Anna Vild

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 20 december 2019

När längtan tar överhanden bygger Anna Vild broar över vatten. Med julduetten 'Från Stockholm till L.A.' berättar hon och Reine "Vargen" Johansson en kärlekshistoria från en sida av atlanten till den andra.

'Från Stockholm till L.A.' ... men du växte ju upp i Södermanlands natur. Hur såg jularna ut där?
 – Kanske lite av en kliché, men sant ... uppväxten präglades av sann Bullerbyanda. Mamma klädde granen medan jag och min syster sov natten till julafton. Julstrumpan låg redo vid fotänden i sängen ...

Och änglaspelet var tänt när vi vaknade på julaftons morgon.

Jag älskar julen och att få dyka ner i våra folkhistoriska traditioner. Lussenatten ... midvintersolståndet ... och all magi som hör det nordiska solvändet till. För mig vilar det också något väldigt romantiskt över den-na tid på året. Att vandra längs NK:s julskyltning i Stockholm sent på kvällen, inlindad i för lång halsduk.

Din jullåt ... som ju alltså heter 'Från Stockholm till L.A.' ... är en klassisk julsaga, en kärlekshistoria, men även en låt som vill sprida sin varma julkänsla hela vägen från kyliga Norden till det alltid lika soliga Kalifornien. Och på ett sätt är det även två låtar ni släppt då ni både har släppt den på svenska och på engelska ... vad kom den här idéen ur med att skriva den för inte bara oss, utan även för dem?
– Detta är mitt första co-writing projekt någonsin, så det blev så tydligt hur två världar möts på så många plan i kompositionen. Vargen har starka kopplingar till USA och Americanan, rent musikaliskt ... medan jag är väldigt djupt nordiskt rotad. Så varför välja enbart ett språk ... när vi talar båda? Liksom.

Vi har spelat mycket på scenen live ihop tidigare, så det här blev som ett ytterligare steg längre i vårt redan så naturliga samspel ... våra olikheter berikade varandra, i såväl ordval som toner, när vi väl bestämde oss för att skriva en klassisk kärlekshistoria präglad av längtan ... som denna.

Julfirande här och där är ju ganska lika ska sägas ... snön åt sidan ... det är på många sätt en lite kom-mersialiserad jul. Var det något, som en artist som innan demonstrerat mot Black Friday, och även belyst historia och fördomar i dina låtar, som du tänkte på även nu när du skrev din första jullåt?
 – Absolut. Det som främst kom upp i samband med denna skrivsession var de aktuella tankarna på klimat-et och vårt envisa resande vid just denna högtid. Ett resande som är fullt förståeligt ... då längtan efter ge-menskap och mänsklig värme nog är mer centralt än någon annan helg under året ... vår värld är så komplex och man önskar ju ibland inget hellre än att det gick att bygga tillfälliga, osynliga broar genom de mörkaste nätterna ... som skulle kunna förflytta en i raketfart dit man önskar ... så man slapp flygresor och bilköer.

Vargen, låtskrivaren lite mindre känd som Reine Johansson, är din duettpartner?
 – Precis, när det kommer till just skrivande var detta ny gemensam mark att utforska för oss båda.  Vi har talat om att vi kanske borde göra något tillsammans från grunden, under en rätt lång tid, då vi som sagt jo-bbat mycket på scenen tillsammans de senaste åren. Men var sak har sin tid.

I höstas blev det plötsligt dags för detta!

Kommer ni att skriva fler låtar tillsammans tror du?
– Ja, det tror jag faktiskt! Det var lustfyllt!

 Vilka jullåtar tycker du om?
 – Både 'Koppången' och Sofia Karlssons 'Julkortet' berör mig på djupet. Sen är jag så klart också svag för kl-assiker som 'Driving home for christmas' med Chris Rea och 'War is over' av John Lennon.

Var det artister du såg upp till?
 – Det finns främst två personer som påverkat mig enormt och det är Peter LeMarc och CajsaStina Åkerst-röm. Det är en konst att skriva på sitt modersmål. Det är intimt och kan ofta upplevas som både tunt och pretentiöst, om den poetiska fingertoppskänslan uteblir. Åtminstone för mig och mina öron.

Peter och CajsaStina har ordets gåva i kombination med så ärliga, sanna röster. Sådant berör mig.

Och inspirerar såklart mig oerhört i mitt eget uttryck, misstänker jag.

Minns du din allra första låt?
 – Ja ... men kanske framförallt den första dikten. Som kanske borde tonsättas så här ett halvt liv senare, när jag tänker efter. Det var en spontan liten vers som jag från ingenstans slängde ur mig som femåring, under en vårdag ute i skogen. Mamma slängde sig efter närmsta papper och penna.

En lapp jag fick inramad i present för något år sen! (skrattar)

Du har länge spelat in med Marcus Åkesson i Varberg. Den här spelades in med Fredrik Larnemo?
– Likt min vapendragare Marcus, så är också Fredrik otroligt professionell och rolig att jobba med! Jag vet hur jag vill ha det i studion ... men behöver samtidigt ett stadigt motstånd att stöta och blöta mina idéer mot. Jag är rakt igenom "more is more" och när detta kreatörsdrag får stångas lite emot ett par tränade pro-ducentöron som snarare står för motsatsen ... "less is more" ... så uppstår alltid något oväntat och perfekt.

Där mitt emellan. Fredrik hade rätt glimt i ögat, helt klart!

Det rör sig om samma rum som förädlats av Ulf Lundell och Lill-Babs. Påverkar sånt rummet?
 – Även om just det fysiska rummet var nybyggt här, så bar ju själva företaget som sådant fortfarande med sig samma energi och visst kändes det extra magiskt. Värdigt och i klass med låten på något vis.

Det var en fin vibe!

Kan det vara samma med scener du uppträder på med?
 – Ja, vi spelade faktiskt tillsammans och på Engelen i Gamla stan för något år sedan...  jag och Vargen.

Den scenens energiminnen gick djupt in i kroppen.

Har du nån särskilt minnesvärd spelning i bakfickan?
 – Ja ... och det är faktiskt en vid juletid dessutom ... ett framträdande i Katarina Kyrka på söder i Stockho-lm för tolv år sedan. Det var året den svenska översättningen av Leonard Cohens 'Hallelujah' var på tapet-en ... 'Decembernatt. Jag sjöng den med en kör bakom mig i refrängerna.

Den stunden gjorde ett enormt avtryck hos mig, på många sätt.

Du började ju tidigt uppträda i olika ensembler, både här hemma och även utanför Sverige. Och du har toppat tårna i många olika konstformer. När fick allt det sin början eller när blev du så kreativ?
 – Ja, det har nog alltid funnits med skulle jag påstå (skrattar) Sjunga, dikta, dansa, rita och teaterapande ... men sången är nog vad som följt med längst. Sedan innan första rena ordet kunde uttalas eller något sånt, skulle jag tro. Det tillhör mitt sätt att andas. Jag vet ärligt talat inte hur man lever utan konsten.

Konsten som ett ständigt närvarande element i allt man gör. Jag har aldrig testat.

Varför blev det framförallt solomusik till sist?
– Efter år både på och bakom krogshowsscenen sa min kropp ifrån och jag fick efter ytterligare ett par sm-ärtsamma år diagnosen Fibromyalgi, vilket till slut gjorde mig tvungen att avsluta hela karriären inom da-ns och artisteri. Det var en enorm sorg. Men så kom musiken smygande i bakhåll och rätt som det var fanns inget annat än just låtskriveriet för mig. Ju mer jag skrev ... och sjöng det jag skrev ... ju mindre ont.

Ju mindre ont fick jag ... och på den vägen är det. Idag är jag allt som oftast faktiskt smärtfri!

Är det någonting särskilt som du vill förmedla?
 – "Gör det du älskar, så blir du frisk" ... i många sammanhang ses intressen och passioner som en extra bon-us att få tid att ägna sig åt. Jag ser det snarare som en livsavgörande nödvändighet för människan. Det är min övertygelse. Att drömmar, längtan och passioner fungerar som våra livs vägvisare.

Det vill jag förmedla genom min egen konst, om något.

Hur kommer du fira jul i år?
 – Jag ska faktiskt tillsammans med mina närmaste checka in på ett fullkomligt magiskt spahotell ute i de halländska skogarna. Det har under de senaste åren blivit till en otippad tradition. Spats ritualer sker enli-gt nordiska anor med vedeldade badtunnor, skogsbad och bastu. Vi bor i en liten timmerstuga, och njuter hotellets fantastiska mat och besöker den närmsta byns lilla ljusblå kyrka.

En skön mix av ett alternativt och traditionellt firande blir det, helt enkelt.

För ett år sedan släppte du inte en, utan två, EP-skivor och i våras kom även första album. Det acko-mpanjerat av dina många andra bubblade projekt. Blir kanske möjligtvis även år 2020 lika kreativt?
 – Ja, jo, men mitt nyckelord för 2020 kommer snarare vara "slow content" än något annat. 2018 och 2019 var två enorma produktionsår. Kommande år kommer handla mer om liveframträdanden för mig ... inom musiken just ... sedan kommer en stor del av min vakna tid ägnas åt engagemanget i det kvinnohistoriska spektra som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Det fornnordiska lockropet "kulning" kommer det till exempel bli mycket av under nästa år! Både live och i inspelad form ...

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com