Dan von Ba

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 1 maj 2018

Första maj-demonstrationerna vajar i vinden idag. Så även rasismen, som redan blivit normaliserad i politiken och under valår. Dan von Ba kom till Sverige från Iran som fyraåring. Det här är hans historia.

"Svartskallen" har beskrivits som ett "hemligt projekt" men det hemliga består väl egentligen mest i att du som artist generaliserar dig på samma sätt som rasismen gör det? Du står för det här annars ...
– Det är inte så hemligt egentligen, man ser ju vem jag är på ett gig. Men jag vill att projektet ska vara en egen entitet för att belysa ett fenomen. För mig handlar det inte om att generalisera mig själv utan "svart-skalle" är något som jag kallas, men inte vem jag är. Det är vad andra har sett mig som.

För mig är det viktigt att få fram mitt budskap och synsätt och jag använder andras negativitet, skällsord och generalisering till något positivt. Vem vet ... kanske blir ordet i framtiden förknippat med musik.

Så vem är du?
– Jag är en människa som inte tror att det är helt kört för mänskligheten utan tror på musikens kraft och att genom den kunna förändra samhället till det bättre för alla.

Att våga säga ifrån när något är fel är något som alltid har drivit mig.

Politiskt blir det ju oundvikligen ...
– EP:n skrevs när jag mådde som absolut sämst över utvecklingen i samhället och på något sätt så räddade den mig från att försvinna helt. Jag behövde få ur mig mina känslor, erfarenheter och synsätt. Jag har försökt förmedla ett annat perspektiv på hur det känns att bli mer och mer alienerad i ett land som jag växt upp i och sett som mitt eget land. Jag ser mig inte som ett offer utan som en person som tror på förändring.

Men då krävs det att man belyser problemet vilket jag försöker göra.

Spelade valåret in i att släppa skivan nu?
– Ja, det fanns i bakhuvudet hela tiden men viktigast är att få ut den. Det jag försökt förmedla är aktuellt, men som jag ser det även om det inte skulle vara valår.

Varför tror du att vi har sett en sån ökning av rasistiska och hatiska åsikter senaste åren?
"Do not underestimate stupid people in large groups" är väl rätt i tiden, självklart är det okunskap och dålig självkänsla. Men i ett större perspektiv så tror jag att det handlar om makt. Så länge människor är rädda så kan man styra dem till att göra oaktsamma val. När bilden av en person med icke-europeiskt utseende ... vad det nu än betyder ... är negativ så blir samhällsklimatet mot dessa personer också negativ.

Vilket leder till en ond spiral där allt som går åt skogen i samhället skylls på dessa personer. Vi har sett det genom historien så många gånger, som finländare i Sverige på artonhundratalet, och judar i Tyskland på tjugo- och trettiotalen. Trots det har vi inte lärt oss något, men det är inte försent än.

Du kom själv till Sverige som fyraåring?
– Det var under kriget mellan Irak och Iran. Kommer ihåg att vi fick sälja allt vi hade på grund av att vi inte kunde ta med oss något och sedan fick bryta upp ifrån våra vardagliga liv. Det var snabba beslut av mina föräldrar. Jag kommer också ihåg kalabaliken på flygplatsen i Teheran. Det var en hård stämning och en stort moln av oro i luften och många främlingar som grät. Antagligen för att de inte fick åka därifrån. Vi hade tur. Sen så flög vi hit och jag minns poliser som tog oss någonstans där vi fick vara några dagar.

Jag hade shorts på mig och det var kallt. Jag fick en kompis på det stället vi var på som bara försvann ett par dagar senare när vi skulle leka. Då sa nån att den familjen hade fått åka tillbaka vilket jag kommer ihåg att jag blev ledsen över. Återigen hade vi tur och vi fick söka asyl i Sverige.

Känns det så "hemma" som det borde kännas idag?
– Kan inte svara för den generella tillvaron för alla invandrare i samma situation som jag, men för mig så är Sverige hemma. Jag saknar Sverige när jag är utomlands och jag känner mig svensk. De flesta situation-er där jag känt mig som en främling i Sverige är när andra människor påpekat att jag är främling vilket rör till det i skallen. Jag är ju uppväxt här och vet inget annat '"hem'". Utmaningen är att få dessa människor att fatta det. Planeten är stor och vi har gjort förflyttningar mellan områden i tusentals år.

Alla härstammar vi från någonstans och kanske idag så bor vi på en helt annan fysisk plats än ursprunget. Det betyder inte att jag är mindre eller annorlunda människa för det. Jag ser mångfald som berikande.

Sen finns det ju inte bara en främlingsfientlig situation i Sverige, utan också i Iran. Hur närvarande har också läget där borta varit efter flykten hit och under din uppväxt i Sverige?
– Självklart har den alltid varit närvarande då det är min härkomst, men jag kan inte säga så mycket hur det är att vara bosatt i Iran då jag aldrig har varit där sen jag kom hit. Jag tycker synd om alla där som får leva under förtryck och teokrati och då och då ser vi att ungdomar, bland andra, försöker frigöra sig från förtrycket men blir nedslagna eller dödade. Jag är stolt över mitt ursprung och historia men jag är inte stolt över situationen där. Jag tror på frihet, mångfald och demokrati. Oavsett vilken del av världen vi befinner oss i är dessa saker det som kommer att få oss att överleva.

Allt annat förgör oss bara.

När kom musiken in i ditt liv?
– Som ettåring så brukade mina föräldrar sätta mig framför högtalare när jag var ledsen och grät. Det lugnande tydligen mig och det har samma effekt på mig än idag.

Innan har jag spelat i olika band i stort sett sen jag var sexton år.

'Blattepunk EP' handlar just om den här sidan av ditt liv. Jag har ju inget antal begränsat tecken att förhålla mig till alls så jag tänker att du gärna får berätta lite om alla fyra låtarna på skivan ...
– 'Du kallar dig demokrat' säger sig självt. Jag har svårt att se hur en människa kallar sig demokrat och står för demokratiska värderingar som innehåller mångfald och i samma veva stå för en ideologi som exluderar och skapar barriärer mellan människor. 'Mellan kärlek och hat' handlar om de många människor som förs-ökte ta sig till Europa med gummiflottar och dåliga båtar och speciellt de som dog i eländet. Jag tror mänskligheten alltid kommer vinna på att välja kärlek vid tuffa beslut än hat.

'Mitt brustna hjärta' skrev när jag var fast i ett djupt mörkt hål och inte kunde ta mig ut. Jag var arg och förtvivlad över att främlingsfientligheten blev normaliserat och att jag blev alienerad. 'Blattepunk' skrevs när jag var ute på krogen och hörde några helt vanliga snubbar ha extrema åsikter om invandrare och de var rätt brutala med sina ord och begrepp. Kunde inte höra mer och gick ut och då kom en annan vanlig snubbe fram och frågade om jag kör svarttaxi. Då blev jag rätt less och gick hem och skrev.

Den handlar om att alla vi är blattar inuti, vi är förslavade en makt och konsumtionsstruktur gällande åsikter, värderingar och att självreflekterandet över oss själva och vår härkomst är lika med noll.

Jag gillar ju att det trots allt är ganska poppig punk vi har att göra med här också. Man får liksom energi av melodierna som gör att man också tar till sig texterna på ett annat sätt ...
– Det är väldigt många och väldigt mycket som influerar mig. Gällande musik så har jag lyssnat på allt från klassisk musik till hardcore, men det som alltid har förenat allt jag lyssnat på är människor som genom musik vill förändra. De har alltid varit rebelliska i sin samtid och det gillar jag.

Det blir är mitt bränsle på något sätt.

Var spelade du in nånstans?
– I en studio i Stockholm som heter One Touch Edit. Jag skrev låtarna på en ack gura och skickade dåliga ljudfiler till ett par vänner som har studion. De fattade grejen och sen spelade vi in det mesta under en helg. Exempelvis sången är inspelad live och är första tagningar. Allt är inspelat på rullband vilket jag gillar skarpt. Det roligaste i studion är själva processen! Från att jag suttit hemma i min soffa och skrivit tills att det blir färdigt i studion är bland de häftigaste resor jag vet.

Hur har det varit med live-spelningar för dig hittills?
– Jag har alltid älskat att spela live. Det är då jag känner mig som friast. Om något skulle säga att om jag kunde åka på en oändling turné så skulle jag hoppa på det tåget. Alla gig är givande.

När ser vi dig härnäst?
– Under våren, dock inga datum än. Bara att hålla utkik.

Vad kan vänta sig när man kommer för att se dig spela live?
– Jag är som sagt fri på scenen. Man kan förvänta sig mycket energi och att ena giget till den andra aldrig är sig likt. Jag gillar att göra oväntade saker gällande framförandet på scen. Eftersom jag känner mig fri och det är min fristat så älskar jag när publiken rycks med det och också känner sig fria och sedda.

Ett gig blir som bäst när publik och jag tillsammans försöker uppnå något ... bli odödliga på något sätt.

Vill du säga något till läsarna innan de firar 1:e maj med att lyssna på 'Blattepunk'?
– Tack för att ni lyssnar! Just nu är detta projekt det jag fokuserar på. Det är viktigt för mig att den sprids.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com