Dag Öhrlund

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 17 januari 2018

Författaren och journalisten Dag Öhrlund har släppt över femtio böcker. Nu är han aktuell med 'Se till mig som liten är'. Kriminalromanen om kommissarie Ewert Truut och den nedtystade människohandeln.

Vi har precis lämnat det gamla året bakom oss och har således ett helt nytt framför oss. Vad innebar fjolåret för dig i författarväg och vad hoppas du att det här året kommer innebära fortsättningsvis?
– Fjolåret var fantastiskt! Jag fick massor av nya läsare, jag fick för första gången läsa in ljudböcker, både min egen självbiografi 'Mina nio liv' och böcker åt andra författare, vilket var väldigt givande. Jag läste in Karin Henrikssons biografi över Donald Trump och den kände kriminalreportern Börje Heeds dokumen-tärhistorier samlade i 'Brottsplats Stockholm'. Jag samarbetade med en annan författare, Lars Thunell, tillsammans skrev vi den humoristiska boken 'Den ädla konsten att vara elak' som kom ut på Lava i höstas.

Jag kom alltså ut med totalt tre böcker förra året. Jag höll en rad föredrag, bland annat på bibliotek, för intagna på Hallfängelset och för polisens fackförbund.

Privat då?
– Privat hade jag också ett bra år med ovanligt få olyckor och andra motgångar. Jag kom glädjande långt i kampen för att få min dotters våldtäktsman dömd, sedan jag publicerat hans namn kom rader av flickor fram, som blivit misshandlade och våldtagna av samme man. Dessa tjejer förbereder nu en gemensam aktion för att få mannen lagförd ...

Jag ser fram emot ett produktivt och givande år 2018, då det kommer att hända mycket!

Du blir tidigt aktuell med boken 'Se till mig som liten är'. Behöver läsaren ha läst de tidigare böckerna för att komma in i den här boken som är den tredje i serien om kommisarie Ewert Truut?
– Det är faktiskt den fjärde boken, kan man säga, eftersom Truut för första gången förekommer i romanen 'Besökaren' som kom ut på annat förlag, Bokfabriken. Det är förstås en fördel, men inget krav, om man har läst de andra innan, men den senaste funkar bra fristående också.

Truut är något av ett original?
– Ewert är delvis mitt alter ego. Han är också delvis en kliché som snut ... lite ensam, lite bitter, dricker för mycket och allt det där. Han kör envist omkring i en likadan bil som jag körde 1976. En Plymouth Valiant. Han röker de cigarretter jag rökte då. Han bor ovanför mitt favoritfik Ritorno och äter ofta frukost där.

Långt inne i Ewert vilar en stor dos humanism och ett stort hjärta, vilket han är dålig på att dölja med sitt buffliga yttre. Han är en anti-hjälte som ibland tillåter sig att bryta mot lagar och regler om det gagnar det goda. Det är lätt att älska Ewert ... jag gör det.

Är det ofta så att du själv och människor omkring dig finns i karaktärerna?
– Medvetet, en del. Omedvetet, säkert mycket mer. Jag tror att man som författare alltid är påverkad av sig själv och sin omgivning och för in en del av det i böckerna utan att tänka på det.

I mitt fall är jag ju utan tvekan en del av Ewert Truut.

Vi får även fortsätta följa Ewert's kollegor Måns Schmidt och Carolina Herrera?
– När Ewert, med alla sina fördomar, blev tilldelad en kriminalinspektör med utländska rötter i och med Carolina, och en homosexuell it-specialist, hoppade han högt och morrade. Men med tiden har han lärt sig älska dem båda och försvarar dem med näbbar och klor. Carolina är synnerligen kompetent och skärpt, men slåss mot inre demoner. Hon är rädd att hennes bisexualitet ska avslöjas i polishuset ... fast Ewert vet och accepterar. Hon lider av tvångsbeteenden, OCD, hon är en vilsen själ som inte vet om hon klarar av att leva i ett fast förhållande eller om hon ska vara evig singel. Hennes chilenska föräldrar tjatar om att hon,  liksom sin syster, ska gifta sig och ge dem många barnbarn.

Måns är en genomsnäll kille och mycket duktig i sitt jobb. Lider en aning av att han inte är ”riktig” polis utan civilanställd och därmed inte får vara med eller ingripa vid skarpa lägen. Lever nu i en förtvivlad situation eftersom det är kris mellan honom och hans sambo ... Ewert Truut's son!

Vad handlar deras senaste fall om?
– Människohandel, människorov, prostitution och barnprostitution med mycket högt uppsatta samhälls-medborgare, män i höga positioner, är inblandade. Vidriga saker som faktiskt förekommer i Sverige 2018.

Är du generellt mer av en "författare" eller "journalist" när du närmar dig kriminalromanerna?
– Som journalist och samhällsdebattör har jag här en enorm möjlighet att föra ut viktiga debattfrågor via skönlitterära böcker. Jag tycker att det närmast vore tjänstefel att missa den möjligheten. När det gäller fakta ... inte minst om polisarbetet och den juridiska processen ... är jag enormt noga med att allt ska vara korrekt beskrivet. Alla kapitel som innehåller frågetecken om detta går ut på ”remiss” till de vänliga poliser, åklagare och andra specialister som hjälper mig.

I slutet av boken finns ett långt, nyskrivet dokumentärreportage. Bland annat avslöjar jag att över fyra-tusen invandrarbarn har försvunnit spårlöst i Sverige under ett och ett halvt år! Jag har erbjudit artikeln till samtliga stora ”gammelmedia” men ingen har vågat publicera den. Jag kommer snart att publicera den via min blogg och Facebook, där jag tidigare har nått över trehundratusen människor.

Vi hamnar alltså i den här världen av människohandel. Hur kom du först in på det temat?
– Jag tar ofta med mig ämnen som gör mig upprörd, in i den litterära världen. Kanske är det därför flera böcker i rad har hamnat om hur barn blir utsatta. Att människohandel förekommer och att barn försvi-nner i ett modernt land som Sverige är helt sjukt och fullkomligt oacceptabelt. Dessutom tystas det ner.

Hur gjorde du research?
– Som journalist älskar jag researchen och jag har en lång rad människor som hjälper mig, poliser, läkare, människor i allehanda yrken som hjälper mig med fakta och sedan får kolla att mina texter är sannings-enliga och trovärdiga. I det här fallet arbetade jag bland annat tillsammans med poliser, handläggare på Migrationsverket och människor inom socialtjänsten och åklagarämbetet.

Varför tror du att krimgenren är så populär som den är i Sverige och även utomlands?
– Jag tror att krimgenren och böcker om gränsöverskridande erotik har en gemensam nämnare. Spänn-ingen i det förbjudna. Vi sitter i vår trygga bubbla, snälla och laglydiga medborgare med hög moral, och låter någon annan, en karaktär i boken, göra allt det där vi själva fantiserar om och känner skräckblandad förtjusning inför men som vi aldrig skulle våga göra i verkligheten.

Vad är det som tilltalar dig personligen?
– Jag är intresserad av brottslingens psykologi och av polisernas envishet och uthållighet. Good and bad. Ying och Yang. Vad är det som gör att vissa människor går över gränsen och stjäl, våldtar, misshandlar och mördar, medan vi andra tvekar och håller oss bakom det lagliga strecket.

Fast alla säkert någon gång funderat över ”Den perfekta stöten”. Vad är det som får en polis att ägna månader, ibland år, åt något som är en till synes hopplös nöt att knäcka? Intressanta frågor!

Är det några fall som du som 'journalist-författare' skulle vilja skriva om men inte gjort än?
– Tyvärr alldeles för många. Jag har själv hittat fall och jag har fått tips om andra ärenden från läsare. Det finns massor av fall jag skulle vilja gräva djupt i och skriva om. Problemet är ekonomin ... hur ska man försörja sig om man ägnar ett helt år åt research och hur reagerar läsarna om det inte kommer ut någon av
deras älsklingsdeckare under tiden? För flera år sedan skrev jag dokumentärboken 'Brott i Sverige' som kostade enormt mycket tid och pengar att göra. Jag reste runt till brottsplatser, intervjuade poliser och läste in över sjutusen sidor förundersökningar och domar.

Det var något av det mest intressanta jag gjort, men naturligtvis gick projektet inte ihop ekonomiskt.

Är det skillnad att stå på egna ben som med den här bokserien och som tidigare när du bland annat skrivit krimböckerna om Jacob Colt tillsammans med Dan Buthler?
– Inte mycket. I det fallet var det så att Dan bidrog med idéer. Det är jag som fysiskt har skrivit alla böck-erna. Tidigare blandade vi våra idéer.

Nu jobbar jag helt med egna idéer och får input från andra håll. Bland annat jobbar jag tillsammans med en oerhört duktig dramaturg som granskar och kritiserar mina idéer för att de ska bli bättre.

Hur undviker du att slå knut på dig själv när du befinner dig i skrivandet?
– Mitt trick är att dels utarbeta en oerhört noggrann och lång synopsis, som beskriver vad som ska hända i varje enskilt kapitel, dels att göra huvuddelen av researchen i förväg. När det är klart börjar jag skriva och då är det nästan omöjligt att köra fast. Det handlar dock om en oerhört hård självdisciplin. Jag måste skriva varje dag, annars ”ramlar jag ur” historien och måste läsa in allt från början innan jag fortsätter skriva.

Författandet är inte så romantiskt som många tror. Det handlar till stora delar om hårt arbete. Ingen ba-sker, ingen scarf, inget rödvin ... jo, kanske en del ... och inget sitta och ”vänta på inspiration”. Jag citerar vad Jan Guillou en gång sa till mig: ”Inspiration är för amatörer. Vad det handlar om är att sätta sig och få ner skiten på papper”. Så, typ ...

Vad betyder det skrivna ordet nu efter så här många verksamma år?
– Allt. Eller nästan allt. Låt oss kalla det att berätta en historia. Det är det enda jag är bra på. Jag har provat diverse andra yrken i mitt liv. Jag har jobbat på tryckeri, på varuhus och med marknadsföring. Jag har kört budbil och bärgningsbil. Men jag har alltid återgått till att berätta historier i text och bild. Som fotograf har jag tagit över en miljon bilder och mina reportage har publicerats i hundrafemtio magasin i trettio länder. För mig handlar det ytterst om underhållning.

Att berätta en bra historia som läsaren njuter av att ta till sig.

Vilka böcker är du mest stolt över?
– 'Skydda ditt barn på Internet' skrev jag tillsammans med IT-säkerhetsspecialisten Per Hellqvist, och drottning Silvia skrev förordet. Boken fick mycket stor spridning och vi höll väl över hundratal föredrag i ämnet för ungdomar, föräldrar, skolpersonal, poliser, vård- och socialpersonal samt för kungen, drottni-ngen, prinsessan Madeleine och hovets personal. Jag hoppas och tror att boken gjorde nytta och förhop-pningsvis förhindrade att några barn och ungdomar blev utnyttjade av nätpedofiler. Dessvärre visade regering och riksdag inget intresse för den allvarliga frågan trots att vi försökte väcka dem.

'Älskade prinsessa' visar vilka fantastiska sidor prinsessan Victoria har och vilken kamp hon har fört mot sin dyslexi. Som drottning skulle hon vara en enorm PR för Sverige. 'Skriv din bok och sälj den' har fått många som inte vågade tidigare att börja skriva. 'Till minne av Charlie K' är en fristående deckare som kanske inte riktigt fick den uppmärksamhet den förtjänade.

'Se till mig som liten är' utkommer också som ljudbok och då inläst av Stefan Sauk. Han har tidigare också läst in en del av dina tidigare böcker? Är han en egen favorit eller hur kommer det sig?
– Ja, Stefan är en klar favorit. Förutom Silfverbielke-böckerna har han läst in de tidigare Truut-böckerna. Vid det här laget är mina böcker mer eller mindre synonyma med honom. Stefan är utan tvekan en av Sveriges bästa uppläsare, om inte den allra bästa ...

Hans tolkningar av både historierna och karaktärerna är helt fantastiska!

Arbetar du just nu på några fler projekt vid sidan om det här aktuella släppet?
– Ja. Jag har precis skrivit klart råmanuset till en deckare i en helt ny serie om en kvinnlig psykopat. De-ssutom jobbar jag parallellt med två andra manus som inte har någonting med krim att göra. Och i pipan ligger förstås en hel rad idéer till böcker.

Blir det fler böcker om Ewert Truut?
– Visst gör det. Ewert ger inte upp så lätt och de kriminella kommer ständigt att hålla honom upptagen, samtidigt som det hela tiden händer saker i hans privatliv som ofta gör honom förvånad över sig själv.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com