Brittany & Brianna Winner

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 23 november 2016

Intervjun möter amerikanska författarsystrarna Brittany och Brianna Winner i ett samtal om mobbning, att övervinna till synes omöjliga odds och science-fiction trilogin 'Strand book'.

Till att börja med, ni är dyslexiska, vilket inte är något som man hör så ofta om bland författare?

Brianna: Många har blivit förvirrade när de får höra om det, vilket har gjort oss lyckliga (skrattar)

Ni använde bokskrivandet som ett verktyg för att faktiskt komma över det?

Brianna: Ja, när vi gick i skolan så brukade vi bli mobbade en hel del. Och vi hade väldigt lågt själv-förtroende. Det finns nämligen ett annat namn som barn använder för dyslexi och det är korkad. Vilket är fruktansvärt.  Och när man får höra det tillräckligt ofta så börjar man till slut också tro att det är sant.

Brittany: Alla tycker att man är annorlunda. De förstår inte fullt ut varför man inte kan läsa, så innan man hunnit förklara så har de bestämt sig för att man är korkad.

Hur ledde det till att ni började skriva?

Brittany: Vi fick nog och gick till våran pappa och berättade om mobbningen, och sa till han att: "Vi är korkade, vi kan ingenting. Vi kan inte läsa, vi är tolv år gamla och vi är redan körda". Han sa lugnt att det kommer att lösa sig och att han skulle bevisa det genom att låta oss skriva en bok ...

Brianna: Vilket vi ju direkt tänkte var den galnaste idén som vi någonsin hört. Men ju mer vi tänkte på det, desto mer insåg vi att det han sa faktiskt var vettigt. För så länge vi kan minnas hade vi skapat his-torier tillsammans.

Hur gick ni till väga, det kan inte ha varit enkelt?

Brianna: När vi började skriva så använde vi till en början oss av ett talprogram, som kunde detektera vad vi sa. Och efter 9 månader med skola och hemläxor inräknat så hade vi en färdig bok.

Att skriva handlar förstås inte bara om grammatik utan kanske framförallt om fantasi och empati. Hur var den delen av skrivprocessen för er när ni började skriva som tolvåringar?

Brianna: När vi var små, och väldigt sjuka, så kunde vi inte umgås med de andra barnen så det var bara vi två. Vi brukade skapa våra egna berättelser och våra egna karaktärer redan då. Vi läste också väldigt mycket science fiction och serietidningar, och i slutändan så ville vi vara som karaktärerna i de historierna, vi ville vara som superhjältarna.

Eftersom superhjältarna överkom omöjliga odds, och så hjälpte de alltid sina medmänniskor. Så de blev våra hjältar, vi ville bli som dem, så vi började skriva om dem.

Med att ni varit väldigt sjuka förmodar jag att ni refererar till att ni föddes för tidigt?

Brittany: Ja, vi föddes 11 veckor för tidigt och fick inte lämna sjukhuset på månader. Vi vägde bara 1 kilo var och kunde inte andas. Sen en dag så räckte de bara över oss till våra föräldrar igen och sa att "Ta hand om dem, och se till att de får hjärtmonitorer". Våra föräldrar var i chock.

Brianna: Våra föräldrar är väldigt starka. De var tvungna att bli det för vår skull.

Tror ni att det kan ha något att göra med de problem ni senare stötte på under skolgången? Var det något som era föräldrar undersökte närmare när ni började få andra diagnoser? 

Brittany: Jag tror att de var överlyckliga över att vi överhuvudtaget var vid livet. Fem första åren fick vi åka till och från sjukhuset hela tiden.

Brianna: Vi hade tur, statistiskt sett borde vi inte vara vid liv idag. Vi hör till fåtalet. Det var ny teknologi som räddade oss då.

Vad är erat bästa tips till de som själva funderar på att börja skriva?

Brianna: Ju tidigare du börjar desto snabbare kommer du bli bättre på det.

Vilken bok var den första som ni fick publicerad?

Brianna: Det var 'The Strand Propechy' som är den första delen i våran "Strand Book" trilogi.

Vad handlar den om?

Brianna: Vi brukar säga att det lite är som en sci-fi eller superhjälte film ... fast i bokform. Allt är väldigt på gång och intensivt. Den handlar om en forskare, som är vår superhjälte, fast han har inga krafter.

Så den här forskaren är lite som Batman fast inom vetenskapen?

Brittany: (Skrattar) Strand, en forskare som till hundra procent måste använda sin hjärna. Han upptäcker att en stark ökning av solstrålning har börjat resultera i nya muteringar, som börjar ske i allt högre takt. Allas liv är i fara, och han försöker varna dom, men blir samtidigt motarbetad av regeringen som försöker hålla det hemligt. Så han tar på sig en persona och börjar kämpa för sina medmänniskor.

Det börjar med bakterier, i första boken, och utvecklas allt eftersom.

Vad är det som ni vill ge läsarna med era romaner?

Brianna: Jag skulle säga att vårt mål med varje bok är att rycka tag i läsaren och sedan hålla fast dem och dra dem genom hela berättelsen. Som om de inte har något val. När boken är slut ska de vara helt slut. Det ska vara mycket action. Men också handla mycket om teknologi. Vi har en stark passion för teknologi.

Ni nämner den andra boken som också redan finns ute?

Brianna: Ja, Extinction's Embrace är den andra delen i serien och uppföljaren till The Strand Propechy. Vi har faktiskt även skrivit ytterligare två böcker, 'PTC', eller Perfect Compability Test, och 'Secret Writing Method'. De är inte i samma serie men det är fortfarande science fiction.

Brittany: I Perfect Compability Test så fick vi en chans att visa vår passion för gamla klädesplagg. Vi älskar den viktorianska tidseran så i den här romanen har vi tagit med många viktorianska element, både vad gäller modé men också från tidsepoken överlag, in till våran futuristiska värld. Vi gick loss helt.

Vad handlar den om?

Brittany: Den är lite som 'Skönheten och Odjuren', en sådan kärlekshistoria, men samtidigt i en mörk och dystopisk framtid.

Den tredje boken i "Strand" trilogin utannonserades 2014. Men har ännu inte släppts?

Brianna: Vi kan inte säga så mycket om det. Den kommer ut snart ...

Brittany: Förhoppningsvis innan året är slut.

Hur närmar ni er att skriva någonting nytt?

Brittany: Det börjar alltid med en story. Precis som allting. Filmer börjar med en story, alla tv-serier, och så vidare. Man börjar med det och frågan: "Vad hade hänt om?"

Brianna: Eller: "Vad skulle den här personen säga?" ... Man kan sitta i timmar och tänka ut vad som är bra, vad som är realistiskt. Så är det för alla författare. Man kan sitta ensam framför sin dator, eller med någon, eller skriva med papper och penna ... men i slutändan handlar det om att räta ut massor av frågetecken.

Brittany: Vi pratar alltid med varandra om våra idéer, men idag skriver vi väldigt enskilt. Vi kan skriva på helt egna grejer till samma bok som vi sedan delar med varandra i en Dropbox. I början var det inte alls så ... då var det en som kom på saker och den andra skrev ned, och så turades vi om.

Hur kompletterar ni varandra som författare?

Brianna: Vi har väldigt olika personligheter, vilket är roligt, eftersom alla tror att tvillingar delar på allt. Men vi är som yin och yang. Olika på alla sätt men samtidigt passar vi varandra.

Brittany: Det är just våra olikheter som gör att vi båda kan komma med något nytt.

Brianna: Jag är inte så säker på att vi alltid inser det just när vi håller på och skriver. Men jag tror att vi genom vårt skrivande försöker klura ut våra egna liv och även vilka vi är som människor.

Ni är ju inte bara tvillingförfattare utan även tvillingar i livet. Hur är det egentligen att vara det?

Brittany: Alla människor har saker de inte gillar med sig själv. Så föreställ dig att det finns en till av dig. En till av dig som kan stå mitt emot dig och prata med dig ... och hela tiden påminna dig om saker du kanske ogillar med dig själv. Hela tiden.

(Skrattar) Så det handlar om att verkligen börja gilla sig själv.

Beskriv varandras egenheter ...

Brittany: Brianna läser oerhört sakta, men samtidigt kommer hon minnas allt efteråt.

Brianna: Brittany kan stå och kolla på när någon spelar piano och sedan sätta sig ned och härma spelningen perfekt. Det är helt sjukt men jag är också mycket avundsjuk.

Det är lite roligt att ni haft den här inspirerande resan och samtidigt heter Winner i efternamn ...

Brittany: (Skrattar) Våran släkt kommer från lite varstans, Tyskland och vidare, som tiden gått har efternamnet bytts gång på gång till både det ena och andra, men vi hade turen att bli Winners.

Brianna: Det får oss att känna oss som superhjältar.

Sociala medier:

Intervjuade av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com