Christoffer Holst

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 1 augusti 2017

Säsongspremiären är här! Intervjun möter slutet av semestern och sommaren tillsammans med författaren Christoffer Holst. Vi pratar om ung kärlek och hans steg från att skriva feelgood till rysare.

Du har ju tidigare skrivit feelgood, men är nu aktuell med en riktig rysare. Vad handlar boken om?
– 'Väntar tills natten kommer' handlar om Lukas och Sam, två unga killar som haft distansförhållande ett tag och som nu äntligen får en sommar tillsammans i en stuga vid Vänern, som Sam har hittat på nätet.

Men medan Sam extraknäcker på bygdens museum börjar Lukas nysta i husets historia.

En historia som är allt annat än trevlig ...

Hur kom det sig att du ville ta steget in i "ungdomsrysargenren"?
– Jag älskar skräck och har alltid gjort det! Skräckfilmer, skräckböcker, spökhistorier .. you name it ... pro-blemet är bara att jag inte vetat hur jag ska närma mig det själv. Jag har tidigare skrivit feelgoodromaner för vuxna och jag visste att det kanske hade verkat lite galet om jag helt plötsligt skulle komma ut med en rysare. Men när jag insåg att jag skulle testa att skriva en ungdomsbok kändes det klockrent!

Det är ju rätt olika läsare ändå, och en kul möjlighet för mig att få prova något nytt!

Blev det sena nätter då du skrämde upp dig själv under skrivandet?
– Man blir ju smittad av det man skriver, så är det ju. När jag skriver feelgood blir jag nöjd när jag själv mår bra av skrivandet. Och när jag skriver skräck känner jag att jag lyckats när jag själv blir rädd av historien. Men jag är ganska härdad, måste jag säga, Skräck är underhållning för mig. Puls, adrenalin och mysrys.

Jag tycker att nyheterna på tv är rätt mycket läskigare. Det här är ju action!

Den riktar sig då måhända framförallt till ungdomar, men alla fans av skräck skulle jag säga har någ-ot att hämta med en story som på charmigt vis närmar genrens klichéer. Vad var du inspirerad av?
– Eftersom jag är ett skräckfan ville jag närma mig klichéerna, men samtidigt twista till det. Den klassiska skräckmodellen är ju att familj med två barn och en golden retriever flyttar in i ett spökhus ... och jag älsk-ar den modellen. Men jag gjorde lite mer på mitt sätt. Två unga bögar flyr sina respektive hemstäder och fl-yttar in i ett spökhus. Det är lite som med recept. Man hittar något man gillar ...

Och slänger in något mer unikt, typ koriander. 

Hur skiljer sig skräck för unga och för äldre åt?
– Jag tror faktiskt inte att de skiljer sig så mycket åt. Jag menar, en hel föräldrageneration läste 'Twilight' och blev både rädda och upphetsade. Så länge man gör det otroliga trovärdigt så tror jag inte att åldern spelar någon roll. Det som möjligtvis skiljer är huvudpersonernas känslor.

Tonåringar är ju rätt känslosamma ... brutalt känslosamma, så det är bara att dra på 'Skam' kranen.

Liksom, kärleken är på liv och död!

Så vi får följa Lukas och hans kärlek Sam. Vad kan du berätta om våra två huvudkaraktärer?
– De är på många sätt varandras motsatser. Lukas är den rastlösa stockholmaren som längtar efter cigaret-ter, vin och ljudet av andra människor. Sam är mer jordnära och älskar naturens tystnad och frihet. Jag tycker dock de kompletterar varandra fint, som så många andra omaka par gör.

Så hur var det att skriva ur två tonåringars perspektiv nu så här "på ålderns höst"?
– Åh, ja, så här på ålderns höst. tjugosex år och redan en och en halv mental fot i graven. Om jag ska vara helt ärlig så kan det där med ett enormt känsloliv skrämma mig lite. Men det var bara att köra på. Inte bara för att känslolivet är starkt när man är sjutton, utan också för att läsande tonåringar ska få något som ver-kligen känns att läsa om. Känslomässig dramatik ... det är spännande i alla åldrar.

Men kanske framför allt när man precis har introducerats för det. 

Ingen särskild metod för att kanalisera din inre tonårskille?
– Jag tror inte han finns så långt borta. Man växer visserligen upp och glömmer en del, men ens inre tonår-ing finns väl alltid med en någonstans? Jag vet att jag hörde författaren Kristina Ohlsson säga att hon inte bara skriver ungdomsböcker för ungdomar, utan också för tonåringen i sig själv.

Det tyckte jag var fint.

Och så känner jag också. 

Så har du själv några minnesvärda unga sommarförälskelser?
– (Skrattar) Jo, några stycken kanske. Jag hade en väldigt romantisk hångelstund vid Stockholms inlopp en gång. Obs! Inte avlopp, utan inlopp. Sen gick allt åt helvete med den romansen.

Men det var en filmisk upplevelse den kvällen i alla fall, och sånt kan man ju leva på ett tag ...

Språkmässigt tycker jag att du blandar ett detaljrikt språk med en dramaturgi som rör sig framåt på filmiska nivåer. Har du haft någon bild framför dig, kanske människor som verkat som inspiration, eller kanske kända skådespelare, som du har kunnat visualisera när du porträtterat karaktärerna?
– Tack! Jag har alltid filmtankar i huvudet när jag skriver. Om jag hade varit miljardär så hade jag kanske inte skrivit böcker utan regisserat filmer. Det är ju framför allt innehållet, berättandet, jag tycker är spän-nande. Och jag brukar oftast ha en skådis i tanken när jag skriver. Fast just i denna roman var faktiskt Lu-kas och Sam så starka i mitt huvud att de inte behövde kopplas ihop med någon skådis.

De var lite självklara som karaktärer redan från början faktiskt.

Även omgivningen beskriver du på ett levande sätt. Du tar dig inledningsvis dig också tiden att måla upp dess harmoni för läsaren. Nästan på ett sätt som får en tänka att du beskriver en plats du besökt?
– Jag kom på miljön till denna bok när mina föräldrar sålde sitt landställe i Dalsland för några år sedan. Jag har faktiskt snott hela miljön till denna bok därifrån. Precis som i 'Väntar tills natten kommer' var det en liten, liten, stuga vid Vänerns kant. Man såg ut över hela sjön! Jag älskade det stället.

Och denna bok blev lite som mitt avskedsbrev till min barndoms somrar där.

När, eller kanske var, skriver du som bäst?
– Jag är ganska flexibel, men jag skriver som mest vid ett enkelt bord, sittandes på en stol. Det kan vara he-mma i köket eller på ett kafé, men så fort det känns som en arbetsplats kommer jag igång.

Om jag ligger i soffan är det alltid som att tv lockar mer. 

Använder du dig av musik när du skriver?
– Gud, ja! Jag skriver alltid till musik, och till denna bok var det faktiskt soundtracket till den gamla åttio-talsskräckisen 'The Fog' som jag lyssnade på. Det är så bra. Ett stort tips till alla som skriver skräck.

Sök upp det på Spotify och rys!

Vad är det mest utmanande i skrivprocessen?
– Att faktiskt komma från början till slutet. Avsluta ett projekt du satt igång. Det är alltid helt fantastiskt i början och i mitten vill man bara slänga det åt sidan och börja på en annan roman. 

Och det mest givande då?
– När man får till en sådan där scen som känns så rätt. Det kan vara miljön eller dialogen eller någon twist i storyn. När det händer, då känner jag att jag har hittat rätt, att det finns en anledning till att jag skriver. 

Är det sant att det här är början på en serie av fristående sommarskräckisar du ska skriva?
– Yes, precis! Det är jag som står för dessa rysare. Tanken är att min nästa kommer till sommaren 2018 och den tredje sommaren efter det. Så att det alltid ska finnas en tillgänglig skräckis för spänningssugna ...

För spänningssugna ungdomar varje sommar.

Vad har du själv läst i sommar?
– Jag jobbar vid sidan av författandet som redaktör på ett förlag i Stockholm, så jag läser mycket manus! Men utöver det har jag läst Riley Sagers 'Final Girls'. En sjukt actionfylld homage till slasherfilmer.

Och så älskade jag Marie Bengts pusseldeckare 'En sax i hjärtat'. Underhållning på hög nivå!

Vad väntar nu härnäst för dig?
– Jag har precis skaffat en agent .. så nästa mål är faktiskt att försöka etablera mig i andra länder vid sidan av Sverige. Och i september släpps min nästa vuxenroman 'För oss är natten ljus'. En rolig feelgoodhistoria om en familj som fastnar i New York i några dagar, och blir tvungna att ta itu med livet och varandra. Den kommer som sagt i september och blir min tredje fristående feelgoodroman för vuxna.

Sedan håller jag på att skriver på min första deckare.

Men det blir ingen superblodig historia, utan en feelgood-deckare. Tänk Agatha Christie, fast i stället för 'Miss Marple' presenterar jag en lite halvtrashig trettioåring som jobbar på en skvallertidning a' la Se & Hör. Någonting i den stilen. Förhoppningsvis dyker den upp i bokaffärerna någon gång nästa år!

Vill du hälsa något till läsarna innan de tar sig an din nya rysare under sommarsolen?
– Ja, skit i alla förväntningar på den sista sommartiden. Strunta i att uppdatera Instagram och se alla bru-nbrända människor som glassar runt på Gotland eller löper längs stränderna i Italien, och häll upp ett över-drivet stort glas vin, bli full och läs en bok. Fast inte om du är under arton ... förstås!

Då funkar en cola jättebra!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com