Ben Alessi

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 17 mars 2017

Intervjun möter New York-baserade artisten och producenten Ben Alessi i ett samtal om storstadens puls, hans kommande EP-skiva och sisådära Blink 182 covers.

Trots att du är ganska färsk på musikscenen, så har du snabbt blivit ett namn som många har sina ögon och öron på. Hur är det egentligen att vara en up-and-coming artist i New York?
- Det är fortfarande helt overkligt för mig, galenskapen i att arbeta med att nå stora drömmar samtdigt som man är omgiven av all talang och stress som finns i New York. För mig är det fortfarande mest bra organiserat kaos. Men, jag känner att mitt team och jag har arbetat väldigt hårt tillsammans under de senaste två åren för att få varje ord och idé att bli till en verklighet, och de blir bara fler och större allteftersom vi fortsätter. Så ja, det är sjukt jävla otroligt att få göra det jag älskar.

Och att samtidigt göra andra lyckliga längs vägen, men det är också resultatet av allt arbete och tid man lagt på att utvecklas. Att bättra sig själv och sin kompetens, men samtidigt också behålla sin ödjukhet.

När började du först jobba med musiken?
- Jag kommer ihåg hur jag tog piano- och gitarrlektioner som barn, det började när jag var omkring åtta eller nio. Jag har alltid tyckt om att sjunga, men det var inte förräns jag var hemma hos en kompis, under sena veckodagar, och gjorde covers på låtar som 'I Miss You' av Blink-182 på en värdelös dator och med en gammal datormic som det klickade. Hela den värld som var att spela in och skriva musik var så ny och spännande för mitt tretton åriga jag.

Så det förändrade mitt liv ...

Vad var det som fick dig att vilja utforska just elektroniska kompositioner?
- Strax efter att jag skrivit mina första par låtar på gitarr och piano, så strävade jag efter att ha mitt alldeles egna sätt att spela in dom. När början av mitt första år på gymnasiet kom hade jag sparat ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa min egen MacBook, och med den kom Garageband.

Så jag tog språnget och dök med huvudet först rakt ner i världen av elektroniska kompositioner, där fanns så mnga nya ljud! Och med detta så föddes även mitt öra för produktion.

Vilka musikaliska influenser har du?
- Jag skulle väl säga att mina musikaliska influenser och de låtar som jag lyssnar på är en eklektisk bland-ning av sånt som tenderar att översättas till mina egna verk. Omedelbart kommer jag att tänka på namn som Amy Winehouse, Bob Marley, Bon Iver, Lorde. Men mitt intressespektrum är väldigt brett.

Melodier är viktiga för mig, allt ifrån Max Martins värld till Andre 3000 till obskyra saker jag hittar medan jag bläddrar igenom Soundcloud sent om nätterna. Men också hur en artist berättar en historia, inte bara hur de är skrivna, utan hur de är berättadade, i nyanserna, är något jag tycker om. Jag är inte mycket av en student, jag känner bara av och låter saker ske. Kanske att alla denna inspiration virrar omkring inuti mig någonstans och att det hjälper mig nå någon slags galen soppa som jag då gissar är jag.

Tre låtar du inte kan vara utan just nu?
- 'Sip It Slow' av EMI, 'Green Light' av Lorde och 'Human' av Sevdaliza.

Du har nyligen släppt nya singeln 'Only'. Vad handlar den låten om?
- Only kom ur en riktigt tumultartad tid av obesvarad kärlek, och låtspåret fokuserar på det brustna hjärtat, att hantera det på ett giftigt och dysfunktionellt sätt ...

Med kärleken kommer smärta, och vi försöker alla domna av den känslan på något sätt. Som en efterföljare till min något ljusare första singel 'U', så är detta verkligen en storslagen hymn för de som mår dåligt. När slutet är nära och du vet att du borde ta dig ut, men det finns något eller någon där som ber dig att stanna.

Hur skulle du beskriva den musikaliskt?
– Jag tycker att den har en skön blandning mellan att vara lugn och sonisk, den lutar mot modern R&B men genomsyras också av inslag av mörk popmusik och en elektronisk vibe.

Vilka har du samarbetat med i skapandet av låten?
- Även om jag brukar vilja producera och skriva de flesta av mina kompositioner själv, så kunde jag inte missa chansen att arbeta med någon som är så vansinnigt begåvad som REO. Han kom att leverera en så delikat mörk instrumentation för den här låten. Jag är så ödmjuk inför det att REO verkligen tog sig an visionen för "Only" och gav den nytt liv på ett sätt som var trogen dess väsen.

Du har tidigare även samarbetat med svenska producenten Albin Tjernberg, hur kom det att hända?
– Albin är en annan som jag inte kunde tacka nej till. Det började egentligen via e-post och direkt-meddelanden, vi delade idéer och ofärdiga låtar med varandra fram och tillbaka.

När jag hörde hans unika produktionsstil så visste jag att det skulle passa perfekt för den ljusa och bubbliga värld jag hade i min första singel 'U'. Ljuden han skapar målar en levande technicolor-aktig bild som jag visste att jag ville vara en del av.

Vem mer skulle vara en dröm att få jobba med?
- Well, jag har en hel del på min lista, men jag skulle absolut älska att arbeta tillsammans med Alex Crossan, Joel Little, Stromae, Banks, och Sam Gellaitry, för att nämna några få.

Har du kommit att spela något i Sverige än?
- Nej, det har jag inte. Men att uppträda i Sverige låter som en jävla fest.

New York har så klart en otroligt levande musikscen, vilka är några av dina egna favoriter däri?
- Det finns en sån otrolig mängd talang i New York, det är verkligen den största smältdeg av musik och kultur som jag någonsin har upplevt. Dev Haynes från Blood Orange och the Yeah Yeah Yeahs är några lokala favoriter som sticker ut lite, med deras minimaliska estetik och ljudsäregenhet.

Har du några favoritställen att uppträda på?
- Rockwood Music Hall och Ludlow House är nog mina främsta favoriter. Båda är av det lite mindre, intimare slaget. Men det är där jag haft roligast med spelningar.

Men jag skulle inte tacka nej till Terminal 5!

Vilken har varit din mest minnesvärda spelning hittills?
- Definitivt en spelning jag gjorde på Ludlow House nyligen. Hela rummet var fullpackat och känslan var fantastisk kvällen igenom. Jag är väldigt glad över att redan ha blivit inbjuden tillbaka.  Jag kan knappt vänta på att komma dit och spela igen.

Föredrar du mindre mer intima spelningar eller stora arenakonserter?
- Mindre, mer intima. Även när det blivit av med arenaspelningar, så hittar jag alltid sätt att återkomma till intimare överraskningsgig i mindre lokaler.

Hur närmar du dig låtskrivnade. Finns det någon miljö där du känner dig som mest kreativ?
- Min låtskrivarprocess är väldigt olik från gång till gång. Ibland börjar jag med ett beat eller att slå på lite tangenter eller strängar och andra gånger nynnar jag fram melodier. Men jag adderar alltid låttexterna absolut sist, jag tycker att det är bäst att skriva när grunden har lagts ut. Även om jag skulle ha en text i åtanke, eller om det är något som jag är passionerad kring och vill säga, så hittar jag till musiken först.

Var hittar du inspiration?
- En stor del av min inspiration dras från att växa upp och de relationer jag har, romantiska eller inte. Som en 21-åring och en del i det här samhället, så känner jag att det alltid finns något som behöver sägas. Att skriva låtar ger mig rösten att tala på ett sätt som ord i självt inte kan.

Att sedan bo på en plats som New York har gjort mig mycket tacksam. Att få konstant inspiration från min omgivning och människorna jag älskar. Eller älskade.

På vilket sätt har staden New York inspirerat dig?
- Det är nästan omöjligt att inte bli inspirerad här. Lamporna, människorna, ljuden. Varje liten grej gnistrar av kreativitet. Ibland tycker jag om att bara gå runt med mina hörlurar på och låta sinnena löpa fritt. Det funkar både som terapi och inspiration.

Hur spenderar man bäst en fredagskväll i New York?
- Kanske att man tar sig till en bar, rullar ett par j's med några vänner, käka lite pizza. Det vanliga.

Förra året meddelade du att du börjat på din debut EP. Vad kan vi förvänta oss av den?
- Man kan förvänta sig en jävla berg-och-dalbana. En hel del kärlek, och en hel del dra åt helvete. En del växande smärtor mixat med nyhittad självständighet, och mycket mer. Jag tror att ni kommer att gilla den.

Vad är dess tema?
– Min första EP reflekterar över olika slags kärlek, ung kärlek som de som mig själv upplever, begrundar och utforskar. Från nyförälskelser, till lust, till det dysfunktionella, till det galna, men även det familjära och egenkärleken.

Den ska släppas nu till våren. Finns det något datum satt ännu?
- Det kan kanske komma att bli en glad fördröjning, så inget satt release datum ännu. Just nu lägger vi några sista penseldrag så att den ska gnistra fullt ut ...

Så allt är i princip inspelat och klart?
- Allt är redan skrivet och inspelat. Allt spelades in här i New York, i Big House Publishings studior. Skivan har mixats av begåvade JD Heilbronner. Men två låtar väntar också fortfarande på att bli mastrade av den helt otroliga Emily Lazar ...

Sedan behöver vi också bara slutföra omslaget och efter det kommer den flöda ur dina högtalare.

Är den här singeln 'Only' en del av EP-skivan och ger den en bra bild av hur den kommer låta i stort?
-'Only' är en del av projektet, men den dikterar absolut inte för det totala ljudlandskapet på EPn. Det är svårt att beskriva dess hela kropp i en enkel fras eller som ett "sound" ...

Nii får helt enkelt lyssna när den har släppts!

Jag ser personligen verkligen fram emot skivan och tippar på att många läsare med mig kommer göra det efter att ha lyssnat på 'U' och 'Only'. Finns det något du vill hälsa till dessa innan de klickar play?
– Älska utan förbehåll, men var försiktig. Var försiktig, men tänk inte efter för mycket.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com