Arvid Nero

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 28 juni 2017

En introduktion. Intervjun möter Arvid Nero i ett samtal att satsa på solokarriären när The Magnolia ligger i ide, uppriktigheten i gammal folkmusik och de tre debutsinglarna.

Man känner förstås till dig från lite olika band sen tidigare. Vad har fått dig att vilja gå solo nu?
– The Magnolia ligger för tillfället i ide och producenten och trummisen Johan Håkansson frågade mig om jag ville spela in lite låtar och på den vägen är det. Jag har egentligen lirat solo vid sidan om The Magnolia i flera år, men har kanske inte gjort så mycket väsen av mig.

The Magnolia stack ut en del från mängden i dagens EDM-klimat ...
– Gott att höra att vi stack ut. Vad jag kan säga om den tiden är väl att det var mycket harvande i rep-lokalen för att hitta det där gamla soul soundet vilket slutligen utmynnande i vårt eget sound. 

Det finns en uppriktighet i gammal folkmusik från hela världen. En uppriktighet som ofta påminner mig om vad som är viktigt i musiken och i livet.

Hur skiljer sig din egen musik åt?
– Låtarna på den kommande skivan är låtar som jag på något sätt inte tyckte skulle passa The Magnolia. Resten av frågan passar jag nog över till läsarna. Som band kan man rycka upp respektive dra ner varandra när man delar visioner och har starka viljor. Är man solo får man lösa allt sånt själv.

Att bestämma något är enklare ju färre röster som ska höras, i band och i ens egna huvud.

När planeras den att släppas?
– Jag siktar mot hösten, kan inte säga mer än så.

Är det några av de kommande låtaran som du redan nu kommer sticka ut lite?
– 'Jesus Knockin', 'Grandpa' och 'Mother earth' är tre spår från albumet som jag nog favoriserar en aning.

Är de tre 'Introducing Arvid Nero' singlarna som finns ute nu talande för albumet?
– De är avstickare på sätt och vis.

Vad handlar låtarna om?
– 'Underground' skrev jag rätt tidigt, antagligen i tjugoårsåldern, men den har följt efter mig genom åren. Det finns en snubbe vid namn Jack borta på Stigbergstorget. Han hade en teori om vad låten handlade om. Jag minns att jag lyssnade på vad han sa och tänkte att han nog hade rätt. Men tyvärr minns jag inte vad han sa. Lyssnaren får bilda sig en egen uppfattning eller leta reda på Jack!

'Primitivo bar' är en skildring av en rysk bar i Berlin och 'Bored with clay' är någon slags brev till mänsk-ligheten från någon som ibland är trött på att tillhöra den. 

Om man gillar detta får man lyssna när man vill.

Var skriver du oftast?
– På spårvagnen, på väg hem ifrån arbetet, sedan i sängen med en gitarr i liggande ställning. Jag kan bli inspirerad av allt, det gäller bara att ge sig fan på det. Men det är nog inte sant heller. Inspiration kommer och går som den vill. Förvirrande svar, jag vet.

Men jag vet inte! Tyvärr.

När väcktes först ditt intresse för musiken?
– Vid tolvårsåldern, men det tog fart först några år senare. Nu känns det ibland snarare som ett behov mer än ett intresse. I tolvårsåldern sjöng  jag och spelade 'Paranoid' av Black Sabbath på en skolkonsert med några vänner. Det var Kalle Stenbäcken och Simon Söfelde som nu lirar i Albin Lee Meldaus band och Samuel Runsteen som är med och spelar 'Viola Da Gamba' på min kommande skiva.

Det var nog där man fick mersmak för musiken.

Man kan anta att det blir en del spelningar i och med singelsläppen. Finns det någon spelning du kan blicka tillbaka på och se som särskilt värdig att lägga på minnet och dela med dig av?
– Minns ingen spelning just nu men jag tänker ofta på när jag spelade på gatan i tunneln mellan Nordstan och Centralstationen under en period. Där var det bra akustik och man kunde betrakta folk i vimlet. Vissa hade bråttom till något tåg medan andra stod och hängde.

Vissa slängde några mynt i gitarrfodralet, andra inte. Om jag får feeling när jag spelar så hoppas och tror jag att det sprider sig. Något överdrivet publikfrieri tror jag inte behövs

Så hur ser det ut med spelningar i sommar?
– Jag spelar i Göteborg torsdagen den 10:e augusti, i Hagakyrkan, samma dag som Way Out West öppnar.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com