemlig fest i Göteborg. Man skulle kanske kunna kalla det en pre-releasefest. Vi håller på att rita om hela vårt live-koncept från grunden så det kan bli lite spännande.

Gilla Digalaux på Facebook så får ni en uppdatering.

Vilken har varit eran mest minnesvärda spelning hittills?
– Svårt att säga ju! Vi gjorde ett helt vansinnigt roligt gig i Växjö förra våren som uppvärmning till Paris-turnén den hösten. Stället skulle stänga igen för sommaren så det blev bartömning. Stämningen var minst sagt god. Kom igen! Det får bli två? Det var även sjukt mäktigt att äntra scenen på Bus Palladium i Pigalle.  Stones har stått på samma scen back in the day.

Så vilken är den största tease ni kan ge innan släppet av albumet 'First'?
– Albumteasern på Soundcloud så klart!

Sociala medier:

Intervjuade av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com