Charlie Grönvall

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 10 december 2018

Som barnbarn till ABBA-Benny och son till Nanne och Peter Grönvall låter det svårt att själv inte förälska sig i musikens förtrollande värld. Men det var kanske inte så givet som det låter för Charlie Grönvall.

Du har ju minst sagt haft musiken i familjen. Du har inte bara en dos ABBA i blodet utan också Peter och Nanne Grönvall. Din bror Felix är också han musiker idag? Hur mycket musik blev det?
– Som barn var musik mest viktig för mig genom att jag lyssnade mycket, men jag hade noll tankar om att själv hålla på med det. När jag var fjorton visade min morbror mig lite ackord på gitarr och han lånade ut en Green Day skiva till mig och det var där min egen resa började kan man säga.

Jag satt på rummet och lärde mig spela Green Day på gitarr. Jag hade aldrig några förväntningar på mig att börja med musik utan det bara blev så. Det var ingen tanke jag hade från början alls utan det var, som sagt, när jag upptäckte Green Day och började spela gitarr som det blev så.

Jag och Felix repade nere i vår källare. Jag lärde en kompis att spela lite gitarr och en kompis att spela bas. Vi kallade oss Loud Basement och spelade in 3 låtar som vi brände ner på CD och gav till folk i skolan i 9:an.

Innan det höll jag bland annat mest på med fotboll och innebandy.

Förstod du hur stor Benny var då när du var liten?
– (Skrattar) Han var, helt ärligt, bara min mysiga farfar för mig då. Och han är bara min mysiga farfar för mig idag också. Jag har aldrig behövt reflektera över någonting annat än det egentligen.

Du började senare studera musik vid Rytmus?
– Det gav väldigt mycket! Jag vidgades mycket i min musikalitet då jag träffade människor som intressera-de sig för alla möjliga sorters genrer. Jag som egentligen var väldigt insnöad på en speciell rockgenre fann mig plösligt lira allt från jazz till RnB och pop, med mera. Sen var det ett härligt klimat.

Där jag verkligen kunde vara mig själv.

Det här med att kunna vara sig själv är något du skrivit om i din debutlåt. Du skriver förstås om det i annan kontext på låten. Men är det något du även kan relatera till dig själv som nån från en musik-familj? Tror du att det har funnits en vilja hos dig att gå din egen väg och hitta dina egna uttryck?
– Egentligen har det aldrig känts svårt att ha den familj jag har. Det har aldrig funnits en förväntan på mig att hålla på med musik utan jag har alltid blivit uppmuntrad att bli vad jag vill. När jag började med musik var det för att jag ville bli som Billie Joe Armstrong i Green Day, inte för att jag ville bli som mina föräld-rar. Min vilja att sprida känslan av att gå sin egen väg har mert grundat sig i att jag aldrig gillar normer.

Och ideal som säger att vi ska vara på ett visst sätt.

Vad är musiken för dig?
– Vilken underbar fråga. När man leker med ljud skulle jag säga!

Men vad inspireras du av?
– Jag kan inspireras av allt möjligt egentligen, men Linkin Park slår aldrig någonsin fel!

Idag, tror jag, att de flesta känner till dig som Idol 2016-finalist. Även fast du flera år innan också varit med i Melodifestivalen med ditt band Little Great Things. Vad var det som lockade med Idol fastän att du egentligen redan stått på Sveriges största musikscen i och med Melodifestivalen?
– Jag var lite kluven innan jag sökte Idol faktiskt, då jag egentligen har ett issue med hur de bemöter folk under auditions. Att klanka ner på folk för hur de sjunger och klär sig och så vidare när de ställer sig och delar med sig av sig själva rätt framför dig är rätt ovärdigt och skickar helt fel signaler till de som tittar.
Om några människor i en jury kan kritisera en persons sång eller kläder så kan några i ens klass eller de på ens jobb göra samma sak. Där behöver Idol ändras. Sen älskar jag själva tävlingsmomentet just för att det egentligen är väldigt abstrakt att tävla i musik. Du har egentligen ganska lite att förhålla dig till vad gäll-er hur du ska göra. Du måste bara vara kreativ och hitta ditt eget sätt att underhålla folk och få dem att känna att det du gör är meningsfullt. Jag gjorde Idol för att växa och etablera mig som artist.

Och det tycker jag absolut att jag fick göra. Jag hoppas att kunna etablera mig så mycket som möjligt i Sve-rige. Dels för att det är kul att kunna vara ute och spela live, men främst för att jag gillar att komma i kon-takt med folk och vara med i spridandet av positiva värderingar. Det är egentligen huvudmotorn i mitt ar-tisteri ... att vilja stötta och hjälpa andra och göra världen bättre.

Jag hade nog inte hållit på med artisteri om det bara var för att det var kul, egentligen ...

Efter Mello-bandet Little Great Things bildades istället Bracelet. Vad är statusen på det bandet?
– Well, vår basist Rebecca, som kommit att bli som systern vi aldrig fick, ska flytta till Los Angeles och lill-ebror Felix, som spelar trummor i bandet, har precis blivit pappa och pluggar och bor en bra bit bort från Stockholm där jag bor. Så för mig blev soloprojektet en praktiskt lösning. Men egentligen är båda två for-tfarande med mig, de är med på allt som de kan vara med på, så Bracelet lever fortfarande på det sättet.

Vi tre är liksom en familj och vi kommer alltid fortsätta köra ihop.

Men om det blir under "Charlie Grönvall" eller om "Bracelet" poppar upp igen i framtiden får vi se.

Är Melodifestivalen något du kan tänka dig att vara med igen? Fast som soloartist då?
– Oh yes!

Vad har du mer sysslat med efter Idoltiden?
– Jag spelade Aladdin i familjemusikalen 'Äventyret Aladdin' tidigare i år, som vi turnerade runt på arenor i hela landet med. Det var fantastiskt! Superkul gäng att köra med och att göra musikal var riktigt roligt. Det hoppas jag på att kunna göra igen. Jag har även spelat egna gigs, jag gjorde en gemensam turnésväng med Rebecka Karlsson från Idol, har varit i studion och gjort lite andra random saker, som att ha varit och kört showcase utomlands och byggt upp kontakter och lite sådant.

Ofta kommer det upp saker som jag inte tänkt mig göra.

Just nu repar jag Luciatåg med Linda Hallberg, för att samla in pengar till Djurens Rätt och nyligen var jag konferencier tillsammans med Sanna Bråding på Vegovisionmässan. Älskar när jag får prova på att göra nya saker! Sen har jag ju familj och jobbar som förskolelärare så jag gör det jag hinner liksom.

Vilket föredrar du att göra? Finns det nån drömroll i musikalsvängen?
– Hmm! Svårt att säga. Prämiären av 'Äventyret Aladdin' var spännande. Men vårt senaste gig med Brace-let i USA var nog våra bästa gig hittills. Har ingen drömroll egentligen ...

Utan jag gillar att göra det som jag inte själv hade tänkt mig att göra.

Vad kan du berätta om din debutsingel?
– Som ung drabbades jag av många utseendekomplex. Jag ville skriva en låt om känslan av att ta alla de kä-nslorna och bara kasta iväg dem och få känna sig attraktiv som man är. Det är ju normer och ideal som ru-bbar oss. Vi lär oss att vårt utseende är viktigt och att vi ska se ut som någon annan än oss själva. Det bara sabbar oss och tar bort fokus från det viktiga i livet. Vi lever i en tid där vi lägger på tok för mycket fokus på det yttre, så jag hoppas några kan lyssna på låten och bara känna att screw alla normer och ideal.

Jag är fin som jag är.

'Touchable' blir första singeln där jag visar upp mitt nya sound om man säger så.

Så det blir fler släpp, men först ska vi göra vad vi kan för att jobba ut denna.

Blir det spelningar?
– Jag planerar framför allt att kunna komma ut och spela till sommaren.

Vad blir det då?
– Energi och känslan av att man kan ändra sakar och ting till det bättre!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com