Björns vänner

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 1 december 2017

Det är inte längre en fråga om bandet Björns vänner fortfarande existerar. Vi möter Richard Schicke och pratar om bandets allra första släpp på vinyl. En samling med av fansen utvalda låtar.

När kom den här samlingsplattan 'Lyssnar på en inre röst' först på tal?
– Det var vår chef och välgörare Magnus Bjerkerts förslag. Vi var lite lite halvt motvilliga till en början, utifrån att proportionerna i vår samlade utgivning då blir två album, en liveskiva och två samlingar.

Men nu är vi så glada, så.

Lyssnar man genom samlingen står det klart att ni alltid närmat er låtskrivandet likt en novell?
– Det är väl jag som skriver låtarna och sedan arrangerar vi tillsammans och försöker åtgärda de värsta skavankerna. Min process är att jag i nio fall av tio skriver melodin först och sedan försöker ta itu med det här besväret att det måste finnas en text.

Men ja, jag eftersträvar väl en viss tillfredsställande dramatisk struktur i texterna, fast ibland får man också bara prioritera schyssta rader. Pixies gjorde väl till exempel bara det.

Vad kan inspirera?
– Jag motiveras främst av att vara sugen på att plinka på gitarren och att lösa pusslet det innebär att gå från ett frö till en färdig låt, men inspiration och livsåskådning gör sig förstås gällande indirekt eftersom det är jag som sköter pusslandet. Men kass musik är alltid motiverande.

Några särskilda influenser?
– Det är nog inte helt enhetligt inom bandet, men de band som nämns oftast på repor är väl diverse gitarrband från 80- och 90-talet.

Någon influens som lyssnarna skulle tänka "Men va" om?
– Det är väl Manowar, då.

Får alla en syl i vädret eller har du förtur på hur låtarna ska låta och vad de handlar om?
– Som låtskrivare har jag förstås lite förtur, men i allmänhet är det antal gubbar för eller emot som avgör, med ytterligare hänsyn till om någon känner väldigt starkt åt det ena eller andra hållet.

Till exempel har vi ett vetosystem ...

Det är fansen själva som fått välja ut låtarna i samlingen?
– Vi ordnade en tidsbegränsad omröstning i sociala medier, där Björns vänners lyssnare ombads rösta från en lista och gärna skriva vad låten eller låtarna har betytt för dem. Vi gick alltså med håven, som man säger, och nu har vi dessutom tryckt en del av svaren på innerfodralet.

Höll ni med om alla låtvalen?
– Vi blev inte jätteförvånade, nej, men vi instämmer till fullo. Det är en blandning som ger en nästan helt korrekt bild av det vi gjort än så länge, så det tycker jag folk gjorde bra.

Samtliga är en oumbärlig del av vår repertoar.

Ingen du saknar lite?
– Nej, inte i det här sammanhanget. 'Åsa, Sandra, Katja - märker ni ingenting alls', möjligen.

En av låtarna är i stort sett inte utgiven sen innan?
– Det är en svensk cover av Weezers 'Across the Sea' inspirerad av Karin, som var vänlig nog att mejla och uttrycka sin uppskattning och sedan kombinerad med ett försök till försvenskning av Rivers Cuomos demoner. Släpptes första gången bara digitalt ...

Den var förvisso med på vår liveskiva, men den här versionen har väl inte varit officiell, nej.

Vi ska inte bara blicka bakåt utan också framåt. Ni har också en helt ny skiva på g?
– Yes, den är under inspelning, kommer att bli fet och planeras släppas i början av våren. Det är två ballader, någon halvtempolåt och resten solitt poptempo.

Textmässigt är den ett försök att slå ett slag för ambivalens.

Samlingen är trots allt också en resa genom eran karriär. Hur har musikerlivet ändrats under åren?
– Får en känsla av att det var vanligare med ölback i logen förr. Ölbiljetter är ett ofog.

Vilken har varit den mest minnesvärda spelningen hittills?
– På Victoriateatern 2014 spelade vi för första gången på nio år, och publiken var fantastisk, så det var en otrolig glädjekaramell. Sedan var det jäkligt roligt på Sticky Fingers i Göteborg i våras, då vi spelade sent och ovanligt länge. Så att det hann blir riktigt svettigt och publiken också var så himla fin och full.

Vad kan man förvänta sig av er på scen?
– Lite mäktigare versioner av låtarna. Nu närmast är deltar vi på Julavslutning med kompisarna i Paulikyrkan i Malmö, men så fort skivan är klar ska vi ta en long hard look i våra kalendrar

Något du vill hälsa till läsarna innan jakten på vinylsamlingen börjar?
– Att vi hoppas träffa fler av dem i år!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com