Cecilia Forss

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 14 maj 2018

I rymden finns inga fisar. Vi har känt Cissi Forss sen hon visade på sin fantastiska förmåga att inte bara underhålla, utan också beröra, som skådespelare. Hon har nu också skrivit klart sin andra barnbok.

Det är nog många som främst känner till dig som skådespelerska. När kom författandet på tal?
– Jag hade haft idén om 'Fislandet' i massa år. Till slut hade den vuxit sig så stark i mitt huvud att enda sättet att bli av med den var att skriva den. Så därför blev det en bok.

I 'Fislandet' fick vi följa sjuåriga Märta som samlade på fisar?
– Visst! Men det där är ju var och ens tolkning. Den bedömningen vill jag lämna till läsaren.  Jag ville bara berätta en historia som skulle stärka barn att våga vara sig själva och tro på sin inre styrka och original-itet. Däremot kan jag ju avslöja att boken egentligen handlar mer om att våga följa sin inre röst ..

Och om att våga vara sig själv, än om fisar.

Fislandet är större än så?
– Ja du, Fislandet är kanske ... om vi ska gå riktigt djupt ... själens trygga röst.

Det måste ändå ha varit en rolig bok att skriva? Om inte annat rolig att pitcha till förlaget?
– Jag tänkte aldrig på att skriva en rolig bok utan jag ville bara göra historien rättvisa. Det är ju mycket prestationskrav i att lägga hjärtat på bordet och för första gången ge ut en bok som kommer bara från mig,

Så gapskratt var det inte många ...

Men njutbart absolut och stundtals oro över att jag blivit galen ... (skrattar)

Fanns där nån plats där du kunde hitta dig själv i skrivandet?
– Jag skrev överallt. Mellan jobb, mellan tagningar, i sängen, i sömnen, på caféer, på landet, på morgonen och på natten. Men allra bäst skrev jag på flygplan och när jag var i mitt happy place, som är Los Angeles.

Anna "Anna Ritar" Illeby illustrerade bokens teckningar. Detta var hennes bokdebut också?
– Jag hittade faktiskt Anna via Instagram, flera månader innan jag ens hade en bokagent eller förlag. Hennes illustrationer talade till mig. Hon hade aldrig illustrerat en bok och fick lite panik över förfrågan men vågade till slut ändå tacka ja, vilket jag är ytterst tacksam över.

Det finns med några minnesvärda karaktärer så som Gunilla Gorilla och Fisdrottningen. Fanns det någon särskild inspiration bakom dem och deras olika relationer i boken?
– Oj, så svåra frågor! Alltså ... jag skriver bara. Det ena föder det andra. I skrivandets stund är det hjärtat som styr mer än hjärnan. Men man skulle väl kunna säga så här i efterhand att inspirationen för Gunilla Gorilla är alla de människor som är så kallat "fisförnäma" ... fulla av jantelag och som inte vågat följa sin dröm och vara sin fulla potential. Fisdrottningen är nog inspirerat av ditt högre jag. En slags ängel som försöker nå dig dagligen och som bara vill dig väl.

Men som först rycker in självmant när allt håller på att gå åt skogen.

Märta tar ju med all rätt sitt fissamlande på största möjliga allvar. Vilka, låt oss säga ikoniska, fisar tycker du hör hemma i det fismuseum hon har hemma i sitt rum?
– Jag gillar popcorn, så absolut popcorn-fisar! Hårda och ljudliga men ändå luftiga ... (skrattar)

Musik spelar också stor roll i berättelsen?
– Eftersom att fisarna i fislandet lär henne fisa igen genom en sång så kände jag att jag verkligen ville ha en riktig sång. Artisten och vännen Christoph Lallet och jag skrev låten ihop och Barnen i Byleskolan i Täby är med och körar. Tycker själv den blev superfin.

Man kan ju lyssna på den nu på både Spotify och iTunes. Alla intäkter går till Barncancerfonden?
– Det stämmer. Jag har tidigare engagerat mig i Barncancerfonden så det kändes som ett naturligt val.

Man kan nu också se fram emot en spirituell uppföljare till 'Fislandet' ... 'Paketlandet'?
– Spirituell uppföljare? Det är mer än vad jag vet! (skrattar). Men det kommer en uppföljare som jag avslutade för tre dagar sen. Phu! Det är en julbok och den är besläktad med 'Fislandet' men ändå helt annorlunda och är en ny berättelse med en ny huvudperson.

Och blir man trött på att läsa 'Fislandet' tio gånger i veckan så finns den även som ljudbok på Storytel ...

Inläst av mig!

Kommer vi få se av lite av Märta och hennes fisar igen i alla fall?
– Märta och nån liten fis kan nog dyka upp, ja, men det är inte det primära i berättelsen.

Den stundvisa oron under skrivandets gång åt sidan. Hur har det varit efter att den första boken kom ut? Har du fått höra några historier av de barn, föräldrar, och andra som läst den?
– Jag får nästan dagligen mail och kommentarer av föräldrar och barn ... och hittills har det bara varit positivt. Det många säger är att den innehåller så mycket mer än bara skratt, utan också att det blir samtal om kärlek, döden och att känna sig annorlunda.

Sen är det många som säger att hela familjen både skrattar och pruttar ikapp när dom läser den.

Och det är ju jättekul att höra!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com