Daniel di Grado

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 19 februari 2018

'Farang' och 'Jordskott' regissören Daniel di Grado debuterar på teaterscenen med Teater Barbaras uppsättning av klassikern 'Frankenstein'. En anrik skapelse som i år firar hela tvåhundra år.

Mary Shelleys odödliga roman om Victor Frankenstein fyller år och Teater Barbara storsatsar med att sätta upp klassikern som pjäs. Men det här är inte ett sammanhang vi är så vana att se dig i?
– Jag har ingen tidigare erfarenhet av arbete med teater. Har heller inte någon speciell relation till teater. Skulle säga att jag kanske ser en pjäs vartannat eller vart tredje år, och då blir det oftast något som någon av mina vänner är med i. Med det sagt så har jag haft några fantastiska upplevelser på teatern.

Både 'Hedda Gabler' som sattes upp på Stadsteatern för några år sen och 'En Handelsresandes Död' som Thorsten Flink satte upp är två föreställningar som berörde mig djupt.

Hur blev du som TV- och filmregissör involverad i den här pjäsen?
– Jag och Johan Ehn, som skrivit adaptionen och även gör 'Skapelsen', jobbade ihop på min långfilm 'Alena' för några år sedan. Vi började prata om att han höll på att jobba på en bearbetning av 'Frankenstein' och jag blev helt enkelt jäkla pepp och sa att jag ville vara med på ett hörn.

Anledningen till att jag lockades till detta var att jag aldrig jobbat med teater tidigare och att jag är väldigt förtjust i själva berättelsen samt att jag älskar monster! Att prova och se om min kunskap inom film och TV kunde appliceras på teatern och om man kunde tillföra något som film och tv regissör.

Sen älskar jag att jobba med Johan.

Vad har varit den stora skillnaden mellan att regissera film och teater?
– Den största skillnaden är nog att man har möjlighet att tillsammans med ensemble och övriga medarbe-tare prova och experimentera med text och sceneri innan man hittar rätt, medan med film så måste man veta exakt vad man ska göra när man kommer till inspelningsplats. Jag tycker att det är lite omvänt. När man håller på att repeterar är det lite som när man sitter och klipper film och TV. Man finjusterar och tweakar här och där för att göra varje scen så bra som möjligt.

Men istället för att sitta med en scen, som förhoppningsvis är bra när man gör film, så sitter man med en skitkass scen som sedan ska bli bra när man tillsammans med ensemblen har skalat och provat sig fram.

Sen har man ju dyrare leksaker när man gör film ...

Mary Shelley skrev förlagan när hon var ganska ung. Var du mycket för skräck som ung också?
– Ja, hon var ju endast nitton när hon skapade detta odödliga mästerverk och bara vetskapen om detta får en ju att svindla till. Min relation till skräck har pågått så långt jag kommer ihåg. Jag var extremt mörkrädd som barn med en fantasi som typ inte hade några gränser. Sen så såg jag en massa Universal-skräckisar på SVT när jag var i sexårsåldern och blev helt blown away. Jag älskade det.

Det ledde i sin tur till att jag såg 'Hajen' alldeles för tidigt och 'Halloween' som ledde till att jag började läsa böcker av Stephen King och Clive Barker. Skräck är fortfarande min favorit genre och jag återvänder all-tid till fiktionens skuggtrakter när jag kan. Sen så älskar jag monster i alla dess former och 'Frankenstein' är ju en av de mest ikoniska monstren så han ligger självklart mig väldigt varm om hjärtat.

Din egen långfilmsdebut 'Alena' drog också mot liknande teman som finns i den här romanen. Med lite inslag av skräck, absolut, men framförallt också porträttet av ett utanförskap?
– Det är inget jag funderat kring om jag ska vara ärlig. Däremot är det precis som du nämner teman som tilltalar mig djupt. Just mobbing och utanförskap är ämnen som verkligen intresserar mig, oftast när jag letar material eller skriver själv så brukar det finnas element av båda dessa teman inbakat i historien.

Varför är jag inte helt säker på, men jag tror att det är för att det är både sorgligt och hemskt. Kanske det är den ultimata skräcken? Att inte höra hemma någonstans och att inte vara måltavla för andras illvilja?

Tror du det finns delar av dig själv i det?
– Som någon med föräldrar från två länder så har det alltid funnits en känsla av att man inte riktigt hör hemma någonstans. När jag var liten så var man italiensk i Sverige och svensk i Italien.

Man hamnade lite i mellanförskapet. Kanske finns roten till intresset där?

Vad var det som först lockade dig till regissörsyrket?
– När jag såg 'Indiana Jones och De Fördömdas Tempel' på bio 1984 så sa jag till min pappa att jag ville vara den som fick hitta på allt det jag precis sett. Så min lockelse har alltid varit att berätta historier och gräva och utforska fantasin. Och för mig får jag göra allt detta som regissör.

Samtidigt som jag kan omge mig med fantastiska medarbetare.

Hur var din tid på filmskolan?
– Jag gick inte så länge på filmskolan. Jag kom in på Kulturama och gick ett och ett halvt år innan jag hopp-ade av. Första året var fantastiskt kul. Träffade roliga människor som alla var intresserade av film precis som jag och som ville berätta historier. Jag upptäcke filmare och regissörer som jag inte tidigare känt till och vi experimenterade och gjorde konstiga obegripliga skolfilmer.

Det var helt enkelt en jäkla kul tid som bara handlade om film.

På filmskolan så hade vi en gästföreläsare som rekommenderade mig till ett obetalt jobb som fjärde regi-assistent på en långfilm som jag tror hette 'The Dissaperance of Finbar'. Det ledde vidare till att jag fick jobb som regiassistent på en TV-serie på TV4 och så rullade det på efter det.

Hur är du som regissör?
– Just mitt sätt att arbeta som regissör är nog präglat av de regissörer som jag assisterat genom åren innan jag började regissera själv. Man plockade bitar som man gillade och försökte att inte göra saker som de gjo-rde som man själv inte tyckte om.

Har du haft några andra förebilder längs vägen som influerat dig?
– När det kommer till andra regissörer jag inte jobbat med så har jag en jäkla massa influenser, men om de har färgat mitt sätt att arbeta vet jag inte. Man inspireras hela tiden och mycket av det letar sig säkert in ens arbete som ”stölder” eller "hyllningar" beroende på vilka glasögon man har på sig.

Men jag ser alltid om 'Hajen' varje gång jag ska sätta igång med något.

Så är er uppsättning av 'Frankenstein' mer av en hyllning eller en nytolkning?
– Min ambition med själva pjäsen har varit att skapa ett verk som känns modernt men även är troget detta fantastiska verk som Mary Shelly skrivit. Förutom att vara en fantastisk spännande och bra roman, så tror jag just några av de teman som tas upp i berättelsen är tidlösa. Sökandet efter en identitet och männi-skans behov att kontrollera och "skapa" liv är tidlösa teman som alltid är aktuella.  Jag tänker att jag bara talar för mig själv här .... men självklart har jag haft flera inspirationskällor när jag arbetat med detta.

För att nämna några så är det självklart James Whales gamla klassiker, då främst 'Frankensteins brud', men även 'Angel Heart' och gammal tysk expressionistisk stumfilm. Andra influenser har varit Edward Gorey och 'Penny Dreadful' samt industrialismen.

Otroligt begåvade Happy Jankell är med. Du har jobbat med henne några gånger nu?
– Detta är fjärde gången jag jobbar med Happy och jag tror att man kan förvänta sig att se något annat av Happy än man kanske är van vid. Som alltid är hon fantastisk! Happy är som sagt någon jag jobbat mycket med och som jag gillar att jobba med så det kändes också självklart.

Vilka mer är med? 
– Förutom Happy och Johan Ehn som jag redan nämnt så består ensemblen av Tomas Åhnstrand, Anders Jansson och Carina Jingrot. Johan, Anders och Carina är alla en del av Teater Barbara så det var självklart att de skulle vara med. Tomas Åhnstrand träffade jag och Johan och kände på en gång att han var perfekt som vår Victor. Så själva processen med rollbesättningen var väldigt smärtfri och kändes omgående bra.

Hur länge kommer föreställningen spelas?
– Pjäsen har premiär den 12 mars och spelas sedan till och med den 22 april om jag inte missminner mig.

Du är vad jag förstår också med och regisserar den kommande TV-serien 'Eldmärkt' som är baserad på Filip Alexandersons romanserie. Den ska få premiär lite senare i år?
– Vi är mitt inne i produktionen av den nu, så jag vet inte hur mycket matnyttigt jag kan berätta. Men det kommer bli en väldigt häftig, snygg och spännande serie som jag hoppas många kommer ta till sitt hjärta. Det är kul att det görs genreserier som rör sig inom fantastiken i Sverige.  

Utvecklar du fler projekt nu?
– Alltid! Jag vet inte hur mycket jag kan säga här ... men kan säga att jag håller på med en ny långfilm och en ny TV-serie och sedan har jag ytterligare två långfilmer och en TV-serie som ligger lite längre fram. Det är roliga projekt som jag hoppas att vi kan återvända till och prata om mer när det blir möjligt.

Finns det fler existerande verk som du skulle vilja tolka i framtiden?
– Oj, det finns flera verk jag gärna skulle göra. Något av Octavia E. Butler skulle jag gärna göra, eller något av Joe Hill kanske. Sen skulle jag aldrig tacka nej till att göra något av Stephen King.

Först ska vi alla gå och se Teater Barbaras 'Frankenstein'. Känns det mer eller mindre nervöst att vänta in premiären av en pjäs du gjort eller som när det tidigare varit film och TV-serier?
– Jag vill nog påstå att jag är mer nervös för detta än vad jag är när jag gjort någon film eller TV-serie. Då känner jag mig tryggare och mer i mitt element. Det här är något nytt och okänt för mig, men också extr-emt spännande. Jag tror att besökaren kommer att få se ett magiskt, spännande och berörande drama som även skrämmer. Och att få chansen att se skräck på en svensk teaterscen får man inte missa.

Hoppas vi ses där!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com