Black Dough

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 4 juni 2017

Vad ett färgstarkt mörker nu än kan vara. Vi nådde ut till Black Doughs sångerska och frontperson Miranda Raeder för ett samtal om experimentell musik, mardrömmar och inspelningen av nya albumet.

Black Dough har ett färgstarkt yttre men det är "ganska" mörk musik som kommer ur er?
– Jag skulle beskriva musiken som tung, noisig och känslosam. Vi skapar ljudbilder utefter texten och vice versa. Mycket är att skapa en känsla och stanna kvar i den och utforska hur och vart den kan utvecklas.

Men är den här uppenbara kontrasten mellan glada färger och kolsvart mörker medveten?
– Ja, absolut. Jag lägger jättemycket tanke på kläder, estetik och uttryck. Allt bygger på ett koncept som jag har format. Inspiration för vår estetik och klädsel är bäst beskrivet i filmtitlar så som 'Cecil B Demented', 'The Addams Family' och 'Beetlejuice'. Inspiration för vår musik är smutsig, groovy och lite skev gammal sextio- och sjuttiotals rock blandat med Björk och Nirvana. Vad jag kan säga mer är att samtliga i bandet har studerat jazz ... mer eller mindre ... och mycket influenser kommer från just improvisationsmusik och att skapa sound i stunden. Lite vrickad skräck-komedi blandat med tung mörk musik.

Jag hämtar inspiration överallt och jag förklarar vilken känsla en låt ska ha.

Och så spelar vi bara tills vi hittar rätt ljud ...

Jag tycker alltid det är intressant när artister kommer in och har en annan slags perspektiv på vad musik kan vara. När det så att säga inte bara rör sig om att ha stora popstjärnedrömmar ...
– På det stora hela är jag passionerad för musik, men jag är också kräsen! För mig ska musik vara känslo-samt och även vara en upplevelse. Det är terapeutiskt att både lyssna och att skriva musik. Men idag är det så mycket skitmusik som produceras så människor är helt avtrubbade av att matas av bajs dagligen.

Men du måste ändå vilja att folk ska lyssna?
– Jag vill så klart ha en stor publik och att folk ska lyssna på min musik, men jag skriver inte musik för lyssnaren. Jag skriver musik för mig och det kommer jag alltid göra.

Hur kom bandet till?
– Jag kom in på individuella musikerprogrammet på Musikhögskolan i Göteborg och där startade jag Black Dough. Elias Hällqvist, basisten, och jag hade spelat ihop sen innan, när vi gick på Bollnäs Folkhögskola. De andra kom till i Göteborg. Elias är en otrolig basist som jag är väldigt glad för att få spela med.

William Soovik är enligt mig den bästa trummisen Sverige har att erbjuda. Erik Boman är en multi-talang med lika galna som briljanta idéer.

Ett dreamteam, helt enkelt.

När väcktes ditt eget intresse för att göra musik?
– Svårt att säga, mina föräldrar är inte musiker. Men min mamma hade däremot en stor vinylsamling och jag tror det var mycket på grund av den och vårt piano hemma som jag själv fattade tycke för musik.

Är det fler som kommer för att se experimentell musik live än vad som lyssnar på spellistor?
– Det beror på vem du frågar. Men de bokar ju samma band överallt känns det som. I Sverige är livemöjlig-heten dålig skulle jag säga. Scener försvinner och de som försöker hålla dem vid liv sliter ut sig och blir utbrända. Vi måste värna mer om subkulturer. Det är där allt det intressanta skapas.

Planen är att åka på turné, men datum är ej satta än. Men det blir utanför Sverige!

Inga spelningar hemma under sommaren?
– Vi spelar på HOBO fredagen 9:e juni! Det kommer bli skitkul och vi kommer ha färska vinyler att sälja så kom! I sommar samlar vi framförallt kraft inför hösten, så giget på HOBO är väldigt exklusivt.

Missa inte!

Så vad kan du nu berätta om det nysläppta albumet som ni gjort?
– Det blev att vi spelade in låtar som skiljer sig ganska mycket från varandra ... så därav titeln 'Freaky Family'. Det är ett freaky gäng och det blev lite galna vändningar ibland också.

Ingen röd tråd alls?
– Nja, och därav namnet!

Då kanske det är svårt att plocka ut någon särskild låt? Eller kanske till och med för lätt?
– Svårt! Men jag tror 'Here We Go' för den är så fin och hjärtekrossande på samma gång. 'Nighty Night' är en annan låt där jag hade haft en period på två månader då jag vaknat av mardrömmar varje natt.

Det var som att min hjärna vände sig emot mig.

Texten till den kom först, sen skrev jag groovet som jag tyckte passade till den lite vrickade texten.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com