Anna Fogel

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 28 november 2016

Intervjun möter Anna Fogel för ett samtal om att spela in sin musik framför magiska solnedgångar, hur låtarna är lite som bubblor och besöket på Island som inspirerade nya EP-skivan 'Vretstorp Sessions'.

Blev det någon releasespelning nu för EP-skivan?
– Jag jobbade mot att kunna släppa musiken digitalt inför en showcase-festival i min hemstad Örebro, på Live at Heart. På det sättet kan man kanske säga att den festivalen var som en enda lång releasefest?
Annars har jag inte firat på något storslaget sätt. Det får bli nästa gång. Responsen har varit fin, jag upplever att det är många som tycker om den. Men jag vill gärna att fler ska få höra!

Du spelade in allt i somras i vad som verkar ha varit en ganska okej omgivning?
– Ja, skivan är inspelad i min brors hus på landet där jag varje sommar får en veckas årlig dos av lantlighet och ensamhet. Själva inspelandet var väldigt spontant och oplanerat men också väldigt roligt, kanske just därför. Med utsikt över närkeslätten och Kilsbergen och fullkomligt magiska solnedgångar spelade jag in med hjälp av ett ostämt piano, en tramporgel, och annat smått och gott som jag hittade i skåp och lådor.

För mig är känslan av solnedgångarna inetsat i soundet.

Det var ändå så att du anlände dit med inspelningen bestämd?
– Under många år har jag försökt hitta rätt när det kommer till att spela in min musik, så att det till slut skulle hända på just det här sättet var jag inte helt beredd på.

Alltihop har varit en härlig och lekfull process.

Fick sommarhuset besök av några fler medmusikanter?
– Min vän Linus Enokson, som just lärt sig spela horn, arrade och spelade in sticket på låten 'Through the skies'. Christoffer Wadensten och Markus Nordlund är sedan mästarna bakom mixning och mastering.

Låtarna i sig inspirerades av Island?
– Hösten 2015 så var jag några dagar på Island och den resan påverkade mig starkt. Samtidigt som Europa vaknade upp inför det faktum att enormt många människor riskerade allt för att nå tryggheten på vår kontinent så befann jag mig på tryggt avstånd. I ett landskap som står helt bortom tid och rum, sans och reson. Det var många känslor och tankar som krockade.

Den resan inspirerade mig till att skriva låtarna på EP-skivan.

Det finns ju också en röd tråd i instrumenteringen med tramporgel som ett genomgående inslag. Men rent personligt är den röda tråden kopplingen till Island och vad resan dit betydde för mig.

Vad var det just "Island" kontra "Europas flyktingströmmar" som satte igång skrivandet?
– Jag drar som person åt det melankoliska och existentiella. Frågor som livet och döden, relationer, närhet och ensamhet. Jag brottas med många moraliska och existentiella frågor. Som då till exempel vad kärlek egentligen är och hur jag bör förhålla mig till det.

Eller hur man bör leva ur perspektivet "lycka" kontra "självuppoffring". Det i kombination med möten med människor och naturupplevelser kokar nog ner till vad jag får inspiration ifrån.

Det börjar oftast med en mer eller mindre diffus känsla av inspiration. Lusten att skapa en "bubbla".

En bubbla?
– Låtar är som bubblor tycker jag. Man kapslar liksom in en idé eller en känsla och rullar runt i det en stund. Förut skrev jag låtar snabbare men numera är det en ganska utdragen process. Men jag gillar det också. Min musik är piano, dimma och hopp, för att vara lite poetisk. För att vara mindre poetisk är den kanske "piano-indie" eller "singer-songwriter" musik.

De stora influenserna är nog Tori Amos, Peter Gabriel och Paul Simon.

På senare tid har det faktiskt blivit mer och mer indiemusik i mina spellistor. Kan inte vara utan 'Bloodlines' av Jennie Abrahamson just nu och Eli Na är bra.

Vilken är din egna favoritlåt från egna albumet?
– Då säger jag nog 'Through the Skies'. Tycker om melodin och arret ... framförallt blåset i sticket.

Jag gillar nog låten 'In the Midst' mest. Vad kan du berätta om den?
– Som många andra har jag drabbats hårt av alla människor som riskerar livet på Europas semesterhav för ett liv på trygg mark. Jag vet inte hur man skriver en låt om det utan att det blir pretentiöst och jag är därför själv lite ambivalent till just den låten. Men jag kunde inte låta bli.

Det var en låt jag var tvungen att få ur mig. Jag är glad att du tycker om den!

Det här är precis den sortens musik man vill ha hemma spelandes i vinylspelaren. Kan det bli så?
– Det där kan vara bland det finaste någon har sagt! Jag har absolut övervägt det innan men har inte vågat att ta det steget. Men nu kanske jag vågar det.

Hur länge har du hållit på med musiken nu?
– Jag växte upp inom frikyrkan med föräldrar och bröder som spelat och sjungit. I tonåren började jag sen klinka piano och skriva låtar. Det var som att trycka på en knapp. Från ena dagen till den andra skrev jag plötsligt min egen musik. Det var en underbar känsla.

Sedan dess har det varit viktigt för mig att vårda det där. Den där identiteten i att vara en skapande och kreativ människa. Det måste inte ens handla om musik, men jag är glad att det gör det just nu.

Du åker ut på turné till våren igen?
– Jag vill skriva mer musik och har några spelningar i vinter som jag ser mycket fram emot. Jag kommer att spela i Nikolaikyrkan i Örebro i januari. Men jag kommer hålla mig på hemmaplan ett tag.

Jag håller på att smida planer för en runda i Tyskland senare, vilket blir min första egna utlandsturné.

Det var på en turné tillsammans med bandet Meadows som du kom till Island vilket som sagt inspirerade den här egna skivan. Tror du att du kommer återvända dit nu på egen hand?
– Jag hoppas verkligen det! Jag pratade med en isländsk vän igår om just det, så det känns inte helt omö-jligt. Att få spela de här låtarna där vore så klart lite extra speciellt.

Meadows är ju glad när han skriver en låt i moll och jag är glad när jag skriver en låt i dur.

Vilken har varit den allra mest minnesvärda spelningen för dig så här långt?
– Då väljer jag nog den vardagsrumskonsert jag gjorde för ganska exakt ett år sedan. Det var när jag upp-täckte att det är roligt att spela solo och att det finns ett uttryck och en frihet i det som jag ville spinna vidare på. Jag har gjort bättre spelningar sedan dess, men den betydde mycket.

Kanske eftersom den symboliserar en vändpunkt ... eller kanske ett startskott?

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com