Diana Vladu

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 27 februari 2020

Tjugofyra år efter vi först såg Sean Connery som en talande drake är 'Dragonheart: Vengeance', den femte filmen i serien, här. Rumänska skådespelerskan Diana Vladu spelar modern till en av filmens hjältar.

Lukas, en ung jordbrukare vars familj dödas av bovar ute på landsbygden, ger sig ut på ett episkt äv-entyr för att få hämnd, och får sällskap av en majestätisk drake och en svärdsvingande legionsoldat, Darius, också ganska ful i munnen. I 'Dragonheart: Vengeance' är du ingen mindre än modern till ju-st honom. Denne ganska osannolika hjälte. Borde inte hans mamma ha uppfostrat han lite bättre?
- Tja, uppfostran kommer alltid att vara relativ ... det finns även ett temperament du bör ha i åtanke.

Skämt åt sidan ... i den första filmen spelade Sean Connery draken. Det påstås att man även använde hans utseende. Och efter det har många respekterade skådespelare ... många "sirs" ... flygit i hans fot-spår, som Ben Kingsley, Patrick Stewart och nu Helena Bonham Carter. Hade du sett originalet?
– Jag hade inte sett den förut, men jag hade den på min lista och ja ... jag har sett den nu tillsammans med några vänner, under en riktig "fantasykväll". Det var den perfekta tiden för att se den. Men jag tror att det var ett nytt projekt och ett nytt projekt är ett attraktivt projekt ... och att det var en fantasy-film gjorde den ännu mer attraktiv .. och så en film med en sån här rollbesättning är nog det allra mest attraktiva.

Första filmen gjordes i Slovakien. Var spelade ni in denna?
– Åh, inspelningen ägde rum i några vackra rumänska skogar. Det är ingen hemlighet.

Även om du spelar en väldigt jordnära roll i denna, föredrar du det "stora" framför det mer "nära"?
– Jag älskar historier, alla slags historier, draman, tragedier, komedier, sorgliga historier, historier med ly-ckliga slut, icke-emotionella historier, allihopa. Dessa är alla del av våra liv, så det finns ingen egentlig hie-rarki, men ja ... det finns olika sinnesstämningar ... så jag kan säga till dig att jag idag föredrar drama och imorgon väljer jag komedi. Jag tror på att allt handlar om sinnesstämningarna, känslorna jag lever med.

Och de är ... du vet ... väldigt föränderliga.

Hur var det att jobba med Ivan Silvestrini som regissör?
– Hur det kan vara att jobba med en regissör som litar på dig mer än dina föräldrar ens gör? Mer än till och med din älskare gör, mer än några av dina vänner, hur det kan vara? Försök bara föreställa dig det ett tag.

Det perfekta förhållandet mellan en skådespelare och en regissör är när båda tänker, känner, säger, och gör ert jobb i total förståelse och symbios. Det bör vara en symbios mellan era tankar, era känslor och sätt.

Det har i år gått sjutton år sedan du gjorde din första roll?
- Ja, sjutton år ... det är inte så lång tid sedan.

Har ditt sätt att närma dig skådespel ändrats med åren?
– Jag tror att mitt skådespel ändras från en inspelning till en annan, och att det är en bra sak, det är bra ny-heter, och om vi tar det i åtanke, så har jag nu en annan inställning till att agera än vad jag hade då, och det beror på människorna jag träffat längs med min väg, alla omständigheter, och min egen personliga resa.

Utefter de berättelser jag redan gått igenom.

Din första roll var, föga förvånande, i en 'Dracula' film?
– Jag minns den rollen, den inspelningen ... jag var så grön i det här universumet. Det var någa roliga stun-der under inspelningen som när jag hade lunch tillsammans med Billy Zane och Francesco Quinn, utan att ens förstå att de här två killarna var just dem. Jag skulle spela hans brud ... den döda ... och just vid den tid-punkten visste jag inte vad den filmen skulle handla om eller om hela manuset. Jag visste bara vad min roll var, så jag hade ingen aning om vilka skådespelare eller skådespelerskor som skulle spela vilka karaktärer.

Men Billy Zane och Francesco Quinn visste redan allt om mig. Det var ... "Men gud, hur då?!!"

Men de var väldigt varma och presenterade sig själva för mig och sen blev vi filmkompisar.

Den ursprungliga titeln tror jag är 'Vlad'.

Finns det ett speciellt ögonblick där du insåg att du ville bli skådespelerska?
– Jag kommer inte ihåg när skådespeleriet ropade in mig ... men för mig är det, fortfarande, en stor möjlig-het att ge en röst till nån som inte kan prata, eller att visa något som man inte kan se vid första anblicken.

Det är en stor sak!

Kan du föreställa dig ett liv utan att skådespela?
– Nej! Det finns inget liv utan att skådespela. Vi skådespelar hela tiden, vi ska vara en mamma till våra ba-rn, en älskare till våran livspartner, en medborgare i vår stat, en konsument i alla butiker, en bra lyssnare till en vän, och en talare till någon som behöver få höra något, och så vidare. Men blanda däremot aldrig ih-op dessa roller! För vad händer om du är en mamma till din älskare eller ett barn till din chef, förstår du?

Jag fortsätter att lära mig, min senaste master class var förra sommaren i Berlin med Paul Haggis.

Han är briljant!

Skulle du säga det är det rör sig om en naturlig talang eller någonting som man kan lära sig?
– Båda. Vad är det bra för om du har en talang om du inte förbättrar den? Eller vad gör det för nytta att jo-bba hårt om du inte har nån talang alls? Men min tro är att det inte finns nån kvinna eller man utan talang.

Det är bara en fråga om att gräva.

Gjorde du någonsin teater?
– Teatern förförde mig i tretton år. Men nu är jag bara för den vita duken. Tills vidare.

Vad tycker du om auditions?
– Auditions är en skådespelares gym. Du borde gå och njuta av varje audition. Och vara tacksam för dem.

Oavsett om de sen väljer dig eller inte.

Har du någon "drömroll"?
– Självklart. Det är den som utmanar mig mest. Så det borde vara en som berör mig mycket inuti, på djup-et ... jag väntar fortfarande på den rollen ... jag fortsätter att drömma om att få göra den.  

Jag hade den rumänska filmregissören Cristina Jacob som gäst förra året. En av måhända få tillfällen där en inhemsk film setts av människor över hela världen, tack vare Netflix. Vad är några rumänska filmskapare som du tror att fler människor, inte bara i Rumänien, i alla fall borde ha ett öga på nu?
– Man bör ha ett öga på Radu Mihaileanu och Dan Chisu.

Du spelar även Gabrielle de Jouvenel i 'Queen Marie of Romania' ... som jag absolut tror har den där potentialen att nå mer av en internationell publik. Åtminstone förtjänar den det, den är väldigt bra?
– När en nationell, historisk film uppenbarar sig vill de flesta skådespelare spela en av de nationella karakt-ärerna, men inte den här gången. Jag blev väldigt glad över att regissören Alexis Cahill valde mig ... och in-te nån fransk skådespelerska för att spela Gabrielle de Jouvenel, den franska författaren och journalisten.
Samtidigt som då var Keira Knightley med i 'Colette' ... samma karaktär ... men där var strålkastarljuset på Gabrielles liv. I filmen som jag spelar i är det strålkastarljuset istället på Marie, drottningen av Rumänien.

Vilken utländsk film såg du själv sist i en biosalong?
- 'Parasite' ...

Så klart, njuter du av ledigt nu efter ett lite upptaget år eller har du börjat läsa för nånting nytt?
– Visst ... jag läser lite grejer ... om var på den här planeten man kan hitta de bästa vågorna att surfa på.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com