Denise Rudberg

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 22 december 2017

Denise Rudberg är en av Sveriges allra största författare. Nu är hon aktuell med boken 'Utan att släppa taget'. En thriller om frånskilda Agnes som för första gången firar jul utan sin dotter.

Du var i princip först med att skriva 'chick lit' i Sverige. Vad lockade dig till den genren?
– Nu var det ju så att chick lit inte fanns när jag började skriva. Det var en etikett som kom något år senare och slog igenom med full kraft. Jag tycker det är en oerhört tråkig och kränkande benämning på litteratur skriven av och för kvinnor. Det är nedsättande på samma sätt som när vi skriker: ”Tjejkast” på brännbolls-planen eller: ”Run like a girl”.  Jag blev djupt besviken på förlaget, Lind & Co, som nu på den här senaste boken ändå valde just den benämningen.

Något jag varit hemskt arg över i många år och skrivit debattartiklar om. Men tydligen behöver en underhållande roman med fokus på kvinnor få en etikett.

I min värld är det bara signifikativt med lättja och undermål kunskap i ämnet.

Nu har förvisso chick lit-etiketten funnits sen mitten av nittiotalet internationellt?
– Jag har dock oerhört svårt att se att jag skriver ”en viss sorts underhållningsböcker”. Jag skriver litteratur med fokus på kvinnans utveckling och förehavanden. Min stora styrka är att jag lyckas skapa intressanta och dynamiska karaktärer, män som kvinnor.

Så hur reagerade förlagen när du ville byta spår till 'elegant crime' istället?
– Mitt dåvarande förlag var motvilliga till att jag skulle försöka mig på att byta genre, men det är ett uråldrigt och introvert förhållningssätt från förlagens sida. Det är deras skyldighet att öppna upp för nya vägar och inte hålla igen en skaparkraft.

Dessutom borde de kunna lita mer på sina författare att vi faktiskt vet vad vi gör. Det är knappast så att vi plötsligt en dag vaknar upp och får för oss att kasta oss in på ett nytt spår. Varför jag började skriva spänningsromaner handlade om att jag ville utveckla mitt skrivande genom att göra just det.

Jag ville undvika att de återigen skulle stämplas som något jag fann kränkande och nedsättande. En av mina stora styrkor utöver skrivandet är min förmåga att paketera saker på ett snyggt sätt.

Sedan debuten 2000 har det blivit många böcker. Har ditt arbetssätt förändrats under åren?
– Mitt skrivande har utvecklats och förfinats genom att jag har valt att just skriva i flera olika genrer. Dessutom har jag blivit oerhört disciplinerad. Jag har ett kontor mitt på Stureplan dit jag går och skriver varje dag. Ju mer du skriver desto bättre blir du, simple as that. Den gamla myten om författaren som måste sitta hemma på kammaren och värka fram sina alster är förlegad.

Så arbetar ingen framgångsrik författare idag.

Är det någon av alla dina böcker som du är särskilt stolt över?
– Det är en fråga som är omöjlig att svara på.

Marianne Jidhoff-böckerna skulle bli film redan för några år sedan. Är det alls på g fortfarande?
– Nej, inte just nu.

'Utan att släppa taget' har du skrivit med mediaprofilen Hugo Rehnberg?
– Vi är båda uppväxta som ensambarn även om vi båda har halvsyskon. Men vår relation är definitivt ett slags syskonrelation. Vi småtjafsar om det mesta och blir aldrig så glada som när vi kan sätta dit den andre.
Dynamiken mellan oss är rå och hjärtlig vilket också märks i våra texter. Mitt skrivande tillsammans med Hugo ser annorlunda ut eftersom vi ger oss på att skriva lite mer dråpligt med väldigt komiska situationer.

Lite roligare helt enkelt.

Vad handlar boken om?
– Berättelsen handlar om ett gäng barndomsvänner som bestämmer sig för att fira en glammig jul tillsammans på en gård i Sörmland.

Vad gjorde just julen till en passande högtid att placera händelseförloppet i?
– Julen är en komplex högtid där stora känslor alltid verkar blossa upp även i de lugnaste vatten. En perfekt set up för en smaskig intrig.

Gillar du julen?
– Jag är ju i grunden en julhatare som får eksem bara av att höra talas om adventsljusstakar och lussekatter. Jag anser att julen är oerhört exkluderande eftersom så oerhört många människor faktiskt sitter helt ensamma under denna mörka vinterhögtid.

Så sorgligt och trist ...

Miljömässigt befinner vi oss alltså i en herrgård i Sörmland. Oftast skriver du om Stockholm?
– Jag har skrivit över fem romaner som utspelar sig i just Sörmland. Så det ligger nära till hands. En herrgård mitt ute på landet ger en bra skådeplats för en romanintrig. Det klassiska slutna rummet.

Finns det någon förlaga till herrgården?
– Det finns alltid förlagor som man inspireras av ...

Är det likvärdigt med bokens karaktärsgalleri?
– Samma sak här, inspiration kommer till en varje dag varje minut av en författares liv. Men min främsta uppgift är att skapa och inte efterapa. En vanlig människa skulle aldrig räcka som inspiration till en karaktär. Enligt John Irving krävs det minst tre verkligen personer för att kunna skapa en fiktiv karaktär.

Jag är beredd att skriva under på det.

Varför skriver du så ofta om överklassen?
– Jag älskar att skrapa på den perfekta fasaden som överklassen ofta lyckats måla upp med hjälp av materiella attribut. Och i överklassen finns också alla incitament till en stark intrig.  Oändligt mycket pengar och makt.

Till vilken familjemedlem passar 'Utan att släppa taget' bäst till under julgranen i år?
– Det fiffiga med den här lilla julberättelsen är att den passar alla mellan arton och nittio år. Alla kommer att känna igen sig i dråpligheter och intriger ...

Vilka böcker återvänder du själv gärna till under julledigheten?
– 'Jane Eyre' av Charlotte Brontë. Eftersom den är så oerhört stillsam och försiktig i sin framtoning att jag blir lugn bara av att läsa den. En roman i långsamhetens lov som passar särskilt bra över jul.

> Provläs på Smakprov.se <

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com