Bad Wire

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 28  mars 2018

Bad Wire är den svenska multi-instrumentalisten Oskar Perssons senaste skapelse. Efter att inte ha blivit antagen till några musikskolor lämnade han sin hemstad och hittade istället musiken via ett 9-5 jobb.

Det blev releasespelning för den här EP-skivan på Scalateatern i Stockholm. Hur var kvällen?
– Kvällen blev grym! Releasen var i Scalateaterns superfina källare och det var nära på smockat med folk, både vänner och nya ansikten. Det var kul att spela och vi hade äran att bli supportade av våra vänner Boris och Miranda i Tellus Children.

Kvällen toppades av våra label-kollegor Calle och Pontus från bandet Alexandria, som DJ:ade.

Hade ni spelat så mycket innan det här släppet?
– Nej, egentligen inte. Vi har gjort ett par, tre spelningar sedan i höstas och är nu väldigt taggade på att komma ut och spela skivan och nya låtar.

Jag såg att ni alla fall har spelat i Berlin förut. Hur är det att vara på den kulturella plattformen?
– Det känns som att tyskarna generellt är väldigt öppna inför musik som de inte hört förr. Publiken var i stort sett helt ny för mig men trots det stod de längst fram vid scenen hela konserten. 

Kändes som ett okej betyg ...

Kommer tyskarna få fira EP-släppet också?
– Inget planerat releasegig någon annanstans än i Stockholm. Skivbolaget Lab259 finns dock både i Stock-holm och i Berlin, så det kan hända att det blir något mer i Tyskland inom en nära framtid.

Vad vill du ge när du står uppe på scen?
– Jag vet vad jag inte vill ge på scenen! Jag vill inte vagga in publiken i något allt för bekvämt eller bekant. Roligast är det när en märker att publiken engagerar sig i musiken och lyssnar aktivt.

Vi vill ge schysst energi och en bra konsert!

Bad Wire är din "hyllning till missförstånden"?
– Jag tänker på något sätt att all kommunikation består av en serie tolkningar och missförstånd. På något vis tycker jag att det är missförstånden som gör samtal intressanta. Det är när missförstånd nystas upp som en lär sig nya saker, både om sig själv och andra.

Men hur musik får oss att känna beror helt på våra erfarenheter och därför vill jag inte skriva lyssnaren för mycket på näsan. Lyssnaren får gärna missförstå mig helt egentligen.

Lite mer konkret innebär det kanske att jag inte använder så tydligt dramaturgiska grepp i min musik. Jag dras till musik med suggestiva känslostämningar.

Projektet kom till efter att du inte kommit in på nån musikutbildning och hamnade på kontor?
– Det är väl den korta berättelsen (skrattar). Men det stämmer att jag sökte en massa skolor men inte kom vidare någonstans. Jag ledsnade lite på musiken eftersom jag började förknippa den väldigt starkt med prestation. Istället började jag som kontorsassistent på en arkitektbyrå i Stockholm och i tristessen som jag kände där började skaparlusten väckas till liv igen.

Började smita ner i kontorets arkiv ... där jag hade gömt en gitarr ... för att spela in demos. En av mobil-inspelningarna där i arkivet blev låten 'Hole/mine' vilken är med på EP:n.

Hur hamnade den första låten hos 'Mando Diao’-Mats Björke som leder Lab259?
– Genom min trummis Timmy Fredriksson som tidigare spelat i Caviare Days. Det var det första bandet som Mats jobbade med som Lab259 och på så sätt fanns det en naturlig koppling.

Hur samlade du ihop resten av bandet när du väl hamnat på rätt väg?
– Jag frågade de bästa jag kände till och så har vi lärt känna varandra genom att spela ihop. Jag skriver och arrangerar allt i musiken men har valt musiker som jag vet kan tillföra det där som inte går att komponera. På sätt och vis har jag komponerat ihop mitt band utifrån hur de låter. Timmy är en dynamisk trumm-slagare, vilket passar min musik väl. Malin Ahlberg är en av Sveriges vassaste Hammond-organister och en jävel på att hitta bra sound. August Persson, min bror, är egentligen gitarrist men spelar bas i bandet. Det tillför något spännande när musiker spelar något som inte är deras huvudinstrument.

Det uppstår en nyfikenhet som jag tycker är viktig.

Är det fortfarande du som har sista ordet?
– Ja ...

Hur kan det se ut när du sitter och skriver på en ny låttext?
– Inspiration kommer ofta från starka musikaliska upplevelser och naturen. Låtskrivande för mig är en ganska långsam process. Ofta bekantar jag mig med en ackordföljd eller ett beat under lång tid. Det kan handla om månader eller år. Jag har massor med idéer igång parallellt.

När jag sedan lägger till melodi ljudar jag ofta nonsensord för att få en känsla för ungefär vilka ord som passar med melodin. Därefter någon gång brukar texten trilla på plats.

Vad finns det för olika musikaliska inspirationskällor?
– Hiphop har egentligen alltid varit musiken som legat mig närmst om hjärtat, och jag tror det kan höras i vissa av låtarnas beats. Annars influeras jag mycket av musiker så som David Byrne, Robert Wyatt, Björk, David Longstreth i Dirty Projectors och Mariam Wallentin.

Musiker som är orädda och som tror på sitt eget uttryck.

EP-skivan delar namn med singeln 'As for Now' från i fjol?
– Låten är skriven efter en omvälvande period i mitt liv och titeln tycker jag passar bra som namn på EP:n. Det här är ju liksom de låtar jag släppt så här långt ... as for now. Titelspåret är en jämförelse mellan ned-brytande och uppbyggande relationer. Själva refrängen ".. as for now .." är för mig ett mantra som påminner om att allt är temporärt och kan förändras och till det bättre, om man vill.

Håller de andra låtarna sig ganska nära den låtens tema?
– Jo, 'As for Now' är nog representativ för hela EP:n. Soundet är ganska sammanhållet, nära och intimt. Kanske att det snuddar på klaustrofobiskt men i såna fall är det inte min mening. Jag gillar att få något krångligt att låta simpelt. Jag vill inte gömma mig bakom för många lager. Jag gillar att 'Would Have Found' lyckas kombinera ett ganska stolpigt beat med en väldigt snirklig melodi utan att krascha helt.

Var har du spelat in?
– Jag spelade in demos av låtarna under en period då jag bodde i en stuga utanför Norrköping. Jag flyttade sedan tillbaka till Stockholm och spelade in låtarna med min medproducent Zebastian Swartz, i Redmount Studios. Skivan mastrades av Sven Johansson i hans Fashionpolice Studios, våren 2017.

Varför har det dröjt ett år innan releasen?
– Varför den släpps först nu beror på flera faktorer men huvudsakligen tajming. Vi fick precis skivan finansierad av Kulturrådets fonogramstöd. Vilket känns väldigt peppigt och kul!

Vad gav det att ha med sig Zebastian och Sven på tåget?
– Allt! Zebastians kunnande och känsla för både helhet och detaljer knöt ihop säcken väldigt bra. Vi klaffar väldigt bra stilmässigt men han är ärlig när jag får för knäppa idéer. Han har även spelat in och mixat skiv-an och lyckats ta vara på min vision på ett bra sätt. Att jobba med Sven Johansson gjorde mycket i det ab-soluta slutskedet av produktionen. Han använder sin superfina analoga studioutrustning på ett modernt vis, utan att på något vis få det att låta för vintage-nostalgiskt.

Nu väntar först musikvideon till 'As for Now' och även ett vinylsläpp av EP:n?
– Musikvideon är regisserad och filmad av Elisabet Lindén Calatayud under ett par soliga "vinterdagar"
i Los Angeles. Skivan släpps på vinyl och är superlätt att beställa från Drella.com. Den kommer även finnas hos en del av de större skivbutikerna. Men alltså, beställa från nätet är ju superlätt!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com